Fick en rolig bloggkommentar från signaturen Anna-Panna:
Jag kan bli så sjukt avis på ditt hobbyliknande jobb ibland att jag nästan smäller av. Alltså – jag har ju ett jättebra jobb med härliga kollegor och hög lön, men ibland tänker jag på hur jag skulle må om jag hade ditt jobb istället. Bra. Skulle jag må bra /…/ Jag tänker att du kanske kan hjälpa mig lite mitt i min avund. Genom att berätta när ditt jobb känns mest som det. Ett JOBB. Så kanske min avund blir något mindre.
Klar jag kan! Mitt jobb känns som ett jobb när…
Jag somnar två på natten och stiger upp fem och gör mig i ordning för att ta första flighten eller tåget till Stockholm. När jag ska upp tidiga morgnar inför intensiva jobbdagar är det omöjligt för mig att somna i tid.
När jag klämmer in tre dagars fotografering på en dag för att det kört ihop sig med kunderna. Och jag sitter uppe och redigerar bilder till klockan två på natten för att kunna leverera som utlovat.
När jag kämpar med en Expressenkrönika men det inte lossnar för mig.
När jag ska titta på eller förhandla kontrakt. Då jag ska sätta mig in i avtal och juridik och ta i från tårna med arvodet.
När jag häftar in alla papper till min bokföring. Ett fruktansvärt jobb.
När jag måste hantera någon av alla de konflikter och bråk som alltid uppstår när man driver eget och samarbetar med många olika människor.
På Bokmässan i Göteborg.
När jag varit borta några riktigt intensiva arbetsdagar och sitter och väntar på att få resa hem. Med öronpropparna ipluggade och blicken riktad ner i min datorskärm. För att slippa ta in någonting mer av omvärlden. Och jag vet att jag kommer stupa i säng sent – men nästa morgon är det ingen pardon för det är upp med ungarna i alla fall och sedan stenhårt arbete för att hinna ikapp det jag inte fick gjort för att jag var på resande fot.
När en kund inte är nöjd och ber att få se nya bilder eller utkast trots att jag föjt deras (bristfälliga) brief. Och felet för det är deras men ansvaret är mitt för att deras pengar ska betala min lön.
När jag ska hantera hatiska kommentarer (alltid från män) efter krönikor och feministiska texter. Otacksamt skitjobb.
När jag sitter med kalendern och försöker räkna ut hur jag ska hinna med allt jag lovat att hinna med.
När jag plötsligt har kort om pengar och håller tummarna för att alla mina kunder ska betala sina fakturor i tid.
När jag måste korrläsa våra böcker innan tryck.
När jag får ett nej istället för ett ja. Visst vänjer man sig vid att ens jobb ibland refuseras – men det sticker alltid till lite först.
Då känns mitt jobb som jobb.
Men annars känns det mest som vaniljglass, sommarängar och barnskratt. Jo, men faktiskt. Älskar mitt jobb!