Det är så roligt att ha börjat videoblogga lite mer. Bara under sommaren har jag haft över hundra tusen visningar! Tack för att ni tittar. Nu är det dags för en ny vlogg där jag svara på era frågor. I veckans avsnitt pratar jag om varför Unicef skickar kändisar till Afrika, hur det går med utmattningsdepressionen, bästa tipsen för höstpepp och lite annat smått och gott.
Kom ihåg att prenumerera på min youtubekanal Underbaraclara för att inte missa några uppdateringar !
30 svar
Mysig vlogg! Jag har för mig att du skrivit tidigare att du var en morgonmänniska, har det ändrats med åren? Jag tycker själv jag var mer morgonmänniska förr, har inte alls lika lätt att gå upp längre…
Vad glad jag blir att du tar upp det här med att ha få vänner och att bli stressad av förväntningar på mycket kontakt och umgänge, för jag känner igen mig så mycket i det. Jag minns att jag när jag var yngre brukade räkna hur många vänner jag hade och skämmas lite för att de inte var så många för att man ”ska” ha många, och att jag drog en massa vita lögner när jag kände mig pressad till att umgås oftare än jag ville/klarade. Nu har jag en kärna av vänner som förstå hur jag funkar och accepterar det, vilket är otroligt skönt och något jag värdesätter enormt. Jag älskar dem ju, men måste ha min egentid.
Tror vi är många som fungerar på det här sättet. Läser en underbar bok just nu som heter Själv-Kraften i egentid. Av Linus Jonkman. Den förklarar och beskriver detta fenomen på ett helt fantastiskt sätt så man känner sig så tillfreds med sig själv och sitt beteende och sina behov och prioriteringar när man läser den. Rekommenderas varmt. /E
kul med video!
jag letar efter micar för amatörmässiga röstinspelningar just nu (intervjuar släktingar om släktens historia) och reagerade på vilken bra ljudkvalitet du får till – vad använder du för mic?
Insåg nu att det enda negativa med vlogg är att jag inte kan avnjuta ditt inlägg under min morgonpendling 😉 (pga dåligt nät). Tycker att dina vloggar är så fina, bra och verkligen uppskattade! 🙂
Kul! Älskar dina vloggar. Kör hårt!
Tänkte på det du sa i vloggen om Kenya-resan att den såklart ”kostat” en del även för dig i form av att tacka nej till andra uppdrag. Det vill säga din alternativkostnad.
Det är alltid svårt att se den här viktiga alternativkostnaden även i vardagen. Varje gång du tackar ja till något så tackar du automatiskt nej till mycket annat.
Tackar du ja till en timme Instagram, Facebook eller motsvarande varje kväll så tackar du automatiskt nej till 365 timmar av annat fokus per år, vilket till exempel motsvarar cirka 50 normalstora och förhoppningsvis utvecklande böcker per år, även om du läser relativt långsamt.
Tackar du ja till ägandeskap för ytterligare ett ansvarsområde på jobbet så tackar du automatiskt nej till möjligheten att göra något annat, till exempel dina högst prioriterade arbetsuppgifter riktigt väl eller bara möjligheten att inte behöva stressa dig igenom arbetsdagarna.
Alternativkostnaden är som sagt viktig, både i tanke, fokus och pengar.
http://minimalisterna.se/alternativkostnaden/
Någon där ute som har tips på vad jag ska göra för att inte bli utbränd? Jag är behandlare på jobbet och har en kroniskt sjuk man hemma som inte får inkomst stor del av månaden så jag måste jobba heltid. Jag måste dessutom ta alla nätter med barnen pga makens sjukdom och jag tar allt huvudansvar pga det. Därför har vi valt att ha bara 2 barn också, för att han är sjuk.
Men just nu är barnen fortfarande små och kräver mycket (av mig) och för att familjen ska funka måste jag jobba heltid och sköta allt annat. Jag har nedsatt minne, jag tappar hår i perioder, hjärtklappning, ångestproblematik (måste lägga mig i vilorummet på jobbet dagligen mm) och så vidare. Jobbar också med psykisk ohälsa som behandlare så känner inte att arbetsklimatet är sådant att jag kan vara sjukskriven utan att få något slags oduglighetsstigma. Är dessutom ny på jobbet.
Någon där ute som ser en lösning? Jag ser ingen annan lösning än att prioritera bort precis allt förutom barnen och jobbet och ta en fot framför den andra trots att jag brakat för länge sen. Någon annan som ser lösning?
Har prioriterat bort vänner i så många år så jag har få kvar. När de vill ses tackar jag alltid nej då jag sällan orkar att både ses och köra bil till platsen vi ska ses etc.
Tänk om jag kommer braka alldeles totalt en dag, och då hela familjen med mig. Det enda jag kan göra är att vabba mycket med barnen när de är sjuka, för då får jag också vila lite (men med stressen att komma efter i jobbet). Nej jag vet inte.. Ångest..
Gå till läkaren! Varför skulle det vara stigma att vara hemma pga psykisk ohälsa när ni arbetar med psykisk ohälsa? Det låter som osunt arbetsklimat och syn på era klienter/patienter och människor. Lyssna inte på de tankarna utan gå till läkaren. Det låter som om du behöver vara sjukskriven ett tag för att komma ikapp. Kram
Se till att besöka en läkare och berätta om din situation, din stressnivå och dina möjligheter till återhämtning. Förhoppningsvis blir du sjukskriven och kan andas ett tag. Be även läkaren om att få en psykologkontakt! Det låter som att du skulle må bra av att prata om dig själv och ta plats.
Om du har möjlighet – berätta för någon närstående om hur du har det och om den personen kan hjälpa dig att komma på sätt att avlasta familjen. För den som redan är trött kan det vara en omöjlighet att komma på egna idéer på detta och/ eller orka ta tag i det.
Var rädd om dig och din hjärna! För mycket stresshormoner kan skada neuronen ordentligt och ju lägre du hamnar desto längde läktid.
Stor kram till dig!
Ta kontakt med din kommun, är din man så pass sjuk, kanske ni har rätt till avlastning för barn och hem? Kolla era försäkringar, beroende på vad han har för sjukdom och försäkring kan mycket avlastning täckas där. Och, om jag var du, skulle jag definitivt – för att inte hamna i en lång kö alt medan jag väntade i kö, ta kontakt med min församling och prata med en diakon el präst om min situation. Ev gå med i en samtalsgrupp i kyrkans regi. Kostandsfritt, kompetenta människor med mycket erfarenhet av olika livssituationer och ingen lång väntetid. Lycka till & ta hand om dig!
Toppen-vlog! Det är så roligt att höra dig tänka och resonera och få komma nära. Jättebra svar om allt, inte minst om Kenyaresan! Också väldigt kul att höra att den genererade så mycket pengar för den goda saken.
Uderbart att höra dig berätta så öppenhjärtligt. Du är underbar.
Kram Helén
Vad underbart med Vlogg! Jag följer bloggen med glädje, men vide gör att det liksom blir ännu mer levande. Du är verkligen en inspiration, Clara! Och underbart att höra dig prata om få goda vänner och mycket egentid. Toppen 🙂
p.s. skrev fel URL, det får jag ju ändra på 🙂 d.s.
Men, kära nå’n vad jag vimsar! Nu blev det rätt.
Jag tänker på det du sa om att hushålla med energi.
Min dotter sa till mig som då var 10 år när jag var på väg tillbaka ”mamma du måste tänka som du skall springa ett maraton lopp och inte ta slut på dig genast utan, du skall orka länge”.
Brukar jag tänka på ofta, tycker det var så klokt.
Kära Clara! Efter att ha kollat på denna vlogg klickade jag lite vidare och kollade på några till och hamnade då på den där du säger att du faktiskt är aggressivt ointresserad av sport. TACK! Jag brukar alltid vara den enda i min omgivning som ger uttryck för den inställningen, och jag är så djäkla trötta på alla kvinnor som så gärna vill visa hur käcka och tuffa och framåt och ”minsann-lika-bra-som-en-man” de är, vilket innebär att de är patetiskt angelägna att tala om hur de faktiskt förstår att uppskatta en bra fotbollsmatch.
Den dagen män verkligen aktivt anstränger sig för att visa respekt och intresse för stickning, virkning, heminredning, bakning, matlagning och vackra kläder – då kan jag också tänka mig att göra en liten ansträngning för att se vad det är för vits med att springa runt på ett fält och sparka på en boll. Och den dag då alla är överens om att det verkligen kvittar vem som vinner alla dessa matcher så länge de som spelar bara har lite kul på plan, och den dag då det skrivs lika mycket om mat, kläder, heminredning och handarbete som om sport i tidningarna, ja då kan jag möjligen tänka mig att kasta ett slött öga åt det hållet. Tills dess är mitt svar på den som försöker argumentera för att sport är intressant alltid något i stil med följande:
”Ja men VISST, jag tycker OCKSÅ att motion är jätteviktigt! Jag motionerar själv och har alltid gjort det! Jag åker skidor, jag promenerar, jag dansar klassisk balett (extremt bra muskel-och balansträning för övrigt) och rör på mig på en massa andra sätt. Men det innebär inte att jag är intresserad av att titta på när ANDRA motionerar. Det verkar lite sjukt tycker jag faktiskt, tycker inte ni det också när ni tänker efter? Jag menar, jag gillar sex jättemycket, men det innebär ju inte att jag vill titta på när ANDRA har sex!”
De riktigt sportfrälsta blir verkligen sjukt arga när jag uttrycker mig på det viset, men tyvärr – jag vägrar att spela med bara för att man liksom SKA gilla sport. Och jag är riktigt ordentligt störd av den värderingsgrund som säger att ”tjejiga” intressen inte väger lika tungt som manliga. Jag anser att fotboll och all annan sport är totalt meningslöst annat än som motion och tidsfördriv. Vilket är gott nog. Jag löser korsord ibland, det är ett oskyldigt och meningslöst tidsfördriv, men varför inte? Vi behöver alla lite meningslösa tidsfördriv, och om de då dessutom är förenade med frisk luft och motion – fint. Men mer värdefullt än så är inte fotboll ens i bästa fall. Förenat med någon slags kult och grupptänkande och läktarvåld är det betydligt sämre. Det här är som kejsarens nya kläder, och det gläder mig att det finns någon mer som har mod att säga att kejsaren faktiskt är naken.
Men tagga ner lite, finns massor som inte kollar på sport! Måste du hata på de som gör det! Det är väl ingen som tvingar dig att kolla på en os-final i fotboll?
Man kan ju inte annat än att älska hur personligt det känns när man lyssnar på dina vloggar. Så himla härligt format. Fastnade extra mycket för vad du sa om att komma tillbaka från utbrändhet och utmaningen med att hitta balans i livet för att inte åter hamna i samma situation. Vill därför tipsa om en föreläsare som pratar om just detta. Har fått följa hans resa från utbrändhet och kan inta annat än att glädjas åt hur han finner kraft att hjälpa andra att hitta balans. Du hittar många tips till detta på http://emanuelnilsson.se/ Hoppas du får nytta av detta tips. Nu ser vi fram emot dina kommande vloggar. Ta hand hand om dig!
Blev så glad när jag vaknade och gick in på din blogg och såg att du gjort en ny sådan här video. Gillar dem verkligen, så detta gjorde min morgon lite trevligare! 🙂
Jag tänker att det är så bra att du delar med dig av din utmattning. För den kan ju drabba vem som helst. Och att du lyfter vilan i en mening känns ännu bättre 🙂 jag tvångsvilar för att jag har lätt att dras mot utmattning. Det blir en kvarts meditation om dagen och det gör hela skillnaden. Har du skrivit nånting om hur stigen mot utmattning såg ut?
Jag gillar du aktivt verkat ha funderat över var du hämtar kraft och energi. Var det något du lärde dig genom din utmattning? Jag kan tycka det är lätt att glömma att fundera på var jag hämtar energi, hur jag vill leva och hur jag vill att mina relationer ska se ut. Men när jag väl lägger energi på det, då blir det lättare att se lösningar tycker jag! Kram
Men så roligt Clara! Jag har varit offline från internet ända sedan midsommar (mycket skönt, apropå intrycksfritt 🙂 ), och nu när jag för första gången surfar lite och besöker din blogg så svarar du på hela tre av mina frågor. Vilken rolig slump, och så intressant att höra dig berätta mer, om hur du fyller på och ger dig själv näring till exempel.
Mycket snyggt och mjukt ljus i videon också. Strålande jobbat, än en gång!
hurra for vlogg, jeg liker så godt når du svarer på spørsmål! kloke Clara, god helg!
TACK för den ärliga videopodden. Är mitt uppe i kaosfasen av en utmattningsdepression så inspirerande att se att det går att komma ut på andra sidan även med småbarn!
Kul med videoblogg!
Känner igen mig sååå i din beskrivning av senaste året… Men jag är inte riktigt tillbaka än-beror kanske på att jag har bebis som inte låter mig sova som sig bör i den här situationen. Känner även igen att kreativiteten föds i tristessen. Härligt att höra att du är som vanligt igen!
http://josefinkans.blogg.se
Tack för återigen för en bra video-blogg! Kul med lite rörliga bilder och att få höra dig berätta.