Möjlighetens blå

Jag ramlade ner i ett hål av trötthet efter den här helgen. Jag och Annakarin föreläste i Saxnäs och var borta fredag och lördag – sedan hade jag fullt upp med jobbgrejer i stan hela söndagen så jag har inte varit ett dugg ledig. Därav bloggtystnaden.  Men Saxnäs var fint! Massa härliga entreprenörer vi föreläste och hade workshop med – och som grädde på moset detta väder och Marsfjället i bakgrunden. Vackert så man smäller av.

Jag arbetar väldigt hårt just nu med olika saker jag inte kan skriva om så därför är jag lite tröttare än vanligt. Men efter nästa vecka ska det nog bli lättare igen! Jag håller tummarna för det.

• Inlägget innehåller reklam för mIss clarity •

Släppt vare här

Så sjukt peppad på kollektionen som vi släpper i eftermiddag på Provrummet.se! Vi är väldigt stolta över resultatet av allt hårt arbete och hoppas du ska hitta något du gillar.

Precis som vid vårt första kollektionssläpp står jag på scen och föreläser på klockslaget lanseringen sker – och det är ganska bra för då är tankarna på annat håll. För trots att allt är klart och inte går att påverka känns det pirrigt precis när sidan öppnas!

Längtar tills jag får hem mina egna klänningar också. Vi får dem ju samtidigt som ni som handlar får dem – för de tillverkas så nära inpå lanseringen att vi inte hinner knipa dem själva. I den första kollektionen blev en modell till och med slutsåld innan jag fick tag i den! Vi brukar däremot få hem ett provex av varje klänning några veckor innan.

Klänningar som jag och Annakarin lånar mellan varandra första tiden för att verkligen känna hur de känns, vad man kan förbättra och förändra i snittet. Vi pillar med allt in i det sista och har såklart bra hjälp av Anna som i egenskap av designern nördar ner sig i alla detaljer.

Så! Nu ska jag avsluta. Jag och Annakarin ska strax upp och föreläsa och hålla i en workshop för en massa härliga entreprenörer.

Sista kryddsvängen

I början av sommaren skrev jag om hur jag murade en odlingsbädd för kryddor. Efter ett tag murade jag en precis likadan till bredvid.  Kryddorna har verkligen trivts i dessa bäddar och nu börjar “pallkragarna” bli ännu mer patinerade och fina. Det är dags att skörda kryddorna men jag drar bara ut på det. Koriandern är överblommad och basilikan har frusit ihjäl men ytterligare en koriander och enorma mängder persilja har jag kvar att ta reda på.

Myntan – vad gör jag med den? Den är väl inte så god att torka och ha i mat. Kanske torkar och gör te istället! Te och ett härligt fotbad.

Det ska bli spännande att se hur kragarna klarar vintern – om de fryser sönder eller ej. Funderar på att täcka över dem med presenning när jag skördat – men vet inte om det bara bildas kondens under den? Jag har ju inte murat ihop stenarna utan bara lagt dem på varandra så jag hoppas och tror ändå att vintern ska gå bra!

Lockigt får och vågigt hår

I måndags klippte jag av mig håret hos Helen på WOW. Mitt eget hår går en bra bit nedanför axlarna och jag var sugen på kort igen. Jag har alltid haft spikrakt hår utan en enda liten lock, men till min förvåning har jag nu fått självfall! Hårets struktur ändras under livet beroende på hormonerna i kroppen – som för min mamma vars korkskruvslockar raknade när hon väntade barn.  Fast jag vet att hår kan förändras kändes det smått surrealistiskt att plötsligt kunna krama fram lockar i mitt raka hår.

Vi bestämde oss för att klippa en page. Men istället för en rak grafisk page så klippte vi fram massa busiga lockar.

Känner mig så himla nöjd med resultatet. Det lite ostyriga men väldigt naturliga.

Jag har förresten fått en del frågor om Uppdrag Gransknings program om hårextensions som sändes ikväll. Jag blev kontaktad av redaktionen innan publiceringen och fick se klippen. Det blev tydligt att det löshår som presenterats för mig som fairtrademärkt i själva verket är raka motsatsen. Jag har varit och är så otroligt arg och upprörd över det som framkommit i granskningen. Det slutade med att jag gick raka vägen till badrummet och hällde aceton i hela håret och plockade ut mina slingor. Eftersom jag på inget sätt kan stå bakom det här längre har jag också avpublicerat alla tidigare blogginlägg som rör saken.

• Inlägget är ett annonssamarbete med TRINE •

En god investering

Jag tycker att socialt företagande är suveränt. Affärsmodeller som hjälper oss kunder att göra gott här i världen!  TRINE är ett Göteborgsbaserat företag som låter privatpersoner investera pengar i solenergi på platser i världen där människor idag saknar el och får förlita sig på fossila bränslen. Idag lever en dryg miljard människor utan elektricitet och TRINE:s mål är att göra siffran noll. Hittills har 167 000 människor med deras hjälp fått solenergi – och jag är med på ett hörn av den resan.

När jag reste runt i  Zambia förra året såg jag hur vanligt det blivit med solenergi – det satt celler uppsatta på taket på alla hus där människor med bättre ekonomi bodde. Problemet är bara att de personer som är fattiga och som verkligen behöver solcellerna har inte råd att köpa dem. Så nu har jag gått in med en investering i Solar for Local Businesses i Zambia Men för att projektet ska bli fullfinansierat behövs mer investerare. Så jag uppmanar dig att ansluta dig. (Här på bilden ser ni Anna i Matero i Zambia som är en av de som numera har tillgång till solenergi)

Pengarna jag investerat i TRINE fungerar som ett lån till lokala företag som gör att de kan installera och sälja solenergi som befolkningen sedan kan betala av månadsvis.  Hittills har TRINE finansierat solenergi för människor i Kenya, Zambia och Tanzania (där bilden är tagen) – samtidigt som investeringarna ger möjlighet till avkastning för oss som bidrar till byggandet av solenergi.
Det är rackarns smart tycker jag. Vill du också vara med och bidra kan du gå med här och investera! Med kampanjkoden clara17 erhåller du €10 på sin första investering (minimumnivå på investering är €25).

Manhaftiga Clara

Är det inte sorgligt hur en skev kroppsuppfattning kan grundläggas tidigt och sedan hänga kvar hela ens liv? Som att jag alltid känt mig så otroligt okvinnlig. I förskoleklassen var jag mallig över att jag var längst av alla och dessutom hade störst fötter. Minns att vi mätte oss och jag stolt kom hem och berättade detta otroligt märkvärdiga för min pappa.

Men efter bara något år förstod jag att lång inte var bra. Inte när man är tjej i alla fall. Alla killar var i brösthöjd när man dansade tryckare och på en bild från en skolföreställning stack jag upp ett helt huvud ovanför alla andra. Det såg inte klokt ut. Vi hade dessutom en gungbräda i skolan. Jag satt på ena sidan och på andra sidan satt det två kompisar för jämnvikten skull. Vilket fick mig att förstå att jag måste vara något slags monstrum. Jag hade dessutom en jättesmal syster och bredvid henne såg jag ju knubbig ut (i efterhand kan jag se att jag faktiskt var spinkig). Men min längd och min storlek var löjeväckande. Tanken slog mig aldrig att jag hade kunnat fnissa åt att alla andra var fånigt korta. Nej det var självklart att det var jag som var missfostret.

Den känslan har dröjt sig kvar hos mig. Jag är för lång. Jag skrattar för högt. Jag rör mig hastigt och klumpigt. Jag går rakt på sak och skräder inte orden. Och jag är tung. När folk skämtar och säger typ “Herregud jag var så tjock jag vägde 70 kilo” –  då ska ni veta att det är en drömvikt för mig. Väger jag 70 kilo har jag verkligen legat i och bantat. Som kvinna ska man vara liten och nätt och inte ta plats. Helst ska killarna kunna plocka upp en och sätta en i fickan. Om jag nu försöker sätta mig i någon mans knä är risken stor att lårbenet går av på honom. I hemlighet har jag alltid tänkt att jag skulle kunna förväxlas med en man – jag som är så manhaftig.

Undermedvetet har det kanske bidragit till att jag dragits till allting feminint kodat. Långt hår, yppiga bröst, runda höfter, klänningar som smiter åt i midjan och förstärker kurvorna. Jag älskar målade naglar, smink och lenrakade ben. Och så älskar jag allt som har med matlagning och bak att göra, och att pynta med blommor och rå om min familj.

Är det inte jävligt sorgligt när man tänker efter? Jag är född till kvinna men det räcker liksom inte. För man föds inte till kvinna – man blir det. Genom socialisering och träning. Och genom att passa in i vad andra bestämt är kvinnligt. Men inte ens när man bockat av varenda jävla grej på den listan är det säkert att man är kvinna nog.

• inlägget innehåller reklam för mIss clarity •

Snart är Miss Clarity här

Åh det känns så pirrigt och roligt att äntligen kunna visa lite bilder från Miss Claritys höstkollektion som släpps på provrummet.se på fredag klockan 16. Tycker att det är den finaste kollektionen hittills. Som vanligt gäller det för er som vill ha en klänning att hålla er framme. Har du däremot handlar från oss tidigare får du möjlighet till VIP-shopping i lugn och ro redan på torsdagskvällen. Ett mail kommer till er inbox! Ni som prenumererar på Underbara Nyheter kommer också ges den möjligheten (så börja prenumerera om du vill få inbjudan)

Första kollektionen kom i våras och mottagandet från er har helt golvat oss. Suget verkar vara enormt efter smickrande klänningsmodeller för kvinnokroppar som har levt – i mönster som tar plats och av god kvalitet!  Det gör mig så stolt att se våra klänningar på alla typer av kvinnor och kroppar.

Vi har lyssnat på era önskemål och håller numera XXS-XXL i sortimentet. Och förutom massa vackra blommor har vi också adderat några mer grafiska och aningens mindre romantiska mönster. Samt några fler klänningar i fantastisk vävd kvalitet.

Miss Clarity har gått från att vara vårt guldkantade sidoprojekt till att bli en av mina största jobbpassioner. Det är så roligt att fundera på hur märket kan utvecklas här framöver. En sådan utveckling är att vi nu lanserar Miss Clarity i både Finland och Norge – så att de som vill kan få tag i klänningarna där!

Foto Kristin Lagerqvist, Styling och designansvarig Anna Lidström och Makeup  och hår Mia Persson. Stort tack dessutom till fina Hotel Eggers som lät oss fota hos dem.

Så stoppar du en energitjuv!

Poddlyssnaren Elin vill ha hjälpa att hantera energitjuvar. Jag och Erica klämmer ur oss alla knep vi kan komma på. Flera trix har vi testat själva,  andra drömmer vi om att prova på!

Lyssnaren Caroline vill höra när vi snokar i varandras skaffeier och vi börjar i mitt. Det visar sig då att gamla saftflaskor och mjölpåsar är som livet, där det finns skurkar måste man rensa!

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Veckans avsnitt är alltså efter önskemål från poddlyssnare. Fler sådana kommer under hösten och för att inte missa något kan du prenumerara på En Underbar Pod via din poddapp. Här hittar du alla avsnitt samlade.

Äppelpaj med knäckigt täcke och vit choklad

Äntligen en dag när dimman inte hängt över himlen precis hela tiden. Tog en lång skogspromenad med Melker och därefter badade jag badkar med barnen. Medan de byggde kojor i vardagsrummet bakade jag paj eftersom jag skulle få besök.  Det blev en äppelpaj  – och har du inga egna äppelträd så passa på att köpa mycket svenska äpplen nu. Det är som allra godast i oktober.

Till den här äppelpajen behöver man 6-8 små äpplen. Gärna fasta och syrliga.

Jag steker alltid äpplena i lite smör när jag gör paj, tycker att smaken kommer fram så mycket bättre!

Finessen med pajen är att den har ett täcke av vit choklad som gör den extra festlig.

Nu ska ni få receptet på underbart god Äppelpaj med knäckigt täcke och vit choklad!

Du behöver:

6-8 små syrliga äpplen

200 g smör

1 msk hela kardemummakärnor (mortla dem lätt)

2 dl ljust muscovadosocker/råsocker

1 1/2 dl vispgrädde

1/2 dl vetemjöl

1/2 dl potatismjöl

1/2 tsk bakpulver

4 dl havregryn

100 g vit choklad

Så här gör du:

Skär äpplet i skivor och stek lätt med lite smör. Smörj en pajform och lägg ner äpplena. Smält smöret i en kastrull och avsluta med att blanda ner kardemummakärnorna. Häll i socker och grädde. Blanda alla torra ingredienser och häll ner dem i kastrullen. Bred blandningen över äpplena och riv vit choklad över hela pajen. Grädda i ca 30 minuter på 200 graders värmen.

Bland mina recept finns många tips på goda bakverk bland annat en härlig päronpaj med mandel!