När man inte orkar höra

Hej Clara! HUR klarar du som HSP dessa stojiga smårbarnsår. Själv får jag ont i kroppen och bara vill gömma mig när mina två kommer loss och gråter/skriker/stojar/tjoar i munnen på varandra. Jag behöver tystnaden så mycket. Hoppas på ett inlägg om praktiska sätt att hantera ljudnivå 

Med vänlig hälsning,
En läsare och Clara-fan

Hejsan! Jag lider med dig. Det är inte helt lätt att orka med under småbarnsåren när man har HSP-personlighet. (Läs på mer om vad HSP-personlighet innebär ni som inte vet). Mitt bästa tips har varit något så enkelt som öronproppar och hörselkåpor. Det kanske låter knäppt men redan när Bertil var bebis hade jag öronproppar i. Inte så att jag inte hörde honom alls – men så att ljuden dämpades. Det gjorde mig till en mycket lugnare förälder. Bebisskrik väcker ångest/obehagskänslor i de flesta föräldrars kroppar och har man dessutom problem med starka ljud så behöver man skydda sig för att det inte ska bli övermäktigt.

Sedan tycker jag att man ska understryka att barn inte behöver skrika heller. Alltså man ska inte ta på sig öronproppar för att barnen är så högljudda hemma att man inte står ut. Barn mår inte heller bra av allt för mycket stoj. Det handlar om att öva på att “prata med små bokstäver” i kombination med att ha öronproppar för att filtrera bort ljuden ännu mer.

Jag har haft tinituskännngar sedan jag gick musiklinjen på gymnasiet – så jag är väldigt rädd om mina öron. Jag använder öronproppar när jag reser, när jag går på stan, när jag  handlar mat etc. Det går inte att beskriva hur mycket mina öronproppar betytt för att jag inte ska förlora förståndet av alla ljud. Det hjälper mig också att jag jobbar hemma själv i tystnad vilket ger mycket lugn för öronen. Jag använder sådana där fula gula proppar men överväger att gjuta riktiga proppar som sitter bättre.

Sedan kan man ju bli trött på sällskap när man har små barn. I alla fall om man har ett jobb där man måste umgås med folk och sedan umgås med sin familj hela kvällarna. Det låter ju sorgligt men det kan göra en väldigt trött. Jag tror på att hitta sätt att skärma av sig i vardagen. Mina skogspromenarder hjälper en del. Och när jag pendlar brukar jag ta med en tunn sjal när jag sitter på tåg eller långfärdsbussar. Den hänger jag över huvudet ungefär som om jag skulle sova. Det ser inte klokt ut – men det gör det till mitt eget lilla universum där jag får vara ifred. Jag letar generellt upp de lugnaste platserna i varje lokal där jag befinner mig. Det brukar hjälpa ganska bra. Kanske går det inte/vill man inte avskärma sig från ljuden av sin familj – då kanske det är klokt att avskärma ljuden i alla andra sammanhang för att orka med familjetiden bättre.

Hoppas det löser sig så att du får lite avlastning för dina stackars öron och din själ.

Med solen mot ögonlocken

Ligga  på soffan och låta ögonlocken värmas av solen, för första gånger på månader. Det hör mars härligheter till.

Allt känns så enkelt och annorlunda när huset badar i ljus och det plötsligt går att ta en bild till bloggen klockan fem på eftermiddagen. Eller tio på morgonen.

Alla växter vänder sig lyckligt mot solen och jag får vrida på krukorna varannan dag för att de inte ska växa helt snett.

Så härligt med sol, mars och fredag. Gnistrande snö och begynnande skare! Hoppas ni får en fin helg allihopa.

Vabbdagar

Vabbdag igen. Känns som att vi knappt gjort annat denna vinter. Men tulpanerna jag fått av Jakob piggade upp i det vintergrå

För här uppe är det verkligen grått så det förslår

Två kelgrisar som kramas och klänger på varandra framför Fixa Rummet.

Själv fixar jag också rummet. Vardagsrummet. Sorterar böcker och slänger gamla tidningar.

Vattnar blommor och nyper bruna blad

När middagshungern är som störst hackar jag lite grönsaker som de kan tugga på. Då äter de med god aptit och man slipper tjata om grönsaker till maten sedan…

Jag gjorde spagetti och köttfärssås och vi tände ljus och försökte hitta lite matro mitt i allt det stojiga som familjens minsta medlem står för.

Tack förresten för all pepp och stöd i förra inlägget. Ni är bäst!

 

Inte alla män?! Nä men alla kvinnor.

La  upp den här bilden på min instagram Underbaraclaras idag. Genast kom reaktionerna Inte alla män! Alla män begår inte hemska brott mot kvinnor. Nej alla män begår inte dessa brott. Men i princip alla som begår brott mot kvinnor är män. Det hashtaggen #yesallwomen syftar på är att det visserligen inte är alla män som våldtar och misshandlar kvinnor. Men att definitivt alla kvinnor måste förhålla sig till detta våld. ALLA kvinnor påverkas.

I kommentarsfältet skrevs saker som “Oerhört tråkig text att läsa på internationella kvinnodagen. Nästan så man ska beklaga att du födde två söner istället för döttrar” “Menar underbaraclara att man ska undvika män?” “Ogillar skarpt. Tycker att det är oacceptabelt att smutskasta människor på grund av biologisk tillhörighet. Det brukar kallas rasism” “Hylla kvinnor genom att såga männen? Måste finnas bättre sätt” “Den här dagen som är till för att uppmuntra oss själv och andra och lyfta upp exempel på starka kvinnor och så fokuserar man ändå på männen.” “Tråkig och osmakligt.”

Varför la jag upp denna bild? Jo för att den är en utmärkt  illustration över kvinnors utsatthet. Om vi påtalar problemet med mäns våld mot kvinnor är vi manshatare, aggressiva, ultrafeministiska galningar. Då skuldbeläggs vi. Men kvinnor som tror gott om alla män, som följer en främmande man hem från krogen, som blir berusad och klär sig för utmanande. Hon skuldbeläggs när hon blir antastad och våldtagen – för att hon var naiv och trodde gott om alla män. Samhället förväntar sig att kvinnor ska vara misstänksamma och på sin vakt mot män. Men gud nåde om de säger det högt! För då kan ju männen bli ledsna.

Katarina Wennstam har skrivit så bra på det här temat. Apropå det som hände i veckan när Östersundspolisen gick ut och varnade kvinnor för att röra sig ute efter de många överfallsvåldtäkter som skett.

 

Det Östersundspolisen uppmanar till är att kvinnor ska vara vaksamma mot män. Men gud nåde den som kallar en spade för en spade! Då är hon en manshatare.

Någon undrade förresten vad min man Jakob tycker om att jag skriver så här? Ja, eftersom han inte har huvudet i röven utan kan läsa statistik kring mäns våld mot kvinnor lika bra som jag kan – så har han alldeles på egen hand gjort samma analys som mig. Någon sa att vi skrämmer bort män med bilder som dessa. Jag kan känna att män som gör anspråk på att vara feminister men inte klarar av en sådan här bild inte är lönt att ha med i kampen överhuvudtaget.

Stillsam måndag

Åh vilken grå dag. Himlen tung av snö och kroppen öm efter helgens röjande och rensande. Fast ganska fint mitt i allt det grå. Jag har hunnit jobba undan en hel del från detta soffhörn. Med Melker som umgänge samt en extrastor tekopp.

Älskar alla gröna växter som gör att det känns lite som en djungel i vårt vardagsrum. När det är vitt ute är det extra fint med grönt inne.

Slöfock…

Imorgon ska jag plåta tre smörgåstårtor till ett jobb (mums!) och fixa vaccinationen inför Kenyaresan och beta av alla de där mailen jag inte hann med idag. Men just precis nu ska jag inte uträtta något mer utan bara krypa ner i soffan, dra filten över benen och läsa lite bok innan jag somnar.

Veckans insta

Nu är det dags för en liten uppdatering med axplock från min instagram

1. Trött måndag (idag alltså) med träningsvärk efter alla ommöbleringar. Grå himmel och en balja te som bästis. 2. Glad selfie från i fredags när ett av mina jobbmässiga lifegoals slog in. Exalterad är bara förnamnet – ringde till pappa och min syster och gastade i luren. 3. Bild från vårt kök för längesedan (kan det vara tidigt 60-tal?). Tycker att det var finare då än det är nu! 4. Min bästa lunchmat är en rejäl pastasallad som räcker till middag. Nu när Jakob också jobbar hemifrån äter vi ofta denna rätt tillsammans. Konstigt att inte vara hemma själv om dagarna längre. 5. Två nöjda småpojkar leker med piratskepp 6. Är så stolt över min syster Anna som designat kläder till plåtningen av Ikeas nya kollektion Tillfälle. 7. Gör ingenting med barn som du inte kan tänka dig att göra hundra gånger. Tittut bakom ett draperi till exempel. Man (eller rättare sagt han) tröttnar aldrig. 8. Även om flyg är miljövidrigt måste jag erkänna att jag älskar att sitta och titta ut över molnen och känna att allt är möjligt och att världen ligger för mina fötter. 9. Varenda morgon på vår skrivarresa gick jag och Annakarin en timmes promenad vid havet. Längtar tills sommaren när jag kan återuppta mina tidiga skogspromenader.

Röj och rensarhelgen

Åh hjälp vilken helg! Det har varit fullt ös sedan i fredags morse och nu till söndagkvällen är jag lite som en urvriden trasa. Mest av allt har jag ägnat mig åt att städa och rensa. Jag vet inte hur många sopsäckar med skräp jag har slängt och kört till tippen. Massor av saker har skänkts bort också. Dessutom har jag möblerat om hela nedervåningen. Jag har flyttat tillbaka möblerna som jag hade dem innan jul – med köksbordet i matrummet istället för i köket. Efter några månader av att äta i köket längtade jag tillbaka till att ha ett matrum med gott om plats där vi slipper se på kastruller och disk när vi sitter och äter.

Jag passade på att byta ut kuddar och gardiner och tyger och gjorde det lite marsfräscht när jag ändå höll på.

Nu är det bara arbetsrummet på övervåningen som är i kaos. För där har jag nämligen också möblerat om. Byrån som stod i hallen står nu på kontoret medan garderoben från kontoret fått flytta ner.

Helt sinnessjukt hur rörigt och skitigt det var på mitt kontor. Men om åtta timmar till kanske det börjar arta sig i alla fall…fast nu orkar jag faktiskt inte göra någonting mer. Nu ska jag äta vindruvor och se ett avsnitt av Shameless – en serie som jag inte vet om jag gillar starkt eller ogillar. Får pröva några avsnitt till innan jag bestämmer mig.

Önskeinlägget

Nu är det högt tid att svara på ett nytt önskeinlägg från er. Det vill säga när ni sätter rubriken och jag skriver inlägget. Den här gången är önskemålet Berätta någon vi inte vet om dig

Något jag tror att många inte vet om mig är att jag är smått besatt av smink och skönhet. Och många sådana där produkter och behandlingar som folk kan betrakta som lite tacky. Typ hårförlängningar, nagelförlägnnigar och ögonfransförlängningar. Hade jag tid, ork och pengar skulle jag nog göra allt det där! Jag passar verkligen inte in i klichébilden för hur en tjej med löshår och lösnaglar ska se ut. Min stil är ju helt annorlunda. Men jag tycker att det är så vansinnigt fascinerande och härligt att kunna förändra sitt utseende med kosmetika.

När jag gick i gymnasiet la jag enormt mycket tid på denna hobby – samt under mina första år som modebloggare. Ett tag rullade jag håret på spolar varenda natt och kunde knappt sova för att det var så oskönt. Ett tag blonderade jag mig sådär iskallt blont att skalpen ständigt sved och kliade. Idag har det blivit tvärtom nästan. Jag sminkar mig knappt och har till och med slutat att färga håret. Känner inte riktigt att jag har tid eller energi för alla dessa behandlingar och kan också avskräckas av tanken på de skadliga kemikalierna som finns i många skönhetsprodukterna.

Men jag är fortfarande lika intresserad av att läsa om och titta på beauty! Jag kan sitta och glo på sminkguider och youtube-tutorials för contouring i timmar och detaljstudera hur Kim Kardashian skuggar sitt ansikte för att förstärka sina drag. Eller plöja Daisy Beautys arkiv över skönhetsrecensioner eller kolla in Rapunzels alla olika sorters löshår.  Jag är dessutom väldigt fascinerad över botox och fillers och sådana saker. Jag skulle inte göra det själv – men tycker att det är otroligt intressant att läsa om, det måste jag verkligen erkänna.

Mitt smink och skönhetsintresse begränsar sig idag mest till en några riktigt bra och ganska dyra sminkprodukter och krämer. Jag sminkar mig enkelt och experimenterar inte särskilt mycket med färgstarka skuggor, rosa ögonfransar och glittrig eyeliner längre. Men jag är faktiskt mer intresserad än någonsin av att läsa mer om dessa saker.

Finheter

Jag har tagit fram en ny grafisk profil till mitt företag. Dels för att jag behöver en logga men även en etikett…

För så småningom kommer jag lansera fysiska produkter och då vill jag ha min swingtag på dem. Längtar tills jag ska få visa er vad jag har på gång!

Jag älskar gamla etiketter och dess färgställningar och ville att loggan skulle symbolisera mitt liv på landet här. Huset på bilden är förstås vårt – även om det än så länge är utan punschveranda. Den får vi förhoppningsvis till sommaren! Tycker så mycket om lite smutsiga pasteller – och kombinationen av just dessa nyanser är verkligen någonting som får mitt hjärta att klappa lite snabbare.

Förra året höll jag i en föreläsning och i publiken satt Kajsa som är formgivare. Efteråt kom hon fram och presenterade sig och sedan kikade jag i Kajsaforms portfolio och kände på en gång att jag ville be henne om hjälp med min logga. Och så här blev den. I lite olika varianter, en med färg och en utan. Men grundkänslan är detsamma. Jag är himla glad och nöjd!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Panduro Hobby •

Bästa borden

Små bord att ha i barnens rum tycker jag brukar vara lite knepigt att hitta. Därför blev jag så glad när jag såg att Panduro Hobby som jag samarbetar med börjat sälja brickor och ben som man kan göra sina egna små bord av. Här har jag monterat tunna metallben på en upp och nervänd bricka för att få en bordsskiva. På bordet står ett kakfat, gjort av en rund bricka och ett svarvat bordsben som jag skruvat fast ovanpå.

Av trolldeg tillverkade jag småkakor som jag sedan målade med hobbyfärg. Brickan är målad med möbelfärgen Antique Green.

På bordet målade jag också en rutig bordsduk. Bordet är målat i nyansen Antique Pink och duken är målad i Folk Green och Skye Blue.

Det finns även träben i olika utformande. Konformade och kulformade, som jag monterade på de runda brickorna. Skruvar och fästen följer med så det går lätt som en plätt. Båda borden målades i Folk Green med detaljer i Antique Pink. Jag målade borden två varv med en bred pensel och detaljerna på frihand med en akvarellpensel – men är man inte så stadig på handen kan det vara klokt att tejpa kanterna med maskeringstejp.

Perfekta lekbord eller nattduksbord blev resultatet! Och väljer man att montera brickorna upp och ner så får man en helt slät yta som gör att bordet enkelt kan avvändas som arbetsyta för att exempelvis rita.

Recept på trolldeg till småkakorna

5 dl vetemjöl

2,5 dl salt

2,5 dl vatten

2 msk olja

Blanda till en smidig deg och forma till fina figurer. Grädda på en smord plåt i ugnen på ca 100 grader i 2-4 timmar lite beroende på figurernas tjocklek. För att skynda på gräddningen kan man vända på figurerna efter någon timme i ugnen.

 

Inlägget är ett annonssamarbete med Panduro Hobby