Månad: oktober 2018

31 oktober, 2018

Det är så härligt att hälsa på hos Jakobs mormor några dagar. Det här är liksom utsikten från sovrumsfönstret!

Strax efter sju, halv åtta på morgonen tog jag Melker med mig och gick en promenad.

Det krasade av frost under fötterna och det första försiktiga snötäcket. Termometern visade på tio minusgrader, och jag inser att jag måste rota fram mina täckbyxor från vinden.

Jag känner mig så tacksam för den hösttermin som gått och vad som återstår av den. Efter att regelbundet fått mindre stressammanbrott när jag dubbelbokat mig, glömt ett viktigt jobb och har tusen mail att svara på. Har jag inte känt så en enda gång hittills den här hösten. Tror det beror på att jag varit klok och minskat arbetsbördan – samtidigt som min assistent Charlotte hjälper mig att hålla reda på alla åtaganden – men också hålla undan sånt som inte är absolut nödvändigt för mig personligen att svara på. Tänk vad gott man kan må med en rimlig arbetsbörda!

Och en årstid man älskar. Märker hur bra jag mår av det här torra kalla. Så fort det blir torrt och många minusgrader känns det som att jag kan tänka klarare. Som att allting blir enkelt, rent och begripligt. Det är så märkligt hur sånt kan påverka oss människor. Men så funkar vintern för mig.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Annonssamarbete Bixia •
30 oktober, 2018

Att byta till förnyelsebar el är en av de viktigaste insatser man som privatperson kan göra för klimatet. Vi måste alla använda el i vår vardag – så då kan vi ju lika gärna välja att köpa den från ett vettigt elbolag! Idag finns bara en viss mängd förnybar el och egentligen bara två sätt att se till att den räcker till alla. Det ena är att förändra våra elvanor så att vi använder mindre el. Det andra sättet är att producera mer förnybar el.  Båda insatserna är viktiga!

Bixia är elbolaget som samarbetar med lokala elproducenter – vanliga människor som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård, eller som har satt upp solpaneler på taket. Inte sällan jordbrukare som på det sättet får ytterligare en välbehövlig inkomstkälla på sin gård.

Det Bixia gör annorlunda är att köpa in el direkt från producenterna utan mellanhänder. Och avtalet Bixia Nära gör det mer lönsamt att producera förnybar el. Bixia Nära innebär att kunderna är med och stöttar produktionen, då 10 kronor av det man betalar för elen varje månad går direkt tillbaka till de lokala producenterna i ens närområde. Så att de kan fortsätta utbyggnaden av mer förnybar el.

Det tycker jag är väldigt vettigt! Precis som man kan köpa potatis och mejeriprodukter från sina lokala bönder kan man köpa sin el från granngården –  hellre än grannlandet. El med bondförnuft helt enkelt! Läs mer på Bixia.se

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
30 oktober, 2018
Stort urverk av gammal modell framför Clara i gul klänning.

Erica tror att hon är tidsrealist och gnäller på att jag inte kommer i tid. Jag fattar ingenting! Det är ju hon som har problem, hon som är tidspessimist. Alla vet väl att en minut kan vara uppemot 90 sekunder?

I veckans avsnitt av en Underbar Pod testar vi vår tidsuppfattning och blir på kuppen lite osams.

Vad är du själv? Tidspessimist, -realist eller -optimist?

;

Musik: Olov Antonsson

Här finns tidigare poddavsnitt!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
29 oktober, 2018

Det här höstlovet har jag tagit långledigt med barnen. Så igår söndag pep vi iväg till Jakobs mormor (barnen kallar henne gammor) medan Jakob stannar hemma och bygger på garaget. Igår firade vi Halloween som gammor ordnat. Bertil ville bli sminkad till en liten djävul, med rött ansikte, långa gröna klor och en fotsid mantel. Folke ville vara pirat. Sedan sminkade Folke mig till en katt vilket såg väldigt gulligt ut. Vi dukade läskigt, satte upp otäcka lampor och åt svart pasta med prinskorvar som såg ut som avslitna fingrar doppade i blod…hu! Väldigt uppskattat av barnen.

Jag njuter av att kunna vara ledig. Det känns som att det är först nu jag har förstått att även om det är flott att kunna vara ledig när som helst när man är frilansare – är det är smart att vara ledig på loven när andra är lediga. För då slipper man känna sig så jagad av mail och telefonsamtal.

Mest njuter jag av att få vara med barnen. De är så himla mysiga just nu. Både är extremt kelskjuka och gosiga och vill vara precis bredvid mig. Och jag som mest ligger till sängs och vilar fogarna uppskattar sällskapet. Att de är mammiga är ingenting man kan ta för givet när de börjar bli lite äldre…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Annonssamarbete Apotek Hjärtat •
29 oktober, 2018

Varje morgon när jag vaknar pillar jag i mig ett gäng vitaminer och tillskott. Nu som gravid känns det viktigt eftersom jag har otroligt dålig aptit, knappt vill äta något och bara är sugen på väldigt specifika saker (morötter, apelsiner och lakrits).  Samtidigt ska jag ändå hålla på och skapa ett helt litet barn inuti mig. Så det behövs ju bra grejer! För att komma ihåg att ta kosttillskotten står de bredvid mitt vattenglas på nattygsbordet så jag ser dem direkt jag vaknar.

Jag tar Apotek Hjärtats Multivitamin Gravid. Det är ett allsidigt kosttillskott som innehåller ett flertal viktig a vitaminer och mineraler, speciellt anpassat för gravida och ammande kvinnors extra näringsbehov. Det innehåller extra folsyra, kalcium, D-vitamin samt antioxidanterna C- och E-vitamin som bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress.

Utöver dessa kosttillskott tar jag också järntabletter (lider konstant järnbrist under mina graviditeter), folsyra och så magnesium för mina hemska krypningar i benen. Något jag också får när jag är gravid. Det sista rekommenderade min barnmorska mig och jag tycker att det känns som att det hjälper.

Tänk på att om du ska börja ta kosttillskott eller vitaminer är det klokt att konsultera en expert. Och går man till ett apotek så kan man vara trygg att de verkligen är experter! Man ska också vara noga med att hålla sig inom daglig rekommenderad dos för annars kan det blir för mycket av det goda.  Man kan alltid gå in på Apotek Hjärtat och få rådgivning av deras kunniga farmaceuter – eller så kan man enkelt och i lugn och ro göra som jag gör och klicka hem kosttillskott och vitaminer på apotekhjartat.se.

Apotek Hjärtat har vitamintillskott för hela familjen  – inte bara Hjärtats Multivitamin Gravid utan också Hjärtats Multivitamin Man, Hjärtats Multivitamin Familj och Hjärtats Multivitamin Barn. Jag minns så väl hur jag som liten alltid blev i-trugad vitamintabletter av mamma. Hur några smakade kartong och var hopplösa att försöka svälja hela, men att tuggtabletterna med fruktsmak smakade lika gott som godis. Vi brukade få tabletterna efter maten och jag minns att jag tyckte att det var som att få en extra efterrätt!  Synd bara att jag inte känner riktigt likadant idag…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
27 oktober, 2018

Äntligen läslov! En hel lång vecka ska jag vara ledig med barnen. Så himla härligt. Vaknade dock 06.50 imorse och kunde inte somna om. Så jag och Bertil låg i sängen och kände på bebisens sparkar och pratade om allt kul vi ska göra på lovet.

Sedan ut och hämta in tidningen. Det hade snöat! Jippi!

Någon som var mindre glad var den här herren. Melker gillar inte vintern. Han vill knappt gå ut och pinka ens, utan bara ligga i någon fåtölj och tryna.

Sedan åt vi frukost (med mössa på!)

Därefter lockade jag med mig barnen ut på hundpromenad. De fick ta sina cyklar. Gäller att passa på innan det blir så mycket snö att vi får ställa undan dem och börja sparka istället. Folke var missnöjd över att han saknar cykelkorg att skjutsa gosedjuren i (som storebror kan göra)  så vi knöt fast björnen i styret.

Har hittat sådana underbara 90-talsoveraller i bävernylon, billigt på Eljest i Umeå. Exakt sådana här hade jag och Jakob som små och nostalgitrippen är total. Från märket Wesleys som sydde overaller i norrland (tror jag) på nittiotalet.

Så sprack solen fram bakom molntäcket och hela världen blev så ljus – reflekterad mot allt det vita!

När vi kom in ville Folke se på film och ta på sig sin fina röda kappa.

Jag ville också se på film och vila mina onda fogar. Så jag la mig på sängen och satte på Ricky Gervais Humanity på Netflix. Skrattade dock så att det kändes som att blygdbenet skulle spricka i två bitar. (Någon bild orkade jag inte ta på den här vilostunden så jag återanvänder en från förra lördagen)

Medan jag vilade kom jag på att jag ville möblera om i matrummet. Bästa helgsysslan! Möblerar om någonstans nästan varje helg. Mycket porslin som skulle plockas ut för att kunna flytta skåpet. Så samtidigt som jag möblerar passar jag på att städa.

Kökssoffan fick hamna framför ett annat fönster och pelarbordet tog plats i hörnet. Bankade också om tavelväggen jag flyttade på för några veckor sedan. Kände mig väldigt nöjd. Nu ska jag bara sy en dyna till kökssoffan också. Men måste först lämna in mammas gamla symaskin från 70-talet på lagninge. En Husqvarna kan man lita på! Den går alltid att laga.

Den röda fåtöljen fick komma tillbaka i matrummet eftersom den matchar så bra till soffan.

Sedan blev jag sittande här och läste recept och planerade upp middagen.

Medan farmor kom förbi och lekte med barnen några timmar. Här provar de sina läskiga gröna fingrar inför Halloween.

Jag beslutade mig för att göra en saffransrisotto med glaserade morötter till. Och medan jag kirrade middagen så…

arbetade Jakob ute med att bygga vårt garage. Kommer bli så flott med ett dubbelgarage med utrymme för allt bröt som tidigare stått samlat kring gården! Äntligen blir det av. Han är så duktig på att bygga. Längtar tills det är klart.

Risotton blev supergod. Inte så snygg på bild dock. Erkänn att det ser ut som potatismos med långa strängar stekt falukorv ovanpå? Det är svårt med matfoto under den mörka årstiden…

Till efterrätt gjorde jag persikosorbet som även den var himla smarrig! Ska jag göra fler gånger, men med mindre socker och mer citron.

Nu har barnen somnat sött, Jakob tar hand om disken och jag tänkte ta ett varmt bad och lyssna på ljudbok och spela Gummy Drop samtidigt! Hurra för Läslov!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
26 oktober, 2018

Jag tänker mycket på att ta ansvar för hur jag lever. Jag måste leva noggrant, för jag vet inte hur lång tid jag får. Och om jag en dag blir svårt sjuk så vill jag befinna mig nära det liv jag drömt om. Det liv jag tycker är rätt och riktigt. Inte långt ifrån, bitter över allt jag gått miste om.

Jag har i flera års tid känt mig irriterad så väl höst, vår som vinter. Allt jag drömmer om att göra, enkla saker. Som att ta en riktig långledighet över jul. Besöka mormors hus en längre period på hösten. Ha ett helt ledigt läslov med barnen. Vara hemma fler vårdagar och kunna kratta i trädgården. Men så har livet liksom fyllts på med åtaganden. Och när den härliga majdagen när jag vill vara ledig och hemma infinner sig. Då befinner jag mig istället på resande fot. Till något viktigt möte, en föreläsning, någon intervju eller plåtning. Och så blir jag arg för att det känns som att livet rinner mig ur händerna. Åren bara går utan att jag gör vad jag egentligen vill göra. Arg för att jag inte tar ansvar för att förverkliga det. Jag vet väldigt väl vad jag vill – men om något jobb eller välbetalt uppdrag kommer emellan så kör jag i regel över min egen vilja och tackar ja.

I första fasen efter utmattning var det mest att krishantera. Ta hand om det akuta. Men nu har jag läkt så pass mycket att det finns möjligheten att verkligen på riktigt skapa ett bättre liv. Några saker jag försöker göra annorlunda och som gett resultat:

  • Jag har tackat nej till massa av jobb som innebär resor. Det är bara att inse. Att resa mycket funkar inte för mig. Jag mår bäst av att få vara hemma.
  • Bokat in vistelser hos släkten i god tid. För att kalendern inte ska hinna fyllas på med jobb måste jag börja med att sätta av tid för det viktigaste. Och sedan inte tumma på den tiden.
  • Infört fredagsmys med familjen. Vi har aldrig haft den traditionen medan barnen var små. Ofta har någon av oss varit bortrest på jobb på helgerna. Men nu älskar jag fredagsmyset. En kväll när de får vara uppe sent, vi ser någon film som barnen vill se, poppar popcorn och kryper ner hela familjen i soffan. Svennebanan så det förslår och precis som jag vill ha det.
  • Lägga fokuset på att komma närmare det liv jag vill leva och den människa jag vill vara. Än att komma närmare sånt som andra kan avundas. Som högre omsättning, finare titlar, fler bollar i luften. Jag försöker prioritera det som är mest lönsamt, inte mest prestige. Så att jag får mer ledig tid. Kan vara hemma mer och ha orken att laga vettig mat, bjuda hem vänner och veckostäda med Jakob innan hela hemmet grisat ihop.

Resultatet? Istället från att gå runt och känna mig arg, bitter över mina dåliga beslut och som en kastrull på väg att koka över. Känner jag mig mer lugn, harmonisk och tillfreds med det mesta i vardagen. Förnöjd tror jag visst man kan sammanfatta det som. En väldigt skön känsla.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
26 oktober, 2018

Nu stundar höstlovet – eller läslovet – som det allt mer kommit att kallas genom ett superbra initiativ från Läsrörelsen. Vi måste få barn och unga att läsa mer!

Att läsa böcker är en av mina stora passioner och också anledningen till att jag idag kan försörja mig på att skriva. Att läsa mycket är en förutsättning för att skriva bra. Jag läser högt för barnen varje kväll – och ibland också på dagtid när vi är lediga. Vi kryper upp i soffan eller sängen för en stunds lugn och mys. Det har jag fått med mig hemifrån.

Mamma men särskilt pappa läste mycket för mig. Och han köpte alltid böcker till mig när jag fyllde år. Och när jag blev lite äldre skaffade han prenumerationer på tidningar som Ordfront till mig, så att jag skulle ha något vettigt att läsa, istället för att bara bläddra i Frida och Veckorevyn. Och nu vill jag föra läsandet vidare det till mina barn. På förskolans föräldramöte förra veckan fick vi se klippet läs för ditt barn som jag varmt kan rekommendera dig kika på.

Om du läser för ditt barn (det räcker med tio minuter om dagen) kommer hen vid 17 års ålder kunna 50 000 ord. Om du inte läser kommer hen kunna ca 15 000 ord vid samma ålder. Som alla förstår har ju ungdomar som kan 50 000 ord betydligt bättre förutsättningar att kunna förstå vad som står i dagstidningen, i läroböckerna och vad som sägs i Studio Ett! SÅ LÄS LÄS LÄS!

Nu tänkte jag tipsa på fem suveräna nyutkomna böcker och en sjätte gammal klassiker som du kan läsa tillsammans med barnen under läslovet!

Handbok för Superhjältar av Elias och Agnes Våhlund är en serie böcker som tagit mina barn (och många andra ungar med storm). Mobbade Lisa upptäcker att hon har superhjältekrafter och tar revansch på mobbare och räddar stan från skurkar. Girlpower, spänning och högt tempo rakt igenom!  Boken känns som en hybrid av en mangaserie och en vanlig kapitelbok (textomfånget är ungefär detsamma som för Lasse Majas Detektivbyrå) och passar perfekt för fyraåringar att lyssna på och nioåringar att läsa själva.

Bidde det då? är en rar och knäpp liten bilderbok av Pija Lindenbaum. Folke älskar den men även Bertil tycker att den är väldigt skojig. Själv gillar jag att skräddaren är så lik författaren Lena Andersson. När jag såg henne på Bokmässan såg hon ut på pricken så här.

Rysliga Förskolan är Lina Neidestams första barnbok men knappast den sista! Om rädslan när man kommer först till förskolan och tycker sig höra ruskiga ljud inne från den tomma avdelningen…

Viggo och Rädslolistan har passat perfekt som läsning för vår familj den här hösten, på grund av stark igenkänning. Viggo är rädd för precis allting, har en jobbig fyraårig lillebror och en ny klasskamrat som faktiskt är ganska dum ibland. Han kämpar med att läsa och skriva och klara av allt läskigt som finns i en sjuårings liv! Som vanligt skriver Lisa Bjärbo väldigt inkännande om barns tankar och inre liv.

Äckliga kryp av Anna Hansson och Maria Andersson är en bok som handlar om just äckliga småkryp. Som likmaskar, spyflugor och dyngbaggar. Festlig läsning för hela familjen!

Slutligen vill jag tipsa om en barndomsfavorit för mig, boken Kattmössan av Eva Lindström. Katten Bruno springer bort från sin matte, som söker och letar efter honom i flera veckor. Men till sin fasa inser hon en dag att grannen och jägaren Birger har skaffat en nya pälsmössa. Och den ser precis likadan ut som hennes försvunna katt!

Minns att Kattmössan fick mig att känna ett sådant vemod när jag läste den som liten. Inte bara för handlingen, utan också för illustrationerna av novembergrå himmel, nedstämdhet och vardagsleda. Och även mina barn tycker att den är hemskt sorglig. Men sorgliga böcker behövs också, så man får utlopp för allt det ledsna.

Ha nu ett riktigt härligt Läslov! (Här och här finns tidigare inlägg jag skrivit med boktips för barn)

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Annonssamarbete WWF •
25 oktober, 2018

Visste ni att på bara 40 år har vi förlorat mer än hälften av mängden fiskar, fåglar, däggdjur, groddjur och reptiler på jorden? Mer än hälften. Och vårt sätt att leva är orsaken. Men vi människor är också lösningen! Och för att leva här på jorden är vi helt beroende av en stor biologisk mångfald.

En av de arter som är svårast hotade i Sverige, och som jag är särskilt engagerad i- det är fjällräven. På grund av klimatförändringar där trädgränsen kryper uppåt håller rödräven på att konkurrera ut fjällräven. Dubbelt så stor, tar den över fjällrävens lyor och äter upp deras mat. Det händer även att rödrävar dödar fjällrävar. Men WWF driver framgångsrika projekt för att rädda vår fina fjällräv.

Jag har tillsammans med WWF och influencers som Therése Lindgren och Ella Grundel startat kampanjen Världshjältar. Vi kommer under hösten hjälpa WWF att sprida kunskap om vår planets snabba förlust av biologisk mångfald. Och tillsammans ger vi oss på målet att samla in en miljon kronor till WWFs viktiga arbete.

Jag är stolt över att samarbeta med WWF eftersom jag vet vilken skillnad deras arbete gör på vår planet och för djuren som lever här. Förra hösten gjorde vi en kampanj om haven på min blogg – och ni läsare var otroliga. Tillsammans samlade vi ihop nästan 100 000 kronor. Nu hoppas jag att vi tillsammans med andra kan samla in ännu mer! Lämna gärna en donation till vår insamling för WWF. Ingen summa du kan avvara är för liten!

Och vill du engagera dig och sprida budskapet vidare? Då skulle jag bli överlycklig. Planeten behöver fler Världshjältar och du kan bli en av dem! Läs mer om hur hos WWF.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
24 oktober, 2018

Vi har sådana märkliga nätter nu för tiden. Våra barn har sovit i sina egna sängar sedan de var spädbarn. Men nu plötsligt ska alla sova inne hos oss. Det har varit så många ruskiga spökhistorier bland kompisarna att min stora son inte vågar ligga i sitt rum. Och eftersom storebror sover i samma säng som lillebror vill inte lillebror bli kvar själv. Och när barnen smiter in till oss på natten passar Melker på att följa efter. Så nu är det jag och Jakob, en sjuåring, en fyraåring och en hund som sover tillsammans. Plus min stora mage där det sparkas och levs rövare nätterna igenom.  Det är svårt att få en blund i ögonen.

Men det är också väldigt mysigt. Att ligga nära barnen, se deras ljusa hjässor sticka upp bland kuddar och täcken. Höra deras lätta snusande. Knäppandet i elementen som kommer igång vid femtiden, efter att ha varit avstängda under natten. Värmen som sakta sprider sig i rummet. Den svaga ljusningen vid horisonten, som skymtas bakom en ruta rosig av frost. Någon rullgardin har vi ännu inte hunnit ordna och från fönstret kan man  se både stjärnhimmel och norrsken när nätterna är klara.

Här ligger vi hela flocken samlade och hämtar kraft och närhet inför dagens alla utmaningar. Fint och jobbigt och mysigt på samma gång.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 oktober, 2018

Häng med på en sprakande fest i rött, gult och orange! Både jag och Erica längtar efter att ha kul med människor vi tycker om. I den mörkaste delen av året behövs de gladaste färgerna och de godaste smakerna. Vi tar hjälp av Bertil och Folke och dukar upp med löv i lampan, het chilipizza med en vansinnigt god efterrätt av apelsin, grape och saffran!

Kul om du vill komma på festen. Inget o.s.a utan tryck bara på play!

(Varning för eld i munnen och smakljud – det här är goda grejer)

Saffransapelsiner (4-5 portioner)

6-8 saftiga och söta apelsiner

2 dl vatten

2 dl socker

2-4 stjärnanis

2 små kanelstänger

1 kuvert saffra

4-6 hela kryddnejlikor

vispgrädde till servering

Gör så här

Skala apelsinerna med hjälp av kniv – det vita innerskalet på apelsinerna ska också bort. Skär skivor eller fileer av apelsinen (som ska bli skinnfria) och lägg dem i en skål.

Koka vatten och socker till lagen i en kastrull. Låt det koka några minuter och lägg sedan i kryddorna. Fortsätt låta koka i ca fem minuter. Det ska koka utan lock. Låt lagen svalna något och häll den sedan över apelsinerna. Låt dra i minst en timme före serveringen. Servera sedan med lättvispad grädde.

(Musik i podden: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson. Här hittar du tidigare avsnitt – senaste först)

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 oktober, 2018

Jag ser så mycket fram emot de närmsta månaderna. Jobbet börjar gå i en lugnare lunk, de flesta resor är undanstökade och det går mot min bästa tid på året: vintern. Ända fram till jul ska det vrålmysas. I år firar vi hemma och hela släkten kommer hit och jag njuter av tanken på all julmat jag ska laga och allt julfint jag ska ordna i varenda vrå i huset. Att få samla alla småkusiner och fira ordentligt tillsammans.

Jag ska gå här hemma och klappa på min stora tjocka mage och känna julfrid och lugn hela november och december igenom. Jag brukar försöka jobba mindre varje december men i år blir det lugnare än vanligt på grund av bebisen. Jag ser fram emot att göra mysiga saker. Som att ordna en adventsfest för mina vänner, gå på barnens luciatåg, vara med i kyrkans vuxentåg, gå på julkonserter och vagga fram genom julskyltningar i jakt på barnens klappar. Jag längtar efter adventsfrukostar med tända ljus, att klä ut mig till tomte och tassa runt nere i skogen några veckor innan jul. Så att barnen “råkar” få syn på tomten och verkligen blir uppeldade.

Och så ska jag blogga om alltihop förstås. Älskar att blogga när tiden finns och jag inte är så stressad. Och så efter julhelgerna så går jag in i ännu lugnare lunk, med bara lite, lite jobb.  Men mestadels ska jag bara ta hand om mig fram tills bebisen behagar komma. Jag har så mycket att se fram emot nu och känner mig så nöjd att vara med min familj. Vara nära mina barn allt jag bara kan och orkar. Det känns som att jag gör allting annorlunda från min förra graviditet och det känns så rätt att göra just så.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 oktober, 2018

Det är så vansinnigt skönt att jordbruksåret går mot sitt slut. I veckan har vi vår sista grönsaksleverans till alla prenumeranter. Hela åkern är nu skördad och det passar bra för nästa vecka kommer tydligen snön.

När man driver jordbruk är hela ens liv styrt av det. På ont och på gott, men mest på gott såklart. Den arbetsamma, hoppfulla våren och försommaren. När man aldrig går och lägger sig. När Jakob och Albin är ute på åkern till tio, elva på kvällarna. Och solen vägrar gå ner.  Högsommaren som skänker ett kort andningshål innan den intensiva skördetiden drar igång på allvar. Det fina är att vintern betyder vila. Nu får vi vila. Efter månader av hårt arbete där jag knappt sett röken av Jakob har han nu äntligen tid att ta en långfrukost eller en eftermiddagsfika igen. Det är så härligt. Vilket odlingsår vi haft!

Vi odlar ju massor av olika grönsaker, men frukt är det sämre med. Vårt enda äppelträd dröjer många år innan det ger äpplen. Men när jag var hos Ericas pappa och hälsade på fick jag länsa deras enorma träd på frukt.

Fyllde kassar och lådor och det mesta tog jag hem och kokade äppelkräm, mos och gjorde paj av. Men det som var maskätet fick bli uppskattat godis till några andra nyttodjur i jordbruket….

Nämligen Snabbaste fåret i Ryssland och Ett, Två, Tre Önskning. De älskar äpplen!

Folke matade dem och råkade samtidigt kasta några äpplen tjong i fåren. Tur att de är ordentligt vadderade.

Här ser ni ett lyckligt, glupskt får. Som snart får flytta inomhus och vila efter en lång skön sommar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 oktober, 2018

Jag har haft en så underbar helg och ändå är det bara söndagmorgon och massor kvar. På fredagkväll träffade jag gamla gymnasiekompisar och det är alltid som att ta upp precis där vi slutade. Vi låg skavfötters i soffan och frossade i goda saker och pratade om högt och lågt. På lördagsmorgonen vaknade jag halv tio av mig själv och gick ner och gjorde frukost till mig och barnen (Jakob var i stan och gjorde ett ärende).

Fast mest fick jag äta själv pgav att barnen bara petar i frukosten.

Sedan ville de se på film.

Skönt så jag fick läsa tidningen ifred och gosa med Melker. Iklädd en skabbig och superskön morgonrock som går under smeknamnet sunken. Pgav sunkig.

Efter frukosten följde Folke med mig för att gå med hunden.

Han tog sin korvkjuling och trampade iväg. Är korvhjulingar ett vedertaget begrepp hos er också? Det är alltså barncyklar med hjul tjocka som korvringar.

På vägen mötte vi den sura gulliga taxen som är Melkers bästa kompis. Hade Melker varit en människa hade man på engelska sagt att han är en typisk people person (someone who is friendly, warm and kind to strangers and people from all walks of life. … Melker is such a people person he can get along with almost anybody).  Han gillar helt enkelt alla hundar. Även sura taxar.

Hejdårå älskling!

Sedan hjälptes vi åt med att vinterstäda i trädgården. Älskar fyraåringars självkänsla. Vad än han ska göra så suckar han förnöjt och säger “Åh, vad jag är duktig mamma”. Och det stämmer ju. (Om någon undrar är koftan och baskern från Blaou, tightsen från Nostebarn och vintstövlarna från Kuoma).

Att städa i trädgården är ungefär som när man var liten och var tvungen att städa bort sitt kojbygge. Väldigt roligt när man drog fram allting. Väldigt tråkigt när man ska dra bort allting. Och jag har så fruktansvärt många krukor, utemöbler och dekorationer att samla ihop. Dessutom klarar mina fogar typ ingenting så det enda jag bidrar med är att tömma krukorna i en skottkärra som Jakob får köra bort och sedan ställda ihop dem på gårdsplanen så får Jakob lösa förvaringen.

Massa krukor som ska ner i källaren över vintern.

Men efter höststädning kommer höstdekoration. Desto roligare! I år har jag inte orkat köpa några höstblommor. Istället knipsade jag av granris och ställde på bron och så fick en korg med äpplen bli en fin dekoration.

Sedan band jag en enkel krans med granris och så fick det vara bra med den saken. Men eftersom det börjat vara så mörkt ute nu så bestämde jag mig för att också smyga fram med lite ljusslingor runt verandan och i granriset.

Snart kom barnens farmor på besök. De gick ut i skogen och hämtade pysselmaterial och skapade ett härligt landskap.

Själv inledde jag operation möblera om sovrummet. Det gamla bruna skåpet som stått i köket fick komma upp och bli linneskåp istället. Är så vackert med mörkbruna möbler mot den här tapeten. Exakt allting i den här bilden är ärvt eller loppat! Gamla grejer FTW!

Fin blandning av gammal kruka, vattenkanna, tavla och fotogenlampa.

Mina favoritparfymer och den gamla hårborsten i silver med Clara ingraverat ovanpå. Den har jag fått från en snäll bloggläsare som hittat den i en antikaffär eller om det var på loppis.

Så här ser vår säng ut. Melker tronar på den och vill inte gå ut när det är regnigt och kallt ute.

.

Och så en annan vinkel.

Till middag gjorde jag falafel i pitabröd med yoghurtcitronsås och tomatsalsa. Riktig snabbmat och väldigt gott!

Och sedan började det skymma så då skyndade jag mig ut och knäppte en bild på den nyuppsatta belysningen. Fint va!

Dagen avslutades med att jag och Folke satt och målade och Bertil spelade spel. Sedan somnade jag tidigt på grund av overklig trötthet!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 oktober, 2018

I vintras var jag inne i ett sånt målar-il. Men när våren kom tappade jag farten och till sommaren när jag tänkt ta upp målandet igen så var alla grejer borta. Alla färger, papper och penslar. Jag fattar inte var de kan ha försvunnit, om jag kan ha glömt dem i huset i Spanien eller råkat slänga hela påsen i tron att det var skräp. Hur som helst har jag inte målat på flera månader men för någon vecka sedan fick jag tummen ur och beställde hem nytt. När jag hämtade ut paketet igår var jag så glad att jag stannade uppe till halv ett och ritade.

Rita och lyssna på ljudbok samtidigt. Det är vad jag ska ägna den här vintern och den här barnledigheten åt. Det behöver inte leda till någonting mer än min egen förkovran. Och det är det som är så härligt.  Jag övar mig genom att rita av mina egna instagrambilder. Långsamt går det framåt.

Har ni tips på några mysiga ljudböcker jag borde höra medan jag målar?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Annonssamarbete Bixia •
17 oktober, 2018

Jag tycker mig se hur vi blir allt mer medvetna konsumenter.  Vi väljer KRAV-märkta ägg framför vanliga, tåget framför flyget eller rättvisemärkta hårprodukter framför konventionella. Vi är många som försöker göra klokare val med vår plånbok. Men en blind fläck på miljökartan är ofta elen. I alla fall har det varit så för mig. Jag har tänkt väldigt lite på var elen egentligen kommer ifrån. Jag vill bara att lampan ska lysa när jag tänder den, att kylskåpet ska funka och frysboxen hålls igång i källaren. Men när jag tänker efter så lägger vår familj väldigt mycket pengar på elektricitet. Och varför ska jag inte ha ett lika starkt miljötänk där – som i allt annat jag konsumerar?

Vem ska få mina elpengar? Ett vettigt bolag med förnyelsebar el – eller ett företag som framställer sin el på ett sätt som jag inte tror på? Bixia är ett svenskt företag som säljer närproducerad el från förnyelsebara källor som sol, vind och vatten. De stöttar personer som vill bli sina egna elproducenter och är idag är det elbolag som köper in störst andel förnybar närproducerad el i landet. Dessutom bygger de, tillsammans med kunder och samarbetspartners, mer förnybar produktion.

När man kollar  i tabeller på vilken klimatbesparing olika livstilsförändringar utgör. Då ser man att det är bra att byta till en elhybridbil och noga återvinna sitt avfall. Men betydligt högre upp på listan – hack i häl på att undvika flygresor – ligger byte av elbolag. Det har alltså en enorm påverkan på ens eget klimatavtryck, särskilt eftersom el är något vi inte kan välja bort. Vi behöver elen och kommer lägga pengar på den. Så vem ska få pengarna?

Det är dags att fatta ett aktivt beslut.

Läs mer om elbolaget Bixia och hur de arbetar – och se över ditt val av elbolag redan idag! Hos Bixia kan du läsa mer och räkna på vad ett byte till en miljövänligare elleverantör skulle betyda för dig!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 oktober, 2018

Nu har vi snart haft vår lokal Lidström & Nyberg i Umeå igång i ett år. Det känns så härligt att ha en plats att komma till, åka hemifrån en stund och dela kontor med andra kreativa typer. Illustratörer, radioproducent, skribenter. Ungefär två dagar i veckan jobbar jag från kontoret och resten är jag hemma. Det är en helt perfekt kombination. Så skönt också att ha en plats att ta möten på. Bjuda upp folk istället för att jag och Annakarin alltid ska åka ner till Stockholm när något viktig ska avhandlas.

Nu har vi fått en öppning i lokalen från första november och har möjlighet att ta in ytterligare någon som vill ha en kontorsplats och dela kreativitet och skapa magi med oss. Istället för att bara höra efter i våra egna nätverk – vilket riskerar att bli alldeles för likriktat- tänkte jag slänga ut frågan här på bloggen. Om du tror att det kan vara du som skulle göra vår miljö ännu lite mer levande och mångfacetterad – skicka iväg ett mail och presentera dig för oss (skriv till kontakt@annakarinnyberg.se). Du behöver bo i närheten av Umeå och vilja sitta halvtid-heltid från och med november allra helst!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 oktober, 2018

Det går trögt nu. Att komma upp på morgonen. Jag vill helst ligga ensam i ett rum med tända ljus och läsa en bra bok. Men den här veckan kommer Erica hit och stör. Hon yrar om högklackat, att skåla i bubblor och vill ut i nysnön för att fånga flingor på tungan. Tagga ner människa – ge mig åtminstone en rivig energidrink först så jag kommer i gång!

Om krocken mellan introvert och extrovert. Och om konsten att få ny energi genom ett papperssugrör.

Du kan höra En Underbar Pod i valfri poddapp, via iTunes eller Acast till exempel. Där och här finns alla avsnitt samlade.

Prenumerera gärna på podden så missar du aldrig våra extraavsnitt som inte syns här på bloggen!

Under hösten har ovanligt många kommenterat våra avsnitt. Det är vi glada för!
Om du missat det – lyssna och läs gärna kommentarerna på till exempel Lärare vi minns och Mobbad i mammagruppen!

Vår signaturmelodi är skapad av Olov Antonsson, i original heter den Himlen över Hedlunda.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 oktober, 2018

Här kommer glimtar från veckan som har gått. De där bilderna som blev över i min kamera men som nästan är guldstunderna. Som den här soliga tisdagsförmiddagen då jag tog en skön promenad med Melker.

Sedan jobbade jag från sängen (får ont i fogarna av att sitta på stol) och då kan det se ut så här. Fullt så här mycket smink har jag dock inte alltid på mig när jag jobbar hemifrån. Brukar vara mer träsktroll över mig. Ärligt talat.

Så hade vi matlag. Det har vi ju varje tisdag med två kompisfamiljer som bor i byn. Vi turas om att bjuda på middag och den här tisdagen var det alltså dags för mig. Det blev abborklämmor med skirat smör och färsk potatis. Det gjorde succé!

Matlaget är min favoritkväll i veckan. Att umgås opretentiöst, dela vardagen, äta och gott, prata om roliga eller svåra och jobbiga saker. Och så bara känna sig som en del av ett större sammanhang.

På onsdagen bestämde jag mig för att köra ner mina nyköpta lökarna i jorden. Har snålat i flera år och bara köpt någon liten påse lök och varje vår känt mig så arg för att jag inte haft något fint som tittar upp i rabatterna. Så nu bestämde jag mig för att fläska på. Hade ett presentkort på Blomsterlandet som jag fått av pappa, så jag åkte dit och fyllde två stora kassar mer lökar. Alla skulle ner i den här rabatten, för att skapa masseffekt på våren. Hellre en fin, rejäl lökrabatt än flera små fåniga som jag haft tidigare.

Här är ett axplock av lökarna. Tror det blev drygt 650 lökar i rabatten tillslut. Den ska gå i gult, rött och vitt. För det är så himla fina kontrastfärger till den rosa verandan. Just den rabatten är den där snön tinar först på våren så jag hoppas de ska komma upp tidigt. Tänk när lökarna tittar fram i vår – då har jag en liten bebis med mig ut i trädgården. Sovandes sött i sin vagn. Mmmmm….

Ungefär så här tätt la jag ut lökar i hela rabatten, hällde på benmjöl och tryckte ner dem djupt. Inga rader utan hellre klungor av de olika färgerna som återkommer och upprepas rabatten igenom.

På onsdagarna är mina barn lediga och får vara med Jakobs mormor som brukar komma hit och hälsa på. Guld för hela familjen! Jag var också ledig och pep iväg till min vän och granne Frida för lite fika och surr i hennes fina kök.

Som vanligt var det värsta smarriga fikat som det bjöds på.

Och väldigt många gapskratt åt knäppa saker som folk gör, eller sånt som vi själva råkar ut för. Alltid lika mysigt att vara hos Frida

Hon förevigade mig vid köksbordet.

I fredags lagade jag moussaka och lasagne för flera veckor framåt. Fyllde gratängform efter gratängform och stoppade i frysen. Att ha och ta fram en stressig vardagsmiddag.

På lördagen pep barnen och Jakob in till stan så jag passade på att sitta och måla halva dagen och den andra halvan pusslade jag och lyssnade på ljudbok.

Madickenpusslet är det finaste jag vet och jag måste lägga det så fort jag får jullängtan så att jag nästan inte kan stå ut.

Idag söndag har jag och Jakob fejat och städat här hemma. Lagom roligt – men i alla fall trevligt efteråt.

Det mesta har frusit bort men nypon och gula löv fick bli en fin bukett när vi städat klart.

Så drack vi apelsinsaft och åt franska smörkex och spelade memory.

Två glupska pojkar på väg att utklassa sin trötta mor med obefintligt närminne.

Det var veckans guldstunder det!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 oktober, 2018

Det uppstod en debatt på instagramkontot The norrmans i veckan, om att det har blivit för mycket sponsrade poster på instagram. Ingenting som sades var nytt under solen – det var samma gamla visa som jag bemött så många gånger genom åren. Men jag kände mig ändå nödgad att skriva ett svar. För att förklara varför jag inte håller med.

Visst kan bli för mycket reklam på vissa konton. Om typ vartannat inlägg är sponsrat och resten av inläggen håller låg kvalitet. Men ingen av de konton jag följer och tycker om har ramlat i den fällan. Jag respekterar deras samarbeten och vet vilket idogt arbete som ligger bakom att skapa en välbesökt blogg eller instagramkanal. Det som gör mig lite beklämd är att se kommentarsfältet hos The Norrmans, från folk som stolt deklarerar att de avföljer influencers med reklam. Vad fasen? Hur kan man vara så ogin och snål att man inte unnar andra betalt – efter att gratis ha konsumerat deras innehåll under flera års tid? Hur missunnsam får man vara?  Och varför ska man som influencer i sin tur ursäkta förekomsten av reklam på sina kanaler? Du kan väl för fan stå för att det du gör har ett värde!

Det är väldigt lätt att sitta på sina höga hästar som instagramare och välja bort reklam när man redan har en annan försörjning. När man redan har en annan inkomstkälla och helt enkelt inte behöver pengarna. Kan själv bli väldigt provocerad av profiler som gör ett stort nummer av att välja bort reklamsamarbeten och spons. När jag vet att deras män är stadda vid kassa och pengar aldrig är något de behöver bekymra sig över. Själv har jag varit vår familjs huvudförsörjare i alla år. Så jag har ingen möjlighet att vara så ståndaktig.

Men jag har heller ingen lust att vara ståndaktig. För det är inte fult att vilja tjäna pengar när man jobbar. Jag är proffs på det jag gör och varje vecka når jag ut till hundratusentals läsare. Varför skulle jag inte tjäna pengar på det? Men i kvinnodominerade branscher låter det alltid likadant. “Influencers är ju till för att inspirera och sprida härligheter. Hur kan man då vilja kommersialisera sina kanaler?  Pengar är inte allt här i livet!” Ungefär som folk i alla tider tänkt om sjuksköterskor och förskolepedagoger “Varför är sjuksköterskor och barnskötare så sura för att de har så låg lön? Det är väl ett kall och ett privilegium att få förmånen att jobba med sjuka och barn?”  Man kan ju vända på resonemanget också.  The Norrmans driver ett härligt Bed&Breakfast. Och tänk om folk var helt upprörda för att man inte får komma dit och bo där gratis? För de verkar ju älska att ha gäster och skapa inspirerande miljöer! Hur har de mage att då kommersialisera sin verksamhet? De borde självklart erbjuda gratis boende och mat och sedan ta ett jobb som städare för att finansiera sidoverksamheten.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag tänker ALDRIG försöka ursäkta finansieringsmodellen för mitt arbete.  Jag är stolt över mina reklamsamarbeten och mina säljare. Det är ett enormt arbete bakom att lyckas knyta bra annonsörer till sig. Nu är jag särskilt stolt eftersom jag har så många samarbetspartners som har ett gediget miljötänk och tar ansvar med sitt företagande (Urtekram, Saltå Kvarn, Bixia, Krav, WWF för att bara nämna några av dem). Mitt säljteam arbetar ju utifrån mina önskemål. Utifrån företag, organisationer och varumärken jag redan konsumerar och tycker är bra. Så därför blir det också trovärdiga samarbeten. Jag önskar givetvis att fler influencers på liknande sätt tog ansvar för vilka annonsörer de ger utrymme. Samtidigt vet jag också att det aldrig är så enkelt som att man bara kan sitta och peka och önska vilka som ska köpa annonsplats hos en.

Hur många personer är helt eller delvis beroende av min blogg för sin försörjning? Siffran landar på tolv personer. Då har jag räknat snävt och inte tagit med fler än de som jag regelbundet betalar ut lön/ersättning till och som har mig som sin viktigaste uppdragsgivare. Det är ändå tolv arbetstillfällen jag är med och skapar. Det tycker jag är rätt fantastiskt! Och förra året blev min sajt vald till Årets Tidskrift av Internetworld (den vann över tidningar som Chef, Dagens Samhälle och KIT som har massor av anställda och stora tidningsförlag i ryggen). Det tycker jag är ett av många bevis på att influencers inte nödvändigtvis levererar mindre bra innehåll än gammelmedia. Så varför ska de inte få ta betalt på samma sätt som gammelmedia?

Den som tror att det inte kostar att driva en sådan kanal kan gå tillbaka tio år och kolla på förändringen i kvalitet. Läs ett inlägg från min blogg från 2006, då jag bloggade utan ersättning.  Och titta på utvecklingen. Jag tycker att det är helt orimligt att tro att att en sådan utveckling ska gå att göra utan monetär ersättning.

Sedan vet jag också att ni som läser här är smarta. Ni inser och respekterar att jag måste ha en försörjning. Förra vintern när jag gjorde min läsarundersökning med drygt 4000 svarande fick jag svart på vitt att HELA 99,1 PROCENT av er är positiva till reklam som finansieringsmodell – hellre än att betala en slant för att slippa den. Vilket skulle vara alternativet. Och att ni som är ointresserade av ett reklamsamarbete bara scrollar förbi, precis som den som är ointresserad av ett bullrecept skrollar förbi det. Det är inte svårare än så.

Phu.

Här kan ni läsa mer om vad jag skrivit på temat bloggar och annonsering. Särskilt första texten vill jag rekommendera. 

Om att inte unna andra skäligt betalt

Vi borde älska bloggreklamen

Framtiden för bloggaren

Till influencerns försvar

Sponsrade inlägg, reklam och sånt

Annonsfrekvensen

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se