Det snöade hela dagen idag och jag fick rysningar ända från hårfästet ner i svanskotan. På det bra sättet. Det här är den bästa tiden på året och så fort jag ser snö känner jag hur hela kroppen ropar Ja! Ja, det är så här det ska kännas.  Snön smälte bort under eftermiddagen men barnen hann ändå ut och göra en första snögubbe. Vilken lycka! Hoppas snön kommer så tidigt som den gjorde förra året. Då kom den och stannade redan i oktober.

Jag har en sådan enorm vinterlängtan. Jag längtar efter december och att gå hemma och vara väldigt gravid och knappt jobba något alls, utan mest bara baka, pyssla och göra fint i varje vrå.

Jag längtar efter barn i overaller, med röda äppelkinder och rinniga näsor.

Jag längtar efter att ta sparken för att hämta och lämna på förskolan

Ordna vintervackert i alla rum.

Jag längtar efter blått skymningsjus över snön, hett te och eld i vedspisen.

Jag längtar efter ljusslingor som lyser upp trädgården och vaddmjukt snötäcke som gör allting tyst.

Jag längtar efter kvällspromenader med Melker.

Och att komma in i värmen igen med isbitna kinder och kalla tår. Och grädda färdigt den där bulldegen som stod på jäsning.