Nu är hela hemmet julstädat. Vartenda golv är linoljesåpat och skurat, alla textilier vädrade och hyllor dammade. Nu doftar det gott från nock till golv. Och de mesta av iulstöket är avklarat. Då är det dags att pynta granen. Brukar egentligen vänta tills lite närmre jul – men när vi nu julstädat och gjort fint såg jag ingen anledning att avvakta. Barnen hjälpte till såklart. I toppeluva och badbyxor.

Sist av allt (när barnen pyntat klart med sitt) hänger jag upp mina ljuvliga glaskulor jag samlat på mig på loppis. De flesta för någon femma styck.

Helt ljuvliga! Och såklart pyntar jag också med halmfigurer, änglahår på ljusen och gammaldags tomtar i garn.

Mina flaggspel (även de loppisfynd) vill jag inte heller vara utan. Och så massa vackra gamla smällkarameller. Tror de här har minst 70 år på nacken.

Hängde först upp glittret men tog sedan bort det igen. Kändes fint med en riktigt gammaldags julgran i år, helt utan glitter. Och förvisso är ädelgranar ståtliga – men jag föredrar en rödgran. Både för doften och det gammaldags utseendet. Den här täta granen köpte jag i stan och visst är den underbar. Men för mig gör det ingenting om granen är lite gles och rapplig. För det finns något så Pettson-charmigt och anspråkslöst i det!

Jag blir så glad av att se alla ärvda saker vid jul. Och tänka på de jag tycker om. Kandelabern och krubban kommer från min farmor och radion från min svärfar.

Krubban består av ett gäng udda figurer som inte riktigt passar ihop och där några har tappat huvudet. Men vad gör väl det? Älskar den här krubban ändå!

Den gamla ylleduken är en flygelduk från 1800-talet. Jag köpte den  för länge sedan i den antikaffär som några år senare blev lokalen till vårt nuvarande kontor!

Nu blandar sig doften från linoljesåpan med doften från gran, hyacint och apelsinnejlikor.

På piedestalen står en novemberkaktus i en gammal majolikakruka. Just den här typen av gammaldags blomma hade min farmor – och den finns också avbildad i Carl Larsson och Ilon Wiklands målningar.

På skåpet i vardagsrummet står adventsgranen fortfarande grön och fin, tillsammans med julkyrkan och oljelampan.

Vid dörren hänger några gamla loppisfyndade pappersklockor och ovanför en smal, lång julbonad.

Medan vi julstökat och städat har Melker legat sömnig och trynat. Han syns knappt, kamouflerad i min kofta.

Nu ska jag vila mina onda fogar en stund, dricka lite te och äta pepparkakor och känna julefriden sprida sig i hela kroppen. Hela familjen sover så jag har huset för mig själv. Så härligt med december – och att snart ha hela tjocka släkten här för att fira tillsammans!