När barnen somnat går vi ut på jakt. Mot solen, ner över åkern. Sekatören redo i hand.

Det vackraste med platsen där jag bor är alla böljande åkrar och gulliga bergsnallar.

Försiktigt klipper jag en gren här och där från någon av alla gigantisk häggar.

De håller sig bara någon dag innan blommorna faller som snöflingor ner på duken.

Det förgängliga är det finaste med häggen. Man måste skynda sig att njuta.

Det är mellan hägg och syren i Västerbotten. Förra året varade det i en evighet. Det var så kallt att syrenerna blommade i juli. Om jag fick välja så väljer jag den här våren. Trots att blomningen snabbt är förbi.

Genom det öppna sovrumsfönstret når doften ända in.

Och molnen glider bort över skogen. Det går knappt att somna, för jag vill inte missa något.