Nu&2007. För tio år sedan skrev jag ett inlägg om att jag ofta låtsades vara andra personer för att göra vardagen lite lättare, roligare eller rent av mindre läskig. När jag lagade mat var jag Mat-Tina, när jag satt på dass var jag Madonna som blev intervjuad och när jag behövde plugga var jag begåvade Steffi i bokserien En ö i havet.

Trots att jag är tio år äldre nu har jag inte lagt av med min barnsliga vana att låtsas vara någon annan. Speciellt när jag behöver stöd. Fast idag är personerna jag imiterar lite annorlunda än  2007.

Amelia Adamo är jag när jag ska göra något läskigt eller svårt. Jag tänker mig in i hennes skärpa men framförallt härliga hejdlöshet som legat bakom många av hennes fantastiska projekt. “Där andra har omdöme har du ett hål Amelia” sa hennes man till henne vid ett tillfälle. Ibland är det faktiskt eftersträvansvärt att vara lite mer så.

Beyonce leker jag när jag ska ställa krav i samarbeten med andra människor. Beyonce verkar så mild i intervjuer men i dokumentärer ser man hur hårt hon styr och hur driven hon är. Och hon är inte rädd för att vara obekväm eller trampa någon på tårna. Det inspirerar mig till att tuffa till mig. “Nog måste jag väl klara av den här förhandlingen om Beyonce klarade av att producera sina Superbowlframträdanden två år i rad?”

Alice Bah Kuhnke leker jag när jag måste stiga upp i svinottan och är trött och lite ledsen för att jag inte alls vill jobba och prestera utan bara gå och gömma mig. Då tänker jag på henne. Att hon är så himla arbetsam och strukturerad och modig. Och så kommer jag iväg.

Slutligen leker jag Mormor Rut i alla situationer som skrämmer mig. Jag hör hennes barska röst i huvudet. Hennes föraktfulla “BAH! Vad är det med det då?! som hon slänger ur sig när någon ifrågasätter henne.

Finns det någon fler som håller på precis som jag gör i vardagen? Och i sådana fall – vem leker du?