Åh, Venedig

Efter dagarna i Verona tog vi tåget till Venedig. Det var en lördagsmorgon med absolut knökfulla vagnar där vi bokstavligt talat satt i knäet på varandra. I backspegel kanske en helg inte var bästa dagen att besöka staden, på grund av massor av italienska helgturister utöver alla internationella turister. Men vad gör väl det när man får vara i Venedig?

När vi klev ut från centralstationen var det som att kliva rakt in i en fantastisk filmkuliss. Varenda gata och varenda bro var som en vacker tavla.

Jag var sjukt nöjd för jag hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast (La porta D’Oriente)  inhyst i ett femtonhundratalspalats.  Jag lyckades dessutom knipa rummet i äldre venetiansk stil. När vi klev in i den tysta svala trappuppgången, med marmorgolv och mörka träpaneler kändes det ännu lite mer som en film. Det var magi!

Vi hade två stora rum till vårt förfogande och en härlig solig balkong.

Här tävlade vi om att få ligga och dricka iste och ta igen oss efter att ha kånkat väskor och barnvagnar rakt igenom stan, över vad som kändes som minst femtio broar och trappor (rekommenderas inte – välj båtbussarna istället).

När vi svidat om gick vi ut på stan och åt en sen lunch på Al Vecio Canton som hon som drev B&B:et rekommenderat. Det var väldigt gott och inte alls dyrt. Älskar små personliga hotell och B&Bs där man kan få tips på smultronställen i staden. Venedig är ju annars en sinnessjukt dyr stad att befinna sig i. Så dyr att lokalbefolkningen inte längre kan bo kvar där. Turistinvasionen är enorm och stora kryssningsfartyg lägger till varje dag.  Jag tyckte att det var alldeles för mycket folk när vi var där – så jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att besöka Venedig under högsäsong. På plats hörde jag mycket prat om hur Venedig försöker begränsa turismen med stora fartyg, som stör djurlivet i vattnet och sliter på staden. Istället vill man ta emot turister som stannar några dagar längre och konsumerar det lokalbefolkningen erbjuder. Känns rimligt.

Vi hade blivit avrådda från att åka gondol för att det skulle vara en riktig turistfälla. En dyr sådan dessutom! Men jag kunde inte låta bli och jag tyckte det var värt pengarna. När eftermiddagen gick över i kväll hoppade vi ner i en gondol och kryssade runt bland tysta och folktomma kanaler.

Venedig visade sig från sin allra vackraste sida!

Har man bara råd skulle jag absolut rekommendera en åktur.

Barnen älskade det! Tagna av stundens allvar.

Efter båtturen strosade vi runt i stan i flera timmar och hamnade tillslut på Markusplatsen. Ljuset var magnifikt och stämningen god.  Samtidigt är det enormt med turister på alla “kända” platser. Och med tanke på hur staden lider av klimatförändringar, vattenhöjningar och söndervittrande husgrunder känns det dubbelt att vara här. Venedig är fantastiskt och olik allting annat jag sett. Men det kniper i hjärtat när jag tänker på att den kanske inte kommer finnas kvar för alltid.

I Venedig är det ingen poäng att köra barnvagn så Folke fick gå överallt. Lite risky business med en treåring som när som helst kan tappa humöret. Men eftersom det inte finns några bilar är Venedig en barnvänlig stad. Ungarna kan rusa runt och upptäcka gränderna. Och viker man bara av från de mest trafikerade stråken blir det plötsligt tyst och lugnt. Det häftiga med Venedig är att en Venetian från 1600-talet skulle kunna gå runt där idag och hitta lika bra nu som då. Nästan ingenting har ju förändrats!

När orken tagit slut för dagen gick vi hem och badade badkar. Bertil ordnade myskväll och dukade under stort hemlighetsmakeri fram chips och popcorn och iste och gjorde överaskningsmys i vår dubbelsäng. Sedan spelade vi kort tills ögonen föll igen.

Nästa morgon bestämde vi oss för att sova ut. När vi vaknat vid niotiden avnjöt vi den sjukt mysiga frukosten som värdinnan dukat fram. Hembakta italienska kakor, salami, oliver och god cappuccino som hon serverade oss vid bordet.

Det fina med Italien är att barn är välkomna överallt. Det är aldrig någon som tycker att de är till besvär eller i vägen. Tvärtom vill alla gulla med barnen, stryka dem i håret och säga hur underbara de är. Därför känns det inte jobbigt att ta med dem ut på någonting.

Efter frukosten gav vi oss iväg på äventyr. Genom gränder, över torg och broar och till hamnen för att besöka ön Burano. Ännu ett fint tips jag fått av er bloggläsare (tusen tack!)

Ön Burano ligger ca 50 minuter från Venedig. Det går båtar ungefär en gång i halvtimmen och på färden ut får man njuta utsikten och solen. Jag hamnade bredvid ett äldre par från San Fransisco och vi pratade och hade trevligt hela resan. Jag sålde in Sverige till dem  och de gav förslag på lämpliga rutter för vår framtida bilsemester i Kalifornien (den ligger i och för sig långt fram i tiden).

När vid kom fram till Burano utbröt klang och jubel. På ön finns nämligen gräsmattor! Och mina bondpojkar rullade lyckligt runt och plockade blommor.  Det spelar liksom ingen roll var vi är någonstans. Finns det träd och gräsmattor är lyckan gjord.

(Jag ser förresten att flera av er undrat var barnens färgglada kläder och baskrar kommer ifrån. De är en present från en kompis till min syster som startat märket Blaou som gör fantastiska barnkläder. Den blå jackan är till exempel gjort av redesignade arbetskläder från industrin).

Burano är känd som regnbågsön för här är alla hus målade i knalliga och skiftande färger.

Så förblånat tjusigt!

Dessa fasader ser ut som  härlig sorbetglass!

Vi hade klätt oss i vårt färggladaste för att matcha!

Och som vi matchade. Efter fyra timmar på Burano åkte vi tillbaka till Venedig igen, vilade på rummet några timmar och drog sedan ut på stan för en sen middag på Osteria del Alberto (även det en rekommendation från värdinnan).  Även där var maten riktigt god och till humana priser. Men sedan skyndade vi oss hem, stupade i säng och ställde klockan på sju. För  morgonen därpå satte vi oss på tåget till Rom! Men mer om det i nästa blogginlägg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

45 kommentarer på “Åh, Venedig”

  1. Trevligt reportage ! Jag har alltid velat besöka Venedig men gillar inte när det är för mycket folk. Med Clara och barnen (sâ stora nu !) blev det lagom. Stor kram till vâr Clara och väntar nu pâ fortsättningen
    +++

  2. Tack för ett underbart inlägg! Vilken härlig resa ni gör och du har verkligen inspirerat till en resa till Venedig. Lycka till nu i Rom där finns så mycket att se och uppleva!

  3. Venedig är verkligen något helt annat än allt annat! Man kan inte föreställa sig hur det är där förrän man upplever det. Och tänk att folk faktiskt bor och har en grå(?) vardag där. Fint inlägg med fina bilder som får en att längta tillbaka.

  4. Hej! Vilka trevliga och fina miljöbeskrivningar från er resa. Jag blir verkligen peppad på att åka tåg i europa! Tack för välskrivna texter och inspirationen.

  5. Jaha, jag igen. Hemkommen från Rom för två veckor sedan…

    Villa Borghese, en underbar park i centrala Rom! Säkert något som dina barn kunde uppskatta. Bara ett litet tips om ni hinner och intresse finns:)

  6. Åh, det verkar helt fantastiskt! Förstår dock de dubbla känslorna… Apropå det här med att gå på samma ställen som en person från 1600-talet, så har min man en favoritanekdot om Venedig. Han har själv aldrig varit där, men har spelat ett datorspel (ett av Assasin’s creed-spelen) som utspelar sig i Venedig på 1400-1500-talet. Maken behövde ta sig till någon specifik plats i spelet men hittade inte. Mitt i detta ringde en kompis för att snacka lite och maken berättade om sitt dilemma. Till saken hör att kompisen pluggat i Venedig, så när hon fick veta platsen han behövde ta sig till i 1500-talets Venedig kunde hon utan problem guida honom dit!

    Btw, undrar var du hittat Folkes (med risk för fel namn, blandar alltid ihop syskon-namn!) “I love you”-tröja?

  7. Bilfritt låter härligt! Däremot skulle mina två barn göra allt för att plaska ner i någon av kanalerna istället så vete tusan om man skulle kunna koppla av i alla fall…

  8. Hej Clara.

    Med tanke på hur heta känslor som bröt ut i kommentarsfältet när du berättade om dina olika underkläder (spanx m.fl), så förstår jag om det jag nu vill fråga kan vara känsligt.
    Men frågan är inte menad som en provokation eller liknande, utan typ en konsumentfråga från mig som tycker att Miss Clarity-klänningarna är jättefina och funderar på att köpa någon eller några.

    Mitt problem är att klänningar och kjolar ofta korvar sig, fastnar eller blir veckiga på olika delar av kroppen, även om jag väljer rätt storlek. De ser jättesnygga ut på skyltdockorna eller galgen de hänger på, men inte på mig.
    Därför blev jag glad när jag såg Miss Clarity-kollektionen med så fint fall och att ni skrivit om hur ni aktivt tänkt på och tagit hänsyn till “vanliga” kvinnokroppar.

    Jag har inget emot formande underkläder, men kände i ärlighetens namn inte till att det fanns ett så stort utbud innan jag läste om det i din blogg. Jag hade exempelvis aldrig hört talas om Spanx tidigare.

    Nu är min fråga: Har du något formande underklädesplagg på dig på bilderna du nu publicerar från er resa där du har på dig Miss Clarity-klänningar? Eller faller klänningarna sådär snyggt av sig själva?

    Mvh, Liv

  9. Jaa, du Underbaraclara OM man bara har råd kan man ta en gondoltur i Venedig! MINSANN!!!
    För de flesta krävs till att börja med att man har råd att överhuvudtaget ge sig ut på en resa till Venedig med sin familj…DU verkar har tappat greppet om hur det var en gång när du hade mindre pengar att röra dig med (OM du nu haft det knapert någon gång???). Ni reser omkring i världen många gånger varje år i din familj. Ni är mycket, mycket priviligerade. Ständiga resor, ständig konsumtion av annat. Knappast en förebild för hållbar konsumtion eller omsorg om klimat och miljö. (Visst, en tågresa är mindre påfrestande för klimat/miljö än flyg men…)
    Många familjer i Sverige idag lever i små omständigheter. För dem är det bara en dröm att kunna resa tillsammans överhuvudtaget, en dröm som kanske aldrig slår in. Din verklighet tycks stå långt från det liv många familjer lever i dag, där det är så knapert att man helt enkelt MÅSTE skaffa barnens kläder på loppis och inte kan tapetsera om hur sunkig tapet man än har i sin hyrsetrea. För dessa föräldrar handlar det inte om att planera nästa resa, utam om att försöka få slantarna att räcka månaden ut. Detta är verklighet för allt fler i vårt land idag. Barn som tackar nej till kalasinbjudan för att familjen inte har råd med en present. (För att inte tala om hur det ser ut ute i världen på många håll. Där barn måste arbeta från mycket späd ålder, eller tigga eller sitta och sakta svälta ihjäl i nåt flyktingläger). Din blogg är märkligt motsägelsefull. Du och din familj lever av allt att döma ett liv där konsumtionen är A och O och där du uppmuntrar konsumtion genom reklamsamarbeten och genom det du i övrigt förmedlar. Köp-köp-köp. Loppiskaffekoppar. Nya tapeter. Nya känningar. Menskoppar.Resor…att du engagerar dig för fattiga kvinnor som får tillverka gosedjur uppväger på intet sätt detta. Vad jag undrar är vad du vill uppnå? Vad är ditt syfte? Hur vill du påverka/influera som influencer? Vad prioriterar du egentligen som medborgare/medmänniska i denna vår sargade, hungrande utsatta värld? Nya klänningar? Ny makeup? Du har makt att förändra där det verkligen behövs! Du har inflytande. Du har pengar. Du har kontakter. Vem är du Underbaraclara????

    1. Hej Anna! Jag har svårt att förstå vad du menar med din kommentar som känns lite rörig. Jag förstår inte om du gick igång på gondolresan eller om du rent allmänt gått och jagat upp dig på min blogg? Men gällande gondolen i Venedig skriver jag ju faktiskt att den var dyr men att jag rekommenderar att göra en sådan för den som har råd. För vår resebudget var det definitivt väldigt dyrt men vi tyckte att det var värt det ändå. Frågor på det?

      1. Du har en fantastisk förmåga att försöka förminska dem som har något annat än applåder för din verksamhet. “Rörig”, “jagat upp dig”…jo, du är verbal och använder den gåvan väl. I alla synnerhet när du “ryter i från” eller i ett sammanhang som detta. Du har inte svarat på mina frågor. Eller du väljer att låta det handla om din gondolfärd och kostnaderna för densamma. Men det kanske inte var annat att vänta. Vill du inte svara eller…kan du inte för att du inte har det klart för dig själv…Frågor som handlade om vad som verkligen är viktigt i världen. Om vad du som inflytelserik bloggare/influencer vill göra för dem som lever i mycket små omständigheter… Dem som inte kan annat än på sin höjd drömma om resor till Italien (eller någon annanstans). Eller handlar det mest om konsumtion, kläder och resor, nya saker och sånt? Är det där du vill fortsätta lägga tyngdpunkten?
        Du lever av att du kan påverka människor. Därför fick du din tågresa. För det du gör har “reklamvärde”. Min fråga kvarstår, enkelt uttryckt så du hänger med och inte tycker det blir svårt och rörigt: Hur vill du använda det inflytande du faktiskt har? För vem? (Och kanske också varför?) Med hopp om att jag den här gången uttryckt mig tillräckligt klart och enkelt för att du skall förstå.

    2. Hejsan, du kanske missade Claras inlägg att detta är en betald reklamresa för tågluff, familjen får alltså tågbiljetterna gratis.

    3. Anna, du låter som en synnerligen bitter människa, jag beklagar om det är din egen verklighet du beskriver i inlägget. Menar du att Clara måste stå på barrikaderna i varenda inlägg eftersom det finns familjer som har det sämre än hennes? Jag ser Claras och en del andra s k influencers bloggar lite som en verklighetsflykt, som inredningsreportage i glossiga magasin. Man kan titta på bilderna, njuta av det estetiskt tilltalande i dem och drömma sig bort. Om man däremot inte klarar att se och läsa om Claras priviligierade tillvaro utan att krevera av avund och livets orättvisor ska man kanske ägna sig åt andra saker istället.

      1. Verklighetsflykt?! Varför skall du fly verkligheten? Är den inte just det som du är satt att ta del av? Vår värld som vi alla har ansvar för. Varför skall man leva i en flykt från detta genom bloggar och annat? Varför vill du drömma dig bort? Varför blir du upprörd av att någon påtalar de orättvisor som finns i världen…kanske fler borde våga verkligheten i stället för att fly i drömmar.

    4. Vad menar du med du med att tåg är bätte än flyg ”men…”? Du får det att låta som det är en marginell skillnad? Tåg är i princip helt oproblematiskt ur ett klimatperspektiv och utan att överdriva tusen gångenr bättre än att flyga. Med dina halvsagda påståenden får du det att låta som att det ändå är något fel.

      Sen undrar man ju hur menskoppar kan vara något man konsumerar loss på, man köper ju en. Istället för tamponger…

      Näe herregud, argumentera på ett rakt och ärligt sätt nästa gång.

    5. Hej Anna, här är en läsare som tillhör precis den målgrupp du beskriver. Det är fan inte kul att vara fattig och visst river en del hemsk avundsjuka när jag ser reseinlägg från bloggare som får så mycket gratis.
      Jag tycker ändå Underbaraclara är ett undantag från köphysterin när hon flera gånger uppmuntrat till att tipsa varandra om hur man kan snåla på saker, vara nöjd med det man har, återanvända.
      När det river som värst i bröstet, ta ett djupt andetag och gå in på en annan blogg, eller starta en själv där du kan beskriva din värld och din verklighet så att andra människor kan finna tröst i att inte vara ensamma i sin skamfyllda fattigdom. Kämpa på, men lägg ditt hat och din frustration på politiker med makt att förändra på riktigt.

      1. Jag hatar ingen. Min svenska kan vara “rörig” då det inte är mitt första språk. Jag har själv – tack och lov – skonats från att leta mat på sophögen. eller tigga utanför en matbutik eller andra svåra situationer. Men i mitt arbete kommer jag ständigt i kontakt med dem som inte har det ekonomiska tryggheten. Som bokstavligen inte har råd att låta sina barn följa med på klassresor etc. Som handlar på loppis, inte för att det är miljövänligt eller för att “fynda unika föremål” utan för att de inte har något val. När jag studerar dessa bloggar frapperas jag av hur mycket som handlar just om konsumtion. Och samtidigt vill man påvisa att det handlar om återbruk, om miljöansvar etc. Jag önskar en större närvaro i den verklighet som faktiskt finns, inte bara någonstans långt borta, utan här nära bland oss alla. En solidaritet på riktigt med dem som inte har så mycket…kanske inte ens mat för dagen.

      2. Jag vet inte om jag kan hålla med om att fattigdom är på minsta vis skamfylld. Det är sorgligt om du upplever det så. Jag önskar att du inte känner skam för ditt liv…skamlig är det däremot att använda sitt överflöd till onödig konsumtion när människor både nära och långt borta i världen har det svårt och man i stället för att hjälpa dem väljer ännu en ny klänning till sig själv. Jag har levt i flera olika kontinenter och sett fattigdomen och utsattheten genom de människor jag kommit i kontakt med på mycket nära håll. Jag har sett babybarn insvepta i tidningspapper för att mamman inte har ens en tygbit. Jag vill uppmana till solidaritet med dem som knappt kan överleva och dem som lever med ytterst knappa marginaler både här i Sverige och i världen. Ingen av oss kan förändra hela världen, men vi kan – om vi vill – förändra oss själva och hur vi förhåller oss till det som sker omkring oss. Vi kan välja fokus. Vill vi fokusera på nya klänningar till oss själva, semesterresor etc eller på att göra det vi kan för en rättvisare värld.

    6. Alltså, jag har tills alldeles varit i den grupp som inte haft råd med semester och förstår liksom inte vad du är ute efter. Måste Clara leva samma liv som de som inte har pengar? Varför? Det suger ju, varför ska inte någon som har råd få ta en gondoltur eller ha snygga kläder?

      1. Därför att dessa pengar kan användas för att rädda liv. Så ser jag på saken. Kvinnor föder hemma och förblöder…människor svälter i hjäl, de dör av malaria, de måste arbeta i fabriker redan som barn under hemska förhållanden…de sitter och tigger utanför din närmaste mataffär… det finns sannerligen massor av skäl till att man kan använda sina pengar bättre än att åka gondol. Eller lyxkonsumera klänningar, eller soffor eller vad det vara månde. Bli arg om du känner att det ger dig tillfredställelse. Tyck vad du vill. Det finns när allt är sagt och gjort fortfarande bättre sätt att använda sitt ekonomiska överflöd än att åka gondol…men allt beror på vad vi som individer prioriterar. Prioriterar man sig själv och sina lyxbegär framför att göra allt man kan för de verkligt utsatta så får man…just den värld vi nu lever i.

  10. Dina barns kläder är ju inte bara vackra utan också toppen för att se dem i mängden av alla turister! Man ska alltid klä barn i färgglada kläder på semester så de syns 🙂

    Kram & ha en fortsatt skön resa!

  11. Förresten, Folkes kimono ser lite ut att komma från Miss Clarity. Gör den det? 🙂 så fint att ni matchar varandra iaf. Älskar att se dina barn så mycket på bild, de verkar så härliga.

    1. Det är en jumpsuit 🙂 och visst är den fin – skulle gärna ha detta print på Misd Clarity men den kommer faktiskt från Blaou

      1. Ah, jumpsuit, bästa plagget! Tack för tipset om Blaou, hade inte hört om dem. Fantastiska kläder! Ha en fortsatt fin resa <3

  12. Åh vilken resa! Och ha så skoj i Rom. Jag och min man var där i höstas och jag fullkomligt älskade det. Alla sevärdheter var så nära varandra, jag kände en fördjupad respekt för dåtidens arkitekter/konstnärer/ingenjörer och maten var super.

  13. Vi var i Venedig 2011 innan vi fick barn och jag vet att vi pratade just om det att det är ingen stad att åka till om man har barn i barnvagn. Så mycket broar som man får bära på de där barnvagnarna upp och ner för och alla nivåskillnader…
    Vi åkte också gondol när vi var där och jag tyckte det var supermysigt att glida runt i den och se staden från det hållet också. Gondoljären var dessutom jättetrevlig och rolig så det är definitivt något jag skulle rekommendera också.

    /Sandra http://kojatillslott.se

  14. Jag vill på inget sätt förstöra din resa med denna kommentar, vill därför börja med att säga att jag tycker du är en helt fantastisk förebild som visar att man kan åka tåg till italien med små barn – hela vägen från Norrland. Det gör mig så himla glad och också inspirerad att testa själv. Hade inte trott det var möjligt innan men blir glad av att läsa dina rapporter och se bilderna. Superinspirerande!

    Men, jag undrar hur du som också sett Venedigs förfall pga klimatkrisen på så nära håll ändå kan överväga en bilsemester i USA i samma inlägg. Blir lite bestört inombords. Vi ska ju komma ner till/hålla oss till 2 ton koldioxidutsläpp per person och år om vi ska klara klimatmålet, men en enda flygresa till USA med nuvarande flygbränsle… vad kostar den? 4-6 ton per person? Och då har vi inte räknat bilresan runt på plats (kanske blir en elbil så stryk den, men till USA tar man sig väl inte på något miljövänligt sätt?). Får lite panik inombords av alla influencers som flyger dit utan att reflektera. Snälla Clara fortsätt visa oss att tågresor är det nya flyget istället.

    Du (och din man) är värda allt beröm som gjort denna långa tågdestination tänkbar för många som aldrig haft den i åtanke innan. Fortsätt på det spåret istället för att bilsemestra i USA tycker jag. Ingen annan gör ju det heller så mer intressant att följa som läsare också.

    Tack för jättefina uppdateringar!

    1. Trendener-Frida!

      Det här är ju verkligen jätteintressant att du plötsligt börjar intressera dig för miljöfrågor!

      Skrev inte du för SAS magasin och gav restips eller minns jag helt fel?
      Äger du själv någon endaste liten återbrukad pryl?
      Rekommenderar du din make att ta tåget eller cykeln när han beger sig ut på sina affärsresor?

      Frågorna är många… men jag stannar där (även om jag är sjukt nyfiken på om du tog kanoten till upp till din hemstad i norr senast du var där). Jag antar att min poäng har gått fram.

      Det kunde ha varit en smart kommentar. Jag menar, du levererar ju kritik inlindad och listigt förtäckt av beröm. Men tyvärr, allt faller eftersom du ju inte upplevs som trovärdig.

      Men jag förstår så klart att du ser en möjlighet i “vinkeln” miljö. Det ligger i tiden. Det är så klart oerhört viktigt. Det går också att sälja många föreläsningar på det.

      1. Hej Eva
        Väntade på den kommentaren men faktum är att jag inte har tagit flyget utomlands sedan jag skrev den artikeln och blev medveten om klimatfrågan #jagstannarpåmarken När min mamma i umeå blev sjuk och inlagd på intensiven var det inte läge att ta tåget men när jag reser mellan Stockholm och Göteborg i jobbet tar jag alltid tåget och har även åkt nattåg till Umeå flera gånger . Det funkar utmärkt!

        Mitt miljöengagemang har faktiskt vaknat av att bevaka trender och se hur kortsiktigt många företag tillverkar sina produkter. Jag lär mig nya saker hela tiden. Inte minst av bloggare som Clara och att resa till Italien med tåg var inget jag ens tänkt på innan jag läste dessa inlägg så jag är supertacksam för inspo från alla ämnesbloggar men du får välja att tolka min kommentar och mittmiljöengagemang som du vill. Upp till dig!

        1. Hej igen Frida!

          Det är bra att du ibland väljer att vara mer miljömedveten när det går och passar. Det betyder att du gör som oss alla andra. Och som Clara. Vi gör medvetna val ibland, men inte alltid. Vi i gör helt enkelt så gott vi kan och det må få vara helt ok.

          Vad jag vänder mig mot i din text är två saker.

          Ett. Genom att formulera dig så som du gör ställer du krav på Clara att allt hon företar sig ska vara genomtänkt och medvetet, det vill säga att hon inte ska kunna göra som Du och Jag. Ibland åka tåg, ibland drömma om att ta flyget långt bort. Ibland konsumera blommor transporterade till (och från!) och köpta snyggt förpackade på hippa blomsteraffären, ibland knipsa dem direkt ur den egenodlade rabatten.

          Två. Du klär också in din kritik i smicker. Det finner jag inte särskilt rakt och ärligt. Jag gillar helt enkelt inte sådant.

          Jag är glad att du börjar bli mer miljömedveten. Men du förstår säkert att en person som förespråkar konsumption så som du har gjort år ut och år in behöver jobba på rejält innan vi börjar ser dig som en grundad och på riktigt trovärdig aktör i hållbarhetsfrågor. Det är inte kontigare än så. Men det är så klart bra att du jobbar på. Varje val du väljer att göra annorlunda bidrar ju till att vi som följt dig över åren kan börja tänka att det ligger annat än pengar i pajpen.
          /Eva

          1. Man kan vara positiv och kritisk på samma gång. Det ena utesluter inte det andra och jag undrar varför du utgår från att jag skulle ha en elak agenda?

            Angående flygresor så är det bevisat att långa sträckor / distanser som flyger på hög höjd släpper ut mer gifter i atmosfären så därför tycker jag det är himla synd att så många influensers (jag själv inkluderad) silar mygg och sväljer elefanter. Det är viktigt att skilja på sina behov och begär och där har jag mycket att jobba på vad gäller den inspiration jag delar men att jag förespråkar konsumtion vet jag inte var du läst? Har jag det som ett uttalat mission så vet du mer om mig än mig själv.

  15. Oj, nu höll jag på att sätta kaffet i halsen – försökte kväva ett gapskratt!
    Den här kommentaren var verkligen en rolig läsning!

    Du skriver: ”Jag vill på inget sätt förstöra din resa med denna kommentar” Min fråga – HUR skulle En kommentar från dig kunna förstöra en resa så inspirerande och fint skildrad som denna, via Jakob och Claras olika digitala kanaler? Vill du kanske att den skall förstöra, efter som du inledningsvis ber om ursäkt för den? Vad är egentligen dina avsikter Trendenser, du lindar in det fint minsann. Precis som du gör på din blogg, när det kommer till ämnet hållbarhet och klimatpåverkan.

    Vad som ”förstör” på riktigt är alla dessa Stora Influensers som lever på att dela andras produktbilder, anordna massvis med tävlingar där en massa prylar lottas ut, att visa upp perfekta hem med kontrastlösa i möbler ton i ton. Du tipsar om hållbarhet, då det egentligen (enligt mig) bara är förtäckt smygreklam för att Konsumera Mera, fast ”rätt” Dvs – hållbara svindyra designklassiker, nya tidlösa, tandlösa och meningslösa inredningsprylar osv. Allt i en färgskala som rör sig mellan glutenfärgat, stålgrott och bäcksvart.

    Hur skulle det vara att använda lite mer färg, att stoppa in begagnade saker med lite patina, ngt som skavde och hade lite humor? Uppmana folk till att våga vara personliga, på riktigt.

    Tack Clara för all klokskap du delar med dig av, alla bilder, texter, teckningar och tips på snälla, glada sätt att tänka på miljön. Och tack Jakob för att du på riktigt lever som du lär och driver ett ekologiskt jordbruk. NI inspirera mig, och bevisningen många andra med era färgstarka liv, och ljuvliga original till ungar. Mer av detta, och mindre av ängsliga pekpinnar.
    Alla kan inte göra allt, men göra något – du gör mer än de flesta!

    Johanna

    1. Hej Frida TRENDENSER igen!

      Självklart kan man vara positiv och kritisk på samma gång. Frågan är i vilka forum man ska välja att leverera sin kritik? Och inför vilken publik?

      Vad som gör att jag reagerar är att du har drivit en blogg i många år där du mer eller mindre aldrig har uttryckt några åsikter eller känslor som på riktigt rör om, utmanar eller på något annat sätt hjälper dina läsare att tänka i nya banor i stora frågor. Du uttrycker åsikter om mer ofarliga ämnen som inte förargar så mycket. På så vis tar du heller ingen risk. Jag menar, det är ganska få personer som går igång känslomässigt på en gråskala, det vill säga, på frågan om en vägg ska vara ljust eller mörkt grå. Det är inget fel i det på något vis. Absolut inte. Vi måste alla få välja vad vi vill göra av våra bloggar. Poängen är att du inte har använt din blogg i den typen av syften som Clara. Clara vill provocera och göra oss upprörda. Hon gör oss rent av förbannade ibland men det får oss också att tänka till och fundera över ståndpunkter i frågor som på riktigt spelar roll i livet. Vi som hänger här gillar det. När då du dyker upp och plötslig har en åsikt av det här slaget går det tvärt emot vad vi som följt dig länge förväntar oss av dig. Det är också därför det du skriver upplevs som kritik inlindad i smicker.

      Jag vet faktiskt inte om jag tycker att det här inlägget, som handlar om att välja att åka tåg genom Europa som färdsätt, är ett exempel på att sila mygg och svälja kameler.

      /Eva

      1. Gissar att du inte läser Trendenser då givet all kritik jag fått sista tiden för att jag ifrågasätter branschens kopiering / bristande miljöarbete och brist på just färg- både i krönikeformat i bloggen men också i intervjuer etc Det var bland annat något som gjorde att jag fick den där högre placeringen på maktlistan häromsistens (enligt magasinets motivering) men visst finns mer att göra. Förstår inte heller logiken att man ska fortsätta göra fel för att man gjort det tidigare? Är det inte bättre att börja göra mer rätt även om man inte kan vända ett skepp på en femöring.

        Anledningen till att jag kommenterade på just detta inlägget var det motsägelsefulla (som jag själv slarvar med) i att se och konstatera miljöförstörelsens konsekvenser i samma inlägg som man överväger bilsemester i USA. Thats it. Det hindrar inte att jag tycker tågresan genom Europa var super som inspiration. Två olika saker

        Inledningen ”vill inte förstöra semestern” kan enkelt förklaras med att jag själv fått flera semestrar förstörda av tanklösa kommentarer genom åren från dem som just bara velat kasta skit och ville förtydliga att det absolut inte var min mening.

        1. Frida-trendenser!

          Spännande! Men, faktum kvarstår, du länkar ofta till produkter, bland annat genom olika betalda samarbeten. Nu senast var det Ellos. Ja du förstår. Det är ett exempel på varför du uppfattas som en förespråkare av konsumtion. Det är också mycket svårt att argumentera sig fri från även om det säkert är som du skriver, att du på senare tid börjar göra en del val som baserar sig på nya insikter.

          Nog sagt om detta. Lycka till nu med ditt bloggande och dina ställningstaganden.

          Eva