Det fina med att få barn nummer två är att man ödmjukas lite. Inser ännu tydligare att ett barn inte är så mycket en produkt av ens uppfostran utan en färdig liten människa med egenskaper och känslor och personlighetsdrag. Som man kan förstärka eller förmildra. Men som redan finns där.

Vår storpojke har varit så lättsam. Vi barnsäkrade ingenting. Han kunde ligga och vara nöjd på en filt i flera timmar och vi har aldrig behövt säga åt honom att inte gå ut på bryggan, springa ut i gatan eller klättra för högt upp. Han är liksom bara försiktig, klok och riskmedveten. Men inte lättflörtad. Inte den som gillar någon bara för att den ler stort mot honom och pratar med snäll röst. Några särskilt jobbiga trotsåldrar kan jag inte minnas. Och ingen avundsjuka på sin lillebror. Oändligt generös, hjälpsam och ansvarskännande.

Vår lillpojke har ett eldfängt humör. Det är stora känslor. Raseri, avgrundsdjup sorg, avundsjuka, kärlek och glädje. Det är passionerade kyssar och smek och det är hårda nypor när humöret svänger. En charmör med elektrisk karisma. Men också ett sådant där barn som kan gallskrika på affären, lägga sig på rygg och hamra med armar och ben. Han älskar att känna känslor. Det är inte så noga vilka det är. Avgrundsvrålet kan gå över i ett gapskratt och man bara kollar på honom med den där blicken eller sticker ett pekfinger i magen på honom. Och om någon vuxen eller något storpojke är dum mot hans storebror – då rycker han in, skäller ut. Vet inte om att han bara är tre år gammal.

Min poäng? Inget är bättre eller sämre. Somligt är enklare eller svårare för oss föräldrar att hantera. Ha tålamod med. Förstå och guida rätt. Men en ganska liknande uppfostran har gett ett väsensskilt utfall. Det går inte att se det på annat sätt än att barn har sina personligheter med sig, och att platsen i syskonskaran förstås också gör sitt. Men man får bara hänga med på resan och vara lyhörd.

Och det påminner mig om att inte tro och tycka så mycket om hur andras barn är. Att jag sitter på någon slag sanning om hur andra föräldrar ska agera. Att mina barn minsann aldrig skulle göra si eller göra så. Barn är olika helt enkelt. Samma behandling ger olika resultat. Men i slutändan kan det blir bra på många olika sätt.