Fick en så rolig kommentar idag
Jag måste passa på att erkänna att jag började läsa din blogg för flera år sedan för att du irriterade mig något enormt. Sedan kunde jag inte sluta. Men sedan hände något, då och då kom ett inlägg som jag faktiskt höll med om och så började jag tänka att tja hon är kanske inte så dum den där Clara ändå… Sedan lyssnade jag på podden och nu är jag nog helt omvänd /…/ Erika komplemeterar dig dessutom perfekt. Så ja, det är väl tur man kan ändra sig 🙂 // Sophia
Alltså jag förstår verkligen att man kan läsa min blogg som ett självplågande nöje för att man älskar att störa sig på mig. Har själv bloggar jag läser av precis samma anledning. Men det är ju också kul att höra om någon som blivit “omvänd”.
Jag vet fler som sagt samma sak som Sophia – att de ändrat åsikt om mig efter podden. Att de insett att jag inte har fullt så mycket pinne i röven som de föreställt sig. Man tackar. När vi startade podden hade jag målet att det skulle vara det “närmsta” man kunde komma mig. För där finns utrymme för så många fler nyanser än i bloggen. Som i det kommande avsnittet som handlar om något jag inte alls känt mig redo att skriva om på bloggen. Men som av någon anledning känns helt okej att podda om.
Ash jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Mer än att det är roligt att folk kan ändra åsikt. Och att det är roligt för mig att ha tillgång till såväl bloggen som podden att uttrycka mig på. Tack för att ni lyssnar och läser.
12 svar
Jag har läst din blogg till och från under flera år för att jag gillar den men i podden är du mycket personligare (eller till och med privatare) och jag gillar det. Tycker du lyckas bra med att göra skillnad på de olika formaten så att de ger olika för oss som läsare/ lyssnare.
Men jag längtar lite extra efter poddavsnitten måste jag erkänna!!
Jag har precis börjat lyssna på podden (den tog mig skrattande genom tre timmars flygning i början av veckan, jag som aldrig trodde jag skulle _skratta_ när jag flög…) och jag säger nog tvärtom, jag kände igen dig alldeles väldigt och tänker inte ändra åsikt alls. Däremot blev jag dubbelkonfunderad, för innan jag började lyssna försökte jag tala om för mig själv att du naturligtvis inte pratade nån utslätad mellansvenska som jag utan västerbottniska. Och så GÖR du inte det! Då tiltade det dubbelt – du lät ju precis som jag hade tänkt mig från början, och så hade jag ju inte tänkt mig. Eller nåt… ;p
Hur som helst har jag många avsnitt podd kvar att lyssna ikapp och det känns som en skatt. Ni ska få vara med mig på varenda timme trädgårdsfix hela våren och sommaren! Eventuellt får ni vara med och stryka lite då och då också om det känns okej?
Clara, det är ett inlägg som jag har funderat på en del den senaste tiden, det där du visade att din syster hade tagit vara på din morfars skjorta, som var upphängd på en galje fast på “fel sätt”. Vilket inlägg är det? Jag tyckte det var så fint.
Vill passa på att säga att jag hejar på
dig! Det ska bli spännande att se ert klädsläpp. Samarbetet med Jumperfabriken blev ju kanon, det är fortfarande en av mina favoriter fast att den börjar bli lite trött nu av väldigt flitigt användande. <3
Vill bara säga att jag tyckte mycket om ditt nyhetsbrev❤️
Tack vad glad jag blir av att höra det <3
Haha, jag läser flera bloggar för att de som driver dem är dumma i huvudet – inte så mycket för att jag stör mig utan mer för att jag blir fascinerad… (Obs, din är inte en av dem!)
Haha, samma här. Glad dock att du inte läser just min av den anledningen
Tips mottages gärna!
Hej! Gillar din blogg och podd och ser fram emot klänningarna! 🙂 Har dock en fundering som legat och gnagt när jag lyssnat framförallt som jag hoppas inte är för obekväm att ställa: hur avsiktligt är det att ni lägger så himla mycket fokus och mest pratar om dig hela tiden i podden? Vi har knappt fått veta nåt om Erikas familj, karriär, åsikter, intressen förutom som en spegling till dig. Förstår att det är menat så, att Erika är “bakom-kameran- typen” och du “framför-kameran-typen” men t.ex. i pappapodd-avsnittet pratar ni nästan uteslutande om dig, och hon hinner en gång klämma fram en reflektion från sitt liv (tror det var om sportlovsdrickande – hade gärna hört vidare lite på det spåret!) Så jag undrar alltså om detta är bestämt eller om det bara blivit så? Det sägs ju inte uttryckligen förutom i BLOK delen. Tänkte detta kunde vara en intressant aspekt att ta upp om ni känner för det – både olika roller man kan få i en vänskap som ofta kan etsa sig fast (alla gör det de är bäst på, eller nån hamnar i skymundan mer än de skulle önskat?). Gäller ju både i par och olika kompisgängskonstellationer. Vad gör man om man fastnar fel? Sen ställs det ju ännu mer på sin spets när man jobbar i par med en vän, är ju ofta just par i podd-världen. Vore intressant att höra era reflektioner! Lycka till med allt framöver!
Alltså, två saker har jag blivit smått överraskad av i podden:
1. Du svär en del – det var jag fördomsfull nog att tro att du (som religiös) inte sysslade med.
2. Min bild av dig var ju att du alltid orkade iväg på ambitiösa skidutflykter och liknande med barnen och nyttiga mellanmål som du gjort själv. Så är det tvärtom – vilken lättnad!
Kul ju!
Sen älskar man ju garvet!
Jag kan ju tillägga att jag tyckte första poddavsnittet om Ernst var lite tjatigt och det var närapå att jag inte gav podden en andra chans. Det finns ju så mycket poddar att välja på. Men nu är jag hooked!
Det är skönt med podden eftersom det ofta är mer igenkänningsfaktor för lyssnaren. T.ex. det här med att det är tragiskt att veckans höjdpunkt är när lördagen kommer och en får åka själv till ICA och handla. Livet är inte toppen jämt och det är fint att få “allt” från en bloggare, inte bara det roliga. Även om det förstås är mer utlämnande för bloggaren. Så, tack!
Haha, det avgör saken. Er pod är nästa att avverkas för en som ligger hopplöst efter på allt i den världen. Och jag gillar dig ändå innan (så nu förväntar jag mig stordåd här ;)).