Nu mĂ„ste jag skriva om ett fenomen som gör mig riktigt förbannad.  NĂ€mligen den vĂ€xande privatfeminismen. Med privatfeminism menar jag den typ av feminism som fokuserar pĂ„ individens val. Den typ av feminism som menar att rika karriĂ€rkvinnor per definition Ă€r bra feminister. Och dĂ€rmed att kvinnor som tar majoriteten av barnledigheten och jobbar för kass lön Ă€r dĂ„liga feminister. Jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ att kvinnors liv ska vĂ€ndas mot dem sĂ„ fort de diskuterar jĂ€mstĂ€lldhet. Jaha du Ă€r för delad förĂ€ldraförsĂ€kring – men hur mĂ„nga dagar tog din man ut egentligen? Jaha du Ă€r mot skeva skönhetsideal – men sjĂ€lv fĂ€rgar du minsann hĂ„ret och försöker hĂ„lla dig smal?  Jaha, du Ă€r mot lönediskriminering men sjĂ€lv har du valt ett klassiskt kvinnligt lĂ„glöneyrke? 

Privatfeminismens bottnar i förestÀllningen att man inte duger som feminist om man samtidigt förtrycks av en man. En mycket mÀrklig hÄllning dÄ feminismen kom till just genom analysen att kvinnor Àr förtryckta. Med detta sÀtt att resonera diskvalificerar vi ju varenda kvinna frÄn att kalla sig feminist. TÀnk om man resonerade pÄ samma sÀtt med rasism? DÄ skulle ingen mörkhyad fÄ uttala sig om förtrycket eftersom hen ÀndÄ inte lyckas leva som hen lÀr. Man kan ju inte vara mot rasism om man samtidigt förtrycks för sin hudfÀrg eller sitt ursprung. Eller?

Den hĂ€r privatfeminismen har gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt att jag upplever att kvinnor mörkar hur ojĂ€mstĂ€llda deras relationer Ă€r. JĂ€mstĂ€llda relationer har hög status – men eftersom de flesta av oss inte lever upp till detta ideal blir bristen pĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet nĂ„got vi försöker dölja. Det gĂ€ller att ge sken av att man har det jĂ€mstĂ€llt. För annars skuldbelĂ€ggs man.

Ett exempel pĂ„ denna privatfeminism Ă€r nĂ€r Britta Svensson i en krönika kom till slutsatsen att Ebba Witt-Brattström Ă€r en dĂ„lig feminist dĂ€rför att hon levde i en ojĂ€mstĂ€lld relation. Det hĂ€r Ă€r ju tyvĂ€rr inte första gĂ„ngen Britta driver liknande teser. För nĂ„got Ă„r sedan bemötte jag henne i blogginlĂ€gget “Det duger inte att jobba heltid och aldrig hĂ€mta pĂ„ dagis” nĂ€r hon pĂ„ samma sĂ€tt la ansvaret för bristen pĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet pĂ„ enskilda kvinnor.

Hela grejen med feminismen Àr att pÄvisa att det finns strukturer som Àr starkare och kraftfullare Àn oss individer. Som pÄverkar oss hur mycket vi Àn försöker motarbeta dem.  SÄ lÄt oss nu en gÄng för alla reda ut detta:

Feminism Ă€r inte att lyckas leva som man lĂ€r. Feminism Ă€r att göra analysen att det finns strukturer i samhĂ€llet som gör det jĂ€vligt svĂ„rt att kunna leva som man lĂ€r. Viktig skillnad. För i samma stund som kvinnor mĂ„ste leva som de lĂ€r för att fĂ„ tala om jĂ€mstĂ€lldhet – i samma stund skuldbelĂ€gger och tystar vi dem.