Äntligen ett vilsamt lov

Det här jullovet har jag känt samma förvåning som jag upplevde vid det senaste sommarlovets start. Jaha? Är det så här nu? Är loven plötsligt vilsamma?  Jag har gått från att ha barn som behöver ständig passning till barn som kan leka själva. Från att ha hört ordet MAMMA var tredje minut till att höra det en gång i halvtimmen. Från att barnen ramlar och slår sig och stoppar fingrar i elkontakter till att de håller sams, går ut själva, drar fram pyssel eller försjunker i legobyggande.

Det är så härligt med lite större barn! Jo, jag passar på att njuta nu. För snart kommer väl någon ny jobbig fas. Men just det här jullovet är det oförskämt vilsamt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

22 kommentarer på “Äntligen ett vilsamt lov”

  1. Åh så skönt att höra! Min 3,5 åring är en dröm just nu. Värre är det med min 8-månaders plutt som krånglar på nätterna något hemskt. Huu. Visst använde du Wahlgren metoden? Kan du skriva lite om det? Vet dock inte om det är lämpligt att prova nu bär min lille är i en separationsfas men hade vart skoj att veta lite hur ni gjorde och tänkte? Heja lugna lov! Kram

    1. Är också superintresserad av att läsa om hur du/ni fick era barn att sova på nätterna. Har en 1,5-åring som hållit mig vaken nätterna igenom sedan hon föddes. Håller på att rasa ihop och får inget gjort! Är rädd för att “skada” henne med någon metod där hon blir ledsen men fiskar samtidigt riktigt seriöst efter idéer! Verkar ju ha funkat för dina barn Clara!

      1. Inte ett direkt svar på din fråga, men kan varmt rekommendera boken “Somna utan gråt”, för konkreta sätt att hjälpa barnet sova/somna på ett tryggt sätt. Hoppas det kan ge något!

      2. Clara har följt Anna Wahlgren vad jag förstår. Har själv gjort samma resa med mina tvillingar och kan varmt rekommendera. Det är en metod som handlar om att barnet känner sig tryggt i sängen. Lita på din instinkt bara så kan inget gå fel.

        1. Har också följt Wahlgren, mina barn är stora nu. De har sovit hela natter från 5 månaders ålder och är mycket trygga med sin sömn.

  2. Ja, men det säger vi ofta -att vi ser fram emot när minstingen är tre. Fortfarande liten och gosig, men ändå lite mer självgående, kanske alldeles särskilt med lite draghjälp från storebror som då kommer att vara fem.
    Just nu är de ett och tre. Härligt, roligt och fantastiskt på många sätt, men också väldigt intensivt (på ett sätt som jag tror att man snabbt glömmer eftersom de allra flesta med vuxna barn ser totalt oförstående ut) 🙂

  3. Åh vad härligt det låter! Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom och har barnen hemma för jullov två veckor. Här hemma är det inte lika vilsamt, fullt kaos från morgon till kväll. Mina barn blir snart 3 och 6 år. Njut!

    1. Tihi, precis samma här och ändå är våra barn i liknande ålder som Claras? Men jag måste ändå hålla med om att det är lugnare än jaga-åldern kring 2 år 🙂

  4. Ja, den åldern är bara bäst. Jag minns den med saknad. Nu slåss mina barn, och kivas och retas, oavbrutet. Ingenting blir kul, inte semester, inte julafton, inget…… Nu har förhoppningsvis dina barn mer vett än mina, men njut för säkerhets skull! 🙂

  5. Gud så härligt det låter!! Jag är inne i det där eviga mamma-mamma-mamma, minst en bula per dag, skrik och ramla och klättra. Phu.
    Men snart så! Man glömmer liksom bort att detta inte är för evigt

  6. Skönt! Tycker 4-åringen har mer å mer behov att få gå in själv i sina pretend plays och särskilt när någon kompis är på besök. Ovant men skönt 🙂

  7. Njut njut njut!
    Många faser ska man igenom med sina barn. Det finns en fas som är lite jobbig då man bor i en storstad och det finns tillgång till kommunala färdmedel dygnet runt: Barnet är 14 år och är ute på vift kvällstid med kompisar och man behöver inte hämta med bilen för att ta hem sitt barn, utan barnet tar sig hem själv och man sitter uppe och är otroligt orolig att något ska hända… Till exempel!
    Ja jag vet att man kan åka och hämta sitt barn TROTS att det finns kommunala färdmedel, men man vill ju också släppa sitt barn lite fritt…En sådan gång kan man drömma sig tillbaka tio år i tiden och tänka: Vad lugnt allt var DÅ!

    1. Känner igen det där! Vi bor dock inte i storstad utan långt ute på vischan. Vid 15 år fick sonen moppe och körde sen nästan alltid själv till alla ställlen, i ur och skur…många nätter låg man vaken och väntade att det skulle smälla i dörren – han var hemma. De är så oskyddade på moppe och i mörkret kan nog vad som helst hända…..

  8. Så fint att läsa. Mer och mer börjar detdär MAMMA MAMMA MAMMA spridas ut till iallafall var tioende minut istället för varje och jag sitter mest som i chock å tänker att ”herregud, leker de verkligen på EGEN hand fortfarande?” Men det gäller att hålla sig i rörelse under tiden… om jag ens tänker ”åh nu kanske jag kunde sätta mig ner med en kopp” är de mig i hasorna på två röda… Våra är 3 och snart 6 år. Tycker trots de olika faserna att det ändå blir lättare och lättare. Tack för fin blogg (och FANSTASTISKA klänningar från Miss Clarity för mig som är 186cm lång, halleluja äntligen!)

  9. Gott nytt år Clara! Så fint det låter med ett vilsamt jullov.

    Våra barn är något yngre än dina, 2 och 4.5 år, så vi är mitt i småbarnskaoset. Det är mamma mamma mamma, precis som du beskriver. Dessutom bråk och konflikter. Och alltihop får mig (och min sambo) att nästan bryta ihop. Det är verkligen otroligt svårt och påfrestande, och svårt att hitta vård tid (och ork!) för återhämtning även om jag vet att det är det som behövs. Hur gjorde du (och Jakob) för att klara dig igenom de tuffa åren?

    Du har skrivit en del om din utmattning och depression. Tror du att din sjukdom på något sätt hängde ihop med prövningarna under småbarnstiden?

    1. Hej Emma, mina barn är 2,5 och 3,5 och jag håller också på att bryta ihop. Gör detfaktidkt flera gånger veckan. Vill somna nu och vakna om ett år ungefär …

  10. Åh så skönt det låter!
    Är inne i en riktigt kämpig tid med barnen eller ja främst med snart 1 åringen. Vaknar alltid efter några timmar och skriker. Som snabbast varar det 30 min. Men allt oftare 2 timmar eller hela natten. Så trött är man och jag längtar liksom tills han är större. Vilket känns så hemskt på något vis. Vill ej ha fler barn så ville kunna njuta av att sonen är liten men tyvärr så blev det inte så. Sonen somnar oftast lätt men sen vet man hela kvällen att man bara inväntar när han ska börja skrika och gråta. Vi har egentligen inga lugna kvällar någonsin. Kan komma på två nätter sedan han föddes som han faktiskt sov hela natten ( kunde ju självklart inte sova då heller då man oroade sig för att något hade hänt). Men positiva är väl iallafall att dottern verkar sova genom stormar för hon vaknar inte.
    Är iallafall glad för din skull och att du får möjlighet att vila. Ha det underbart skönt!:):)

  11. Hej:) undrar var du hyr din kamerautrustning ifrån som du skrev i ett tidigare inlägg? Verkar smidigt ist för att köpa upp sig på egen när de görs nya & uppdateringar hela tiden!
    Tack för en bra blogg 🙂

  12. Hehe, som min mamma sa: när det väl lugnat ner sig då ordnar man kaos igen. Hon hämtade en åttaveckors valp dagen innan julafton. Så vi firade jul föräldrar och två vuxna barn, mina två hundar, deras två vuxna hundar plus en valp 😛 Fast, ganska lugn kaos ändå måste jag säga.

  13. Vad härligt det låter med ett sådant jullov! Mina barn är stora, 14, 11 (om en vecka) och 6 och det är så skönt med större barn som gör saker självständigt. Ibland blir jag sugen på ett fjärde barn men när jag tänker på hur självständiga mina barn är så vette katten om jag vill börja om igen…