En av de sista dagarna på sommarsemestern fotade jag den här bilden. Vi var på en ö i höga kustens skärgård. Och jag hade inte den minsta lust att börja jobba. Inte den minsta höstlängtan eller sug i kroppen efter att ta tag i livet igen. Ville bara stanna i sommaren. Bromsa mig bort från det oundvikliga. Några dagar senare började jag jobba. Och strax kändes allting enkelt och roligt igen. Det brukar ju tack och lov göra det. Jag tycker ju om mitt jobb. Även om jag glömmer bort det när jag är ledig.
Jag ser på året som på en klocka. Där nyårsafton är tolv och januari är klockan ett. Och juni klockan sex. Och det känns så fint att tänka på att även om vi är mitt i vintern. Och våren känns långt borta. Så har vi passerat tolvslaget och är på väg ner mot sex. Jag försöker vara i nuet i mina tankar – men att ha allt det bästa framför mig är en väldigt fin känsla.
23 svar
Lustigt att nu nämner klockan som mått för året.
Jag har alltid haft det på det viset, förutom att mitt nyår ligger på kl 6 och min sommar ligger mellan klockan 11-14.
Jag tänker också att året är som en klocka, fast också att den går fortare i nerförbacke, från två-tre (feb-mars) till sommaren och sommaren går i ett swisch och sen kommer hösten och nummer nio tio och då går det så jäääkla segt. Hatar November för då går klockan som tyngst klockan 11.
Vad roligt att du tänker på året som en klocka. Det gör jag också och har alltid gjort. Mina favorittider är klockan 5, 7 och 10!
Tack för vackra bilder!
Åh, så ser min årsklocka ut också! Och! Jag tyckte väl att det såg ut som hemma på bilden 🙂 Välkommen åter till Höga Kusten! 🙂
Lustigt – jag ser också året som en cirkel – eller kanske snarare en oval eller ett toppigt ägg, där toppen/högst upp/norr är jul och nyår. Sen går det nedåt/framåt/söderut fram till sommaren. Juni, juli, augusti ser jag som horisontella månader, då det varken går uppåt eller nedåt, bara framåt (alltså åt vänster om man ser det toppiga ägget framför sig, så de tre sommarmånaderna bildar den breda stabila botten på ägget). Från och med september börjar det stiga igen upp mot jul. Julveckan är toppen på ägget, då det inte heller går uppåt eller nedåt, bara rakt fram (fast från vänster till höger nu) och sen vänder det och går nedåt igen.
Åh så vackert 🙂
ÅÅååå…jag tycker vanligtvis bäst om hösten, men nu längtar jag också efter sommarhetta och sommarsvalka….
Jag har alltid sett året som en rektangel. Högst upp är jan-mars. Sen går det neråt och juli är i nedre hörnet. Sen efter juli kommer Aug och sept. Sen går det uppåt igen. Det är för vi hade Scouternas almanacka när jag var liten. I år har jag köpt den igen för första fången!
Håller helt med dig! Jag ser också året som en cirkel eller klocka där nyårsafton är kl.12 och befinner sig högst upp på en klocka. Nu går vi nedåt (i klockan) mot våren och sommaren och det är underbart!
Det blir bara bättre för varje dag.
Hej Clara!
Tack för den tanken, den behövdes idag!
Jag har en fråga angående ett annat kommentatorsfältet, det till rubriken ”Det var inte här det skulle bli”. Det stängdes ganska omgående uppmärksammade jag, när jag av en ren händelse gick in för att jag var nyfiken på kommentarerna. (Gillar att läsa kommentarer från andra läsare). Nu undrar jag om det stängdes av misstag eller av någon anledning? (Vilken i så fall?)
Tack för all inspiration du ger i så många olika ämnen och på så många olika vis! Är en stor fin av er pod!!
Kram
Hejsan Malin =) Jag utsattes för en spamattack när jag publicerat så jag fick stänga kommentarerna tills min webbtekniker hunnit åtgärda det. Men jag kan öppna det igen för nu är problemet löst
Den där klockvarianten är i mitt huvud med! Och att ha det fina framför sig är en så underbar känsla. Ibland är det känslan bättre än att vara mitt i det. Mer njutbar.
Intressant. För mig har alltid nyårsafton varit kl 6 och sommarens vackraste period kl 12 och så kommer hösten kl 3 och våren kl 9. Fascineras över hur olika människor visualiserar saker på olika sätt. En god vän till mig hade en väldigt spännande trapp-liknande visualisering av ångertabellen 🙂
Jag älskar också att ha allting härligt framför sig. Mitt år ser jag också som en klocka och någonstans vid 3-tiden börjar det bli uthärdligt igen. Veckan går däremot i en cirkel motsols av någon anledning :-).
Jag ser också året som en klocka, men min går åt andra hållet. Nyår är kl. tolv och vi är nu kl. 11. Jag njuter mycket av mörkret och den lugnare takten som vintern innebär. Sommaren är hektiskt jobb, hösten är nertrappning och återhämtning, vintern är vila och våren nystart.
Otroligt vacker bild 🙂 Å klokt att se året som en klocka, det har jag aldrig tänkt på innan.
Efter min förra semester började jag jobba på en fredag. Det var alldeles lagom tyckte jag efter fem veckors sommarnjutning. Måndagen kändes inte alls brutal sen för jag hade ju redan fått ha lite helg med familjen igen… 🙂
Vilken bra och inspirerande tanke så här på en måndag i slutet av januari. Jag ser också fram emot våren och enligt din klockmodell är ju klockan runt två nu och våren brukar ju komma vid strax efter tre, halvfyra-snåret så det är ju inte så länge dit.
Ha en fin dag. 🙂
Jag ser också året som en klocka fast min går baklänges. Helknasigt. Men himla skönt att den är på väg mot vår 🙂
Min gar ocksa baklanges! Motsols alltsa! Har alltid gjort det. Min vecka daremot gar medsols…
Jag med! Men min nyårsafton är vid kl 6 och januari kl 7…
Samma här, det känns ändå som att ljuset är på väg åt rätt håll iallafall…^^
Klokt, ska bära den tanken med mig!