Month: november 2016

Jag har fått möjligheten att testa nyheten Telia Sense. Med hjälp av en liten dosa jag sticker in i bilen och en app jag installerar på telefonen får jag plötsligt 4G-wifi och 20 GB surf i månaden i bilen. En himla smart uppfinning alltså! Men jag måste erkänna att jag blev lite nervös när jag skulle testa den här produkten. För jag avskyr verkligen att lära mig ny teknik och tror alltid att det ska vara svårt och att jag ska misslyckas. Men att installera den lilla dosan i bilen och ladda hem appen tog inte mer än sex minuter (jag klockade) och var inte ett dugg svårt. Det är ett stort plus i min bok.

För mig som är mycket ute på vägarna i jobbet är det skönt att ha tillgång till wifi i bilen och extra mycket bandbredd. Nu under vinterhalvåret har jag många föreläsningar runtom i landet och kan ibland  bränna 50 – 60 mil i bil till någon avlägsen plats. Att veta att jag har surf i bilen och kan tanka upp tunga bilder, ladda hem grejer och sköta mitt jobb där – det är en förutsättning för att jag ska kunna vara hemifrån och arbeta. Telia Sense använder Telias mobilnät och hur bra täckning man får beror på mobilnätstäckningen på den aktuella platsen där bilen befinner sig. Eftersom att Telia är den mobilleverantör med bäst täckning här i norrland har det hittills funkat superbra.

Att appen dessutom håller reda på hur långt jag har kört gör det enkelt för mig att skriva körjournal till mitt jobb. Med ett litet klick i telefonen reggar jag bilresan som en jobbresa och appen sammanställer allting åt mig. Det har funkat otroligt smidigt och jag gissar att min revisor även kommer uppskatta min nya, ännu mer precisa körjournal.

Det fina med Telia Sense är att det ingen roll vilken mobiloperatör man har i vanliga fall – det funkar oavsett! Dessutom kan man ansluta upp till fem enheter i bilen så alla passagerare kan koppla upp sig.

Inlägget är ett annonssamarbete med Telia

Min podcast En Underbar Pod med Clara och Erica är nu i final i Svenska Podcastpriset!
Den finns med i kategorierna Årets Nykomling och Samhälle & Kultur.  Tack till alla som röstat – jag tror inte ni förstår hur mycket det betyder för mig och Erica!

Tävlingen avgörs den 11 december och vill ni rösta på oss nu i finalen skulle vi bli väldigt glada. Tycker du att vi förtjänar att bli Årets Nykomling får du gärna lägga rösten här och tycker du att vi förtjänar vinna kategorin Samhälle & Kultur så röstar du här.

Även om radio är välkänt territorium för mig och Erica är ju poddandet helt nytt. Och vi ville hitta ett sätt att utveckla podcastgenren från att “bara” vara två personer som sitter ner och pratar – till att kombinera podden med det bästa från traditionell radio.

Men eftersom den svenska poddvärlden är ganska mallad har det känts nervigt. I en poddvärld som domineras av mediepersonligheter från Stockholm (många sköna snubbar) –  skulle det funka med en podd från djupaste Norrland?  Som avviker från hur man är van att podd ska låta? Skulle vårt koncept bli väl mottaget? Skulle folk ens vilja lyssna? Och skulle läsare som är vana att följa mig i skrift alls tycka om den jag var i podden?  Det är ju ett naket och nära format så jag kan omöjligt gömma mig. Ja, allt sånt har jag grubblat mycket över.

Och visst finns det folk som inte förstått sig på podden, eller inte tyckt om det vi gör. Men vi är smått överväldigade av alla som tagit podden till sina hjärtan. Alla frågor och synpunkter som skickas till BLOK,  berättelser om var och när det lyssnas och önskemål och funderingar till kommande program. Och vi är väldigt glada att En Underbar Pod tack vare er lyssnare nu är i final i Svenska Podcastpriset och får tävla mot stora, etablerade format som Värvet.

Här finns alla tidigare avsnitt samlade.

En doftande adventsgran hämtas i skogen och kläs i skir spets. Ett och annat paket ska lackas och frasiga smällkarameller ska fyllas.

Den här gången pysslar vi loss ordentligt i En Underbar Pod. Vi trollar bort otympliga julklappar i finurliga paket och jag bjuder BLOK, Bloggläsarombudskvinnan på kryddigt glöggte som jag gjort själv. Ett typiskt juligt avsnitt från mitt kök – precis som jag vill ha det strax innan andra advent. Tryck på play och känn alla dofter!

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här finns alla podavsnitten samlade.

Jag är så himla peppad på julen som vi i år firar hemma hos oss. Massa tjock släkt kommer och jag får fixa julmat och baka och pynta och ha huset fullt av folk och fira. Förra julen mådde var jag så utmattad att det var tur att vi firade jul borta så jag slapp ta något ansvar. I år däremot mår jag så mycket bättre så nu ska här bli festligheter för hela slanten!

Det blir med andra ord en hel del juluppdateringar här framöver. Hoppas ni gillar det – och hoppas jag hittar en lika fin gran i år som jag gjorde när den här bilden togs för två jular sedan.

Dessa laxsnittar gör succé på julminglet eller för all del vilket kalas som helst. Jag tog fram det för Polarbröds räkning förra året och kan verkligen rekommendera att prova det! Och gör gärna dubbel sats för de tenderar att ha en strykande åtgång…

Laxsnittar

Print

Ingredienser

• 3 skivor Polarbröd Sarek

• 2 syrliga svenska äpplen

• 150 gram färskost

• 250 gram kallrökt lax

• ett knippe gräslök

• salt, peppar

Print

Gör så här

• Riv äpple på ett rivjärn och krama ur överflödig vätska. Bred färskost på brödskivorna och lägg det rivna äpplet och laxen i ett jämnt lager ovanpå. Salta och peppra försiktigt. Klipp över lite gräslök och rulla ihop brödet till en rulle.
• Plasta in och lägg i kylen tills det är dags att servera. Skär upp rullen i bitar, ca 2 cm tjocka, strax innan servering.

Kryddiga snittar av hårt bröd

Sicken fin första advent! Min bästa vän Elina med familj var här för att fira. Jag hade kirrat lite fikabuffe med kyld glöggsangria.

Jag gjorde köttbullemackor på hembakt bröd. Julköttbullarna gjorde jag på färs från våra grisar och rödbetssalladen på våra egna rödbetor.

Så fint att få fira in juletiden på detta sätt.

Bjöd på kryddiga ingefärskakor med choklad och saffransknutar. Peppisarna och skumtomtarna var dock köpes.

Fint att vi skrapat ihop till sammanlagt fem ungar <3

När storbarnen dragit ut för att leka blev lillbarnen kvar inne. Och vi vuxna fick några lugna timmar att avhandla högt och lågt. Nu kan julen börja på allvar!

Faktaresistens. Ordet togs upp av språkrådet så sent som 2015, men fenomenet är gammalt som gatan. Faktaresistens innebär att man är oemottaglig för fakta som motsäger ens egen världsbild och att man istället lutar sig mot hemmasnickrade förklaringar eller konspirationsteorier.

Ett sammanhang där faktaresistensen verkar ha ett urstarkt fäste är jämställdhetsdebatten. Här finns många konspirationsteoretiker och faktaskeptiker. Det spelar liksom ingen roll att SCB har statistik på att kvinnor ägnar 28 timmar mer åt arbete i hemmet än män gör varje månad. Påpekar man detta kan man veta säkert att en snubbe kommer med invändningar om att faktan är felaktig.  Varför? Jo för att han själv minsann alltid hjälper sin fru med tvätten och för att hans farbror Göran är jätteduktig på att laga mat.

Någons privata exempel ur det egna livet väger alltså tyngre än SCBs samlade statistik i frågan. Ja, man kan fnysa åt detta sätt att argumentera –  men det är skrämmande effektivt.  Jag vet inte hur många debatter jag varit med i som helt kommit av sig när den här typen av argument används.  Det spelar ingen roll hur många bevis jag lägger fram, hur många studier och hur mycket statistik jag har på fötterna. Det går inte att debattera med någon som envisas med att rikta förstoringsglaset mot sin egen navel.

– Jaså forskning visar att rökning ökar risken för lungcancer? Men min gamla onkel rökte trettio cigariller om dagen och ändå var det hans granne som fick lungcancer!

–  Jaha, studier visar att svenska män är allt mer stillasittande? Ja, men kolla på Zlatan då, han springer ju runt hur mycket som helst!

– Vadå, global uppvärmning? Missade du förra veckans snösmocka i Stockholm!

-Vadå kvinnor tjänar mindre än män? Du tjänar ju betydlig bättre än mig trots att du är kvinna!

I jämställdhetsdebatten har det länge varit helt okej att vara faktaresistent. Man vet inte ens om att man är det. Men resistensen mot fakta sprider ut sig. Vare sig det gäller invandring, kolkraft eller fetma kan idag anekdotisk bevisföring och tyckeri smälla högre än statistiska undersökningar. Folk vill inte läsa statistiska undersökningar.

Jag ryser när jag tänker på ett samhälle där större delen av befolkningen utvecklat resistens mot siffror och fakta. Ingenting skrämmer mig mer. För att demokrati och fria val ska fungera krävs att medborgare är utbildade, pålästa och mottagliga för fakta. Men istället har kunskap, ja riktig kunskap, blivit något fult. Någonting alldeles för tråkigt för att orka lyssna på. Bara att hävda att det finns något som är riktigt kunskap känns nästan förbjudet. Alla har rätt till sin sanning. Påpekar du att det inte är sant så kränker du personen i fråga!

Idag är det bättre att vädja till folks känslor än förnuft. Ja, det premieras till och med. Det amerikanska presidentvalet är väl det mest slående exemplet på det. Ju mer faktafel, tyckeri och hittepå – desto större blir stödet. Medan  erfarenhet, kompetens och seriositet betraktas med skepsis. Det har gått så långt att det är poänglöst att ens faktagranska de mest populistiska politikerna. För det är ändå ingen som bryr sig om vad de kommer fram till. Fakta är stendött.

Själv har jag helt slutat debattera med människor som besvarar statistik med irrelevanta exempel från sin egen vardag. Det var av Gudrun Schyman som jag lärde mig hur man ska göra för att bemöta folk bäst. Beställ hem SCBs fickbok ”På tal om kvinnor och män” – med statistik över jämställdheten i Sverige. Och nästa gång någon säger att det minsann visst är jämställt i Sverige och att hens farbror i alla fall är jätteduktig på att bädda rent i sängen. Ja då ger du dig inte in i någon diskussion utan tar fram den och håller högläsning. ”Jaha, tack för berättelsen om din farbror. Nu ska du få höra berättelsen om tusentals svenska farbröder”

Det är så underbart att vara hemma med barnen igen. Hela familjen är dock ganska trött. Vi vaknade inte förrän tio imorse. Fint att få lite sovmorgon.

Sedan satte vi igång med att baka. Ska bjuda hit vänner på första advetntsmys imorgon så vi tog och bakade brödet till köttbullemackorna, samt gjorde saffransbullar och kryddiga chokladkakor med smak av kanel och ingefära. Som ni ser har en lite adventsgran fått komma in nu.

Gjorde en dubbel sats av saffransbullarna.

“NU ÄTER NI INTE DEGEN! HÖR NI DET?!”

Tycker att det är himla gott att fylla bullarna med smör, råsocker, mandelmassa, apelsinzest, apelsinsaft och mandelspån.

Medan jag skötte den långa gräddningen gick barnen ut i snön med Jakob. Ännu är det inte riktigt bra sparkföre – men nästan!

Bullarna blev toppen. Penslade dem inte med ägg, för jag tänker istället pensla dem med sirapsvatten och doppa dem i strösocker strax innan servering.

Sedan barnen kommit in kröp jag ner i soffan med barnen och läste alla mysiga julböcker jag kunde hitta. Tomten är vaken av Astrid Lindgren får barnen att sitta knäpptysta och andaktsfullt lyssna. Knepet är att läsa den nästan viskande.

Sedan blev det smakprovning för hela slanten. Resten av eftermiddagen har ägnats åt att spela kortspel med storbarnet medan lillbarnet saboterat sagda kortspel genom att knövla korten. “Får jag förstöra det här?” säger tvååringen med oskyldig röst precis innan han kniper tag om kortleken…

Jag kan inte få nog av saffran och har gärna kryddan i maten, här hittar du mitt recept på saffranspasta med svamp och vitlök.

Vad har ni gjort denna fredag? Jag har ägnat eftermiddagen åt att se hela den sista säsongen av Gilmore Girls som släpptes idag. Som jag har längtat och väntat och våndats. Och äntligen fick jag se. Som ni vet är jag ett Gilmorefan av rang (läs detta inlägg ifall du också är det). Är det några av er som också hunnit se idag?  Vad tyckte ni? Så här tyckte jag (obs varning för spoilers):

Jag tyckte att det var helt underbart att få hänga med Stars Hollows alla invånare i sex timmar. Även om seriens handling och genomförande som helhet ändå var något av en besvikelse. En himla massa hattande fram och tillbaka med obegripliga, ointressanta stickspår. Som det enormt långa musikalnumret – vad tusan var det bra för? Och vad var grejen med det tråkiga, långa tjatiga scenerna hos psykologen? Tycker att det var väldigt mycket som haltade intrigmässigt och inte hängde ihop. Tyckte också att det kändes lite sorgligt att Rory inte nått “längre” än hon gjort i sin skrivkarriär med tanke på det lovande geni hon framstod som i serien.

På plussidan står dock: mycket rolig, snärtig dialog och en hel del komiska guldkorn  (så som septitankarna, Kirks kräkningar och samtliga scener med Paris). Kul för oss GG-nördar med alla blinkningar till gamla avsnitt och interna skämt. Också fint hur de nu äntligen outade Michele som gay (och möjligtvis även Taylor). Kul att Sookie gästade serien även om det var i kortaste laget.

Reagerade ni också på hur både Kirk, Lorelai och Sookies röster förändrats under tio år? Alla lät lite hesa och slitna. Jag noterade även att Luke hade mycket mer hår nu än i säsong 7 och jag tyckte mig ana en tupé. (Ja, jag erkänner att jag är onödigt intresserad av sådana här detaljer)  Den enda karaktär som inte åldrats en dag var däremot Christoffer. Hur är det ens möjligt att se exakt på pricken lika dan ut idag som för tio år sedan?

Jag tyckte de hedrade Richard Gilmores minne fint i serien och det kändes att det var ärligt menat (skådespelaren Edward Herrmann dog 2014). Miss Patty hade blivit så smal att det var svårt att känna igen henne. Synd att hon inte fick mer utrymme bara – för hon är en favorit hos mig!  Gillar dock att Gypsie fick gästspela som Emily Gilmores nya hushållerska. Tycker dumt nog att Lanes karaktär schabblades bort – precis som hennes mamma. Lite roligt dock att man för första gången fick se Lanes pappa (som hon refererar till hela första säsongen – men som aldrig visas upp). Och jag blev sjukt glad av att se att bandet fortfarande höll ihop –  och att hårdrocksgittaristen fick var med på ett hörn. Så himla bra karaktär!

Och på killsidan då? Herregud så snygga alla Rorys ex blivit! Nomnomno! Tar tillbaka allt hånfullt jag sagt om Logan och Dean. Men what’s up med stylingen av Jess? Hans spänniga tröjor och byxor? Nej fy – vackra Jess förtjänar bättre än så.  På ett sätt var det bra att serien inte slutade med att Rory blev ihop med någon av sina ex igen. Att serien inte fokuserade på killarna.  Men också tråkigt för mig som är hopplös romantiker och önskade att hon och Jess skulle hittat varandra. Tycker fortfarande att deras kemi i säsong två är helt magisk. Det kan ju bero på att de blev ihop på riktigt under inspelningen. Det sista avsnittet visar ju att han har fortfarande har varma känslor för Rory men hon verkade ganska likgiltig för honom.

Tyckte dock att det kändes trovärdigt att Rory fortfarande strulade runt med Logan – och att de inte lyckats få ordning på sin relation. Men bra att de äntligen gjorde slut. Fast gjorde de det? Vems är barnet i Rorys mage?

Det finaste med serien var ändå hur Luke och Lorelai äntligen fick varandra. Och inte minst den underbara slutscenen till Reflecting Lights. Och förstås att Rorys skrivande som löpt som en röd tråd genom serien slutligen utmynnade i boken om Gilmore Girls.

På det hela taget var det sex trevliga timmar i sällskap med Gilmore Girls. Men jag måste tillstå –  ändå snyft och skit och fan också att Rory och Jess inte utväxlade så mycket som en liten puss.

Podlyssnaren Sofia i Etiopien lyssnar på En Underbar Pod när hon dricker kryddstarkt te. Lina i Indien hör oss i bilen med kaotisk trafik utanför bilrutan. Jag och Erica älskar att höra berättelser från podlyssnare runt om i världen.  Från Anna i Australien, Gabriella i Colombia och Ebba i Vietnam. När vi var hemma hos Erica sist hann vi inte få in det här i förra podavsnittet, så här kommer nu ett extra adventsavsnitt med doft av hyacint och eukalyptus!

Var du än bor kan du såklart lyssna på podavsnittet! Det är bara att trycka på play.

Skriv och berätta hur du har det när du lyssnar på En Underbar Pod i ett annat land. Vi är mycket nyfikna!

Psst…förresten kan jag tipsa om att Olov Antonsson som har gjort musiken i vår pod nu släppt sitt album Nere och ute i AC län.

En Underbar Pod har blivit nominerad till Svenska podcastpriset 2016. Vi blir jätteglada om du röstar oss till final. Rösta på oss gör du här!

Det är så märkligt att vara hemma igen. Märkligt men skönt. Snö, kyla, mörker istället för värme, lugn och sol. Jag blev förälskad i Zambia. Malawi var mest bara jobbigt på grund av matkrisen och fattigdomen. Men även om Zambia har liknande problematik fick jag se så mycket annat där! Har haft så bra dagar på resa och jag blir lycklig av tanken på att veta att jag kommer att få återvända igen nästa år.

Det känns som att jag varit i en torktumlare i elva dagar och nu kastats ut helt vimmelkantig. Med ett upptornande jobb-berg att bestiga nu när jag är hemma. Men jag ska minsann hitta utrymme för massa adventsmys också! Nu börjar ju min bästa tid på året.

Lussebullar kan vara det bästa med julen och jag skulle gärna äta dem året om. Folk brukar klaga på att de snabbt blir torra – men det är en enormt stor skillnad på de man bakar själv och de man köper. Det finns recept som förespråkar kesella för att göra bullarna saftigare – men mitt tips är att använda rågsikt, som fungerar mycket bättre! Rågfibrerna hjälper nämligen till att binda vätska i degen, vilket gör att de färdiggräddade lussebullarna blir extra saftiga.

Jag väljer svenska råvaror när jag bakar och använder Kungsörnens Vänligare Vete. Kungsörnen har sedan hösten 2015 lagt om hela sin vetemjölsproduktion till att bli miljövänligare. Och nu har samma sak gjorts med Rågmjölet.

Vänligare Råg ger en minskad klimatpåverkan med 15%. Bönderna lämnar lärkrutor osådda på åkrarna för att hjälpa fåglar att kunna landa och hitta mat. Dessutom använder man sig av klimatvänligare gödsel och rågen är odlad helt utan stråförkortningsmedel, vilket är ett stort plus för att minska på kemikalierna.

Nu ska ni få receptet på riktigt saftiga lussekatter med Kungsörnens Vänligare Råg lagom till första advent. Det här receptet funkar också fint att baka ut som en vanlig bulldeg – och så kan du fylla med smör och mandelmassa och rulla ihop. Med lite mandelflarn på toppen får du ännu lyxigare lussebullar.

Receptet på mina lussebullar finns också på Kungsörnens hemsida.

Lussebullar med rågsikt

Print

Ingredienser

• 1 gram saffran (2 pkt)

• 200 gram smör

• 5 dl mjölk

• 50 g jäst för söta degar

• 2 dl strösocker

• 1 ägg

• 1 tsk salt

• 1,5 dl rågsikt

• 14,5 dl vetemjöl

• 1 ägg till pensling

• Russin

Print

Gör så här

• Mortla saffran med en tesked strösocker.
• Smält smör i en kastrull och tillsätt saffran.
• Häll mjölk i kastrullen. Låt degvätskan svalna till den är fingerljummen (37grader)
• Smula jästen i en bunke och häll degvätskan över. Rör tills klumparna löst upp sig
• Blanda i socker, ägg och salt.
• Tillsätt mjölet men spara någon deciliter till utbakning.
• Arbeta degen för hand i 10 minuter eller 5 minuter i maskin. Degen ska släppa från kanterna men gärna vara lite lös.
• Täck över bunken och låt jäsa till dubbel storlek, ca 40 minuter.
• Knåda degen på ett mjölat bakbord. Dela den i 45 delar och baka ut till lussekatter.
• Tryck fast russinen och lägg på en plåt med bakplåtspapper.  Låt jäsa 40 minuter.
• Pensla med ägg och grädda på 200 grader i ca 7 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.

Recept: Saftigaste adventskakan!

Ett extra långt avsnitt av En Underbar Pod är ute! Den här gången blir jag hårt pressad av BLOK, Bloggläsarombudskvinnan, som går på djupet med kritiska läsarfrågor till mig.

Varför ger jag inte kritiska läsare rätt någon gång? Vad tänker jag om att läsare är rädda för att skriva kritiska inlägg? Är jag en curlad besserwisser? Ja, du förstår – det här är ett svettigt podavsnitt för mig!

Jag får också avnjuta nybryggt kardemummakaffe, gapskratta åt Ericas risiga pepparkakshus och gotta mig åt hur fint huset blev sen när jag själv visade hur man dekorerar på bästa sätt. Var det någon som sa att jag är en besserwisser? Tyck på playknappen och avgör själv!

Musik: Himlen över Helunda av Olov Antonsson.

En Underbar Pod har blivit nominerad till Svenska Podcastpriset 2016 – skulle bli superglad om du ville rösta på oss!

Har du missat tidigare avsnitt? Här finns alla avsnitt och annat jag berättat om En Underbar Pod samlat.

Åh, äntligen stundar december och advent som är min bästa tid på året. Nu har jag försiktigt börjat plocka fram juldekorationerna och tagit in adventsgranar och ris och ställt i hela huset. Ett granris med söta små pumlor (eller julgranskulor som de egentligen heter) är ett himla bra sätt att stå ut i väntan på den riktiga julgranen. De små söta röda kulorna passar perfekt och kommer från Panduro och säljs i 15-pack.

Panduro har också de fina julstjärnorna man kan vika själv och hänga i fönstret.

Hemma i mormors tak hängde alltid pappgirlander på jularna när jag var liten. Jag har gjort en liknande variant när jag hängt pappersdekorationer i form av vita och gröna granar i ett polkamönstrat snöre som för övrigt är himla fint att använda till julklappsinslagning tillsammans med vitt eller brunt kraftpapper.

Nu är ju hög tid att börja med julkort! Ett sådant här 3D-kort är inte svårt att göra. Du behöver två papper i samma storlek. Ta det gröna pappret, vik ihop det till ett kort och rita en konturerna av en gran längs den vikta kanten.

Här har jag försökt göra en skiss så att ni ska förstå. Klipp sedan efter de prickade linjerna men lämna de svarta orörda. Vänd upp kortet så att granen sticker ut som på bilden jag tagit.

Sätt sedan lim på kortets baksidan och klistra fast det andra pappret, som blir bakstycket på julkortet. Klipp ut julkulor, stjärnor och dekorationer och fäst i granen med lim. Jag använde mig av dessa origamipapper från Panduro.

Inlägget är ett annonssamarbete med Panduro Hobby

Julpyssla med färg!

Hej på er! Jag har avslutat inspelningsdagarna i Malawi nu. Det var otroligt tuffa dagar. Hade tänkt lägga upp fler bilder till det här inlägget –  men internet laggar så jag lyckas bara med denna. Intervju med en Malawisk familj som lever under fattigdomsgränsen.

Nu reser jag runt i Zambia med min affärspartner Nicola och hälsar på våra småskaliga producenter och det känns BRA i hela magen att veta att Yawama of Sweden jobbar just med att få fattiga kvinnor som dessa att kunna försörja sig genom hantverk. Så att deras barn ska kunna bli mätta och välnärda och förhindra att de behöver näringsprogram från Unicef. Men att veta att jag får vara med och stötta båda dessa verksamheter i min blogg – det är en fantastiskt känsla.

Idag söndag är det ingen dag för affärer i Zambia. Istället ska vi åka på en safari och sedan besöka Nicolas föräldrars farm. Det är väldigt vilsamt att vara kvar här några dagar och smälta alla intryck från Malawi.

I dag den 27 november är sista dagen att rösta En Underbar Pod vidare till final i Svenska Podcastpriset 2016. Jag och Erica är nominerade och behöver din röst för att gå till final!

Det här är det finaste pris man kan få när man gör podradio i Sverige och priset har delats ut i tio år. Det är ni lyssnare som bestämmer vilka som ska gå vidare till final och sen vinna – så din röst spelar roll!

Det tar ungefär en minut och du ska veta att det skulle betyda mycket för oss om du ville hjälpa oss till en finalplats! Har du redan röstat tidigare kan du rösta igen.

Rösta här!

Här kan du läsa och lyssna på alla avsnitt av En Underbar Pod.

Eller tryck bara på playknappen här under så får du höra avsnittet “Servicepersonal vi minns” – vi gör podradio av lyssnarnas roliga, knasiga och varma berättelser.

Rösta på En Underbar Pod – nominerad till Svenska Podcastpriset!

Trosor på pizzan, en handfull tandpetare i knödeln och bäddning medan du ligger kvar i hotellsängen. Den här gången slängde jag mig med Erica i en hotellsäng och njöt av podlyssnarnas roliga, knasiga och varma berättelser om servicepersonal vi sent ska glömma! Skrattade så jag tjöt, häpnade fler gånger och blev rörd av berättelsen om cafébiträdet som tog ett för tidigt fött barn till sin hjärta.
Tryck på gula playknappen här under och njut du också!

Vill du ha mer? Här kan du läsa alla tidigare berättelser om servicepersonal vi fått in.

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Jag har ett mantra i huvudet när jag arbetar och skapar. Min blogg, mina böcker, mina bilder och texter. Konstigt nog är mantrat på engelska – och det lyder “I want to inspire and empower women”. Det är ändå därför jag håller på. Därför att jag blir så jäkla glad när någon säger att de fått inspiration av att följa mig.

Vare sig de blivit inspirerade att baka mitt bästa morotsbröd, starta företag, välja ekologiskt, stå upp för sig själv i en löneförhandling, börja träna eller unna sig massa grillchips och choklad. Oavsett vad det gäller så är belöning för allt jag gör – att veta att jag inspirerat någon. Enkelt och svårt på en och samma gång.

För det som inspirerar den ene avskräcker den andra. Jag blir ibland beskylld för att skapa orimliga ideal här på bloggen. Och det är förstås tråkigt att någon ska behöva känna så. Men min blogg är inte för alla. Det jag producerar är för alla som blir inspirerade, som får en liten energikick, som känner att vardagen är lite roligare för fem minuter. Det är av den anledningen jag håller på.  Du som inte inspireras – det är inte dig jag skriver för. Jag hoppas uppriktigt att du hittar någon annan att inspireras av, för det gör hela skillnaden.

När jag mått som sämst har en härlig kokbok med vackert stylade recept kunnat få mig upp ur sängen. Ett nytt nummer av Gård&Torp eller en vacker post på någons instagram. Ibland kan små och till synes ytliga saker tända ett litet bloss i mörkret och plötsligt brinner man igen.  Vad lever vi för om inte för att injicera varandra med lite energi?

Så. Det är målet med det jag gör. Men nu är jag nyfiken på vad som är målet med det du gör? Har du ett mantra?

Sicken härlig lördag! Barnen sov hos farmor och Jakob kom äntligen hem efter elva dagar på jobbresa. Fick sovmorgon och steg inte upp förrän halv elva. Sedan åkte vi in till stan och hämtade barnen, köpte pizza och hängde med Jakobs föräldrar. Passade också på att ta en bild på min nya röda kappa. Tycker det är så härligt med en färgstark kappa på vintern när man jämt går i ytterkläder och nästan aldrig får se några roliga mönster och färger.

Perfekta längden dessutom – mitt på vaden. Så att man får lite värme när man har kjol.

Slog till på den i Stockholm när jag var där. Den kommer från &Otherstories och är en ullkappa. Inte särskilt varm så det får bli min finkappa för jobbet. Till vardags använder jag min dunrock.