Nu & 2007. Minns ni som läst mig länge hur min blogg såg ut waaaay back then? Jag minns knappt själv. Jag har försökt hitta blogglayouten från 2007 men utan resultat. Däremot hittade jag den här. Tror den är från 2008 när jag började på Västerbottens Folkblad och flyttade min blogg dit. (Sorry för kass upplösning).
Jag hade bloggat på som hobbyprojekt i nästan tre år när jag blev ditkallad på en intervju. Just då var jag sjukskriven för att mamma hade dött men egentligen pluggade jag litteraturvetenskap och planerade för att söka till en journalistutbildning. För jag hade kommit på att jag nog ändå ville bli journalist. Jag blev alltså kallad på intervju utan att riktigt veta vad jag intervjuades för.
Det visade sig att man ville erbjuda mig en plats som redaktör på familjesidan och att jag skulle flytta min blogg till VF. Jag hade alltså aldrig jobbat som krönikör eller journalist innan men fick erbjudande om att testa. Jag tackade överlyckligt ja – 21 000 kronor i månadslön var en hissnande summa. Minns att jag träffade min bästis Elina på stan strax efteråt och att vi gjorde glädjeskrik inne på stadsbiblioteket.
I efterhand förstår jag inte hur jag vågade tacka ja. Jag var inte utbildad journalist, jag skrev inte särskilt bra och jag kunde bara nästan hantera en kamera. Men jag gav mig in i det hela med liv och lust och intervjuade snart tanter som fyllde jämnt och tjugoåringar som precis kommit hem från ett utbytesår. Intervjuandet passade mig perfekt eftersom jag är sjukligt nyfiken. Plötsligt fick jag fråga hur mycket jag ville utan att framstå som oförskämd.
Jag inser ju att den enda anledningen till att jag fick det där jobbuppdraget var att man ville ha min bloggs besöksstatitsik. Men jag är väldigt glad för den chansen. På Västerbottens Folkblad trivdes jag himla bra och fick så småningom ett uppslag varje helg som hette Claras Helg där jag började experimentera med recept och hemma hos reportage. Det ena ledde till det andra och så småningom handlade bloggen allt mindre om mode och allt mer om hemmaliv, inredning och matlagning…och bloggen bara växte.
Jag släppte till och med tre nummer av min egna tidning – Clara! Vi bad bloggläsare som ville ha ett ex skicka 20 kronor i ett kuvert till Västerbottens Folkblad. Det skulle vi aldrig ha gjort. Tusentals kuvert kom med posten och den stackars receptionisten fick sitta och föra över alla prenumeranters adresser manuellt.
Jag lärde så småningom känna Erica när hon intervjuade mig för tidningen Amos. Jag hyrde en plats på hennes frilanskontor och hon kläckte iden till att göra radio tillsammans. Programmet blev Pikant i P4 Västerbotten. Tror vi gjorde 70 avsnitt totalt eller något. Ett lekfullt pysselprogram inspelat hemma i mitt kök.
Under den här tiden växte också kritiken mot mig. Jag fick försvara varför jag gillade att baka, ha femtiotalskläder och leka med husmorsestetiken. Var jag en galen konservativ kristen? Antifeminist? Ja, sådär gick det på. Maria Sveland, Natalia Kazmierska och andra feminister jag såg upp till gick ut och kritiserade mig.
2010 flyttade jag från Västerbottens Folkblad till Västerbottens Kuriren. Här fick jag min första egna och riktigt fina layout. Jag vände mig till duktiga illustratören och bloggaren Annika Bäckström som tog fram formen åt mig. Den blev en pangsuccé med en gif i bannern och allt!
Nu fick jag lön för att blogga utan att ha någon som helst reklam på min sajt. Samtidigt skrev jag för tidningen och fick allt fler frilansförfrågningar. Men eftersom jag inte hade ett företag visste jag inte hur eller om jag skulle ta betalt. Jag gjorde massa uppdrag gratis (!) bara för att jag inte visste hur man förhandlade. Men jag lärde mig mer med tiden.
Den här hösten kom också ett roligt genombrott – för Pikant i P4 Västerbotten blev plötsligt Husmorsskolan i P1. Tidningarna skrev om hur bloggvärlden flyttat in i finrummet. Folk rasade över det bakåtsträvande temat, att jag hade femitotalskläder och lärde ut hur man kunde städa med ättika. P1s lyssnare både älskade och hatade programmet. Det lät inte som P1 brukar göra och det väckte reaktioner. Samtidigt ledde stormen till höga lyssnarsiffror. Totalt gjorde vi tre säsonger. Husmorsskolan ledde också till att jag fick sommarprata i P1. Det var det stora genombrottet då jag plötsligt nästan dubblerade mitt läsarantal. Självklart var det Erica som producerade programmet så fint.
2011 föddes Bertil och jag fick flyttlådor fulla med presenter från er läsare. Men det var också ganska stormigt. Jag råkade ut för monumentalt mammaskammande från alla möjliga håll. Och efter att jag kritiserat Amanda Schulman för ett fördomsfullt uttalande om lesbiska såg Alex Schulman rött. Han hade på den här tiden Sveriges största blogg och satte igång något slags drev kring mig där han målade upp mig som en galen feminist eftersom jag inte genast berättade könet på mitt nyfödda barn på bloggen. Då minns jag att jag satt och grinade hemma hos pappa med amningshormoner i hela kroppen och läckande bröst. Inte för vad han skrev utan för vad hans svans av läsare skrev. Tror till och med att jag låg etta på hans Utelista i Aftonbladet en hel sommar. Men allt det där ståhejet är jag i efterhand glad för – för den ledde ju till att min blogg växte ännu mer…
Hösten 2011 bestämde jag mig för att ta klivet bort från tryggheten i en fast anställning. Jag satt med en stor verksamhet på händerna där jag hade alla möjligheter men inte kunde ta några – så nu var jag tvungen att bli företagare. Ett halvår tidigare hade jag lärt känna Annakarin när hon intervjuade mig till sin första bok om Digitalt Entreprenörskap. Vi hade ett tre timmar långt samtal och Annakarin var den första som ställde frågor till mig om omsättning, budget, strategier. Tidigare hade jag bara fått prata bullbak. Nu förstod jag att jag satt på något som var större än så.
Mentalt var det dock fruktansvärt jobbigt hösten 2011. Jag startade mitt företag och hade en åtta månader gammal bebis hemma som krävde allt mer uppmärksamhet. Eftersom Jakob pluggade var jag den som skulle försörja oss och vi hade massa onödiga tjafs till följd av ekonomisk oro och hög arbetsbelastning.
Men snart tog föreläsandes fart. Jag och Annakarin började föreläsa överallt och på kuppen blev vi riktigt goda vänner. På väg hem från en föreläsning kläckte vi idén om en barnboksserie med kunskapsböcker för barn mellan 6-9 år. Det första förlaget vi presenterade idén för sa nej. Det kommer aldrig att funka. Den här genren av böcker är död. Då gick vi till Raben&Sjögren och fick napp och Steg för Steg-serien blev en försäljningssucé. Baka blev årets bäst sålda kokbok och Årets Måltidslitteratur och nominerad till Världens bästa kokbok! Böckerna har nu släppt i tolv länder och många andra förlag har försökt kopiera upplägget.
2013 var ett roligt men intensivt år för mig. Jag spelade in dokumentären De Obekväma och fick ta emot pris av kungen. Men jag gick med ett ångesttryck över bröstet och en känsla av att vara på väg in i utmattning. Jag minns inte så mycket av det där året alls faktiskt. Fast jag visste att jag ville bli gravid och funderade på hur jag skulle undvika samma problem som under Bertils barnledighet?
Jag bloggade på under egen flagg fram till februari 2014. Då var jag gravid med Folke och på väg att gå in i väggen av trötthet. Jag hade svårt att få en bra lönsamhet med det säljbolag jag hade och valde att gå över till Amelia som erbjöd en fin ersättning och utrymme i papperstidningen. Nu skulle jag återigen kunna fokusera på bloggens innehåll och lägga ner kärlek och krut på den. Ni läsare var ganska arga på mig över det valet. Men jag var fast besluten om att visa er att jag tänkt rätt – att bloggen (trots sin fula opersonliga layout) skulle bli bättre än någonsin. Och dessutom skulle jag få hjälp att nå Amelias stora målgrupp. Jag ville ju att bloggen skulle växa! Och jag trivdes fantastiskt bra under mina år på Amelia. Men tanken var hela tiden att kunna flytta tillbaka till eget domän så småningom – när livet lugnat sig och jag hade en större finansiell trygghet.
Förra hösten tog jag klivet och flyttade hem. Tanken var och är att arbeta med bloggen lite mer som ett riktigt mediehus. Jag anställde Erica som webbredaktör och vi startade En Underbar Pod ihop. Den nya formen och det utökade innehållet på sajten ledde till att jag vann priset Årets Tidskrift 2017 !
Det närmsta halvåret kommer jag utveckla bloggen ytterligare och faktiskt hela mitt företag runtomkring den. Miss Clarity och böckerna komma jag fortsätta med såklart – men det kommer hända mer.
Ja. Nu vet ni hur allting hände. Och jag vet att det inte kunnat hända utan er. Jag är så glad för att många av er som följt mig sedan 2006 hänger kvar fortfarande. Och jag är så himla tacksam över allt stöd, all kärlek och pepp genom åren. Under kriser, sjukdom, medgång och motgång.
Må det bli minst 20 år till av bloggande!
75 svar
Älskar verkligen det här temat med tillbakabblickar!! Minns väldigt tydligt hur jag satt hemma i mina föräldrars kök och hörde ditt program i P1. Blev så nyfiken på att veta mer (för har alltid varit svag för husmorstips) och det måste ha nämnts att du hade en blogg för jag minns att det var så jag hittade den. Sen slutade jag nästan läsa bloggar helt tills jag blev föräldraledig med min son för 3,5 år sedan. Då löste jag ikapp allt du skrivit om föräldralivet och har sedan följt dina inlägg med stor glädje ända sedan dess! Tack för all underhållning o alla klokheter!!!
Wow, så otroligt inspirerad jag blev av att läsa detta! Just för att du verkar vara så ärlig och skriver det på ett så berättande sätt att man får perspektiv på livet och vågar mera trots svårigheter. Ingen förskönad bild helt enkelt. Jag har hängt med bloggen ungefär hälften av tiden och det har hjälpt mig många gånger på olika sätt, allt från recept till att få tips om att hantera utmattning. Tycker du är helt fenomenal på att skriva, och framför allt nå ut till människor!
Dom där 20-lapparna minns jag! Praktiserade på VF under två veckor, och fick förutan att intervjua och fota för tidningen, öppna massa kuvert med brev, gåvor och 20-lappar till dig. Det som jag tycker är roligast är att jag hade ingen aning om vem du va! Tror det va en av de sista dagarna på praktiken som jag träffade dig snabbt i korridoren och fick reda efteråt att det va du. Tänkte ”jahapp, hon verkar ju intressant, kanske ska spana in den där bloggen ändå…” 9-10 år senare läser jag fortfarande din blogg, och har blivit formad till den jag är i dag pga dina texter. Knasigt hur det kan bli.
Visade ju sig efteråt också att jag kände lite folk som hade olika anknytningar till dig, inte minst min favorit lärare Mia <3
Roligt att få läsa din historia! Det finns mycket bakom alla fina bilder men jag tror att läsarna gillar det idylliska, det vackra. Fantastiskt fina bilder du lägger ut, ska läsa mer av det du skriver.
Bra kämpat och lycka till!
Kul@
Så himla rolig läsning. Jag tror jag började läsa regelbundet precis innan eller efter du började på VD 🙂
Så himla roligt med tillbakablick. Jag har läst bloggen sen 2008! Älskade husmorsskolan. Var så roligt att träffa dig på riktigt för ett par år sen i Karlshamn när du föreläste. Du inspirerar alltid! ❤️
Jeg begynte å lese bloggen din da Bertil ble født og en norsk blogger lenket til siden din.. 🙂 siden den gang har jeg lest! Men hahaha, Alex Schulman.. er det mulig sier jeg bare.. 🙂
Jag var också missnöjd med att du flyttade till Amelia och desto nöjdare när du flyttade ”hem” bloggen igen ?
Minns att du mailade mig och hörde dig för om journalistutbildningen jag hade gått. Jag minns att jag skrev att jag tyckte att du skulle ta och strunta i den, och använda din bloggstatistik som referens! 🙂
Superfint att få läsa dessa tillbakablickar Clara! Har inte läst bloggen mer än ett år men jag tycker om dig och det du gör och skriver så mycket! Tack för att bloggen finns <3
underbaraclara.webblogg.se/
Var det inte så den såg ut? Eller är jag helt ute och cyklar??
HEj Clara
Så roligt att få läsa om nu o då!
Jag kommer ihåg hur jag satt i Stockholm o läste din blogg vid årsskiftet 2007-2008. Jag tyckte du var så modig som tog så coola bilder! Kommer speciellt ihåg en bild när du stod på en pall med memmelucker i klackskor.
Sen skulle jag börja plugga i Luleå o tänkte att de inte kunde vara så farligt… du verkade ju trivas i Umeå. Men fy van jag vantrivdes…. men du o din blogg inspirerade o jag kommer ihåg att jag köpte en kjol på monki som jag kände mig så fin i, riktigt bonnig som Clara! På ett bra sätt!!!
Ser fram emot minst 10 år till!
Roligt att läsa, är en 50 plussare som följer dig sedan du började sommarprata. Håller verkligen inte med dig om vissa saker du skriver och tycker precis som du i vissa fall. Trots att jag stundtals kan irritera mig på vissa saker kan jag inte låta bli att följa dig. Tycker det du gör är intressant och även om jag inte skulle drömma om att ha en liknande stil hemma. Jag skulle dessutom se knäpp ut i Clarity eftersom jag inte ha någon midja utan passar bäst i A-linje. Ändå tycker jag det du gör ser så fint ut på dig både vad gäller klädval och inredning. Åsikterna du har fascinerar mig stundtals då du verkligen är en åttiotals tjej. Men olika sätt att se på saker har alltid fascinerat mig och det är väl ändå då man lär sig. En sak som du har som jag beundrar är att du vågar/orkar sticka ut näsan. Vågar inte tänka på vad elakt vissa måste skriva, hua. ..Där är du Clara min förebild och jag skall också prova att vara lite modigare. Allt gott!
Jag har varit med från början och slås nu av hur mycket som har hänt! Du har ju gjort sååå mycket och är verkligen en bjässe! Ändå känns det inte så och det är det som känns så skönt tycker jag. Även om jag märker i sådana här inlägg hur mycket business det ligger bakom så känns det inte så när jag läser bloggen.
Minns för 10 (?!) år sen när du tipsade om min blogg (som jag tror hette torparliv) i ett inlägg, blev sååå mallig för du var ju stor redan då! Ska bli kul att följa kommande 20 år i ditt bloggliv! 🙂
Så roligt att läsa allt detta 😀 Jag tror jag har följt din blogg sen 2009 och jag har aldrig tröttnat. Ser alltid fram emot nya inlägg.
åh vilket roligt tema!
Jag började läsa här under min föräldraledighet för min förstfödda och blev hooked på en gång. Blev så glad när du flyttade tillbaka från Amelia, förstår valet dit men det är mysigare här 🙂
Lyssnar aldrig på poddar men dig och Erika älskar jag att lyssna till. Oftast när jag stökar i köket. och dina fina videos på olika pyssel och annat du gjort… alltså löööve them!
Du är så otroligt inspirerande och rolig att läsa om.
Fanns det ett ”UnderbaraClara premium” ungefär som Aftonbladet plus/premium skulle jag lätt prenumerera för en månatlig slant.
P.S Snälla börja gör toppar/blusar på MissClarity för oss som vill ha dina kläder men inte vill ha klänning jämt 😀 😉 Älskar dock klänningarna jag köpt med, hehe
Vilken fin tillbakablick! Har läst din blogg sedan 2012. I min kvällsritual, innan jag släcker lampan för natten, ligger att läsa din blogg allra sist. Ger alltid en go känsla i magen (förutom när du ryter ifrån ?). Tack för fin läsning!
Jag började läsa 2010 tror jag (det var i alla fall innan Bertil var född). Hade varit in på bloggen några gånger via en bekant som länkade men inte fastnat. Jag hade ju också läst flyktigt om detta ”hemmafrubloggande” som lät så hemskt. Men någon gång 2010 insåg jag att du ju var feminist (!) trots att du var så olik mig (eeeeh? *skäms*). Läste igenom första åren av din blogg som låg någon annanstans då också, men har missat några år (2008-2010 kanske). Kul att minnas!
Så fint att minnas med dig!
Spännande att höra om din resa med bloggen! Hoppas du fortsätter blogga länge! Och jag hoppas du tjänar mycket pengar nuförtiden, för det förtjänar du! ?
Hej!
Jag har följt dig sedan bloggen såg ut som på översta bilden… Man kan tycka att jag borde ha kommenterat mer, men jag är ingen pratkvarn, varken på nätet eller i verkligheten. Själv har min blogg dött en långsam död, den är kvar, men dammig och eftersatt. Den får bli så.
Så kul att du orkat hålla igång! Hoppas det blir många år till, jag hänger på!! 🙂
Åh vilken bra summering. Jag tycker det är väldigt givande och intressant att följa dig. Jag gillar att du står för vad du tycker i alla situationer. Jag gillar också att du står för att du är kristen.
Otroligt inspirerad blir jag av att läsa detta! Vilket driv du har kvinna, underbart att följa med på din resa!
Allt gott, Anna
Jag har följt dig sedan innan Västerbottens Folkblad. Jag snubblade av någon oklar anledning in på din blogg och fastnade. Sedan dess känns det som du är en avlägsen vän, jag tror nästan aldrig jag kommenterat men jag har följt dig i med och motgångar. Vi flyttade, träffade någon och fick våra första barn ganska snart inpå varandra. Trots att vi lever väldigt olika liv så har vår vardagarstankar ofta dykt upp parallellt. Inte alltid har jag hållit med men ofta, och du har många gånger vidgat min vy. Det känns fint och tryggt att du tänker fortsätta, och jag hoppas få följa dig i många år till.
Du är verkligen en inspiration! Underbara Clara ?
Bra jobbat Clara! Jag har tittat in till din blogg i många år.
Åh wow så mycket som har hunnit hända genom åren, spännande! Det blir verkligen så tydligt när man läser det så här. Här är en trogen läsare sedan måånga år!:)
TACK för all inspiration!
Jisses när man inser att man känner igen bannern från 2010 och började läsa redan för sju år sen!!? Det känns som typ tre. Fotfarande en av mina absoluta favoritbloggar!
Åh va härligt att läsa. Resan och valen man måste göra för att komma framåt, läskigt och viktigt.
Roligt att få dessa tillbakablickar. Jag har bara följt dig på bloggen i några år, intressant att höra vad du gjorde innan. Du har verkligen åstadkommit massor!
Tack för jätteambitiöst upplägg, verkligen genomarbetat! Jag hittade dig som mammaledig 43-åring 2008 tror jag, lätt provocerad och fascinerad på samma gång. Är själv kristen och det var nog din i min blick oerhört kaxiga header som drog mig till läsning och sedan har jag återkommit. Intressant att du säger att du tycker att du både blivit modigare och fegare för jag förstår precis vad du menar.
Och mycket intressant också detta med att man var så anonym då i början, det var liksom en hederssak att inte vräka på med bilder på sig själv, sitt ansikte, stora avsändare på tidningsartiklar osv. Idag slukar vi ju människors fejs och kroppar 24-7 på sociala medier och skribenter står med armarna i kors över halva tidningsuppslagen (fastän innehållet sannerligen kan svikta). Ibland kan jag längta tillbaka till den mer diskreta hållningen, då TEXTEN var viktigare än avsändaren, och man var mycket sparsam med att lägga saker eller sin familj på internet över huvud taget. Jag som journalist visar fortfarande inte mina barn på nätet, men det gör ju så oerhört många fler numer, och även via Insta stories, och FB Live osv osv. Man kan undra var det hela kommer ta vägen egentligen.
Dock vill jag framhålla att du inte alls skrev illa då i början, det var en sak som fascinerade mig, din roliga, coola, lite självklara inställning till dina texter. Din ton. Och utan den, och så småningom dina allt mer galet bra foton, tror jag aldrig jag skulle fortsatt läsa.
Tack för inspiration, skönhet, glädje och ärlighet kring såväl framgång som livets smällar! Kram och frid!
Ett så fint, bjussigt och intressant inlägg! Tack Clara! Jag tycker det är så kul att läsa om hur bloggarna blivit till business på så hög nivå! 😀
Vad fint skrivet. Så modigt. Blir alldeles rörd.
Så himla kul att läsa!! Tack för allt som varit och allt som kommer!
Härligt blogg du har ! Välkommen att titta in till mig också om du är intresserad av andlighet….
ezmaralda.blogg.se
Åh vilket fint inlägg och jag slås av ditt enorma sinne för entreprenörskap! Ja jag blir så imponerad av allt du har åstadkommit, och jag förstår också att den resan inte har varit så lätt. Men du fixar ju tamejtusan allt, high five!
Vilken härlig tidsresa! Jag har läst dig varje dag / vecka de senaste 5 åren. Det sista jag gör innan jag somnar varje kväll. En väldigt behaglig, mysig, intressant och skön stund! Må det blir 20 år till av detta!
Intressant att läsa!!!
Tror jag har följt dig (mer eller mindre regelbundet) sedan 2007 och följer dig gärna i 20 år till. Detta var fantastiskt kul och inspirerande att läsa!! Och jag ÄLSKAR ditt svar på Kazmierska.
Har kollat på ”De obekväma” igen, ”ditt” avsnitt. Jag får en så skön känsla inombords och dina reflektioner ger resonans inom mig. Tack 🙂
Jag började följa din blogg under 2010 och har sedan dess börjat och slutat läsa hur många bloggar som helst. Din blogg är den enda som alltid stannat kvar i mitt flöde. Tack för en fantastisk blogg med precis rätt blandning av allt.
Vilken intressant och spännande tillbakablick, tänk vad du har hunnit med! Hurra för många år till, ska bli kul att fortsätta följa din resa.
Insåg när jag läste det här inlägget hur himla länge jag läst din blogg, följt din väg genom livets kurvor, toppar och dalar. Bloggar är så himla spännande på det sättet.
Har följt dig länge, nästan ända från starten och vilket resa du har gjort! Modigt av dig att aldrig ge upp och kämpa på och samtidigt utforska nya marker. Inspiratör, det har du varit för mig sedan 2008!
Jag har inte följt dig så länge, men älskar din blogg! Tack för allt fint innehåll du ger oss 🙂
Så himla roligt att få läsa om din allt du gjort under din bloggkarriär. Jag hoppas också på att du kommer fortsätta blogga i massor med år till. Tack för att vi får följa dig!
Hittade din blogg under 2011 tror jag och läste inledningsvis ganska så sporadiskt eftersom jag då läste ganska mycket bloggar. Men sedan 2014 är det din och två till som jag verkligen följer. Tycker de här tillbakablickarna är jätteroliga att läsa om, även om jag inte följt dig från början. Jag är otroligt imponerad av ditt mod och din utveckling. Vilken entreprenör du är!
Det var 2013 jag började följa dig tack vare just ”De obekväma” som jag fortfarande tycker är så bra att jag måste se om den cirka två gånger per år. Att dessutom få följa dig och drömma lite om familjelivet och självhushållningen gör att jag fortsätter, men gladast är jag för alla artiklar rubricerade som ”Clara ryter till” eftersom varje människa som vågar ställa sig upp och påvisa orättvisor och orättfärdighet är viktig. Tack för din tid och ditt engagemang och jag hoppas också på 20 år till.
Det här var verkligen ett av de bästa inlägg du gjort Clara! Så spännande att få en skildring av hela din resa hittills, för mig som bara följt dig i ett år (sen jag själv gick in i väggen). Hoppas du lyckas hitta balans i livet framöver medan du fortsätter utvecklas.
Alltså wow Clara!! Så imponerande att du fortsatt trots alla motgångar, att du skapat din helt egna genre på nåt vis, och är så älskad av många här online. Har läst din blogg och följt dig på instagram i några år och tycker du inspirerar massor. Gillar även att du är så ärlig och visar att allt inte är instagram-perfekt. Heja dig!! Hoppas också du fortsätter i massa år till!!
Alltså, vad inspirerande det är att läsa denna återblick. Vilken tacksamhet att känna över dessa år och vilken härlig förväntan som ligger framför!!
Coolt Clara, du är en inspiration för många!
Nu när man ser tillbaka inser man hur otroligt tidigt ute du var i många avseenden, och jag minns hur inte bara du utan nästan alla [kvinnliga] bloggare fick stå till svars för gammelmedia som inte kunde förstå och ta bloggarna på allvar. Minns bara Stina Dabrowskis mycket osnygga härskartekniker mot Ebba von Sydow i SVT.
Fortsätt du att göra det som faller dig in och det du brinner för. Historien har visat att du haft rätt för det mesta.
Men alltså så himla fint och roligt att läsa! Du är så cool och UNDERBAR!
Älskar novembertemat! Så kul att se tillbaka på allt. Jag har varit med sedan 2010 eller något sådant, men gått tillbaka och läst allt innan dess – både en och två gånger. Nu blir jag sugen på att starta en ny sådan omläsning. Minns också tydligt att jag tyckte att bloggen tappade lite där tiden innan du flyttade till Amelia. Det var fortfarande min favorit men hade inte samma känsla som tidigare. Jag tänkte att vi kanske hade växt ifrån varandra lite på vägen. Sedan flyttade du till Amelia och det var så otroligt märkbart att det var ett fantastiskt beslut! Plötsligt var peppen samma igen. Sedan dess, och ännu mer sedan du flyttade ”hem” igen, går bloggen från klarhet till klarhet! Må det bli 20 år till!
Fy fabian vad roligt att få ta del av denna resa Har nog följt med sedan ett år före Amelia kanske. När man läser vad du gjort på dessa korta år är det inte konstigt att du drabbades av utmattning, människa vilket driv! Tror jag fick en välbehövd varning av att läsa din blogg när jag själv gick tillbaka till heltidsarbete efter första barnet och drev min blogg utav glatta livet och sa ja till det mesta. Du är en ständig inspirationskälla för min del, för så många delar i livet. Älskar verkligen hur din blogg blivit och utvecklats till vad den är nu! Heja dig för alltid! <3
Så roligt att läsa historien bakom Underbara Clara! Men jag blev lite chockad över hur länge jag har följt dig! Jag tror att jag började följa innan du avslöjade att du var gravid med Bertil, alltså 2010-2011 nån gång. Det känns ju som att det var så nyligt jag började läsa!
Brukar aldrig lämna kommentarer men insåg att jag följt dig i 10 år och ville bara berätta att jag är en av dina läsare/följare ? Shit,
tiden går ?
Oj, vad roligt att läsa om hela din blogg-resa, tack! Och jag är väldigt imponerad över att du tagit dig dit du är idag, grymt bra gjort!
Åh, vad roligt att höra hela historien bakåt! Heja dig som klarat alla motgångar och tagit modiga beslut! Kommer ihåg att jag läste dina texter i tidningen Ikon1931 och tyckte du verkade jätte cool! Ser fram emot att följa din blogg framåt också.
Åh vilket jätteintressant och välskrivet inlägg! Jag har inte följt bloggen från början utan hittade hit runt 2009 tror jag och jag tycker att det är jätteskoj att läsa om Underbara Claras historia! Först när jag kom till slutet insåg jag att det här inlägget nog var ganska långt – läsning när den är som bäst alltså och man glömmer tid och rum 🙂 Jag ser fram emot att följa dina och dina företags fortsatta äventyr!
Hej Clara,
Läser din blogg nästan varje dag. Jag tycker att den är varm och mänsklig. Gillar att du har en bred variation på inlägg. Men det jag älskar mest med din blogg är att den bidrar inte till konsumtions suget. Klart att det finns inlägg som handlar om att köpa saker, men det inte på samma sätt som många andra bloggar och instagram konton.
Vll egentligen bara tala om att när jag läser din blogg blir jag glad och lugn. Den är vilsam och kärleksfull och den ger mig hopp om framtiden.
Tack Clara för din fina blogg, massa kramar till dig.
En sak (nåja, säkert en massa detaljer också) glömde du, och det är din alldeles underbara gravid/babyblogg du hade på någon ”vuxen kvinna tidning” – sajt. Jag älskade den, du hade så fina tips!
Tänk vad du utvecklats under de här åren, jag hoppas att du tjänar jättejättemycket på så lite jobb som möjligt med bloggen 😉 Allt gott!
Så roligt att läsa allt som legat bakom dina beslut. Jag har följt din blogg sedan ca 8 år tillbaka. Under den tiden har det hänt mycket i både ditt och mitt liv, men jag tycker fortfarande lika mycket om att läsa bloggen. Jag har även följt andra bloggar till och från, men det är helt klart din jag gillar bäst!
Jag förstod mig inte riktigt på det här med poddar. Det var något jag helt missat. I våras började jag lyssna på er podd i samband med att jag klippte gräset och nu är jag helt fast i den också, fast ännu har jag inte hunnit att lyssna ikapp alla avsnitt. Tack för ett mycket professionellt utfört arbete med allt du tar dig för!
Åh tack för det här inlägget! Även fast jag ju faktiskt varit med på mer eller mindre hela resan så har man ju glömt många av turerna. Det var så inspirerande att läsa och påminnas att en företagsresa aldrig är en enkel väg utan slingrar sig på olika sätt genom livet. SÅ peppad på att se vad som ska hända härnäst. ?
Jag har läst din blogg sedan du började då för över 10 år sedan och jag kommer fortsätta läsa så länge du håller på. 🙂
Älskar alla böcker du släppt (har köpt dem alla) och kommer fortsätta köpa de som du eventuellt släpper framöver. 🙂
Funderar även på att köpa en av dina vackra klänningar men vet inte om de passar mig som inte är så kurvig och inte kan ha så ”v-ringat” på jobbet…. Men ljuvliga é dom! 🙂
Det är så mycket med dig som tilltalar mig så jag har alltid ett ”Clara-behov” 🙂
Sen är jag inte en person som lägger energi på att skriva tråkiga kommentarer utan scrollar jag bara vidare och tänker att vi alla är olika och har rätt att tycka och tänka på olika sätt. Jag lägger min energi på annat, viktigare. 🙂
Det jag vill säga är i alla fall att jag tycker du är fantastisk! 🙂
Kram Åse
Så härligt att läsa hela sammanfattningen. Har hängt med hela resan och det var fint att läsa summeringen tillsammans med dina tillägg och reflektioner kring hur livet varit för dig under dessa skiffen. Tack för alla dessa år! Allt gott och lycka till framöver!
Jag kommer ihåg det som igår, din första layout känner jag absolut igen 🙂 Har aldrig varit en flitig kommenterare men ändå trogen läsare. Vi gifte oss samma år, fast mitt äktenskap höll i tre år innan han var otrogen, men det var ju lika bra, sedan dess har jag vuxit och person och feminist 😀
Älskar dessa tillbakablickar! 🙂
Jag har hängt med sen 2008 ! Kul att ha vuxit upp ”ihop”!
Alltså jag blir så glad och överväldigad av era kommentarer. TACK för att ni läser och tack för att ni skriver till mig <3 så fint att så många av er hängt kvar här så länge!
Fast på VF började det väl med att du skrev modekrönikor i nöjesbilagan Äntligen fredag? Efter att ha gjort det ett tag fick du sedan frågan om tjänsten på familjesidan.
Ja det har du nog rätt i. Du minns kanske bättre än jag. Jag hade helt glömt det. Men jag har för mig att jag bara hann göra en krönika (som kom ut samma fredag som min mammma dog) och därefter var jag sjukskriven tills jag fick jobberbjudandet. I april har jag för mig att det var 🙂
Bra minne. En krönika i januari 2008, nästa krönika 11 april. Därefter familjeskribent.
Hah! Härligt att någon sitter på facit 😉