I dag går miljöarbete ut på att enskilda individer själva ska fatta de kloka beslut som politiker inte förmår. Vi förväntas tänka på grön el, miljövänligt bränsle, klimatsmart mat och kemikaliebantade hem. Eftersom politiker inte tar sitt ansvar måste vi göra det. Det har skapat en kultur där miljömedvetenhet blivit status. Gott så. Det är bra att människor engagerar sig.

Men som vanligt är den övre medelklassen normbildande. Och eftersom ingen som har pengar vill förneka sig konsumtion av något slag – så handlar miljöarbete i dag om att konsumera rätt saker. Köpa en ny snygg elbil. Inreda med designklassiker som håller över tid. Klä sig i tidlösa, dyra plagg av god kvalitet. På så sätt kan man fortsätta konsumera med glädje men ändå tänka att man gör en insats för miljön.

Inte minskad konsumtion – utan ökad. Man slänger pengar på problemet. Det nya är att det i dag betraktas som miljömedvetet att köpa designklassiker. Shoppingkulturen motiveras med att dyra saker är bättre för miljön. Man köper färre och vårdar bättre.I resonemanget finns också ett stråk av förakt för kreti och pleti som man anser konsumerar utan urskiljning. Billigt, massproducerat och ogenomtänkt. I stället predikar man att välja dyrare märkesprodukter. Se sina köp som långsiktiga investeringar. Att tänka långsiktigt är själva definitionen av god stil.

Men vad spelar det för roll om man köper en dyr skjorta som håller för 25 år när man ändå inte planerat att bära den så länge? När garderoben hemma nästan sprängs av alla fantastiska skjortor man redan har, med kvalitet för 25 års användande. Skjortor som sammanlagt gör att man måste leva i femhundra år för att hinna nöta ut dem. All statistik visar att ju mer pengar någon har desto sämre är den personen för miljön. Pengar gör klimatavtryck.

I dag är det hög status att vara klimatsmart. Och därmed låg status att inte vara det. Men normen för vad som är klimatsmart kräver en ansenlig mängd konsumtion för att leva upp till. Och en ansenlig mängd pengar.

Eftersom Sverige haft en så undermålig miljöpolitik kommer landets utsläppsminskning an på dess befolkning. I stället för att Sveriges politiker tar steg för att avveckla brunkolsverksamheten i Tyskland – ska nu svenskarna köpa ytterrockar i ullkashmir och laminofåtöljer i naturgarvat Tärnsjöläder för 23 400 kronor styck.

Sådan är vår radikala privata miljöpolitik. Ju mer vi shoppar desto mer räddar vi!

Jag tycker att det är dags att tala om de riktiga miljöhjältarna. För det finns tack och lov många sådana ute i landet.

Som farbrorn som fortfarande kör samma gamla Volvo 240 som han köpte på 70-talet. Som mekar och fixar och verkligen förlänger bilens livslängd. Ensamstående småbarnsmamman som visserligen aldrig köper ekologiskt eller närproducerat men åtminstone inte slänger några matrester utan tar rätt på varje smula. Mormorn som lagar och vårdar kläderna som hon köpt på billiga kedjan, som bär det andra stämplar som slit och släng. Men utan att slänga – för vem har råd att slänga kläder hursomhelst?

Alla människor som aldrig renoverar köket i onödan eftersom de inte ens äger sin bostad. Alla de som struntar i att köpa utsläppsrätter – eftersom de ändå aldrig har råd att flyga.

Det är dags att vända på perspektiven. Ruska verklighet i denna orimliga, egotrippade samtid: Man är ingen miljöhjälte för att man kör elbil, köper åtta par kvalitetsskor och inreder med Svenskt Tenn. Man är bara rik. Och medan en rik köper svidande dyra skor på Nathalie Schuterman är det precis lika svidande dyrt för en fattig att handla på Skopunkten.

De får bara mindre kvalitet för pengarna. Och noll status.