I eftermiddag var jag på körrep i kyrkan och hade hela tiden lite oro i kroppen för att jag inte hunnit hem och kolla till hönsen som behövde påfyllnad av mat. När jag till slut kom hem till hönsgården för att stänga in djuren så hittade jag bara tre förvirrade hönor. Tuppen och de andra hönorna var spårlöst försvunna. Men när jag kollade runt på gräset såg jag massor av fjädrar i alla möjliga färger. Något djur har varit här på eftermiddagen och haft ihjäl och ätit upp mer än hälften av vår fina besättning. Jag är så himla, himla ledsen. Vi hade inte haft dem mer än ett par veckor men som jag skrev senast igår kväll (!) på bloggen är det ju en så fin flock och snäll tupp. Och nu har jag bara tre stackare kvar.
Det sorgliga är ju att det måste ha hänt under dagen. Det är ingen som brutit sig in i hönstraktorn utan det har skett utomhus när de gått fria. Jag tänker på den fina tuppen som måste försökt försvara flocken och själv strukit med. Och så hönorna. Så rädda de måste varit. Jag får så himla dåligt samvete att jag inte kunde skydda dem. Samtidigt vill jag ju att de ska kunna gå fria – ett liv i instängdhet är inte roligt.
Jag gissar att det är en räv eller en rovfågel som varit i farten. Barnen är jätteledsna förstås och grät sig till sömns. Men jag försöker berätta för dem – men minst lika mycket för mig själv – att det är naturens gång. Jag vill skydda mina höns och känner ett irrationellt hat mot det där djuret som tog ihjäl dem. Men kanske var det en rävhona som fick mat till sin valpkull ikväll? Eller en hungrig rovfågel på jakt efter föda till sina nykläckta ungar?
Jag vet inte. Det är en klen tröst. Är så himla ledsen bara och vet inte vad jag ska ta mig till med tre stackars hönor och ingen tupp. Nu kommer jag inte våga släppa ut dem igen utan att jag själv är i närheten.
31 svar
Stackars, stackars ”familjen höna”! Och stackars er! Även om vi vill så går det ju ändå inte att skydda de små liven hela tiden. De behöver få möjlighet att sprätta fritt i livet. Så sorligt att det hände, men era höns hade det garanterat förstklassigt fram till den här tragedin. Hoppas ni snabbt lyckas utöka er lilla höns-familj med en lyckligt lottad tupp och fler glada tjejer. Kram! /C
Jag förstår din sorg, har också fått hönor tagna och det är jättejobbigt. Och innan man hittar dom som är kvar, som ligger skräckslagna och trycker. Och mina går också ute dagtid, vi stänger bara in i hönsgården om vi är borta från gryning till skymning. Men det ska sägas . tre gånger har jag jagat efter duvhöken så att han släppt hönan han tagit. Det är ingen garanti att vara hemma tyvärr. Både räv och duvhök är fräcka som sjutton. Många buskar och annat som skyddar uppifrån är bra. Vi har en gammal lönn som vält, jätteful men vi tar inte bort den för hönorna kan gömma sig där….
Kan hända att någon fler dyker upp under kvällen/natten. Mina gömde sig om kom tillbaka.
Usch vad jobbigt. Känner verkligen med er. Har också haft höns som blivit attakerade och det vad otroligt ledsamt att behöva hitta de halvuppätna resterna och hantera de stressade djuren som fortfarande levde. Hoppas ni kan hitta några nya fina djur att komplettera flocken med.
Åh, vad jag känner med er… Vi har tyvär också erfarenhet av detta… i vårt fall var det dock en hund som dödade två hönor, skadade några och skrämde de övriga så rejält att flera av dem fortfarande inte börjat värpa igen trots att det nu är åtta månader sedan det hände. Det allra värsta i vårt fall var dock att hundens husse – som sprang efter hunden och såg precis vad den ställde till med – var snabb att smita iväg så snart han lyckats fånga hunden. Han lämnade alltså skadade djur vind för våg utan att veta om någon var hemma (jag var inomhus och såg allt genom fönstret men han kunde inte se mig.) När jag kom ut och ropade vände han sig om, men skyndade sedan iväg ännu fortare. Och han har aldrig kommit tillbaka efteråt för att be om ursäkt eller fråga hur det gick för våra hönor. Trots att han ju vet var vi bor. ”I min bok” står: Man lämnar INTE skadade djur vind för våg – punkt!!! Att få tag på en ny tupp bör dock inte vara något problem för er – dem är det ju oftast överflöd på! Men värpande hönor är ju betydligt svårare, men jag håller tummarna att det ska lösa sig på ett bra sätt! / Hönsmamman Anna
Åh så tråkigt! Även om det är naturens gång som du säger, och även om man vet att det kan hända så är det ju väldigt sorgligt när det händer. Tänker på er❣️
Usch så sorgligt! Vi hade rävattack och ett par attacker från luften förra året. Vi byggde en inhägnad på typ 70 kvm där de är när vi inte är hemma. Inget tak men snören med glittriga saker i. Det har hjälpt! Har satt upp en plastuggla också. Sen får de bara vara ute fritt i trädgården när jag vet att vi ska vara hemma. Lite tråkigt, men det är bättre än att komma hem och hitta fjädrar och halvätna stackars hönor..
Åh nej! Stackars er och stackars hönor och tupp… Det är det värsta med djur, man fäster sig lätt och blir så ledsen när det händer dom något. Hoppas ni hittar nya medlemmar till flocken snart ♥️ Tyckte förra inlägget med bilden på hönsen var så fin, och så slutade det såhär.. usch, lider med er.
nej vad tråkigt! Vi har haft en kråka som kommit hit och plockat halvvuxna kycklingar av oss en om dagen innan vi fattade vad det var.
Så otroligt tråkigt, samtidigt som jag känner att priset för att ha glada lyckliga höns som sprätter i trädgården och ute på ängen ändå är att det kan komma något rovdjur.
Kanske skulle jag tänka annorlunda om vi hade haft massor med rovdjursattacker, än så länge har varken räv, lo, grävling eller annat skogsdjur hittat hit. Trots att hönsen gått fritt dagligen när ingen varit hemma varje dag i 3 år. Duvhöken attackerade tuppen första året, men tuppen överlevde och fick stor pondus bland hönorna som innan verkade tycka att han var bara en pojkvasker. Hoppas det känns bättre imorgon. höns som går fritt är ändå rätt fint.
Och med risk för att låta makaber kan det ju vara rätt bra med 2 tuppar. då går den ena i mitten av gruppen och den lägst i rang längst ut. så kommer räven har ni en tupp kvar.
Äsch vad trist! Även om alla djur behöver föda så är det tråkigt när ens egna får sätta livet till. Man blir ju förtjust i dem ❤️
Fy vad hemskt ! Nät tak kanske inte hjälper heller . Här egna höns skulle bli tokig om något djur tog dom .
Läs ”Tass tass tass smyg smyg smyg” av Thomas Halling och Mimmi Tollerup Grkovic som tröst för barnen…. (och dig själv). Gärna med mycket inlevelse i rösten. Där får räven bada i både tjära och fjädrar som straff för att han smaskade i sig hönorna. Älskar den boken….
Nää vad tråkigt, ni fick en så kort tid tillsammans! Tycker också det är hemskt att bli av med höns, men jag tänker såhär; jag ger ju hönsen det bästa liv de kan få – att gå fria och sprätta. Jag tror ändå det trumfar att gå i trång hönsgård där de snabbt betar ner gräset och till slut bara har dammig jord kvar. Även om några blir uppätna så är det bäst att de får vara fria.
Ha nu inget dåligt samvete för detta! Hönsen är lyckligast ute, och världen är inte enkel och rättvis, men trots allt ofta väldigt trevlig! Skaffa fler höns, men låt dem gå ute! Räven är inte ond och måste också leva, även om jag är helt införstådd med att du inte har någon förståelse för det just nu. Men viktigast – ingen skuld på dej!
Om du har tillgång till en kläckare så kan du samla in ägg under några dagar och kläcka nya kycklingar. Äggen är befruktade flera veckor efter tuppens påhälsning.
Usch, jag känner med dig. Det samma hände med våra hönor och tupp. En dag var alla borta och endast en hög med fjädrar fanns kvar… Så ledsamt. Hoppas du hittar en ny, fin och snäll tupp.
Så synd! Men precis som du säger; ska de kunna gå fria så finns risken. Min syster har råkat ut för samma sak när de hade en flock dvärghöns hemma. Jag tror ändå det är nyttigt för barnen att lära sig hur naturen fungerar även om det är brutalt ibland. De ser verkligen var maten kommer ifrån, både grödor, ägg, fågel och kött.
Hoppas att ni kan komplettera flocken och får en fortsatt fin sommar med hönsen.
Så fruktansvärt ledsamt och tragiskt, hu! Känner med er, 💕
Usch så himla ledsamt… Jättejättetråkigt :´-(
Det är ju jättetråkigt när det händer. Men jag brukar tänka att jag hellre har hönor som lever naturliga liv och riskerar en naturlig hönsdöd, än att ha hönor som aldrig får gå ut. För att inte tala om alla stackars industrihöns, som aldrig lär bli tagna av någon räv, men inte får se solen ens…
Och det är hjärtskärande att se sina barn sörja djur. Men det lär dem något om livet och döden som jag tror är väldigt viktigt. Särskilt i vår tid där döden ofta göms undan.
Usch man blir så ledsen. Hade en mink som bet ihjäl tre av mina inne i hönshuset förra veckan. De är hemska på att ta sig in de vidriga djuren.
Enda trösten är att de höns som är kvar verkar glömma bort vad som hänt ganska snabbt.
Hoppas ni hittar en till lika snäll tupp. Kram till pojkarna!
Stackare! Vi fick illerbesök i vår kaninuppfödning i höstas och det är verkligen inte roligt när sånt här händer, oj så många ”tänk om” man hinner tänka när det redan är för sent. Lycka till med hönorna som finns kvar!
Vad ledsamt! 🙁 Har någon kommit tillbaka? Hur mår de tre dom är kvar nu? <3 Jag läste Barbro Lindgrens "Dagbok från hönshuset" för ett tag sedan och funderade få på det du skrev, om friheten för dem att ströva fritt istället för att vara instängda (trots risken att något rovdjur vill mätta sina ungar). Kram till dig och familjen!
Nä, fy så tråkigt. Visst är det ”naturens gång” men inte blir man mindre ledsen för det. Hoppas ni finner en lösning som blir bra.
Åh det är så tufft att förlora djur 💕 💕 💕
Bygg en hönsgård för dem med betongbarriär för mården och nät i taket för rovfåglar, när du ska iväg är det tryggast för dem att vara där, å låt dem gå fria när du har dem under uppsikt å är hemma.
Tyvärr finns ingen annan lösning än att bygga en hönsgård för dem med betongbarriär för mården och nät i taket för rovfåglar, när du ska iväg är det tryggast för dem att vara där, å låt dem gå fria när du har dem under uppsikt å är hemma.
Läste det här och blev jätteledsen 🙁 får mig att tänka på när mina katter blivit skadade eller dödade av andra djur, och att man får leva med vetskapen om att det kan hända 💔
Varma tankar till er! Vet hur sorgligt det är. För oss hjälpte det att ha hunden ute mycket, han satt gärna på trappan så det passade alla.
såg ditt inlägg nu och jag har precis varit med om samma sak
Vi hade 6 st och troligen räven tog 4 av dom
Detta hände inne i hönsgården, den rackaren lyckades hitta en svag punkt i nätet
Vi är så ledsna här hemma och har dåligt samvete
Hur gick du vidare? Har du hönsen kvar? Har du skaffat fler?
Jag är så orolig över de stackare som är kvar, inte äter de och inte vill de gå ut
Hej!
Mina hönor är fem år gamla, och gick genom en trauma ( en granens hund) skadade dem. Jag tog hand om dem , såret lekte, de vågade inte går ut, men lärde de sig att gömma sig i buskarna.
Men nu är svårare för mig eftersom ska lämna dem till andra gården med många höns! Vet någon om hur kan det va att komma i höns flock med två hönor som har ej erfarenhet av att vara med andra hönor och tuppen?