När bröllopsfestligheterna var färdiga stannade jag och barnen kvar några dagar på Öland.  Jakob däremot, han behövde hem till jordbruket. Jag bad om era bästa Ölandstips  på instagram och fick massor av uppslag. En dag åkte vi till Cafe Haget.

Lykke var trulig

Anna betydligt gladare

Det blev supergoda bullar och naturfrisk.

Öland alltså. Förbaske mig så fint.

Men efter några dagars camping var vi redo att dra vidare ner till min kompis Elina och hennes stuga på Sturkö.

Men först förbi kvinnan som är upphov till denna underbara hög med ungar.

MALIN! Så härligt att få ses och fika på hennes veranda och äntligen träffa hela högen familj. Hon bjöd på bullar och bebis och många gapflabb (som hon framkallade hos mig alltså). Så som Malin är.

Så här lät det på Bertil och Folke när vi skulle till Öland förresten

-Finns det apor i träden på Öland? Har Malin några barn vi kan leka med? Kan de svenska?

-Jo, de kan svenska. Men de pratar nog lite småländska.

-Hur låter det?

*pratar småländska*

Bertil ytterst skeptisk:

-Hoppas verkligen de pratar bättre svenska än sådär annars kommer vi inte fatta någonting.

Förlåt Malin för att jag tog den enda bilden där jag inte var en mupp, men där du var liiite mupp. Men vi måste ju jämna ut skönheten tänker jag mig.

Dessutom. Vem bryr sig om hur Malin ser ut när det finns en sådan här? Allan alltså! Så underbar bebis. Efter en eftermiddag av häng på verandan stuvade jag in barnen i bilen och körde vidare till Sturkö.

Där väntade Elina med familj. Det var ett kärt återseende. Vi började med kvällsbad från bryggan.

Jag beundrade vackra Sturkö som jag aldrig besökt förut. När ungarna somnat satt vi uppe sent och åt räkor och lyssnade på syrsorna och jag tyckte att det kändes som att vara utomlands. Så exotiskt när det är varmt och mörkt samtidigt. Det är det ju aldrig i norrland.

Till frukosten dagen därpå åkte vi till Andréns Bageri.

Köpte frallor och bullar.

Och åt frukost i stugan

Världens gulligaste lilla stuga!

Här kan man bo tänker jag.

Eller hälsa på och snatta med sig de finaste sakerna hem igen.

Efter frukosten tog jag och Elina en långpromenad då vi avhandlade allt som hänt sedan vi hördes sist. Det var inte mer än fjorton dagar sedan men det skapar ändå timmar av pratmaterial.

På Sturkö hann vi också med en tur på loppis (jag gjorde flera fynd jag ska visa senare!)

Och ytterligare en sväng till Andréns – den här gången för att inspektera det ihåliga trädet. (Såg att flera frågat om var Folkes färgglada kläder kommer ifrån – hans dress är från det svenska märket Blaou)

På Andréns blev det glass

Muffins, scones och blåbärspaj. Åt tills jag sprack.

Och så – efter några underbara dagar först på Öland och sedan på Sturkö var det dags att vända hem. 125 mil i bil. Och jag körde själv! Kan inte beskriva hur mallig och duktig jag kände mig. Stannade visserligen halvvägs i Rågsved och sov över – men ändå. Har aldrig kört så långt på en gång förut.

Så skönt att veta att jag kan åka på egna bilsemestrar i framtiden – ensam med barnen och allt. Eftersom Jakob har jordbruket kan han ju inte resa så mycket om somrarna. Vill jag någonstans får jag fixa det själv! Och nu vet jag att jag kan.