Det blev visst lite tyst här. Har haft en riktigt lugn och fin vecka hos Jakobs mormor. Här känns jag mig alltid så ledig.

Och precis som i resten av Sverige har vi haft enormt varmt-  25 grader i vattnet! Varje dag har vi gått ner till sjön med barnen i mjölkkärran. Utsikten är magnifik!

Västerbotten liksom <3

På vägen stannar vi och hälsar på nyfikna kossor

Klappar på mulen och låter handen bli tvättad av en stor, sträv tunga.

Visst njuter jag av värmen men tänker också på torkan. Förra sommaren var det hopplöst för oss bönder då det var så otroligt kallt och regnigt. Värsta sedan svältåren! Den här sommaren är det istället alldeles för varmt och torrt. Extremvädret börjar sätta avtryck. Vi har dock varit ganska förskonade från torka här uppe i norr – jämfört med södra Sverige. Här är gräsmattorna och åkrarna ortfarande ganska gröna.

Det är så fint hela vägen ner till badplatsen.

Väl nere fick pojkarna hoppa ur och matsäcken packades upp och jag intog ryggläge på stranden med Maria Lang.

En dag blev det ett hemskt åskoväder. Jag drog mig upp från sjön lite tidigare än resten av sällskapet men överraskades halvvägs hem av den värsta åskknall jag hört.

Det kändes som att den slog ned precis bredvid mig. Jag hörde fräsandet och började gråta för att jag blev så rädd. Tack och lov kom också världens regn efteråt så blixtnedslagen kunde inte orsaka några bränder.

På kvällen solade det upp igen.

Hela världen kändes rentvättad och för mig som har sån pollenallergi var det skönt att känna hur allt sånt rensats ur luften.

Efter sju fina dagar hos Jakobs mormor åkte jag hem igen för att förbereda för min syster och hennes barn som kommer på besök.