Month: december 2018

Jullovet rullar på i sakta mak. Anna och hennes familj är fortfarande kvar. Och trots vattkoppor, hemsk förkylning och ögoninflammation gör vi det bästa av det. Vi sparkar lite varje dag, eller åker pulka och skrana.

En dag åkte vi skridskor också.

Storskrinnarn från Bullerbyn

Det kliar i mig både att åka skridskor och längdskidor. Men jag får stå över. Vågar inte på grund av magen. Anna däremot – hon åker skidor varje kväll.

Vi har klättrat upp i gigantiska snöhögar och åkt rutschkana. Eller vi och vi. Jag stod på marken och kollade på. Men det var härligt ändå.

Nya julklappsspel och pussel har vi också ägnat oss åt.

Alla är med och hjälper till så gott det kan.

Eftermiddagsfika är dagens viktigaste hållpunkt. Glögg, Jokk, saffransbullar och fruktkaka. Och så en stunds vila för allesammans.

Och så lite mer spelande ovanpå det.

Julgranen håller fortfarande stilen och har ännu inte barrat loss totalt.

Dessutom får fåren varje dag sin beskärda del av omtanke och uppmärksamhet. Mysigt att gå ut till dem en stund och bara sitta!

I övrigt då? Jo, jag sover middag fyra gånger per dag, försöker kurera min förkylning och undrar hur jag någonsin ska orka jobba igen. Alltså NÅGONSIN? Så här trött har jag inte varit sedan utmattningen. Tydligen är järnet så dåligt nu att jag kanske måste få dropp efter jul. Hoppas på det. Att pumpa in lite kemisk ork i mig själv hade inte varit fel.

Puss på er och hoppas ni har fina mellandagar allesammans!

Att ha en blogg har höjt min uppskattning av livet flera hundra procent. Att dokumentera de bra dagarna, det finaste och härligaste. Det tränar mig i att rikta ögonen mot det vackra. Att lägga märket till det och uppvärdera det. Nej, det är inte kattskit att solen skiner in genom fönstret, att en vän kommer förbi och äter bullar, eller att följa med barnen och mata fåren. Det är värt att föreviga.

Jag läste en undersökning om att de som fotar maten innan de äter den njuter mer av maten. Tycker att det låter helt rimligt. Och det gäller allting. Jag njuter mer av sjödoppet när jag fångat vattenblänket. Jag njuter mer av stunden på kökssoffan när jag fångat den i eftermiddagssolen. Jag njuter mer av lussekatten som jag dokumenterat under tiden jag bakat den.

Att dessutom kunna gå tillbaka i efterhand och läsa och se allt vi har gjort – det är så värdefullt. Det skapar ytterligare en nivå av glädje och tacksamhet. “Hur ska det bli för dina barn som får hela sin barndom dokumenterad” har jag hört folk oja sig ibland. Som att det var ett problem. Själv tänker jag på vilken rikedom det är för dem att som vuxna kunna gå tillbaka och läsa om allt vi upplevt ihop.

I kategorin Vardagsbestyr samlar jag alla inlägg som dokumenterar vardagarna. Både de märkvärdiga och de vanliga. Jag läser och minns valborgsförmiddagen, matlaget med kvällsbad i sjön, en perfekt majlördag, årets första bad, skolavslutningen, dagarna hos mormor, fiskeveckan, den första riktiga vinterdagen. Och jag vet inte om det är för att jag är gravid och hormonell – men när jag tittar tillbaka på året som har gått sitter jag och gråter. Så många fina stunder, dagar, veckor. Hur kan jag ha blivit så rikt välsignad? Hur kan någon unnas allt det här?  Det är faktiskt nästan orimligt.

Nä nu måste vi prata om det här bisarra med att folk slänger ut julen i mellandagarna. Det är ORIMLIGT! Jag blir verkligen stressad av människor som går från att snacka julgran till att börja prata krispiga våriga tulpaner över en natt. Herregud! Krispiga tulpaner? Det är ju midvinter! Visa vintern lite respekt. Att prata vår i december är ju som att ta studenten och drömma om hur skönt det ska bli att snart gå i pension. Snacka om att hoppa över det mest väsentliga!

För mig är julen inte bara den härliga adventstiden. Eller de magiska dagarna kring själva julafton. För mig är julen också veckorna efteråt. Detta vakuum i vardagen. Snuttefilten i det mörkaste och kallaste. Firandet pågår till trettondagen, minst. Och pyntet stannar till Tjugondag Knut. Basta.

Att hålla på och påbörja sitt nya liv i mellandagarna, drömma om våren och kasta sig in i jobbtankar. Det är en avancerad form av självbedrägeri. Ja, det är nästan obehagligt när folk så snabbt förkastar det som ägnats veckor av omsorg åt att bygga upp. Som att julfriden är en punkt att stryka på en lång och tråkig lista. Det här vår-ivrandet i december känns som ett tecken på vårt sjuka slit och släng-samhälle. Ut med skiten. Nästa!

Jag undrar i mitt stilla sinne vad har folk så bråttom till? Vad de flyr ifrån? Efter att ha läst allt som finns skrivet om utmattning och återhämtning vet jag att det inte finns en chans att man hinner vila ikapp en hel hösts prestation på två till tre dagar. Försjunka i verkligt lugn och frid. Nej, på sin höjd har man bara börjat komma ner en smula i varv. Vilket i sin tur kan utlösa en stressreaktion av rastlöshet och ofrid. Som kan förväxlas med nystartspepp, men som egentligen bara handlar om flykt. Det är nämligen jobbigt för hjärnan när tempot sänks och man plötsligt kan höra sina egna tankar. Istället för att stå kvar och lyssna är det lättare att sätta igång hjärnan med nya intryck. Men för att verkligen komma ner i varv och bli återhämtad måste man vänta ut den här jobbiga perioden. Genomlida den. För först därefter infinner sig möjligheten till riktig vila! Det är samma logik som under sommarsemestern.

Jag vet att jag framstår som en riktig gnällkärring i det här blogginlägget. Och det är också min mening. Visst får folk göra precis som de vill – men de borde göra precis som jag vill! Det är jag som är julpolisen med svart bälte i firande!  Tyvärr har jag inte mandat att vidta några tvingande åtgärder mot jul-hädare. Så jag får nöja mig med att avfölja och hålla mig borta från deras flöden. Men för min egen del bannlyser jag alla nyttiga och framåtsyftande aktiviteter. Allt jobbtänk, allt rastlöst plockande och all stimuli av hjärnan. Istället ordinerar jag sociala medier-fasta, sällskapsspel och stora mängder sött fika. Det är det enda rimliga i en orimlig värld.

Så har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här varje år. Här hittar ni 2017,  2016, 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011 och 2010. Ni får gärna låna listan till era bloggar! 

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut? Blev gravid för tredje gången

Genomdrev du någon stor förändring? Ja, många. Men att anställa en assistent och jobba mindre var de två viktigaste grejerna!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, Anna Ileby till exempel! Fast hon var ju redan förälder. Men fick en till!

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas? Bertils skolavslutning den 13 juni. Den dagen var som en dröm. Att äntligen ha ett litet skolbarn jag få gå i kyrkan och fira av, ordna tårtkalas för och stryka skjortan till. Ryser av glädje bara jag tänker på det.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? Spanien, Finland, Schweiz, England och Italien

Bästa köpet? Lådcykeln! Om jag ska vara helt ärlig så skedde ju köpet sent på hösten 2017 men då hann vi aldrig använda den. Men i våras small det till! Så sjukt bra investering. Vi sålde vår andra bil och skaffade istället cykeln. Och som jag cyklade med ungarna i den i våras!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Maj månad. Jag undrar om jag har haft en lyckligare, gladare och mer tillfreds tid i hela mitt liv? Kanske som litet barn då? Maj var som att gå runt och vara hög på någonting.

Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019?  Regn under sommarhalvåret.

Vad önskar du att du gjort mer?  Målat med ljudbok i lurarna

Vad önskar du att du gjort mindre? Slösurfat på instagram

Favoritserier från året som gått?  My Brilliant Friend. Utan konkurrens!

Bästa boken du läst i år?  Spraka, blixtra, blända av Jenny Jägerfeld, Mina drömmars stad – serien av Per Anders Fogelström.

Största musikaliska upptäckten? Har börjat lyssna på gamla låtar av Magnus Uggla. Det började som en olyckshändelse och nu kan jag inte sluta. Så fort ungen är ute och fogarna håller ska jag ut och jogga till låten Jag Skiter. Sjukt bra!

Vad var din största framgång på jobbet 2018?  Att vi gav ut Hjälp jag är utmattad och att den fick ett sånt enormt fint gensvar från er läsare. Och så mycket press som jag gjorde i april har jag aldrig gjort tidigare. Är så stolt över den här boken och resan jag gjort med Erica.

Största framgång på det privata planet?  Att bli gravid en tredje gång. Ingenting jag tog för givet men tack och lov gick det bra.

Största misstaget? Att backa sönder min nya bil. Inte bara en utan två gånger den här hösten.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Så sjukt mycket gladare! Kan inte minnas sist jag hade ett bättre år. Sedan har tråkiga saker hänt – på sensommaren hände ganska många till och med. Men fram tills dess var det ett jäkla toppen-år!

Vad spenderade du mest pengar på? Blommor till perennrabatten, en ny uppvuxen häck och så garagebygget!

Något du önskade dig och fick? Sinnesfrid i den fråga som oroat mig allra mest sedan 2015, och som haft en stor del i min utmattning.

Något du önskade dig och inte fick? Ja. Att alla närstående skulle få vara friska och må bra. Så har det inte varit.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? Jag var i Stockholm och gjorde pressarbete för Hjälp jag är utmattad. På kvällen bjöd Erica mig på bubblig dricka på en uteservering.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Ja, att ingen jag känner skulle ha behövt vara sjuk.

Vad fick dig att må bra? Matlaget, trädgårdsarbete, att bada varje dag hela sommaren. Att känna att jag besatt kraft och energi (innan jag blev gravid alltså – sedan dog den) att exempelvis kunna företa en lång bilsemester själv med barnen.

Vem saknade du? Jakob. Han var borta och jobbade i Spanien väldigt mycket och under sommaren såg jag knappt till honom då han både jobbade som sjukgymnast och var bonde.

De bästa nya människorna du träffade? Det står helt stilla. Träffade jag verkligen några nya människor i år? Jag minns inte riktigt.

Mest stolt över? Att mina barn artar sig till såna fina varelser. Och att jag fattat aktiva beslut för en bättre vardag och hälsa.

Högsta önskan just nu?  Att någon jag känner som är sjuk ska få bli frisk.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Jag tänker vara mammaledig. För första gången någonsin! Vi får se hur det går.

Oj. Jag försvann visst lite mitt i julstöket när gästerna anlände i lördags. Men vilken fin julafton vi fick! Min faster och hennes man skulle ha kommit men blev tyvärr sjuka så det blev ”bara” vår familj, min pappa och min systers familj. Nio stycken. Som vanligt serverades julfrukost bestående av kakor. Mycket viktig tradition! Inget nyttigt får finnas på bordet.

Vi tände vartenda ljus på nedervåningen,

Och granen såklart.

Ute visade termometern på -18 grader.

Moster Anna snodde åt sig en kram.

Fyra småbarn i huset. Livat värre!

På julafton får barnen alltid något litet paket i strumpan, att pyssla med under dagen. Den här julen var inget undantag. De fick massor av cernitlera att dega med (fast det kanske heter fimolera nu för tiden?)

Jag och Anna blev så fast i degandet att vi inte kom ur morgonrockarna förrän vid elvatiden.

Men då klädde vi på oss och gick ut.

Då gick vi till fåren och sa god jul. De har fått flytta hem till oss nu – efter att ha bott några månader hos Albin i granngården. I växthuset ska de få bo ända till våren. Både våra två gotlandsfår och deras fina gutefår.

Så snälla får! Till och med baggen är kelsjuk.

När vi matat fåren tog vi sparkarna och gjorde sparktåg!

Förbi gulliga grannstugor inbäddade i vispgrädde

Storkusin och lillkusin

Så otroligt vackert på himlen!

Och med naturen som är så kuperad.

Jakob och Clemens var arbetssamma  och la färdigt sista varven på garagetaket. Men först fick de sopa bort all snö.

När vi blev kalla gick vi in och värmde oss. Fotbad till Folke.

Lykke fick vila en stund med paddan och gosa med Melker.

Båda pojkarna har fått vattkoppor så orken är inte på topp. Skönt med en stunds spelande och vila i kuddpölen.

Medan barnen vilade kirrade vi jullunch.

Känns så fint att det mesta på julbordet kommer från gården. Både köttet och nästan alla grönsaker.

Barnen fick på sig finkläderna. Precis som vi vuxna.

Jag och Anna hann till och med förevigas ihop innan det skymde helt.

Som jag letat efter en fin röd klänning som rymmer min stora mage. Hittade tillslut den här på loppis för 200 kronor. Satt som en smäck. Men förvirrad och tankspridd som jag är la jag senare på kvällen ett levande, tänt ljus (!) i knät på mig själv så att det smältes ett stort svart hål. Herregud alltså…

Dukade med min uppsättning Asiatisk Fasan som jag ärvt av min faster, och silverbesticken jag ärvt av min farmor och en lummerkvist draperad över bordet.

Till det antika kristallglas.

Efter att vi vräkt i oss mat hela eftermiddagen avslutade vi med en suverän efterrätt…

Nämligen den här apelsinsalladen. Precis vad man är sugen på när man ätit massa tung mat.

När maten dukats undan flyttade vi in i vardagsrummet och gjorde iordning där i väntan på tomten. La fram alla julklappar under granen (tomten kommer ju bara med någon liten sak till varje barn).

Bertil var kalasklädd i Blaou och Juni i en antik kimono från Tokyo.

Vi väntade spänt på jultomten som strax därefter kom gående ute på den mörka vägen, med lyktan i högsta hugg. Väldigt spännande! Speciellt för Bertil som var övertygad om att pappa eller morfar skulle klä ut sig till jultomte. Istället kom en riktigt sådan.

Av tomten fick barnen varsin glittrig skattkista full med smycken och hårspännen (Anna hade tömt sina smyckesskrin och kompletterat med loppisfynd och lite glittrigt nagellack). Folke var så söt i sitt bjäfs! Han ville ha på sig nästan allt på en gång.

Bertil fick bland annat en loppad kostym i vilken han såg ut som om han skulle börja dansan flamenco eller något. Så underbar, gravallvarlig uppsyn! Bertil gillar ju att dansa flamenco – så det passade på pricken! Han svidade om på en gång.

Anna var tjusig och delade ut paket under granen. Och kors i alla tider – det var bara glada miner på barnen under utdelningen. Det slår annars aldrig fel att någon unge blir ledsen eller besviken, för att de är övervänta och helt uppskruvade av att ha gått och väntat hela dagen. Men juklappsutdelning redan vid femtiden på dagen är alltså ett vinnande koncept. Nästa år tar vi det ännu tidigare!

När barnen öppnat färdigt paketen tog jag fram Risalamande med körsbärssås (jag har lärt mig receptet av Jakobs danska släktingar). Och när vi glufsat i oss fick barnen gå och lägga sig. Alldeles glada och uppspelta lyckades de tillslut komma till ro. Då kom vi vuxna in i andra andningen! Fram med julgodiset och sällskapsspelen och sedan njuta lugnet. Bandu blev kvällens spelval och vi höll på ända till midnatt när också vi gick och knöt oss.

Vilken fin jul det blev!

Julhandeln förväntas slå rekord i år igen. Och vi förfasar oss och oroas. Och ja, visst är det bekymmersamt. Men inte särskilt konstigt. Vi tenderar att tänka att julhandelns rekord bara handlar om att vi köper fler julklappar. Men i julhandeln räknas all konsumtion under december månad in. Inte minst maten. Och här har ju hänt något. Ja det räcker med att titta på de senaste tjugo åren. Vi firar så långt och utdraget! För min mormor fanns det inte på kartan att börja äta julkakor innan jul. Nåja, pepparkakor och lussekatter till lucia var väl undantaget. Men all annan julmat väntade man med tills på julafton. Man åkte heller inte och åt julbord titt som tätt. Begrepp som glöggmingel och adventsfest existerade inte. Knappt för mina föräldrar. Men själv har jag bakat juliga kakor sedan slutet av november och haft folk hemma på juligt fika varje helg sedan dess. Säkert har jag tredubblade matkostnader i december månad.

Och när jag jobbade i butik kom den stora delen av omsättningen i december inte från julklappar – utan från folk som kom in och letade julklappar men istället hittade någonting till sig själv. Som det lätt blir när man springer i affärer och utsätts för frestelser. Och ska man gå på massa glöggmingel och julbord december igenom så är det klart att man också kan känna behovet av fler festliga kläder och trevliga gå bort-presenter till värdparet. Det är inte så konstig, egentligen. Även om det är onödigt.

Julpyntet har tyvärr blivit väldigt trendbetonat -medan det för mormor var viktigast med traditioner. Det försöker jag hålla fast vid. Jag struntar i trenderna och kör samma varje år. Och så gott som allting är fyndat på loppis. Men sammantaget har jag ändå mycket mer av allt. Mer julblommor, fler julstjärnor i fönstret, fler tända ljus och fler pumlor i granen.

Jag vet inte om vi vill ha mindre julfirande egentligen? Är det dumt att fira länge? Själv tycker jag om att julen får börja tidigt – men inte om det betyder att den ska rensas bort på annandagen. Sånt gör mig stressad. Jag vill låta julen ta sin rättmätiga plats. Och visst måste den högtiden få kosta extra. Maten, festen, ljusen. Något annat tror jag är orimligt. I kostnaderna för mitt julfirande är dock konsumtion av klappar den minsta posten. Det som drar iväg är allting annat. När jag kryper ur den dimmiga höstens isolering och börjar träffa folk igen. Det är där pengarna läggs.

Jag blir deppig när rekord slås för julhandeln.  Men fokuset blir samtidigt fel när vi stirrar oss blinda på och jagar upp oss över siffrorna. För det handlar väl om vad vi lägger pengarna på? Om vi väljer att äta ekologiskt, närodlat och fairtrademärkt. Och när det gäller festkläder, dekorationer och klappar – först och främst köper begagnat. Då kanske julen kan få vara en tid av överdåd. Men med hyfsat gott samvete.

Eller vad tror ni?

Nu ska ni få följa med hem till mig på en rejäl rundtur i mitt julpyntade hem.  Förbered er på en julig bildbomb! Så här ser det ut när man kommer in på gården. Vår veranda är lika fin i snö som grönska. Kanske till och med finare nu.

På dörren hänger en granriskrans med en julröd klocka på.

Inne på verandan är det kallt. Här sitter vi inte vintertid, men använder verandan som en sval. På bordet ligger en handbroderad julduk jag köpt på loppis i Borås. Går man ut genom de röda dörrarna hamnar man på baksidan av huset. Vi har dörrar på båda kortsidorna av verandan. Ett par till framsidan och ett par till baksidan.

Granrisknippen är fina som snittblommor!

Skor och lite ved. Måste skaffa en ny och bättre vedkorg!

När man öppnat ytterdörren och kommit in i hallen ser man det här rakt framför sig. Vardagsrummet.

Vår gran som är nästan tre meter hög.

Rummet från andra hållet. Tycker så mycket om den antika mattan jag fått bytlåna med min syster. Allt här inne utom soffan är köpt begagnat.

Genom pardörrarna ser man in i matrummet.

Här sitter vi och äter och umgås. Utsikten vätter ner mot åkrarna och skogen.

En kökssoffa behövs för att göra varje hus till ett hem. Här ligger man och filosoferar och vilar och har det skönt.

Det gamla skåpet är extra fint i juletid. Och nu håller min novemberkaktus på att slå ut för fullt.

Ovanpå porslinsskåpet står en stor, gammal tomteparad.

Bredvid matrummet finns köket. I alla rum finns fönster i alla vädersträck. Det skapar sådan rymd och ett härligt ljus inne. Är svårt förtjust i mina redalådor i porslin, den handbroderade paradhandduken, julbonaderna och alla små plåtburkar.

Men det här är nog ändå min favorithörna i hela huset. Karmstolen bredvid vedspisen. När jag känner mig frusen sitter jag här och eldar, med radioapparaten trivsamt brummande ovanför huvudet.

Ciselerade nejlikoapelsiner i en gammal träskål från 1800-talet. Både vackert och väldoftande!

I köket finns en liten matplats, som vi mest bara fikar vid ibland – och som huvudsakligen används som köksö. Och så en till kökssoffa såklart! Kan aldrig få för många.

På bordet står amaryllis, tomten med julnötterna och så min urgamla ljusstake med bjällra och allt.

Stora pepparkakshjärtan pryder fönsterna. De luktar så gott!

Och utanför fönstret skymtas verandan.

Ännu mer granris…

Gulliga gamla hyllremsor med julmotiv vill jag inte vara utan. Alla plåtburkar används som förvaring för ingredienser – ingenting är enbart för dekoration. Som grytunderlägg använder vi de här gjorda i luffarslöjd.

Här tycker jag om att stå och laga mat och baka och titta ut. Lika fint nu som på sommaren.

Köket åt ena hållet.

Och åt andra. Det är detaljerna som gör det. En gammal flugsmälla på en spik, en sliten liten julbonad. En plåtburk med rostfläckar och en tygficka för kork och snören.

Men nu lämnar vi köket och går upp på övervåningen. Genom hallen och upp för trappen.

Till barnens rum. De har störst rum i hela huset med stora, härliga fönster ner mot åkrarna.

Så här är utsikten.

I kammaren innanför sover de tillsammans.  Och bakom ryggen på mig (när jag fotograferar den här bilden) finns Folkes gamla sovrum som nu är mitt kontor. Dock är det så stökigt att jag inte ens iddes öppna och försöka fota. Det får jag visa en annan gång.

Allting är så pyttigt och gulligt i den lilla sovkammaren.

Går man ut i trapphuset igen (som jag glömde fota – men tro mig ni missar inget, den ska renoveras efter jul) och väljer en annan dörr så kommer man in i vårt sovrum.

Min fristad. Här är det enda stället i huset där barnen inte får leka och härja. Har ska lugn råda!

Utsikten från sängen går inte av för hackor. Tycker om att bo där det är så kuperat.

I fönstret hänger en loppisfyndad julstjärna som tydligen är från 1940-talet någon gång. Den här julstjärnan har jag legat och tittat på varje skymningstimme i december. För det är i sovrummet jag spenderar mest tid nu när jag har så ont i kroppen. Då är det skönt med ett fridfullt vackert sovrum och något fint att fästa blicken på.

Och nu när vi fått jullov, all julmat är klar, alla paket inslagna och huset städat och pyntat klart. Nu kan julgästerna komma! Eller rättare sagt – imorgon kommer de. Som vi längtar! 

Igår kväll fick jag besök av mitt gamla tjejgäng från gymnasiet. En något decimerad skara visserligen, på grund av sjukdomar och resor. Men fint var det. Varje jul försöker vi samlas och ses igen. Och det är som att ingen tid har passerat.

Jag gjorde blond glöggsangria som inte gick av för hackor.

Runda, goda saker.

Vi hade så mycket intressant att prata om. När den ena är advokat och den andra barnpsykolog och den tredje jobbar med krisberedskap. Att ha vänner som lever helt andra liv och arbetar med annorlunda saker än mig – det berikar mitt liv så mycket.

Jag är så nöjd med den här decembermånaden. Jag hade bestämt mig för att verkligen låta det sociala få ta plats. Ha vänner hemma varje helg och gärna på vardagarna också. Bjuda på många fikan, kalas, fester och spontana häng. Efter hösten då jag alltid blir ganska isolerad och ensam vill jag att december ska vara en stor, varm famn.  Jag har verkligen insett att även fast jag är introvert kan det bli för mycket av det goda. Att komma ur min bubbla gör så mycket för mitt mående. Och så älskar jag att få ordna mysigt, vackert och gott för andra. Att folk kommer hem hit och jag får allt det här sociala – utan att behöva åka ifrån min favoritplats.

Nu har jag gjort alla julinköp och behöver inte åka in till stan en enda gång förrän efter helgerna. Det känns sååååå skönt. Det sista jag gjorde var att köpa med mig fina julblommor. Hyacinterna hade blommat över så jag ersatte dem med nya, fräscha i julgrupperna. Och så slog jag till på amaryllis. Så vansinnigt vackra! De är ståtliga med sina långa stjälkar – men när man sätter dem i en tät, låg bukett är de mer lättplacerade. Och så syns överdådet bättre.
Så binder du en jättekrans av granris

Pynta porten med gran

Enkla glada julpyssel som sätter stämningen

Ljusrosa amaryllis ihop med julröda tulpaner pryder köksbordet.

Ett knippe röda tulpaner står också på kistan i vardagsrummet.

När vi får gäster tycker jag om att placera ut små knippen med blommor runt om i hela huset. Det känns både välkomnande och lite lyxigt. Men jag väljer sånt som är billigt och står länge. Som vaxblommor och nejlikor och kanske en kvist jag knipsat från min murgröna i fönstret. Ett sådant arrangemang pryder sin plats vid badrumsspegeln.

Nu ska jag bege mig ut på tomten och knipsa in julens ALLRA vackraste snittblommor. Nämligen gran, tall och enbärsris. Stora fång vill jag ha, som doftar gott i hela huset.

Jag älskar mina loppisfyndade jultidningar. Har ett helt gäng exemplar av Husmodern som alla är från 1937, 1938 och 1939. Varför gör ingen så här fantastiska tidningsomslag längre?

Man får lära sig så mycket nyttigt också. Som att decaemaljfärg fäster på både tyg, stearlinljus och plåt. Och så får man massor av tips på hur man använder denna revolutionerande produkt till julpysslet. Man får också veta att Drottning Astrids barn ämnar fira svensk jul i Laekens och att Kruschens salt botar all reumatism omgående.

Den som saknar presentideér till fästmannen får tips om att sy ett slipsetui. Som håller ordning på slipsarna i byrålådan och är praktiskt att ta med på resan.

Det här är ju krigstider – så alla julklapptips är sånt man kan göra själv. Nåldynor, fodral för silverbesticken. Eller varför inte ett egentillverkat skärp och ett fodral för stoppgarnet? Typiskt bra sak att ha, det är ju så jobbigt när stoppgarnet dräller runt överallt.

Det mest udda julpysseltipset är för barn, och ni ser det på bilden ovan.  Enligt instruktionerna ska man välja ut några riktigt röda, rosiga äpplen. Och sedan taga lika många valnötter. Klippa ut flera lager silkespapper till en rund krage och fästa på äpplet. Borra ett litet hål i botten på valnöten och stick in en tändsticka. Fäst valnöten i äpplet, som ett huvud. Rita ansikte på valnöten. Och sedan forma sedan en strutig hatt av kräpp-papper till valnötshuvudet. Limma fast hatten och avsluta med att sticka ner en bit granris i äpplet. Så är den vackra juldekorationen färdig…

Hur kan något vara så fint?  Jag låter tidningarna ligga framme i juletid. Både som dekoration och för att kunna roa mig med läsningen.

Efter att grundligt ha läst annonserna överväger jag nu att beställa hem en burk Fermita-salva som gör bysten vacker. Formita A motverkar stora och slappa bröst. Formita B gör istället brösten större och fylligare. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun så man beställer rätt burk… Levereras i diskret förpackning till den nätta summan av 3.50 kronor styck. Tusentals nöjda kvinnor har redan handlat!

Mina bästa husmorstips!

Nu har jag slagit in alla julklappar. Det blev en hel del tillslut! Men majoriteten av dem är loppisfynd, böcker eller saker som varit i min ägo som nu får vandra vidare. Många platta paket bidde det hur som helst…

Jag delade ju med mig av tidigare års paketinslagningar – alltifrån brunt kraftpapper till färgglada pasteller. Men i år valde jag en annan väg. Satsade på superklassiska vita paket med röda snören. Som hämtat från ett julkort av Jenny Nyström. Först letade jag makulatur att slå in dem i (brukar finnas i välsorterade mataffärer). Men när jag inte kom över något sådant köpte jag en rulle ritpapper från IKEA. 30 kronor för 30 meter.  Som hittat! Perfekt också då pappret är lite matt och dessutom varmgult i färgen istället för kallt, blekt. Precis som jag vill ha det,

Såklart ska alla paket lackas också! Det randiga snöret kommer från Panduro.

Lackstängerna köper jag alltid på Sandbergs Pappershandel i Umeå. Älskar att få inslaget med omsorg i silkespapper. Tyvärr var mitt fina lacksigill därifrån spårlöst försvunnet när jag skulle slå in paket. Så jag fick tillverka mitt eget. Ni ser det här till vänster. En slags syl fick agera stämpelskaft och så fäste jag ett mynt i änden på den, med limpistol. Funkade förvånansvärt bra och det blev väldigt gulliga stämplar.

Kan inte minnas sist alla paket var ordnade i så här god tid innan jul. Inte ens någon sen, eftersläpande leverans som fattas. Allt är redan på plats.

Nu har jag gömt paketen i skåpet i sovrummet, så att den klåfingriga fyraåringen inte ska bli för frestad.

Visst följer ni mig på instagram? Det här året har jag gjort 435 poster och fått 1,2 miljoner likes. En smått hisnande siffra! Tack för det. För tredje året i rad kommer här ett blogginlägg med mina nio mest gillade instagraminlägg. (Ta reda på dina bästa nio inlägg på Best Nine)

9e plats. 7266 likes, 98 kommentarer

Nu är hela hemmet julstädat. Golven såpskurade, textilierna dammade, badrummet skinande blankt. Och ikväll har vi klätt granen och nu ligger jag på rygg en stund och tar in alltihopa. Friden, nåden, skönheten. Älskade december.

8e plats. 7281 likes,  245 kommentarer

Det enda riktigt nödvändiga julpyntet är luciatåget som Bertil gjorde när han var fem. Folke till vänster, Bertil till höger och mamma i mitten

7e plats. 7783 likes, 347 kommentarer

Om en vecka är det val. Jag har alltid känt mig så glad när jag röstat. Stolt över att bo i en av världens äldsta och mest välfungerande demokratier. Men i år känns det mer viktigt än glatt. Jag tänker på hur ”Sverigevänner” tar sig rätten att definiera var som är svenskt. Jag är själv en Sverigevän. Älskar hembygdsgårdar, folkmusik, bondromantik och röda små torp. Men för mig är svenskhet framförallt vår strävan efter jämnlikhet. Mellan kön, etnicitet, sexualitet. Att vi är ett land som till skillnad från många andra tar hand om våra svagaste. Vi har gått bland de främsta när vi drivit igenom rösträtt, strejkrätt, miljörätt. Gratis förskola, vård och omsorg. Fria medier utan politikers klåfingrighet. Här har funnits (ja finns ännu) en stor medmänsklighet och solidaritet med utsatta människor. Men allt det är på väg att förändras. Om inte vi som värnar dessa värderingar går och röstar. Jag vill inte tas hundra år tillbaka i tiden. Jag vill tro att vi är fler svenskar som älskar vårt öppna, fria och framsynta land. Än som vill stänga omvärlden ute och dra klockan tillbaka. Att vi är fler som inte vill rösta på SD-politik som tex sambeskattning – som kommer föra kvinnan tillbaka till hemmet. Vi behöver all arbetskraft vi kan få, både kvinnor och invandrare. Annars kommer vi aldrig kunna säkra välfärden. Vi behöver befolkningstillväxt! Och jag förstår faktiskt inte hur någon som värnar om Sverige vågar lägg en röst på SD? Deras partiledare må ha en väloljad trut och veta vad han ska säga för att gå hem i stugorna. Men alla andra politiker som utgör SD? Det är inte direkt våra vassaste, klokaste, mest meriterade. Snarare är det skrapet från botten – när jag tar del av det de säger, skriver och driver igenom ute i kommunerna. Jag litar inte en sekund på att de som parti kan göra något gott för mitt land. Jag tror nu inte att jag med denna text kan omvända en enda SD-anhängare. De verkar immuna mot fakta och förnuft. Men jag hoppas att alla ni som kan rösta verkligen GÖR DET på söndag. Röstar för frihet, demokrati, miljö och jämställdhet. Använd er röst – annars kommer någon annan att använda er tystnad. (illustration Danny demon 77 )

6e plats. 7813 likes, 143 kommentarer

Nu med trean känner jag mig som en sån himla morsa. I ordets bästa bemärkelse. Har liksom snart en åttaåring, en fyraåring och en tredje på väg. Under första graviditeten kände jag mig lite som en flicka. Under den andra var jag en ung kvinna. Nu är jag en jävla MORSA med den pondus som det innebär. Känns så himla skönt. Kom inte och ”lilla gumman” mig tack. Den här tigermamman äter såna typer till frukost.

5e plats. 7960 likes, 142 kommentarer

Tänk att just jag får leva. Vara frisk. Plantera aklejor, planera semestrar och borsta tänderna på bångstyriga barn. Det är inte kattskit inte. Tackar varje dag för nåden. Jo. Varenda dag tackar jag. Det är så det blir när man förlorat någon. Eller själv varit nära att förloras

4e plats. 8528 likes, 152 kommentarer

Så fort Allhelgona har passerat får man börja jula och göra vinterfint. På bloggen har startskottet gått! Och nu även här. Vi börjar med denna vinterporrbild som innehåller allt man vill ha av denna årstid. Tusen ljusslingor, massa snö, gulliga hundar och ett mysigt litet hus att söka skydd i

3e plats. 9958 likes, 417 kommentarer

I väntan på snön får man måla den

2a plats. 11259 likes, 152 kommentarer.

Tog sparken till morgontåget och så här ser parkeringen ut vid affären i byn. Bästa fortskaffningsmedlet! ”In Sweden we call it a kick”

1a plats. 13 167 likes, 850 kommentarer

När fyra snart blir fem ♥️ Om det bloggar jag idag.

Nä, det känns nästan skamligt att säga det, men det måste sägas ändå: skurna pepparkakor är dubbelt så goda som vanliga! Min faster Inger gjorde ofta just den här typen av kakor och bjöd på, så det är ett kärt barndomsminne för mig. Och jag som fort tröttnar på att kavla deg och stansa figurer (men däremot inte på pepparkakssmaken) kan verkligen rekommendera att göra peppisar i den här varianten istället.

Skurna pepparkakor med mandel

Print

Ingredienser

• 100 g sötmandel

• 2 dl strösocker

• 3 tsk kanel

• 2 tsk pepparkakskrydda

• 1 tsk bikarbonat

• 6 dl vetemjöl

• 1 dl ljus sirap

• 200 g rumsvarmt smör.

Print

Gör så här

• Grovhacka sötmandeln och blanda med de torra ingredienserna i en bunke. Rör ner sirap och mjukt smör. Rör till en jämn deg och rulla sedan till en lång korv. Lägg i frysen i en halvtimme. Sätt ugnen på 175 grader
• Lägg bakplåtspapper på en plåt och skär sedan degen i skivor. Ca 3 mm tjocka. Lägg ut på plåten med lite mellanrum mellan kakorna.
• Grädda mitt i ugnen i 8-10 minuter. Låt svalna, förvara sedan svalt och lufttätt.

Nu är hela hemmet julstädat. Vartenda golv är linoljesåpat och skurat, alla textilier vädrade och hyllor dammade. Nu doftar det gott från nock till golv. Och de mesta av iulstöket är avklarat. Då är det dags att pynta granen. Brukar egentligen vänta tills lite närmre jul – men när vi nu julstädat och gjort fint såg jag ingen anledning att avvakta. Barnen hjälpte till såklart. I toppeluva och badbyxor.

Sist av allt (när barnen pyntat klart med sitt) hänger jag upp mina ljuvliga glaskulor jag samlat på mig på loppis. De flesta för någon femma styck.

Helt ljuvliga! Och såklart pyntar jag också med halmfigurer, änglahår på ljusen och gammaldags tomtar i garn.

Mina flaggspel (även de loppisfynd) vill jag inte heller vara utan. Och så massa vackra gamla smällkarameller. Tror de här har minst 70 år på nacken.

Hängde först upp glittret men tog sedan bort det igen. Kändes fint med en riktigt gammaldags julgran i år, helt utan glitter. Och förvisso är ädelgranar ståtliga – men jag föredrar en rödgran. Både för doften och det gammaldags utseendet. Den här täta granen köpte jag i stan och visst är den underbar. Men för mig gör det ingenting om granen är lite gles och rapplig. För det finns något så Pettson-charmigt och anspråkslöst i det!

Jag blir så glad av att se alla ärvda saker vid jul. Och tänka på de jag tycker om. Kandelabern och krubban kommer från min farmor och radion från min svärfar.

Krubban består av ett gäng udda figurer som inte riktigt passar ihop och där några har tappat huvudet. Men vad gör väl det? Älskar den här krubban ändå!

Den gamla ylleduken är en flygelduk från 1800-talet. Jag köpte den  för länge sedan i den antikaffär som några år senare blev lokalen till vårt nuvarande kontor!

Nu blandar sig doften från linoljesåpan med doften från gran, hyacint och apelsinnejlikor.

På piedestalen står en novemberkaktus i en gammal majolikakruka. Just den här typen av gammaldags blomma hade min farmor – och den finns också avbildad i Carl Larsson och Ilon Wiklands målningar.

På skåpet i vardagsrummet står adventsgranen fortfarande grön och fin, tillsammans med julkyrkan och oljelampan.

Vid dörren hänger några gamla loppisfyndade pappersklockor och ovanför en smal, lång julbonad.

Medan vi julstökat och städat har Melker legat sömnig och trynat. Han syns knappt, kamouflerad i min kofta.

Nu ska jag vila mina onda fogar en stund, dricka lite te och äta pepparkakor och känna julefriden sprida sig i hela kroppen. Hela familjen sover så jag har huset för mig själv. Så härligt med december – och att snart ha hela tjocka släkten här för att fira tillsammans!

Sega, kryddiga korintkakor att doppa i mjölk eller te är himla gott – och passar perfekt till jul. Det här receptet kommer ursprungligen från boken “Klassiska kakor på nytt sätt”  där jag hittat mycket bakinspiration genom åren. Eftersom smeten bara klickas ut och inte behöver vila i kylen innan – går det snabbt att göra kakorna.

Kryddiga korintkakor

Print

Ingredienser

• 150 g smör

• 3 dl havregryn

• 3 dl vetemjöl

• 1 1/2 dl strösocker

• 1 tsk hjorthornssalt

• 1 tsk mald kanel

• 1/2 tsk mald kryddnejlika

• 1 dl mjölk

• 3 dl korinter

Print

Gör så här

• Smält smöret i en kastrull. Blanda alla torra ingredienser och tillsätt sedan smör, mjölk och korinter.
• Arbeta ihop till en smet. Klicka ut små kluttar på ett bakplåtspapper och tryck till lätt på toppen.
• Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i ca 8 minuter.

Den absolut finaste klapp du kan ge till ett barn (och här är jag givetvis heeeeelt opartisk) är ett gosedjur från Yawama of Sweden som jag är med och driver sedan många år tillbaka. Tillsammans med min syster Anna och Nicola som är född och uppvuxen i Zambia. Vi säljer handgjorda gosedjur tillverkade i Zambia och formgivna i Sverige. I början var det en liten grupp kvinnor som vi lärde upp till hantverket – idag är de närmare 50. Vi åker ut till byarna på landsbygden och lämnar garnet till kvinnorna och hämtar leveransen någon vecka senare. På det sättet kan de arbeta hemifrån (där de har ansvar för barn och hushåll) och ändå få en försörjning. Någonting som ger dem ökad makt i familjen. Men också möjlighet att skicka barnen till skolan eller köpa exempelvis malariamediciner. Bättre kan det knappast bli!

Idag säljs Yawamas gosedjur i butiker över hela landet – men också i Frankrike, Holland, Belgien, England och Tyskland. Det är vi otroligt stolta över! För vi vet att gosedjuren förändrar Zambiska barns liv till det bättre. Så ge bort ett gosedjur från Yawama of Sweden i julklapp till någon! Det är mitt tips <3

(Psst….våra leksaker är stickade av OEKO-certifierat bomullsgarn med OEKO-certifierad akrylfyllning. Alla våra fyllda djur kan maskintvättas och leksakerna är CE-märkta. Det går det inte att hitta två precis likadana Yawama-leksaker. Det är en del av charmen med att köpa hantverk. Några gosedjur är längre, kortare, rundare eller slankare än gosedjuret du ser på bilden. Men vi lovar att varje leksak har sin egen charm och håller samma höga kvalitet. Yawamagosedjur är lika unika som kvinnorna som producerar dem).

Jakob är i Budapest i helgen och jag är själv med barnen. Det är lite jobbigt när jag har så ont i kroppen – framförallt med hunden och eldningen. Jag eldade i alla fall som en galning innan jag gick och la mig i fredags, för ute var det -25 grader. Ändå frös jag natten igenom och när barnen kom in till mig hackade de tänder och var helt nedkylda. Då var det som att jag äntligen fattade att någonting var på tok. Elementen var iskalla och inomhustermometern visade på 12 grader. En säkring hade gått i källaren under natten, så varmvattnet som skulle pumpas runt hade stannat kvar där nere. Det blev några kalla timmar innan jag fick ordning på allt igen och riktig värme i huset. Tur då att vi skulle in till stan och gå på julmarknad med barnens farmor. I stan var det nämligen lite varmare.

Tant grön, Tant Blå, Tant Gredelin.

Flera år i rad har jag tänkt att jag ska gå på någon julmarknad – men orken att åka in till stan en helg har inte riktigt funnits. Helst vill jag ju aldrig lämna gården! Men i år fanns både orken och peppen. Och det var så fint ute.

Runt bäcken hade det bildats decimeterlånga franskanter i isen. Hur vackert?

Barnen beundrade från bron

Vi strövade runt, kollade på djur och kikade i alla stånd vi gick förbi. Det var mysigt men väldigt mycket människor. Jag tycker faktiskt att Umeå håller på att bli en för stor stad. Det är ett sådant liv och sjå på alla ställen man vill besöka. Man vill ju slippa ha det lika trångt här som i Stockholm! (Herregud vilken lantis jag blivit – men jag står för det). Jag gillar lagom med folk.

Folke var på sitt soligaste humör och gick runt och sjöng högt på luciasånger, så där så att förbipasserande stötte i varandra och log. Underbara unge. En sådan här aktivitet är verkligen HELT avhängig humöret på barnen. Är de glada går allt bra, är de ur form kan man lika gärna strunta i alltihop och åka hem.

Jag tittade på fårskinn. Skulle gärna vilja ha ett till. Jag har ju ett fint från ett Gotlandsfår – funderar på vilken sort jag nu ska komplettera med? Det är ju bra med fårskinn till den kommande bebisen också. Att bädda i vagnen och sparklådan med.

Vi hittade en stor fin halmbock som barnen beundrade.

Och ett stånd med underbara stickade vantar. Vill ha allihopa på en gång tack.

Såklart var vi tvungna att köpa Gahkku – samisk glödkaka. Den är så god! Och så slog jag till på en julkärve.

Dessutom en påse marknadskarameller. De är ett måste. Inte nödvändigtvis för att de är särskilt goda – men av hävd och tradition. Jag hittade också fina gamla antika julbokmärken – ska visa bättre bild sedan. Har en pysselidé jag tänker genomföra med dem. Barnen fick varsin gullig ring och varsin kristall av farmor – de fick välja helt själva bland allt de såg. Och när vi strosat omkring i två-tre timmar åkte vi hem igen. Vi fikade Ghakku och drack te sedan somnade jag på farmors sköna soffa medan hon och barnen lekte.

Vilken perfekt decemberlördag!

Avundsjuka är ingen bra känsla. Men man kan använda den till bra saker. Den kan peka på vad som saknas i ens eget liv. Vad man gör för lite eller för mycket av. Vad man vill ha istället. Jag satt och tänkte efter när jag sist blev avundsjuk på någon annans liv. Tidigare kan det ha handlat om karriärmässiga saker. Att jag längtat efter en framgång som någon annan upplevt. Blivit sporrad att själv försöka mer. Men jag inser att det är sällan jag känner så nu för tiden.

Jag blir inte så imponerad när jag ser vad folk hinner och åstadkommer. För jag vet vilket pris de betalar för att hinna det. Och det priset är jag inte beredd att betala. Jag har redan gjort det i flera år.  Och genom utmattningen har jag upplevt det som finns bakom. Tomheten och självföraktet när jag jobbat för mycket under en tid. Tappat kontakten med vem jag är. Bristen på andlighet och känslan av ett meningsfullt liv. Ärligt talat hade det känts lite sorgligt om jag fortfarande velat betala det priset, när jag nu vet att belöningen är så oerhört flyktig.

Men de gånger som jag faktiskt känt avundsjuka sista åren. Sådär på djupet så att jag måste ifrågasätta mitt liv. Det är när jag ser vänner som har en fin balans. Vars liv inte är karriärkaos och tusen bollar. Vänner som tar hand om sig själva. Är snälla med sig själva. Men också orkar och förmår ha en fin relation till sina barn och sin partner. Som inte ses i dörren mellan hämtningar och lämningar. Som är närvarande i sitt eget liv. Som bestämmer riktningen.  Det där avundsjuka hugget har kommit när jag blivit hembjuden till en vän som har haft tid att baka och läsa en bok och ordna fika mitt i veckan. Och jag måste säga nej för att mitt liv varit uppbokat och inrutat utan minsta andrum.

För de flesta är jobb ett villkor för försörjning – inte något man gör för prestige och självförverkligande.  Men jag som är så priviligerad att jag kan jobba mindre. Jag som byggt ett liv med låga levnadsomkostnader. Varför har jag jobbat som jag gjort? Blivit så hög på att vara efterfrågad att jag slutat fråga efter vad jag själv vill?

Men sedan en tid tillbaka har jag gjort annorlunda. Genomfört konkreta förändringar.  Jag skrev lite om det i inlägget att leva noggrant. Arbetsbördan har minskat, jag har vågat säga nej till jobbuppdrag. Flera fasta uppdrag står på paus – som  podden och Expressenkrönikorna. Och för första gången sedan 2010 har jag inte en ny bok på gång. Det känns så otroligt skönt!

Att jag lyckats ändra riktning på livet lite, blev tydligt när jag bläddrade igenom mitt eget instagramflöde från det här året och kategorin “vardagsbestyr” på bloggen. Så många inlägg och bilder som väcker varma känslor. Som nästan rör mig till tårar. I tacksamhet över att få ha det så fint. Meningsfullt och rikt och lugnt och vackert. Jag ser alla dagar med barnen, långfrukostar med Jakob, matlagshäng och roliga kompisresor. Besök hos mormor och lediga dagar jag ägnat åt att arbeta i trädgården, baka eller möblera om huset. Jag ser att mitt år har varit fyllt av liv – istället för prestation. Och riktigt så har det ju inte känts tidigare. Flera år har det tvärtom varit plågsamt att kolla tillbaka. Märka mellan raderna hur jag pressat mig själv och kört över min vilja. Hur jag fått tumma på allt det jag egentligen helst vill. Till förmån för jobb, jobb, jobb.

Och nu när jag verkligen tänker efter så minns jag inte sist jag blev riktigt avundsjuk på någons liv. Det måste väl betyda att jag befinner mig på rätt plats? Att jag gör det jag ska göra? Att jag lever noggrant?  Jag tror det. Det känns så.

Igår började morgonen med riktigt mys! Bertils lilla byaskola hade luciafirande på bönhuset. Folke och Jakobs mormor följde med och tittade vilket var extra roligt för barnen. Ute visade termometern på nitton minus. Skönt att sitta i ett varmt bönhus då.

Så fin utsikt över byn! Kom att tänka på när vi var där på skolavslutning i våras. Då tog jag likadana bilder, men från en grönskande sluttning.

Vi hade alltid skolavslutning i kyrkan när jag var liten och bodde i stan – och det var så mysigt att gå dit i fackeltåg. Nu upplever mina barn samma sak, fast här på landet!

Bad pojkarna om en bild och som ni ser var det ruskigt kallt ( kameran orkade knappt med).

Efter kyrkan var det luciafika på skolan. Därefter pep jag hem för att gå ut med Melker. Det blir korta promenader (typ fem minuter) när det är så här kallt ute. Längre kan han inte gå. Passar mig utmärkt.

Så fint med frosten som ligger på allting utomhus!

Efter någon timme var det dags att ta Folke på fyraårskontroll på BVC. Gillar verkligen att gå till doktorn och tandläkaren och optikern med barnen. Det är liksom så himla mysigt och gulligt att se dem “ute bland folk”. Hur de interagerar, frågor roliga saker och pratar sju stugor fulla – med helt okända människor.

Jag har också passat på att baka lite julkakor

Mjuka, sega och kryddiga korintkakor bland annat. Och så två sorter till. Recept kommer!

Är så förtjust i allt gammalt julpynt som kommit fram i köket.

Den urgamla plåtburken med brutet tak på.

Den lilla tomteparaden som är så skör att den knappt hänger ihop. Och så julkryddorna i fina gamla plåtburkar jag fått av en gullig bloggläsare. Självklart får de stå framme på redalådorna i köket. I de små porslinsfacken har jag torrjäst och saffran och vaniljpulver och andra viktiga baksaker.

När kakbaket var klart dukade jag fram lite fika.

Man måste ju belöna sig med te och en stunds vila och provsmaka allt man åstadkommit.

Nu blir det mörkt sekunden efter att det ljusnat för dagen. Och det finns något vilsamt i det mörka. Jag sänker tempot. Tänker att det är den här perioden som får mig att orka med aktiva maj och juni med midnattssol och långa, verksamma dagar där jag promenerar eller påtar i trädgården till tolvtiden varje kväll. Charmen finns i att livet är så olika.

En gräslig jultröja, är inte det nästan ett måste att ha i december?  Älskar min ulltröja med kattmönster som jag hittade på Myrorna.  Varm och skön för min stora mage!  Och den behövdes idag när termometern visade på sjutton minusgrader. Isrosor fulla fönstret och tung snö på träden. Det är så vackert att man bara vill stanna tiden!

Jag åkte in till stan och gjorde ärenden idag och tog ett spännande jobbmöte. (Fast inte för någonting som ligger i närtid. För just nu kan jag ju inte dra igång någonting.  Vill inte heller). Men förvirrad som jag är hade jag tagit fel på tiden och kom en timme tidigt till mötet på kontoret. Jag la mig en stund på den röda sammetssoffan och utan att jag märkte hur det hände hade jag plötsligt sovit i 45 minuter. Dreglat och snarkat hade jag säkert också. Tur att jag var ensam på kontoret i alla fall!

Ja, det var min onsdag det. Och imorgon ska jag få gå på skolans luciatåg i byn (och säkert gråta massor) och sedan ska jag blogga några härliga juliga inlägg för veckan!

Klädd som en julkula – gravid i stickat och rejäla vinterkängor!