image

Tittade pÄ gamla bilder frÄn Indien igÄr. Andamanernas turkosa vatten ser (och var) visserligen paradisiskt men resan i sin helhet var hemsk. Jag var nitton eller tjugo Är nÀr jag och Jakob Äkte ivÀg pÄ vÄr luff. Var inte alls förberedd pÄ allt elÀnde och all fattigdom vi skulle se i norra Indien. KÀnde mig otrygg och rÀdd för mÀnnens blickar och tafsande. Blev sjuk efter nÄgon vecka och var sjuk Ànda tills vi reste hem. Kom bara blod nÀr jag gick pÄ toaletten och stÀndiga magkramper. Jag tappade sju kilo pÄ sex veckor. Min mamma var sjuk under den hÀr tiden och jag borde kanske inte ha Äkt hemifrÄn alls nÀr jag ÀndÄ kÀnde mig sÄ knuten till hemmet. HemlÀngtan var fruktansvÀrd.

Minns hur vi satt pÄ stranden nÀr det blivit mörkt och pratade om KalvtrÀsk och StentrÀsk med lÀngtan i rösten och hur jag mest av allt ville svÀnga in pÄ mormors snötÀckta gÄrd med bilen. Och sÄ tittade jag upp pÄ stjÀrnhimmeln och tÀnkte att det i alla fall var samma stjÀrnor som mormor ser frÄn sitt fönster.

KĂ€nslan nĂ€r jag kom hem frĂ„n Indien var att jag avskydde landet. Ja, eller egentligen fattigdomen, aggressiviteten, kvinnosynen. Jag kunde knappt se allt det fantastiska som ocksĂ„ fanns – för jag hade mĂ„tt sĂ„ dĂ„ligt under tiden jag var dĂ€r. Jag var nog helt enkelt inte riktigt mogen för resan nĂ€r jag var 20 Ă„r.

Men dĂ„ förstod jag inte det – dĂ„ trodde jag att det handlade om att jag bara inte passade för Ă€ventyr och resor. NĂ„gonsin. Att det bĂ€sta vore att hĂ„lla sig hemma för gott. Men pĂ„ min Kenyaresa i april blev jag verkligen omvĂ€nd. Jag Ă€lskar Ă€ventyr. Och jag klarar av det. Och jag vill uppleva fler.

Nu har det gÄtt nÄgra Är och nu Àlskar jag Indien och vi kommer att resa tillbaka. Och dÄ tar vi med oss vÄra barn. Den hÀr gÄngen gör vi om och gör bÀttre.