Dagens Expressenkrönika handlar om när politiker å ena sidan rockar sockarna och å andra sidan skär i LSS och gör livet svårt bland annat för människor med Downs Syndom. Hur vill vi ha det i Sverige? Tror vi på mångfald och gäller det i sådana fall också människor med Downs? Eller ska de sorteras bort genom allt mer sofistikerad fosterdiagnostik?
Det här är en fråga jag lyft många gånger förut men som fortsätter engagera mig. In och läs och dela vettja!
78 svar
Bra Clara! Är närapå nazistiskt denna fosterdiagnostik och staten bör vara väldigt försiktig med vad man får kolla. Blev själv erbjuden fosterdiagnostik när jag väntade tredje men valde bort det med anledningen att jag inte ville ställas inför valet att abortera ett barn med downs syndrom. Det finns många betydligt svårare risker med en graviditet och förlossning än downs. Downs personer mår nog bättre än de flesta människor utan diagnos. Även om det oftast även kan innebära fysiska problem senare i livet så lever de med downs betydligt längre och bättre än förr men vi får inte slå undan benen på dom och deras föräldrar.
Hur menar du med ”närapå nazistisk”? Vad jag vet finns det inget tvång som rör fosterdiagnostik men du kanske vet mer? Om det är så att detta bara är ditt tyckande kanske du ska fundera en gång till över vilka liknelser du gör.
Jättebra krönika! Vi valde att inte göra några tester alls, vi ville ju ha vårt barn oavsett! Underbart att du vågar lyfta frågan. Rätten till liv borde vara grundläggande och genomsyra allt i samhället. Tyvärr är det inte så idag. Nu tre månader efter förlossningen väntar vi vårt andra barn, inte planerat men så välkommet. Oavsett kön, kromosomer eller tidpunkt i våra liv.
Herlig! Herlig at du drøfter dilemmaer omkring fosterdiagnostikk, mangfold og hvilke verdier de som er litt annerledes bringer med seg inn i samfunnet. Herlig med en blogg som ikke har kastet seg på vegantrenden. Vettige og viktige synspunkter du fremhever på alle sett og vis. Deilig med måten du varvar viktige samfunnsspørsmål med dill og deilig småplukk. Du er en stayer og jeg kommer til å lese bloggen din til jeg dør. You go girl!
När jag trodde livet flytt ur mej o allt rasade, kom en okänd liten grabb fram med värdens leende o kram! Han kände min bottenlösa förtvivlan o kom med tröst! Pojken med Downs syndrom. Ingen nådde mitt hjärta som han! Min man tog reda på familjen o nu håller vi kontakt.Livet tog en annan vändning tack vare fine lillemannen! Jag har försonats med MS -nästan…
Tack för en bra krönika Clara
Vi gjorde kub som visade på hög risk (1:124) och nipt visade att fostret hade down. Vi valde att avbryta graviditeten pga ett beslut som vi gemensamt tagit innan vi gjorde testet, acceptera att alla inte är likadana och känner som du gör. Om man nu vill “rocka sockorna” borde man även respektera allas val i den här frågan, alla har olika förutsättningar i sina liv. Har man inte ens varit i en sådan situation är det svårt att föreställa sig hur man känner när du får ett sådant besked, det var en enorm smärta och sorg för mig. Det är jag som bär på fostret som ska ha sista talan och viljan. Ska jag som kvinna tvingas att föda trots att vi i Sverige har fri abort och det är vad jag vill göra ? Som familj, som mamma, måste alla göra det som är bäst för just sin familj. Det är så lätt att tycka och tänka en massa när det rör någon annans liv, speciellt som mamma. Snabbt att döma tyvärr. Respektera att vi alla får bestämma över våra egna liv och beslut. Vi har aldrig ångrat beslutet och jag känner tacksamhet att det var möjligt att få veta så pass tidigt.
Man borde absolut inte aktivt uppmana till att “sortera bort” barn med tex Downs, men utifrån vad du tar upp angående föräldrars val om en abort, tycker jag att det är otroligt viktigt att var och en förälder har möjligheten att göra ett fritt val kring sin graviditet, och vi borde inte skamlägga någons beslut kring abort som säkerligen inte var ett lätt val att göra. Alla kommer inte kunna enas om vart gränsen går för vad som anses en ok anledning för en abort, men jag tycker alla borde kunna enas om föräldrarnas rättighet till ett fritt val utan skuldbeläggning från samhället.
Verkligen? Gäller det även när man inom vissa kulturer väljer att abortera flickor just för att de är flickor? Varför är just downs en giltig anledning till att abortera?
Är man för fri abort tycker man att ingen ”giltig anledning” behövs. Downs, flicka, att man inte vill ha ett decemberbarn eller att man vill kunna ta ett glas vin på nyårsafton, det spelar ingen roll, för det räcker att man inte vill.
Sen visar det såklart på att man har en trist syn på kvinnor/ människor med downs osv i samhället. Men aborterna är ett symptom på det, inte grundproblemet.
Clara är eller har i alla fall varit abortmotståndare (skrivit inlägg om det för länge sedan) så troligtvis håller hon inte med om att man ska få ha ett val.
Nej hon har väl ändå bara skrivit att hon tyckte man måste fundera över hur sent i graviditeten det är rätt att göra abort?
Det enda jag kan tycka, av erfarenhet från vägledande samtal (om genetik), är att “det fria valet” ibland skulle behöva problematiseras något. Bilden av att få ett barn med avvikelse (som dessa barn benämns) är nattsvart. Jag tycker inte att den bilden är nyanserad och jag förstår om blivande föräldrar kanske inte vågar fullfölja en graviditet utifrån de föreställningar som finns om livet med ett barn med någon form av funktionsnedsättning. Jag tycker att det är en viktig diskussion att föra också, alltså; hur vägleds vi i dessa frågor, hur vi pratar vi om dessa frågor? Även om det fria valet givetvis också är viktigt.
För den vägledning vi fick under graviditet var i stil med; varför skaffa ett sjukt barn om ni kan skaffa ett friskt? Utsätt er inte för det lidande som ett sjukt barn innebär. Och jag tycker inte att den typ av samtal duger! (Och då vill jag också poängtera att vår kända ärftliga “sjukdom” inte innefattar särskilt stort medicinskt lidande).
Jag vet inte riktigt vad som föreslås här…
Vet inte om du tänker på någon annan problematik med LSS än jag gör? Men de som varit värst där har ju varit alla nya domar som gett avslag på helt sjuka grunder och lagt enormt ansvar på föräldrarnas Men det har ju verkligen inte någon särskild koppling till just Downs utan till precis alla personer med behov av stöd. Och politiskt har det väl funnits en enighet om att man vill ändra lagarna pga att tolkningarna i dessa domar gett ej önskvärda resultat. Dvs det är inte politiker / lagar som försämrat LSS. Eller är det något annat som åsyftas i krönikan?
Sen vet jag inte vad som föreslås ang fosterdiagnostik, att man inte borde visa resultatet för just downs eller? Antar det, eftersom utgångspunkten verkar vara att det ska lösas på politisk nivå, alltså typ förbjudas (privat då också antar jag?) Det är bra att sprid kunskap om hur bra liv många med downs har. Men vem skulle det hjälpa att föräldrar som gör abort pga downs inte längre får göra det? Påtvingat föräldraskap har väl aldrig varit någon hitt. Framförallt inte för barnen. Jag tycker inte foster har några rättigheter oavsett om de aborteras pga kön, kromosomavvikelser eller helt enskelt för att de inte passar med föräldrarnas jobbkalender det året. Att downsbarn aborteras visar nog på en okunskap och fördomar, men att abortera i sig borde inte vara mer fel än abort på barn utan kormosomfel.
Sen undrar man ju vad det är för studie och vem som finansierat den? Läste även om en studie från USA där de kom fram till att våldtagna kvinnor blev mer traumatiserade av att göra abort på barnen dessa våldtäkter resulterat i, än av själva våldtäkten. OK… är lite skeptiskt för man vet ju att det finns en stark antiabortkult som gärna tar hjälp av ”vetenskap” som känns lite halvskakig.
Vill svara på det om den nya utredningen om LSS, den har som uttalat mål att få ner kostnaderna för LSS. Av det som har läckt ut finns det stor anledning till oro för alla som är i behov av LSS. FK har fått ansvar att få ner kostnaderna redan nu och lutar sig nu fullständigt på domar som före regeringens direktiv inte räknades som vägledande men nu gör det, har svårt att se att det inte är politiskt styrt.
Nedmonteringen av LSS slår mot många grupper, inte bara de som uppmärksammas av media. Människor med Downs har tex förlorat kontaktpersoner osv för att komma ut och göra saker, en del har fått flytta hem till föräldrarna igen, det kommer larm om att många mår dåligt. Socialdemokraterna har börjat prata om institutioner igen.
Jag tycker att du ska läsa lite utifrån de som drabbas av nedskärningarna, det är viktigt att lyssna på en grupp som dels är så varierad med också så utsatt.
Mycket bra inlägg och viktiga frågor ’X’!
Studien som Clara refererar till är skriven av Brian Skotko m.fl. och består av tre delar. Den har publicerats i American Journal of Medical Genetics, så den har blivit “peer reviewed” (vetenskapligt granskad). Jag tror dock inte att Clara har bemödat sig med att läsa artiklarna i sig, utan bara kopierat den kortfattade information kring resultatet som finns på Svenska Downföreningens hemsida: http://www.svenskadownforeningen.se/amerikansk-downs-syndrom-studie-visar-familjer-ar-lyckliga/ Annars har hon medvetet valt bort att läsa och nämna studiens metod/diskussion och istället cherry-pickat de positiva delar som bekräftar hennes egen verklighetsuppfattning.
Författarna nämner själva (s.11 i den tredje artikeln), att om deras studie används som informationsunderlag till blivande föräldrar som väntar ett barn med Downs syndrom, bör de även informeras om de brister som studiens urval faktiskt hade. T ex att svarsfrekvensen på enkätundersökningen var låg och att respondenterna till övervägande del bestod av personer från kristen, vit övre medelklass där merparten av föräldrarna var gifta och hade en högre utbildningsbakgrund. Varför undanhåller du den informationen, Clara, när forskarteamet säger att det är viktigt att framhålla?
Nu är jag övertygad om att Clara är så rädd om sin image att hon inte vågar publicera detta inlägg (hon censurerade nämligen ett tidigare inlägg från mig igår), vilket är märkligt med tanke på att hon skrivit krönikor om faktaresistens. Jag tycker dock att det är höjden av faktaresistens att bara välja ut de delar som passar ens egen agenda, utan att beskriva hela bilden.
Så det här blir väl bara sagt mellan dig och mig, Clara. I fortsättningen när du refererar, försök inte dölja saker utan ange åtminstone författaren. Vad hade du tyckt om folk refererat dina böcker utan att nämna dig som upphovsman? Och svänger du dig med procent bör du självklart nämna hur stort urvalet var totalt sett. Det låter ju väldigt högt när du påstår att 99 procent av de personer med Down som tillfrågades i studien var nöjda med sina liv. Du glömde dock att upplysa om att det gäller 99 procent av endast 283 personer ur resursstarka familjer… Slarvigt och ohederligt av dig att sprida snedvriden information i syfte att skambelägga människor som väljer fosterdiagnostik och/eller abort och sedan inte ens våga stå för vad du skriver eller bemöta kritik.
Jag är oerhört kluven till fosterdiagnostik. KUB känns självklart att avstå när det inte ger mer än en bedömning av risken och inga riktiga svar och jag vet att jag bara skulle fundera hit och dit vad de där siffrorna faktiskt betyder. NIPT kan ge väldigt tydliga svar däremot utan att riskera barnets liv som fostervattensprov och moderkaksprov kan göra. Så skulle jag i framtiden få fler barn känns det bara som NIPT kan vara ett alternativ för det riskerar inte ett friskt barns liv men samtidigt så ger det tydliga svar. Abort vid DS är inte på kartan för mig personligen men jag skulle gärna veta om det innan barnet är fött och för de skador som faktiskt inte är förenliga med liv så skulle jag göra abort. Det är synd att människor med DS eller tex fel på könskromosomerna som också upptäcks av dessa test ofta väljs bort men i ett samhälle med fri abort är det något vi får acceptera som en del av det valet.
Tack Clara!
Mycket bra krönika om ett känsligt ämne.
Detta är nog den bästa krönika jag läst någonsin! Tårögd. Tack för att du vågar!
Jag har fått barn -04, -08 och -13 i Umeå och har aldrig fått frågan om ytterligare fosterdiagnostik än ultraljudet, eller det kanske inte ens räknas som fosterdiagnostik? Ja, du hör ju hur lite jag kan. Har tänkt att det beror på att jag blev mamma så tidigt i livet, att jag inte har fått frågan, men det verkar vara annorlunda i södra Sverige där jämnåriga gör dom här testerna. Kan det anledningen till att fler gör tester vara att vi har tillgång till så mycket information idag. Man läser hur andra gör, har gjort och tänker att det är rätta vägen?
Blev informad om KUB både -12 och -16 när jag födde barn i Umeå, däremot fick man betala själv om man var under 35 vilket jag var. Jag valde bort KUB och hade gjort likadant om jag varit över 35. NIPT hade jag dock gärna gjort.
Jätte viktigt att du tar upp det.. Allas lika värde och alla har samma rätt till liv…
BRA!!!! JÄTTEBRA!!! Jag kan inte förstå det här med att döda sitt eget barn för att denna egna, enskilda individ inte råkar uppfylla de förväntningar man som blivande förälder har. Fri abort och all det är kanske ett nödvändigt ont, men … varför inte våga säga ja till det lilla nya liv som redan finns därinne i din mage, med eller utan Downs Syndrom. Och vad det gäller sjukdomar och annat så är ingen garanterad ett hundra procent friskt liv, vad som helst kan hända med vems som helst av oss precis när som helst. Att tala om “allas val” är ett hån! Barnet som dödas fick inte välja! Lev och låt leva!
Hej!
Jag måste komma med en annan åsikt. Jag har i mitt yrke mött flera med Downs samt många föräldrar till personer med Downs och det är inte alls alltid solskenshistorier, det är ibland oerhört mycket smärta och ångest för dessa individer. Ofta med ytterligare diagnoser som ADHD och autism samt flera och återkommande barnsjukdomar, föräldrar som aldrig (på riktigt aldrig) får sova, alltid är på sjukhus, som går sönder av att ständigt oroa sig, försvara samt leva med ett barn som kanske aldrig blir vuxet.
Det finns självklart fina historier också men låt oss nyansera. Du hänvisar till forskning och jag har läst forskning som pekar åt ett helt annat håll. Allt handlar väl om agenda antar jag.
Det jag känner vad gäller fosterdiagnostik och aborter är att det vore mest intressant att lyssna på dem som det gäller, att de kan få yttra sig om saken eftersom det finns så mycket skambeläggning inom detta. Och då både föräldrar som valt att behålla och de som valt abort. Samt de med Downs!
Fy den som skambelägger de föräldrar som väljer bort ett foster med Downs! Och låt de som valde att behålla få vara ifred med det också. Man klarar ju det man måste klara här i livet.
Jag valde abort, det var det jävligaste beslut jag tagit, det är inte ett beslut man ens kan ta och det var långt ifrån lättvindigt men jag är ändå tacksam för att jag fick chansen. Det är en lång och krokig diskussion om varför och det är djupt personligt men jag vägrar acceptera att bli skriken på i en slarvig utläggning om att ”rocka sockorna” skulle vara hyckleri från vissas sida.
Jag tror att detta är något man måste uppleva för att förstå, som så mycket annat. Märkligt nog gäller mycket som har med kvinnan, hennes kropp o själ o beslut att göra någon slags allmängiltighet där alla får skrika, döma och bestämma.
Bra och nyanserat! Tänkte också på hur olika en läser utifrån vad en själv går igenom. Jag läste och höll med om att politiker som just nu slaktar LSS ska ge fan i att rocka sockorna men det var som att mina ögon flöt förbi abortfrågan pga inte relevant för mig personligen. Men jag håller verkligen med dig om att ska vi ha fri abort så ska vi. Och det många verkar glömma bort är att det finns 30 000 gener som kan ha genfel som inte syns på kub så bara för att just Downs syndrom minskar betyder inte det att vi kan skapa människor helt utan nedsättningar. Blir ett sånt fokus på just Downs för att det upplevs som något vi kan välja tror jag?
<3 Tack. Jag skriver under här.
Hej,
Jag/vi valde också abort. Tack för din kommentar – jag känner igen mig så…
Kram Elin
Bra inlägg, tack för detta.
Kk mycket klokt inlägg!
Tack för ditt nyanserade inlägg. De som inte upplevt vad det innebär att leva med ett barn med handikapp kanske ska ligga lågt med åsikter i frågan. Det är så lätt att dömma om man inte vet vad man egentligen talar om.
Fast jag som förälder till ett barn med funktionsnedsättning/funktionsvariation, alltså med levd erfarenhet, tycker att åsikter som handlar om att vi inte ska romantisera livet med funktionsnedsatta barn eller “sjuka” barn har lite slagsida. Ja, det är fruktansvärt jobbigt emellanåt att vara förälder till ett barn som inte passar in i normen, till barn med utvecklingsstörning, till barn med sjukdom, till ett barn jag inte vet hur länge det ska leva, till ett barn som gör vår vardag till en mardröm emellanåt. Men den bilden behöver också nyanseras. Det kan vara en försvarsmekanism, och jag är övertygad om att vi som är föräldrar till barn med olika diagnoser också tycker olika, MEN mitt barn med en funktionsvariation har gett mitt liv ett otroligt djup, mitt barn har gett mig sådan ödmjukhet inför livet och inför vad det innebär att vara en människa och jag kan inte föreställa mig ett liv utan denna underbara person. En person som inte bara lider utan också lever och skrattar och har livskvalité. Men om jag hade fått valet innan (innan hen var född och innan jag hade dessa erfarenheter) så vet jag inte vad jag hade fattat för beslut. Ur rädsla för något okänt som vi dessutom värderar väldigt lågt i vår kultur så gissar jag att många väljer bort barn med vissa funktionsnedsättningar. Så jag tycker att det också handlar om att vi måste kunna föra bra samtal om dessa svåra frågor, till exempel utifrån frågeställningar som: på vilka grunder fattar vi beslut utifrån fosterdiagnostik och får blivande föräldrar verkligen objektiv fakta i de vägledande samtalen exv. tillsammans med genetiker (när vi gör fosterdiagnostik). Och där är mina erfarenheter inte särskilt goda tyvärr.
Tack för nyanserna. Jag håller med om att jag tror man måste ha erfarenheten av att få ett sådant beslut för att kunna förstå den delen. Ett helvete. DS framställs ofta som “glad,lycklig med en extra kromosom”. Så är ju inte verkligheten alltid. Det finns en annan sida också. Och när man får beskedet har man ingen aning om hur frisk barnet kommer att bli. Hade jag vetat att min pojk skulle bli “glad o frisk” så hade jag aldrig avbrutit. Men han kunde lika gärna bli så sjuk som den killen med ds jag känner – utan tal,sondmatning, otaliga operationer för följdsjukdomar,osv osv. Han har inget glatt liv precis. Så kunde också livet bli och det hade också varit mitt beslut, mitt ansvar att jag hade valt det åt min son. Ett omänskligt beslut.
Jag saknar en nyanserad diskussion, ett öppet rum som inte är fördömande. Jag känner mig ofta dömd som “dålig människa”. Och alltid är det av personer utan personlig erfarenhet av det.
Min son, som inte finns i livet, jag får leva med den sorgen. Det är väl straffet eller konsekvensen av ett sådant helvetesbeslut. Jag kommer alltid att känna skuld. Men jag tror att vi gjorde rätt ändå. Vi kunde inte gjort på något annat sätt. Och som välidgt ofta annars är man som människa ganska liten och gör så gott man kan…..
Kunde skrivit din text själv ❤️
Mia, jag vill bara ge dig en jättestor kram! Tack för ditt inlägg! ❤❤
Anna – Kram tillbaka =). Vi är flera i samma båt, vi vet hur det känns. Kram
Jag skulle absolut göra kub om det blir någon till gång. Har ett barn med utvecklingsstörning och vet hur mkt skit som kommer med det och hur tungt det är. Obs inte barnet i sig, han är underbar men resten är mkt jobbigt.
PS. Det heter inte funktionshinder om du pratar om någon med tex utvecklingsstörning utan då heter det människa med funktionsnedsättning. Funktionshinder är något som en person med funktionsnedsättning utsätts för. Tex trappor utan ramp blir ett funktionshinder för någon som är rullstolsburen.
Enligt en forskningsstudie från USA – abortmotståndarnas förlovade land.
Måste bara fråga, är det ens några med down syndrom som har personlig assistans? Andra insatser inom lss ja, men väl sällan assistans?
Jag tror att en del av det som benämns som assistans används av tex människor med Downs, tex för att kunna göra något extra, åka på läger eller liknande. Men det är lite luddigt i och med att folk kanske inte är jättenoga med att benämna hjälp de eller anhöriga får med korrekt språkbruk..
De flesta som har eller kommer ha behov av LSS oavsett insats verkar rätt överens om att skär de ner på svårt sjuka barn och tvingar folk att sluta jobba så är det inget som säger att de kommer stanna där. Har ett barn med utvecklingsstörning och i början när vi fick diagnosen så fann jag stor tröst i att LSS fanns och kände att det här blir bra, vi kommer få stöd och vår son kommer ha ett bra liv. Nu är jag ärligt talat livrädd, vad kommer finnas kvar, kommer han att kunna flytta hemifrån? Kommer han kunna ha hobbies? Kommer jag behöva sköta hans intimhygien när han blir äldre? Vad händer om jag dör? Alltså det blir väldigt verkligt och vi är många som har stor oro över förändringarna och en stor del av det är att det uttalade målet är att kapa kostnaderna och med tanke på vad som läckt ut av utredningen så är nog tyvärr oron väldigt befogad.
Ja det råder minst sagt begreppsförvirring kring allt med LSS! Vilket i sin tur skapar en massa oro och ångest för många.
För det första; LSS står kommunerna för. Och har man ett behov av assistans kan man söka assistansersättning för all tid som överstiger 20 h/v från FK. Det är detta man skurit i inom FK med allt hårdare bedömningar efter ett antal domar från HD.
Det betyder inte att kommunerna inte kan bedöma mer än 20h om behov finns, eller att man kan få 19 h från kommunen. Eller låt säga 10 h från kommunen. Huvudsaken är att det ska finnas ett behov av hjälp med det alltså mest intima, men kraven för detta är mer komplicerat att förklara snabbt och inte heller det diskursen handlar om.
Och för att svara på frågan i generella ordalag så har inte de flesta med downs personlig assistans, för man kanske har gruppbostad eller egen lägenhet med boendestöd etc. Får man inte Pers ass kan man alltid söka andra insatser från kommunen om behov finns. Om behov inte finns- då ska inte kommunen stå för insatsen precis som Du & jag klarar oss till stor del utan hjälp från kommunen.
Det stora problemet är ju att barnfamiljer i behov av mer assistans än 20h/v hamnat i en situation där de i omprövningar inte fått assistansersättning av FK. Då måste föräldrarna ofta sluta sina jobb/ blir sjukskriva/ äktenskap kraschar/ syskon mår dåligt etc. DET är ett stort problem pga kommunerna har inga/ väldigt lite skyldigheter för föräldrar som har barn med funktionsnedsättningar. Det som assistansersättningen en gång stod för kommer nu en ny samhällsaktör få stå för: jag gissar socialtjänst kombinerat med sjukvård (dels för föräldrarna och dels habilitering).
Vad gäller Claras krönika har jag slutat läsa dem pga de är väl som vanligt dåligt pålästa men kraftigt överdrivna. Mvh fd. Clarafan
Jag tycker alltid att de här diskussionerna kokar ner till inskränkningar i aborträtten och kvinnans rätt till sin egen kropp, rätten till liv är rätten att bestämma över sin kropp. Alla måste få göra medvetna val utifrån sina egna förutsättningar eller begränsningar, en abort är en abort oavsett orsak och ska inte ifrågasättas. Fosterdiagnostik är frivilligt. Skulle gärna se en länk till studien som det hänvisas till i krönikan, vem har gjort den? Vilka finansiärer står bakom, finns det ett etiskt godkännande, hur stor är urvalsgruppen, vilka bias finns, hur många år löper studien över, hur många studier har gjorts? En ensam studie bevisar ingenting tyvärr. Jag är för rätten att själv ha möjligheten att ta medvetna beslut angående sin egen kropp och framtid och att ha ett fritt val om hur och när en vill bilda familj. Tack för en bra blogg!
Men det handlar ju INTE om DIN kropp! Barnet i din mage har en EGEN kropp! Ett eget liv! Det är detta liv du väljer att släcka när du låter barnet dö genom en abort. Visst är det du som är gravid. ´Men inte med dig själv. Du bär en annan människa inom dig. Det kan man aldrig komma i från hur man än vänder och vrider på saken. Vill man inte bilda familj får man pippa med preventivmedel. Att döda en annan människa för att man inte “Vill bilda familj just nu” är knappast försvarbart. Och, ja, man är en människa från första stund oavsett om man är planerad eller har Downs Syndrom eller vad det vara månde. Visst har du ditt fria val idag, frågan kanske gäller varför så otroligt många väljer att döda sin unge i stället för att låta denna egna unika människa få leva. Så svårt är det nu inte att bli morsa eller farsa. Det har hänt i alla tider och under alla möjliga omständigheter.
Oavsett ditt användande av versaler så tycker vi olika. Jag är för aborträtten oavsett orsak till denna och jag är för kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Applicera dina värderingar på dig själv i stället. Jag är stolt över att vårt samhälle har grundläggande mänskliga värderingar gällande abort och det fria valet gällande den egna kroppen. Att försöka skamma och slänga sig med sunkiga värderingar luktar unket pro-choice och gammalt patriarkat.
*pro-life*
A: Man talar inte om självständiga barn/individer i det läget, utan det handlar om outvecklade foster. Men det språkbruket framstår som vanligt i prolife-rörelsen… Jag är stolt över Sveriges abortlagstiftning, men samtidigt visar vissa inlägg här att vi inte kan ta den för given. Nu börjar också vissa partier och opinionsbildare prata om sänkta abortgränser och samvetsfrihet för vårdpersonal, vilket verkar vara det moderna abortmotståndet.
Märklig inställning att “det inte är så svårt att bli morsa eller farsa”. En graviditet, förlossning och ett föräldraskap förändrar en människa psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt. Det är inte heller riskfritt: kvinnan sätter liv och hälsa på spel. Förälder blir man sen för alltid oavsett vad som händer sedan. En kvinna äger självklart rätten att fritt bestämma om hon vill genomgå en så omvälvande och permanent livsförändring eller ej.
Men du tycker alltså att staten ska tvinga folk att genomgå graviditet/förlossning? Låter som tortyr. Eller som ett land där kvinnors rättigheter och möjligheter är sämre. Skulle du ställa dig lika positiv till tvångsdonationer av njurar, benmärg och blod etc. på alla friska, levande medborgare? Det kan ju rädda liv… Eller är man en “mördare” (ditt ordval) om man inte donerar sin ena njure till vem som helst som behöver den?
A: “Så svårt är det nu inte att bli morsa eller farsa. Det har hänt i alla tider och under alla möjliga omständigheter”. Har du ingen historiekunskap över huvudtaget?
Människa från första stund?
Fast jag tycker inte att det räcker att säga att detta bara handlar om aborträtt. Jag tycker att vi också måste kunna föra samtal, på en strukturell nivå om inte annat, om vad som händer när vi får mer och mer sofistikerade metoder för att upptäcka olika genetiska avvikelser hos foster. Att hänvisa till fritt val tycker jag heller inte räcker. Vårt samhälle är fullt av funkofobi och det spelar roll. På individnivå måste det alltid vara kvinnans val över sin kropp, men på en samhällsnivå måste vi kunna diskutera frågan bredare än så tycker jag.
Exakt så!
Tänker som Emma.
Jag har landat i att jag är för fri abort och varje kvinnas rätt att själv få bestämma vilka barn hon vill föda. En för mig mycket viktig rättighet som är värd att värna om.
Med det ställningstagande följer att jag inte har någonting med hennes skäl för sitt beslut att göra och så måste det få vara.
Hej bästa Clara,
Ja. Finns mycket att ryta ifrån om!
Jag vill ryta ifrån ang. muslimska domstolar som är på frammarsch i väst (där kvinnors röst är värd hälften av en mans!!) Var är feministerna i den frågan?!
Gah…. det om något är så KONSTIGT. Att sådant ens närmar sig Sverige!
Muslimer- välkomna.
Muslimska lagar- nej tack!!
Nu är det ju inte politikerna utan Försäkringskassan som varit i farten då det gäller att skära i LSS. Jag vet också att sittande regering lovat att det inte ska bli nedskärningar i assistansen. Vad som gäller är att få bukt med FK så att de går på samma linje… Sen vet man förstås inte vad som händer om det blir maktskifte efter valet…
Var finns det löftet? Skulle hemskt gärna vilja se det för har missat det. Det jag har läst mig till är att assistanskostnaden ska ner för att kunna betala andra LSS-insatser. Det som har läckt ut av utredningen som regeringen tillsatt innebär ju kraftiga begränsningar i assistansen så undrar var du hittat löftet?
Tack Clara!
Någon sa att värdemätaren på ett samhälle är hur de behandlar de ofödda och de äldre. Den första fråga som vår dotter fick av barnmorskan när hon väntade sitt första barn var: Vill du behålla barnet eller göra abort? Vår dotter blev så chockad att hon till barnmorskans förvåning brast i gråt.
I Sverige aborterar vi både friska och sjuka barn. Tror vi verkligen på alla människors lika värde?
Exakt vad var problemet med barnmorskans fråga?? Sjukvårdpersonal som informerar en patient om ett positivt grav.test ska alltid vara neutrala. Inte le stort och säga grattis. Inte rynka pannan och säga det bästa här vore nog abort. Utan neutrala. Vill du behålla barnet eller göra abort? En enkel rak fråga som inte sätter press på kvinnan åt något håll. Hur ställer du dig till den här graviditeten? är ett annat öppet sätt att efterhöra hur just den här individuella kvinna tänker om sin graviditet. Vad du som vårdpersonal själv tycker är ointressant. Din dotters graviditet verkar baserat på hennes reaktion ha varit efterlängtad och väntad. Kvinnan efter henne kanske också grät, men av en helt annan anledning.
Kan hålla med om att det ligger “nazism” i allafall i en överförd bemärkelse i all denna fosterdiagnostik om man tänker på sådant som rashygien i sammanhanget. Strävan efter det “perfekta” människan som skall uppfylla alla krav för att ens få lov att bli född. Vi talar alldeles för litet om dessa saker. Om abort överhuvudtaget. Det handlar bara om rätten att välja för de som kan tala för sig. Inget handlar om de som ännu inte kan tala för sig, det vill säga det lilla barnet i magen. Hur vi än vänder på saken så är en abort att döda en ofödd liten människa. Naturligtvis kan detta vara en sorglig nödvändighet ibland, när moderns liv är i direkt fara tex. Men inte bara för att barnet råkar ha Downs Syndrom eller har “fel kön” eller för att man själv inte vill ha ett barn “just nu”. Livet är dyrbart och för mig dessutom okränkbart. Vi måste våga säga dessa saker. Valfrihet är fint och bra, men inte på bekostnad av en annan människas liv. Visst skall man som kvinna få bestämma över sin egen kropp. Men barnet, hur liten den där ungen i magen än råkar vara, är inte en del av en kvinnas kropp. Barnet har en egen kropp, ett eget liv och en egen framtid om man inte tar allt detta ifrån den lilla av en massa – ofta rent egoistiska orsaker. Det man “avbryter” är ett människoliv. Jag fick barn som tonåring, många olyckskorpar kraxade och sa att det knappast kunde gå vägen. Men det har gått hur bra som helst och den där ungen jag fick när jag knappt var mer än ett barn själv är nu vuxen, utbildad på universitet och har valt att arbeta med bistånd i sk “U-länder”, hen gör så otroligt mycket gott för människor som har det svårt och är verkligen en gåva, inte bara till mig utan till världen som sådan. Som vi alla är. Och alla har vi börjat våra liv som små sprattlande pyren i en mage. Dessutom kan jag säga att inget alls av det som jag “skulle gå miste om när jag fick barn tidigt” har jag gått miste om. Jag har utbildat mig, rest och lever så bra som tänkas kan. Abort är såå himla sorgligt och allt som oftast helt onödigt, Downs Syndrom eller ej. BRA gjort Clara, du vågar tala om det som verkligen är viktigt! Föredömligt!!!
Tack. Dig kan man ju verkligen lita på.
Jag har faktiskt ingen lust alls att rocka sockorna. Tycker det är väldigt falskt. Jag känner många som väntar eller har nyligen väntat barn och min man och jag är de enda som valt att inte göra KUB test. Nu väntar vu vårt andra och barnmorskan har svårt att acceptera att vi inte vill göra testet. Ska vi behöva förklara oss? Tycker det är fruktansvärt att man sorterar bort friska barn som foster och ännu mer fruktansvärt att man samtidigt påstår sig stå för mångfald. Pinsamt.
Jag funderar varje dag på det kontroversiella beslut om kub och nipt test. Jag har växt upp med en bror som har downs och han är det bästa jag vet. Jag skulle vilja zomma ut den här frågan och inte lägga det på en individ nivå. Man kan inte bortse från att många föräldrar vill veta om deras barn är friskt eller inte. Man kan välja att inte göra testet, att vara ovetandes och man kan välja att göra det och leva med konsekvenserna. Det som saknas tycker jag är en debatt på en högre nivå om vilket typ av samhälle vi vill ha. Ska vi sortera bort människor som avviker eller ska vi acceptera varandras olikheter? Idag syns människor med funktionsvariationer mycket i media och dem flesta tycker det är bra. Men baksidan på myntet, vad tekniken kan erbjuda i form av tester pratas det inte om. Där blir folk lämnade åt sig själva och i värsta fall sin egen okunskap. Känner man ingen med downs så blir man kanske rädd om barnet i ens mage får diagnosen innan det ens är fött.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga, men jag orkar inte. Den publik som finns här och skammar och härjar gör att jag vill avfölja igen, vi har inte samma värdegrund. Jag älskar Claras vackra bilder och klänningar och kakor och odlingslådor. Men i min livmoder eller mödraskap har hon inget att göra.
Min uppgift är inte att fylla samhället med mångfald. Min uppgift är att värna om och ta hand om mina barn. I ett samhälle som i bästa fall kan tillhandahålla stöd, i värsta fall bryta sönder sina medborgare med regler att förhålla sig till. Down är bara ett exempel. Hade det funnits fler tester hade jag tagit dem med.
Imorgon är två år sedan jag födde min son, min fina pojke, utan att ta honom med hem. Det kommer alltid att kännas i mitt hjärta, på ett sätt jag inte önskar någon. Men jag tog rätt beslut med de förutsättningar jag har i MITT liv.
❤️
❤️
Kram från en annan i samma sits med en fin pojke. Håller med om dina ord
Och jag med dina, om du är samma som skrev en längre kommentar ovan om att nyansera? ❤️
Japp. Det var min kommentar om nyanser.
Åh vad bra du skriver Clara!! Tack för att du lyfter detta viktiga ämne!
Hur vi än ser på detta med abort så kan vi inte förneka att varje foster som aborteras berövas rätten till det enda liv hen kunde ha fått att leva.
Ett _foster_ må förvisso vara en levande organism men det har inte upplevt livet. Därmed kan det inte heller “sakna” livet, det är inte synd om ett foster som aldrig föds. En kvinna som fråntas rätten till sin egen kropp och måste föda ett oönskat (oavsett av vilket skäl) barn berövas rätten till det liv hon själv hade önskat sig. DET är långt värre.
Kanske ett litet sidospår då det inte rör just KUB eller downs. Men det här med abort alltså. Innan jag fick mitt eget barn skulle jag antagligen kunna göra abort om det var med fel man, fel tis i livet osv. Kanske om Kuben visat avvikelser. Men nu när jag som mamma ens tänker på det vill jag bara gråta. Abort är fruktansvärt. Samtidigt tänker jag på alla (ursäkta) white trash idioter som föder 3, 4, 5 barn som de knappt har råd än mindre lust att ge ett värdigt liv. Och de barnen går i sina föräldrars eländiga fotspår mot en mörk framtid. Så jag är faktiskt för abort, friskt eller ej men kan man inte ha hand om sitt barn så ska man inte heller föda det. Kan låta hårt men det finns så mycket idioter där ute med barn som lider…
Några frågor kring din människosyn, Klara L:
– När är man “white trash”? Kan du definiera lite tydligare?
– Du tycker alltså att endast människor med rätt bakgrund, plånbok och utbildning ska få skaffa barn? Du tror inte att “lyckade” föräldrar t ex kan bli plötsligt arbetslösa eller sjuka?
– Har du några belägg för att barn till fattiga och lågutbildade föräldrar “lider” och “går en mörk framtid till mötes” i högre grad än barn till rika och högutbildade? Till och med så pass mycket att de barnen aldrig borde ha fötts?
Lugn och fin.
White trash, ja du jag tror du vet mycket väl vilka jag menar. Och nej jag menar absolut inte att man ska ha rätt bakgrund, plånbok och utbildning. Inte meningen att trampa på ömma tår här. Men människor som tex Boddys mamma ska inte skaffa barn. Sjuka människor som inte kan ta hand om sina barn. Mamman som gick samma amningskurs som jag, som kedjerökte två cigg innan hon gick in. Nä jag tror du förstår myclet väl vilka jag menar.
Förstår inte vart du får snacket om lågutbildade människor ifrån? Men har man knappt råd att försörja sig själv förstår jag faktiskt inte varför man ska sätta en massa barn till världen?
Hur kommer det sig att du behöver specificera att du syftar på just vitt skräp? Är standarskräpet svart eller?
Herregud vad folk är sega med att inse att white trash är ett rasistiskt uttryck….
Men bara för att Bobby blev mördad av gravt störda vuxna så betyder inte det att han inte borde ha blivit född. Jag tycker att det är en märklig syn på människor som får lida pga sina föräldrar. Det är många som lider pga sina störda föräldrar, men deras liv är inte mindre värda för det.
När man skriver en sån här kommentar får man tänka på att det kanske är folk inne och läser bloggen som blivit misshandlade, utsatta för incest, alla möjliga sortens hemskheter. Och att läsa det här är som att få veta att det vore bättre om man aldrig blivit född… Jag tror inte att det gör en redan skadad människa mer hel. Om du förstår hur jag menar?
Slutsats: abort är fruktansvärt såvida du inte är en white trash-idiot?
Viktig och bra kröninka!
Vi gjorde KUB. Redan innan hade vi bestämt, att vi skulle behålla barnet oavsett om hen hade Downs eller ej. Men vi ville veta, så att vi kunde skaffa oss kunskap inför föräldrarskapet.
Jag menade inte att människor med downs inte skulle drabbas alls, utan att de inte var någon sorts huvudsaklig målgrupp utan att i princip alla med behov av stöd drabbas.
Jag vet inte om jag blev klokare av ditt svar – det har ju kommit domar från Högsta förvaltningsdomstolen, vilka försäkringskassan varnat för konsekvenserna av, och de måste ju följas av försäkringskassan oavsett vad de tycker? Och regeringen har stoppat prövningarna samt precis som andra politiska partier gått ut med att man vill göra om lagtexten? Ett direktiv gör väl inget till eller från om det finns en prejucerande dom? Men du menar alltså att domarna egentligen inte alls skulle vara vägledande.
Jag ska läsa på mer, men det är inget jättelätt område att få ett grepp om och det hade varit intressant att veta vad som åsyftades i krönikan.
Vilken bra krönika!
Det är detsamma på Island. Där har downs syndrom “nästan försvunnit”. Mycket gömmer sig bakom det där “nästan försvunnit”. Landet har blod på sina händer 🙁