Bröllop i dagarna tre. Jakob har ju alltid varit en ganska osynlig figur här på bloggen. Vi har nog båda varit nöjda med att ha det så. Men det är kul att titta på de få bilder jag lagt upp. Den här är tagen några veckor innan vi gifter oss. Vad jag håller på med är ytterst oklart. Men Jakob är väldigt vacker.

Ett halvår senare ungefär. På barnvälsignelse för min vän Elinas barn. Jakob ser ut som en någon slags rocker i sitt långa lockiga hår och  t-shirten Jesus is my homeboy.

Folk säger att det sista man ska göra är att tatuera in sin äskades namn på armen. För tänk om man skiljer sig? Då tänker jag att tatureringen är det minsta problemet. Är så fint att han är märkt med mitt namn.

Här är vi dagen efter bröllopet. Hemma i pappas trädgård för fika med närmsta familjen. Vi var så trötta och glada och kära.

Långt hopp till vår första egna datenight efter att Bertil hade fötts. Forfarande unga och fräscha och inte en fåra i ansiktet.

Det episka skitåret 2015  – för evigt förknippad med utmattning, ångest och oro. Att säga att det inte påverkade vår relation vore att ljuga. Men just här var jag glad i alla fall. Utanför vår gårdsbutik en solig lördag i augusti.

Sån himla morsa och farsa. Hela förra sommaren regnade bort. Här står vi huttrande och kollar på barnens ponnyridning. Ser mina egna föräldrar framför mig här.

Det går aldrig att få honom att skratta på bild. Men om man fotar i smyg kan man fånga ett genuint leende med de fina skrattgroparna.

Gulligt familjeporträtt på oss från Bertils första skolavslutning. En av de bättre dagarna det här året. Så himla härligt att från och med nu ha en ny tradition att fira. Älskar att vi gått från att vara två tonåringar till snart trebarnsföräldrar ihop.

Det bästa med Jakob är

Hans unika hjärna. Vet ingen som tänker som honom.

Att han aldrig berättar någons hemligheter.

Att han är så tolerant mot mina egenheter. Istället för att tycka att jag ska ändra på mig tänker han ut system som ska göra att jag får det lättare. Som med att hålla ordning, städa, hitta scheman för saker. Sånt som är svårt för mig och som han stör sig på att jag aldrig får ordning på. Men han är superrationell och fokuserar på lösningar istället för kritik.

Att han är så trygg, tar hand om sin själv och sin hälsa och är noll självdestruktiv.

Plus att han är tolerant och oprovocerad av  folk som jag stör ihjäl mig på.

Hans tant-tycke. Alla tanter blir förtjusta i honom. Alla medelåders damer blir ännu mer förtjusta. Ja nästan lite förälskade.  För att han är snygg, vänlig och noll dryg procent  buffel. Plus att han tycker att äldre kvinnor är de vettigaste människorna. Om man nu ska generalisera. Och det tycker ju jag också. Utan att generalisera.

Det jag stör mig på med Jakob

Hans unika hjärna. Vet ingen som tänker som honom.

Att han aldrig berättar någons hemligheter. Inte ens för mig. Jag får ingenting veta om någonting. Och jag är ju en nyfiken typ, till skillnad från min man!

Och så stör jag mig på att alla tror att det är jag som är vildhjärnan, med högtflygande drömmar och massor av impulsivitet. Jag tycker att det snarare är Jakob som är så. Och jag som är den tråkiga realisten som håller honom kvar på jorden och kommer med invändningar.