Ett samhälle utan felmarginaler

Varje år läser man om alla desperata sörlänningar som inte klarar av att skotta och ta sig fram i snön. Trams tänker man som norrlänning. Är de helt inkompetenta söder om Gävle? Varför skottar de bara inte? Och så skrockar man självgott – tänk bra vi har det här uppe i norr. Här finns alla rejäla människor.

Men så läste jag en intervju med en man som flyttat till Umeå ifrån Stockholm och som klagade och sa att snöröjningen är lika värdelös här uppe som där nere. Va, hur kan det stämma? Det har jag aldrig hört någon säga förut. Men det kanske stämmer? Kanske är vi precis lika odugliga på snöröjning här uppe. Men kanske handlar det också om förväntningar?

Själv har jag inte reflekterat så himla mycket över snöröjningen. Den är väl så pass bra som den kan vara? Vad förväntar man sig egentligen? Hur kan man tro att trafiken ska fungera problemfritt när snö vräker ner? Det säger ju sig självt att det kommer bli förseningar och dålig framkomlighet. Det får man ta med ro. Visst kan trafiken gå enligt tidtabell på sommaren när vägarna är bara – men att tro att inget ska förändras när tjocka lager snö täcker gatorna är ju naivt! Det finns ingen snöröjning i världen som rår på ett riktigt rejält snöfall. Ibland rår vi inte på naturen helt enkelt. Det är inget att bli blå i ansiktet över.

Och så tänker jag att den här snöpaniken inte är en fråga om norr eller söder. Det är snarare en fråga om landsbyggd eller stad. Bor man i en mindre stad eller ute på landet så har man helt enkelt mindre bråttom. Man har större felmarginaler. Större acceptans för frånvaron av valfrihet. Man kanske måste vänta med att åka hemifrån tills plogbilen har kommit. Om väglaget är riktigt taskigt får man kanske ställa in och stanna hemma helt. Inga konstigheter i det. Men i städer finns generellt inte den inställningen.

Jag tänker mig att det beror på att pressen på människor är större där. Vi har byggt ett oförlåtande samhälle helt utan felmarginaler. Saker måste gå efter klockan annars blir människor hysteriska. Folk har så bråttom och lever under så mycket tidspress att de inte förmår acceptera det som är utanför deras makt. Istället för att tekniken hjälper oss så stressar tekniken och alla moderniteter oss – därför att vi alltid förväntas kunna vara tillgängliga.

Jag tänker på mormor och morfar som inte kunde resa bort på vintern, eftersom de var tvungna att stanna hemma och elda i huset. Vilken modern människa (allra minst jag själv) skulle acceptera det?

Men så gjorde de – för så var det bara. Och det var väl inget att bli blå i ansiktet över?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

84 kommentarer på “Ett samhälle utan felmarginaler”

  1. Den 9 nov förra året vräkte snön ned i storstan och lamslog allt. Allt stod stilla. Folk gick. Nix fungerar icke i storstan.

  2. Jag tror verkligen att du har rätt. Och så tror jag verkligen verkligen att de är sämre på att snöskotta här nere (Göteborgsområdet i mitt fall). Åh du skulle se deras “snöröjare”… golfbilar med små raggliga skyfflar framtill!? Man får ju nästan näsblod bara av att se eländet.

    De är verkligen skitdåliga på att hantera snö här. Vilket inte är så konstigt, det snöar ju nästan aldrig här 🙁

  3. Ligger något i det du säger men en viktig bit fattas: mängden människor på samma ställa ökar kaoset i betydligt högre grad. Det handlar inte så mycket om att ha bråttom. Har bott här i 30 år nu, kom från en mindre ort i Dalarna. När jag hälsar på mina släktingar där slås jag alltid av att det är så otroligt lätt att komma fram, att trafiken är så smidig (när min mamma kan tycka att det är kaos skrattar jag), att det alltid finns parkering överallt och nästan ingen kö i butiker plus halvtomma bussar. Ändå gnälls det faktiskt där också.

    Jag tycker snarare att stockholmarna har större tålamod, eftersom de delar yta med så otroligt många fler och står trängre på t-banor än vad många av mina släktingar skulle acceptera i tre minuter (och säger det högt 🙂 ).
    En stad och de som planerar en stad måste också anpassa infrastrukturen och servicen/underhållet efter mängden människor, ungefär som att man måste bygga fler förskolor när en busslast i veckan flyttar in till Stockholm. Det går inte att blunda – folk kommer dit jobben finns. Kommuner måste försöka skapa säkra samhällen med gångstråk, belysning, röjning, vattenavrinning osv.
    Sedan kan förstås storstadsmänniskan stressa och pressa mer också. Men när läget var som det var t ex för precis ett år sedan – gillade många läget ändå, hjälpte varandra, kom med mat åt dem som satt fast i köer och en halv meter snö.
    Själv tog jag, likt många stockholmare, fram skidorna och skidade direkt från villatrappan och ut på gatorna. Ett fint minne! Men för bussar, lastbilar, ambulanser och folk som började promenera längs e4:an, var det kanske lite lättare att hålla sig för skratt…

    1. Exakt, och tänk så väldigt många fler gator, vägar, parkeringar, skolgårdar, cykelbanor etc det är att skotta eller grusa i en storstad. Samtidigt som så många fler använder alla dessa vägar etc. Och samtidigt som i söder är det inte ens så att det snöar varje vinter, så de kan ju inte ha en jättearmé som står och väntar på att skotta hela tiden.

    2. Tack! Håller verkligen med. Man kan inte jämföra när skillnaderna är så stora.
      Tycker också stockholmarna är otroligt generösa och hjälpsamma i nödlägen. Sen har jag ingen erfarenhet av landsbygden på samma sätt men tycker det är förmätet att hålla på att jämföra så där. När det verkligen gäller tenderar människor att ställa upp oavsett norr eller söder, stad eller landsbygd.

  4. Fast… varför hela tiden sätta söder mot norr och stad mot land? Måste de tävla med varandra? Måste någon vara bättre eller sämre? jag är uppvuxen i norra Svealand med mycket snö men bor nu i söder, och jag kan säga att snön och kylan här nere är helt annorlunda i förhållande till snön norröver. Här biter kylan helt vidrigt vid -2 grader pga fukten och snön går knappt att skotta då den blir som tjock slush ice som fryser på. Fukt letar sig in i alla skrymslen och fryser igen billås och lägger glansis på gatorna.
    Däremot så händer det inte så pass ofta att man alltid är beredd på det. Har vi tur så kan det gå en hel vinter där vi bara behöver skrapa rutor på bilen. Och när DET är normen så blir vi såklart förbannade av att plötsligt bli försenade till jobbet pga vädret.

    Du kanske skulle flytta ner hit till Blekinge , ge det några år och testa på söderlivet lite.

    1. Bor i Skåne och vet precis vad du menar. Det blåser isande rått, och när det snöar blåser snön runt över åkrarna och lägger sig på vägen- att röja hjälper enbart för stunden.

        1. Men jag citerar vidare ur just den artikeln:
          “En annan faktor som spelar in är vinden. När det är extremt kallt står luften nästan helt still. Men vid några få minusgrader kan det blåsa lättare vindar.
          – Det behövs bara en svag vind för att en låg temperatur ska upplevas som mycket obehaglig, säger Pär Holmgren.
          Han får medhåll av sin meteorologkollega Madeleine Westin Bergh.
          – Vi kusterna kommer det ofta in vindar från haven. En svag vind får en direkt kyleffekt, säger hon.”
          Bott i kuststäder alla år jag bott i Skåne. Den råkylan…

        2. Om du ska länka till något som styrker din tes så föreslår jag en bättre källa än Aftonbladet. Bättre att gå direkt till källan för att undvika slarviga mellanhänder. SMHI är en bra utgångspunkt i det här fallet. Det finns också en del intresesanta exjobb inom installationsteknik som berör det här. Fast då handlar det ofta om inomhusluft förvisso. Men principerna påminner om varandra.

          Vid kusterna har du ett konstant tillflöde av fukt till skillnad mot i inlandet, vilket innebär att luften kan innehålla mycket små svävande vattendroppar. Detta kan ibland göra sikten kortare t.ex.. Dessa små vattenpartiklar ger en avkylande effekt som är större än i ren och klar luft. Källa: SMHI https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/upplevd-temperatur-1.4613)

          För att sedan beräkna den effektiva temperaturen mht vindens påverkan gör du så här:
          Teff=13,12+0,6215*T-13,956*v^0,16 (gäller för -40< T <+10 och 2m/s < v < 35 m/s)

  5. Min erfarenhet är att snöröjningen ÄR sämre söderut. Det blir inte lika ofta jättemycket snö, så kommunerna har inte tillräckligt med maskiner. Man kan ju inte låta maskiner bara stå och vänta, der kostar för mycket. I norrländska städer transporteras snön bort med hjälp av lastbilar t ex, åtminstone var det så när jag bodde i Norrbotten. I sydligare städer ligger högarna kvar längs gator och på parkeringar. Trångt och dålig sikt och bökigt.
    Den norrlänning som fnissar åt sörlänningars klenhet är välkommen till Skåne när det snöar blötsnö horisontellt och snön packas hårt som betong. I Norrland är det oftast mjuk kallsnö. Två helt olika naturfenomen.
    Men säkert handlar det även om toleransnivå.

  6. Jag tror du är något på spåret men du glömmer minst en viktig aspekt. Du nämner stad vs landsbygd men säger inget som mängden människor som påverkas av förseningar. Och samhällskostnaden för det. Enkelt uttryckt, ju fler som påverkas, desto högre kostnad och detta tror jag är otroligt viktigt att ha med sig. Att det främst är en fråga om resurser.
    En annan sak du nosar på är beredskapen. Jag arbetar hyfsat nära Gothia Towers där de som är på EU-toppmöte just nu bor. Halva Göteborg är avstängt för att dessa viktiga människor ska kunna ta sig från punkt A till B. I över en vecka har en rad samhällsfunktioner uppmanat folk att jobba hemifrån/åka på andra tider/ välja andra vägar etc, de här dagarna för att minska förseningarna. Mitt jobb och en rad stora arbetsplatser nära avstängningarna uppmanar sina anställda att hålla sig hemma. Och det verkar faktiskt funka ganska bra. Än så länge i alla fall (får se om jag är lika positiv när dagen är över…) Så det jag vill komma till är att vi människor är bra på att hantera förutsägbara saker. Men när det inte funkar, när felmarginalerna som du säger, är för små, och konsekvenserna upplevs för stora – då blir det svårt för oss.

    Det finns en bra artikel om Stockholm stads beredskap om snöröjningen som fallerade när det kom 40cm snö på ett dygn. Och även ett klipp från SKL om jämnställd snöröjning som jag tycker alla borde se.
    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/det-stora-problemet-var-att-fa-bort-all-sno
    Och
    https://youtu.be/BANd8pyRfz0

  7. Härligt inlägg! Tror det ligger en hel del i vad du skriver. Här åker folk till jobbet även om det är totalt snökaos, sen får lantbrukarna åka runt och dra upp folk hela dagen. Det händer ju inte ofta att vi får såna snöoväder I Östergötland där jag bor, desto större anledning att passa på att vara hemma!

  8. Inställningen ni har och måste ha i norr är helt annorlunda änn i söder kan jag vittna om. Gjorde 2 månaders studiebesök i Skellefteå nu i höstas och är uppvuxen i Skåne men bor i Stockholm.
    De är så mycket man tar förgivet och om de inte är bra nog ska de fixas NU! Helst igår. Tänker på saker som kvaliteén på vägar osv bland annat. Fick även förklara hur de fungerar med avstånd för mina Skånska föräldrar när dom var på besök. De är en större kulturkrock än man kan tro när man ändå är i samma land. Väldigt spännande 🙂

  9. Jag tror snarare det handlar om hur beroende man är av lokaltrafiken. Här i Umeå lägger bussarna ett par timmar 1-2 gånger om året, och då får man väl gå istället. Alla som åker buss bor ju ändå max 5km från stan. Till och med studenterna har egen bil och även om det tar tid blir det aldrig några timmeslånga bilköer. I Stockholm är allt större, förseningar sprider sig och trafiken lamslås, man blir fast på ett helt annat sätt i en storstad.

  10. Jag bor i en liten stad i norra norrbotten och jag känner så igen mig i det du skiriver Clara. Det är urjobbigt att dra barnen på rattkälken till dagis när 4 dm snö vräkt ner under natten, och man bara har djupa fotspår eller en smal och knaglig stig att gå efter (på den annars fina brada gångbanan). Varje steg blir jobbigt och man får ha med en extra tröja till jobbet för man är genomsvett när man kommer fram. Men varken jobb eller skola är inställt, nånsin! Det är bara att gå ut lite tidigare och börja gnata på… Det är fint med snö ?

  11. Och som med så mycket annat heter lösningen EGET ANSVAR. Jag tycker att vi allt mer när något gått på tok hittar någon annan att lägga skulden på, vad det än gäller. Om man använder hjärnan innan lite mer så kanske det skulle gå bättre.. Hälsar snöälskade lantis ❄️

  12. Förutom det clara skriver: Budgetfråga i storstan söderut. Politiker hoppas och chansar på att vintern kommer “som vanlig” och har inga avtal för snöskottning förrän i december. Stockholm snökaos förra året kom 6 november… kaos.

  13. Kommer från norra Norrland själv men bor i Sthlm sen ett antal år tillbaka.
    Problemet är också att så extremt mycket folk rör sig på liten yta. Alla som kört på Essingeleden valfri eftermiddag vet vad jag snackar om. Klart det blir kaos då, det kan vem som helst räkna ut.
    Blir så trött på alla släktingar och kompisar som klagar och skrockar ”men åå dumma Stockholmare, det blir vinter varje år höhöhö”… Välkomna hit och testa att köra när det kommit 30 cm snö på 24 h och 200,000 människor ska hem från jobbet 🙂

    1. Och jag läste någonstans att det åker ca 60 000 personer med 4ans buss, dagligen, här i sthlm. Inte konstigt att det med plötslig snö blir kaos när alla dessa ska promenera, åka tunnelbana (om den går) etc…

  14. Vilket sammanträffande – läser ditt inlägg samtidigt som skoltaxin ringer här och meddelar att han inte törs köra barnen till skolan idag pga halkan. Eftersom det är en timme kvar innan det ringer in i skolan – kanske grusbilen hinner förbi och vi själva kan skjutsa barnen till skolan. Håll tummarna 🙂

  15. Exakt så. Vi bor låååångt nere i Småland men här kommer också stora snömängder då och då. Stadsborna förväntar sig att cykelvägarna OCH alla gatorna ska vara skottade till 6.30 när morgonrusningen börjar. Trots att det började vräka ner kl 02…

  16. Precis som många skrivit, kaoset beror på att det är så himla många människor på liten yta som påverkas när det blir stopp i trafiken… Ta en vanlig ledbuss i centrala Stockholm, de går med 5-minuterstrafik och är fullproppade varenda en i rusningstrafiken. Blir det stopp på en sådan buss så är det över 100 människor som får kliva av. Fem minuter senare är det 200 pers på trottoaren och ytterligare fem minuter 300 personer. Etc etc… Ett fullsatt tunnelbanetåg rymmer 1200 passagerare. Undra på att det blir kaos när alla måste av på samma station (och 2 minuter bakom ligger nästa tåg med lika många människor i). Jag kommer norrifrån från en stad med 40 000 invånare och 1200 människor på samma ställe samtidigt det såg man typ på den årliga julmarknaden och då tyckte man det var jäkligt trångt… Bara Stockholms central har 60 000 påstigande på pendeltåget en vanlig vardag (och då räknar man inte med avstigande eller tbanan eller bussarna). Det är ju halva Umeås befolkning…
    Folk är dessutom beroende av lokaltrafiken på ett helt annat sätt jämfört med mindre orter. Jag bor numera i Stockholm och har en dryg mil till jobbet och jag åker bara kommunalt. Bodde jag typ i Umeå så skulle jag självklart köra bil istället.
    I staden där jag växte upp dumpade man snö 15 minuter från stadskärnan. Dvs det gick supersnabbt att snöröja hela stan. I Stockholm måste du köra ut miltals för att hitta yta att dumpa snö på plus att ytan att röja är massivt mycket större = allt tar mycket längre tid…
    Så det bli bara dumt att jämföra Stockholmsförhållanden med mindre orter för förutsättningarna är helt olika. Det ser jag supertydligt som bott 20 år på en mindre (väldigt snörik) ort och 20 år i Stockholm.

  17. Det har jag också tänkt på och smålett lite över. Indignationen över att ett väder har mage att ställa till ens planer. HUR kan det det här få kallas ett samhälle, skriker dem! Jag har ju möten att gå till, ställen att vara på, folk att träffa. Bråttom, bråttom. Viktigt, viktigt. Och så kommer vädret. Och beter sig som det vill. Och inget finns att göra än att anpassa sig, och ändra planerna, efter det som inte går att planera efter.

  18. Åh vad jag känner igen mig som en norrlänning (en ”riktig” sådan, vi snackar norra Norrlands skogar). Har nu flyttat till en stad i södra Sverige och märker hur jag suckar när det är 20min till nästa buss, trots att jag är uppvuxen med att det går en buss OM DAGEN! Blir liksom irriterad av att bussarna är lite sena för då missar jag min anslutningsbuss och så tar det en timma att komma fram istället för 30-40 minuter. Kanske inte låter som hela världen (och det är det ju såklart inte) men när det känns som att man tillbringar sina dagar med att sitta i buss så spelar det roll. Hemma hade jag inte det problemet, däremot lärde jag mig att lägga till minst en timma på resetiden till flygplatsen bara för att det kanske skulle snöa..

  19. Klok reflektion! Ett samhälle utan felmarginaler lever människor utan felmarginaler. Men när livet sätter sig på tvären, ställs livet på ända och det är stressande och otäckt. Lever ett liv där allt undermedvetet är planerat, efter manus utan att faktiskt beaka det faktum att livet skiter sig i bland. Att hemska saker kan hända utan din kontroll och det också tillhör livet utan att du planerat in det. En lantis vet att det finns saker man inte rår över framför allt väder, vind, liv och död. I år har det först varit för blött, sedan alldeles för torrt för att sedan bli otroligt blött igen, helt omöjligt väder hela året för mig som behövde så, skörda foder och köra gödsel. Men det fick gå. Att bli insöad en vecka skulle kännas som pricken äver i:et det här toppenåret ? Man får anpassa sig, tänka på hemska och sorgliga saker då och då så man är beredd när det väl kommer och vara tacksam för varje fin dag i livet.

    1. Det där har ju ingenting att göra med om en bor i stan eller på landet. Det har väl bara att göra med inställning till livet och erfarenheter.

  20. Ändå Lite sämre på snöröjning här i söder (Gbg). För 2 år sedan föll cirka 2 dm snö.

    I högtalaren på Västtrafiks alla hållplatser: “Samtliga spårvagnslinjer och bussar är inställda, på grund av rådande väderlek”.

    Inte en plogbil i sikte.

    1. Nej, det kan som sagt inte stå en armé beredd när den sällan behövs. Och någonstans måste de börja skotta, de kan inte vara överallt först.

  21. Eftersom jag jobbar på kontoret som har hand om snöröjningen i Stockholm kan jag säga att det inte är helt lätt att röja i en storstad. Det finns tusentals gator och vägar. De stora gatorna ska prioriteras först liksom gång- och cykelvägar. Men sedan har vi alla småvägar inne i bostadsområdena. Det är dels rusningstrafik och sedan bilar parkerade överallt som gör att snöröjarna inte kommer fram. Det får inte vara stora snöhögar i vägen vilket gör att det måste dumpas någon annanstans snarast. Man får inte dumpa inne i stan så röjarna måste åka till speciella dumpningsplatser långt utanför. Därför tar det tid! Jag kommer från Hälsingland och det går inte att jämföra snöröjningen där med den i storstan. Det finns liksom större ytor. Men visst, sedan finns det folk i Stockholm som förväntar sig att gatorna ska vara sandade och röjda 20 minuter efter att snön fallit. Men majoriteten som klagar efter flera veckor lång usel snöröjning har faktiskt fog för gnället. Förra året fungerade det dåligt pga olika omständigheter.

    1. Vad intressant att du berättar detta – vilket arbete ni har, som att lägga pussel! Som sagt, går inte att jämföra med alla ytor som finns i mindre städer/orter. All respekt från en Spånga-bo…
      Trevlig helg!

  22. Ja…. men det går nog inte att applicera problemen och lösningarna i olika situationer. Alla har sina egna förutsättningar. I en stad där det snöar ungefär en gång per vinter går det inte att vara förberedd på samma sätt, och detta gäller både snöröjare och befolkning.

    Trafikintensiteten är olika. Om det finns en “dåre” i sommardäck, stressad och tar dumma trafikbeslut; då har vi hen mitt i en storstaden som verkligen korkar igen vägen och stoppar upp trafiken och de som ska röja kommer inte heller fram. Det får stora konsekvenser för att det plötsligt står hundratals bilar i kö och ivägen. På landsbygden är hen mest dum i huvudet och det blir två bilar i kö, samt svängrum för hjälp att dra upp personen och räddningstjänst att komma fram. Samma situation får helt olika konsekvenser.

    Sen är det klart att det hör vintern till att raljera över “stockholmare i lågskor” och SJ, en tradition som nog aldrig kommer att dö ut.

  23. Helt underbart, Clara. Du har så rätt. Vi är så bortskämda med att allt ska anpassas efter oss, att vi glömt bort hur vi får anpassa oss. Nu generaliserar Jag, men jag tror vi skulle må bättre om vi lärde oss ta dagen som den kommer.

  24. Stanna och elda i huset måste min far fortfarande göra och visst kan det och många andra saker på landsbyggden vara tufft många gånger, men åh så innerligt tacksam jag är för min norrländska bullerbyuppväxt som mina föräldrar har gett mig. Vårt västerländska samhälle är på tok för sönderstressat och vi måste leva i bättre samklang med naturen, värderingar som jag har fått med mig ifrån min barndom och som jag har tagit med mig även då jag har flyttat utanför Sveriges gränser.

  25. Hej i kommentarsfältet!
    – Tänker att det i stad/land-polerna ingår att det i städer finns fler människor än på landet. Städer är ju liksom inte massiva betonglandskap tomma på folk. Folk i städer prioriteras över folk på landet just för att de är fler med effekten att landsortsbefolkningen får klara sig själva. En rimlig men orättvis prioritering.

    – Som några av er varit inne på är det inte gynnsamt att ha en polarisering mellan stad och land eller norr och söder. Det är därför vi måste prata om den befintliga polariseringen vi har idag. Det är nämligen inte Clara eller jag eller någon annan som skapat polariseringen genom att benämna den, den finns ändå.

    – Jag kan också vittna om golfbils-plogarna! Skrattade i snökaoset min första söderlandsvinter.

    1. “Som några av er varit inne på är det inte gynnsamt att ha en polarisering mellan stad och land eller norr och söder. Det är därför vi måste prata om den befintliga polariseringen vi har idag. Det är nämligen inte Clara eller jag eller någon annan som skapat polariseringen genom att benämna den, den finns ändå”.

      Amen! Det är precis som folk som inte vill prata om diskriminering av kvinnor eftersom man tror att det gör kvinnor till ännu större offer. Hallå?! För att kunna åtgärda ett problem så måste man ju först se det för vad det är. Det är inte att polariser – det är att visa på verkligheten

      1. Men jag upplever ditt inlägg som att ni (du) är godmodigare, tålmodigare och allmänt lugnare över förändringar iväder etc än i storstäder. Inte att ni just lider av polariseringen snarare tycker: kan inte alla vara lite mer som landsortsfolk när det gäller te x snö?
        Det var då jag svarade att man inte kan jämföra väderfenomen i stad eller land på det sättet, pga mängden människor. Något man ser väldigt tydligt när man är småstadsbo som flyttat in till stan.
        Sedan vill jag hävda att man beter sig lugnare på liten ort därför att man KAN, inte för att man har en lugnare inställning. Jag började också småspringa till bussar, t-banor etc när jag flyttade till Sthlm, men upplevde inte särskilt mkt stress – det är mer som ett flöde man följer med i, som annars bromsas upp och då känns det stressigt på riktigt. Att komma hem till mamma och orten är som död kl 20.00 på kvällen, ger mig numera mer stress, nästan ångest, än en stad som alltid lever, rör sig, brusar, är öppen. Men visst har det sina sidor med alla bilar och trängseln, såklart.
        Jag hoppas på massor av snö i år för barnens och min egen skull. De som sover utomhus önskar dock säkert inte detsamma.
        Kram!

  26. Jag tycker du har rätt i mycket. Klart kan man inte ha samma förväntningar på trafiken när det är snökaos. MEN i Skåne känns det många gånger som att tågen slutar gå när den första snöflingan fallit. Spåren är dåligt underhållna.. bussen och biltrafiken flyter på utifrån väglaget.

  27. Tror att en orsak till irritationen och stressen hos folk i Stockholmsområdet när ex bussen eller tunnelbanan är 3min sena beror på att de där 3 minuterna tenderar växa innan man väl når slutdestination. Jag bor på landet (alltså ute i skogen) men jobbar inne i Stockholm. Har den lyxen att kollektivtrafiken når ut till mig där jag bor (även om antalet avgångar är få, nästan att jämföra med avgångarna i byn i Västergötland där jag är uppvuxen), det är bara det att det tar drygt 1h att ta sig till jobbet (det skulle det göra med bil också pga köer). Så, 3min i början kan öka på min 1h avsevärt innan jag kommer hem pga att jag förmodligen kommer att missa någon anslutning någonstans som i sin tur gör att jag missar nästa osv). När jag flyttade hit förstod jag inte alls varför folk sprang till tunnelbanan, nästa kommer ju om 5min, men börjar förstå nu…

  28. Det handlar ju även om kostnader. I norr måste det finnas i budgeten eftersom det sker varje år. Här…. Vart sjunde år är det mycket snö typ…. Hur budgeterar man för det? Hur håller man maskinparken up to date? Hur håller man personalen som bara behöver arbeta ett par dagar per år?

  29. Förväntningar kan såklart vara en del, men lite väl enkelt resonemang. När temperaturen pendlar runt nollan blir det något helt annat att underhålla vägarna än när man har stabil minustemp. Infrastrukturen i stan är såklart känsligare än på landsbygden. Men det blir ni snart varse i norr, climate change is coming.

    1. UMEÅ upplever redan detta. Otroligt slaskigt isigt halkigt och blött – egentligen ända fram till mitten av januari. Vi bor dock i inlandet och där faller regnet som snö!

  30. Precis så tänker jag när jag hör norrlänningar klaga över att bensin kostar så mycket och hur ska man kunna ta sig till skolan eller jobbet om de höjer priserna ännu mer?

    Haha, tänker jag. Varför cyklar ni inte? Eller åker tåg? Det gör ju många här nere i södra Sverige. Här i Skåne finns det bussar och tåg tvärs över hela landskapet. Varför ens bo så att man inte kan cykla till jobbet? Så utlämnad till trafikpolitik, miljöförstörelse och bensinpriser. Har de inga felmarginaler?

    Sen kommer jag på att olika landsändar har olika förutsättningar eftersom de är uppbyggda på olika sätt. Det tycker jag är charmigt.

  31. Bra inlägg – lika klokt som sant! Håller verkligen med om att tekniken och alla moderniteter orsakar en stor del av all stress! Även om den (precis som du skriver) också gör en hel del gott.

  32. “Det är snarare en fråga om landsbyggd eller stad. Bor man i en mindre stad eller ute på landet så har man helt enkelt mindre bråttom. Man har större felmarginaler. Större acceptans för frånvaron av valfrihet.”

    Eller så är det så att i en stad bor det en massa människor med en massa olika åsikter och syn på livet. En del tar skidorna, en del tar det med ro och stannar hemma, en del har bråttom och klagar ilsket och ljudligt.

    Du säger att du beskriver verkligheten, men jag som bor i en storstad känner ytterst sällan igen mig och de människor jag umgås med när du beskriver oss storstadsbor. Du beskriver människor på landsbygden som om de alla är på ett sätt och storstadsbor som de alla är på ett sätt (som är dåligt enligt dig) – det bidrar till polarisering tycker jag.

      1. Tänkte på parallellen till ”inte alla män” när jag skrev kommentaren, men tycker att det är lite annorlunda i det här fallet. Problem med t ex resursfördelning mellan landsbygd och stad är ju en viktig och svår fråga – men den belyses väl inte av att man beskriver stadsbors tålamod på ett visst sätt?

        1. Jo, det är precis vad de gör. Det pågar ju från de styrande i landet (alla bosatta i Stockholm) en medveten diskriminering och resursförskjutning från landsbygden till staden. Centralisering vs Decentralisering.

          1. Åh ja du menar så. Absolut att det gör det och det är fel. Men vad det har med Stockholmares attityd till vinter och snö att göra det fattar jag då rakt inte.

            Det känns verkligen som att du sätter dig på höga, genompräktiga hästar i det här inlägget. Jag tycker det är synd, för du målar upp en bild av stockholmare som är jävligt orättvis.

          2. Vad är det jag målar upp? Att Stockholmare är mer stressade än lantisar? Ja. Det är jag helt övertygad om att människor i stora städer är. Folk går snabbare, armbågar sig, har en större press på sig då det är trångt, svårt att hitta en bostad och viktigt att hålla sig framme för att få plats på rätt fritidsaktiviteter, skolor för barnen etc. Jag får massor av kommentarer av typen “Jag sitter på tunnelbanan på morgonen och tittar på din blogg för att det liv du lever ger mig ett lugn”.

            Jag begriper inte hur folk kan känna sig påhoppade av att jag konstaterar att vi byggt ett samhälle utan felmarginaler och att de i städerna drabbas värst av det. Och att det i sin tur tar sig uttryck i att folk är mindre toleranta när vädrets makter ställer till det för dem. Helt rimlig reaktion för övrigt – när man lever ett pressat liv.

          3. Alltså jag vet faktiskt inte exakt vad det är, men något i att lyfta fram det “redigt norrländska” eller lantliga som ideal och ställa det mot det stressiga Stockholm känns inte bra. Det känns inte som att det är av omsorg med folk i stan som du gör det, på riktigt. Du koketterar lite med din norrländskhet, typ kommentarsvaret längre ned där du skriver om hur du lärt dig att ha med kofot och andra grejer i bilen. Vad är poängen med det?

            Och OM du nu är intresserad av att lyfta stressen i storstan så kanske du ska låta dem av oss som faktiskt lever i den här “pressen och stressen” berätta våra historier om hur det är istället för att gissa och spekulera kring att stressen får oss att inte ha tålamod med vädrets makter.

            Ja du har säkert en bra poäng med hela inlägget så jag hoppas på en mer genomtänkt uppföljare utan vi-och-dom-feeling där lantisarna är redigare och mer harmoniska än stadsborna 😀

          4. Gud nej jag skriver det verkligen inte det här av omsorg om stadsborna. Jag tycker att det är bedrövligt att de har det så stressigt. Men det är betydligt värre för lantisar som inte får sjukvård, skolor eller andra basala behov tillfredsställda trots att de betalar lika mycket skatt som stadsbor.

            Du har helt rätt i din analys att jag lyfter det lantliga som rejält och robust. Det finns så många nidbilder av lantisarna, så mycket hån och okunnighet kring landsbygden. Jag är själv uppvuxen i en stad så jag har sett det här på nära håll och nu ser jag andra perspektivet när jag bor på landet. Och vill gärna lyfta det. Och gärna retas lite med stadsbor på kuppen! Även om detta blogginlägg inte var tänkt som ret utan reflektion.

          5. Jag håller verkligen med dig om att resursförskjutningen är fruktansvärd och även de fördomar som finns om lantisar. Men jag vet inte, jag upptäckte när jag flyttade hit om att jag verkligen hade fördomar och stadsbor fördomar (!) som visade sig inte stämma. Sen har en del en dålig syn på lantisar men de flesta har ju själva någon koppling till landsbygden. Släkt, ursprung eller åker till lantställe så fort de kan. Båda de här sakerna förtjänar verkligen att lyftas!

            Mellan raderna i ditt inlägg läser jag att du tror att
            – Stadsbor klagar och gnäller över snöröjning och snö
            – Att stadsbor förväntar sig att allt ska funka som vanligt trots att det kommer snö
            – Ovanstående beror på stadsbors stress
            – Stadsbors stress beror på ny teknik som gör att man förväntas vara tillgänglig, att man har mindre marginaler, mm.

            Jag känner inte igen mig och mina Stockholmska vänner och kollegor i de två första punkterna, alls. Därför blir jag ledsen över den bild du sprider. Det känns så passivt aggressivt och fördomsfullt, bidrar ju mer till den fördom jag upplever att stockholmare faktiskt har: att lantbor inte förmå se utanför sin egen bubbla och förstå hur komplext allt blir i en stad med många människor på liten yta.

  33. Jag som kommer från landet men som numera bor i storstan måste också sålla mig till skaran som säger att fler aspekter kanske måste tas i beaktande. När det idiotsnöade i Mora så gick det att ratta bilen även i de sämsta förutsättningarna, kanske till och med innan plogbilen kommit, eftersom det ändå var så få bilister på vägarna. Det händer inte så mycket på vägarna heller – inte många trafikljus, rondeller eller avfarter. Men släng in tusentals pendlare på samma kassa väglag, så är det dömt att misslyckas. Oavsett inställning. Eller en pendlare som faktiskt inte kan sätta sig bakom ratten och krypköra till jobbet, utan behöver vänta in ett tåg. Det skulle bli kaos även på landsorten även med de förutsättningarna. Om man jämför en mindre stad med en större, så blir också avstånden i den mindre staden kortare = kortare tid på den farliga väglagen. Människor i storstäder pendlar långa tider på vägar som rymmer många trafikhändelser (filbyten är t.ex oundvikliga) Och förstås: en rejäl traktor med plog, som också ska kunna användas under andra säsonger, kostar miljontals

  34. Generellt är det intressant att reflektera över vilket samhälle vi har idag. Vi ska vara produktiva, arbeta heltid, öka bnp… då går det ju inte att sådana banala saker som vädret sätter käppar i hjulen för oss!! Bor i Danmark och här är det inte ofta snö som skapar problem – däremot drabbas vi ibland av stormar som lamslår trafik, elnät osv. Ibland tycker jag att det är skönt att få påminnelsen om människans litenhet – vi kan inte styra allt, vi kan inte bestämma över naturen. Känns bättre att anpassa sig än att jobba emot…

  35. Ja, visst handlar det om förväntningar. Som de äldre på landsbygden som får leva med att inte kunna gå på toaletten eller få nylagad mat, eftersom det finns så lite hemtjänst och så långa avstånd. Medan stockholmstanterna förstås blir upprörda och ledsna om de tvingas kissa i blöja bara för att hemtjänsten inte kommer fram på vägarna pga snö.

    1. Har du källa på att det är så det ser ut? För av berättelserna från en kollega på jobbet som jobbat i hemtjänsten i Stockholm så verkar det vara exakt samma stress som det var i Norrland där jag gjorde detsamma.

      1. Just det, massor med gamla hinns inte med i Stockholm, får inte sina basala behov tillfredsställda osv – så detta är inte ett landsbygdsfenomen. Och det kostar mycket mer att bo.

  36. är Stockholmare och snöröjningen ÄR usel, man har sparat in på det och maskinerna som ska röja är små pyttebilar som inte klarar något, när jag var liten fanns det stora plogbilar såna ser man bara norr över numera. Var i centrala Sthlm flera dagar efter snöovädret förra året och det var inte röjt ens på stora stadsgator trottoarer. Sedan är Stockholmare lite naiva ibland jag är tex väldigt ensam om att alltid köra runt med skovel i bilen vintertid.

    1. Ja, men eller hur! Jag fick tidigt lära mig av morfar att det är fyra saker man ska ha med sig i bilen vintertid om man blir stående någonstans. Täckbyor för kylan, t-sprit om bensinen fryser, spade att skotta loss sig med samt en kofot att slå ihjäl en ren med (!) om man råkade köra på den. Så att den skulle slippa plågas.

  37. Jag flyttade från en liten ort i Sàpmi till Stockholm förra hösten och jag sällar mig till skaran som uppmanar lantisar att tänka efter lite här nu va. Jag skäms i alla fall själv som en hund över min självgodhet. Hur jag och alla jag kände slog oss för bröstet och stoltserade med vårt “lappländska lugn” och att vi minsann tog oss till skola och jobb trots två meter snö och 25 minusgrader.

    Som många här säger – det är en storstad. Det är ofattbart mycket trafik, bilar som slirar runt bland förskolebarn i reflexvästar på gatorna och det måste vara ett helvete att snöröja. Allt blir halt, till och med tunnelbanespåren så det blir massor av förseningar.

    Och angående “stressen”! Klart som fan att folk vill in till sina jobb, annars måste man ju skriva tjänstledigt i tidrapporten och förlora pengar, vem har råd med det med dessa hyror?! Det är knappast nån skillnad på landsbygden, känner folk som jobbar inom skolan i en liten by i norra Sverige och nog fan är de jäktade om inte bilen startar på morgonen! Och när jag själv växte upp var det då samma stress på morgonen som här i Stockholm om inte värre. Nån skulle ut och sätta i motorvärmaren och rutor skulle skrapas och bråttom var det ätt komma iväg för farsan hade tider att passa i gruvan – 06.15 måste de vara på plats minsann. Och mamma jobbade i hemtjänsten och där dög det då inte heller att “ta snön med ro” och komma för sent.

    Där jag växte upp var ju snön packad till ett underlag som gick utmärkt att gå, cykla, skida eller åka sparkstötting på. Här går typ inget av det. Plus att alla tar ju bilen överallt. Känner INGEN som cyklade till jobbet om det var längre än tre kilometer, nädå, bil minsann. Cyklar du ens själv Clara? Eller går långa sträckor till jobbet?

    Jag har i alla fall 1,3 mil till jobbet nu, en sträcka jag cyklar så fort det inte är urdålig väder. Men det är då inget min norrländska uppväxt på liten ort lärt mig, det har de tålmodiga, envisa, påhittiga, drivna, hjälpsamma och lugna stockholmarna lärt mig.

  38. Är så tröttsamt att gång på gång läsa om dina fördomar om storstadsbor. Det är troligen inte så stor skillnad på snöröjningen utan problemet är ju att i stockholm är det så stor mängd människor som ska förflytta sig, så det blir snabbt kaos. Räcker att ett körfält är avstängt på essingeleden för att det ska bli kilometerlånga köer. Sedan vet alla stockholmare om att det blir kaos så de som har möjlighet jobbar hemifrån när det är snövarning och man anpassar sig så gott man kan. Är ingen som klagar, vad jag hört och bott här i över 30 år. Jag förstår att norrlänningar skämtar om detta (gör många stockholmare också) för det är kul att stan stannar när det kommer någon decimeter snö, men jag trodde inte det fanns norrlänningar som på riktigt trodde att stockholmare gnäller om detta. Sen gör ju kvällspressen stora rubriker på detta men de har en tendens att överdriva, tro inte på löpsedlar, var liiiiite källkritisk 😉

  39. Och jag som trodde att Stockholm till 90 procent bestod av inflyttade norrlänningar. 😉 Var och varannan kotte verkar ju komma från Härnösand, “Ö-vik”, Östersund… Men så fort de som “nybyggare” gör entré i det nya landet förlorar de alltså automatiskt all sin känsla för snö och sitt medfödda lugn?

    1. Ja precis. Det är ju inte så att människor i Stockholm föds stressade. Det är just mängden människor och trängseln som gör det. Eller vad trodde du jag menade? Att stockholmare var en egen ras som hade dålig stresskontroll? Kolla undersökningar på vad som bäst dämpar stress. Bilar, trafik och trängsel är inte i topp på den listan om man säger så

      1. Inte alls. 🙂 Det var bara en skämtsam passus över uttrycken om “desperata sörlänningar” som inget kan om snö och “rejäla norrlänningar” som vet allt om snö i första stycket (som jag också tolkade som skämtsamt från din sida).

      2. UnderbaraClara du borde kolla undersökningar om vilka landsändar som är mest drabbade av sjukskrivningar som beror på stress. Här finns en karta med statistik:
        https://www.ka.se/sjukskrivna-for-stress-i-kommunerna
        Norrlänningar verkar ju vara mer sjuka av stress jämfört med människor i Stockholm, Göteborg och Malmö trots den norrländskt avslappnade och stressbefriade tillvaro du beskriver.

  40. Så spännande läsning av inlägg och kommentarer! 🙂 Jag är född och uppvuxen i Skåne (Lund). Vintrarna här är mest blöta, leriga och ruggiga. Barnens kläder är alltid jordigt geggiga av bristen på snö. Som 25-åring flyttade jag med min man till Norrbotten. Skillnaderna som jag upplevde var nästan komiska. 😉 Brun skånsk vinter byttes ut mot vacker Disney-vinter att njuta av. När jag väl hade lärt mig att köra bil i snö, njöt jag av den fridfullt mjuka vintern, där mängden snö också fick bestämma framkomligheten ur hus och på vägarna. Jag minns första gången som termometern i Norrbotten visade minus 32 och jag var helt säker på att den visade fel. Minus 3,2 lät rimligare för en skåning! 😉 Nu har vi sedan ett par år flyttat tillbaka till Skåne, men bor vid öppna fält. Aldrig har jag varit så rädd för att köra bil i vintern som här i Skåne, där de öppna fälten skapar ett kaos av snö som bara yr. Efter att ha fått glädjen att uppleva Norrlandsvintern saknar jag verkligen Disney-snön.
    Kram och tack för en underbar blogg! <3

  41. Åh du sätter fingret på det så bra! Din förmåga att fånga saker i tydliga ord är helt fenomenal Clara! Tack! Vi måste faktiskt ta och förhålla oss lite mer accepterande mot fel och brister både hos människor och samhällsfunktioner för att vi alla ska kunna må lite bättre.

  42. Så intressant att du tar upp detta, för samtidigt som jag håller med dig så har jag gått och tänkt precis tvärtom! Fast då jämför jag tät landsbygd i södra Sverige med Malmö där jag bor nu. Här promenerar eller cyklar många eller åker buss och det finns tolerans fö att människor kan vara i vägen och saker tar lite tid. Sedan jag flyttade hit har jag lärt mig att beräkna med marginaler. En halvtimmes promenad genom staden känns som ingenting, men när vänner från mindre orter kommer på besök blir de stressade och tar för givet att vi ska ta deras bil och alltid kunna köra direkt fram till dörren dit vi ska. De är inte vana vid att samverka med massa andra människor, utan tar för givet att alla ska sitta i varsitt litet fordon och ha direkt framkomlighet på tio minuter. Är det något jag älskar med Malmö så är det den avslappnade stämningen och vanan vid andra människor och att samexistera med dem. Jag kan tänka mig att stressen är mer påtaglig i Stockholm. Fast det är klart, snö är vi inte särskilt vana vid här nere : )

  43. Vad har du för erfarenheter av att sitta fast i snökaos (eller andra stora förseningar) i en storstad? Har under mina 30 år alltid upplevt god stämning och att folk gillar läget och hjälps åt jättemycket när det kaosar. För det är klart att det blir rörigt när tusentals människor fastnar pga trafiken. Förra året var det så mycket snö så all fick promenera mitt i gatan, inga färdmedel kunde köra och snövallar överallt. Det var som det var. Barnen var superglada!