Oj. Jag försvann visst lite mitt i julstöket när gästerna anlände i lördags. Men vilken fin julafton vi fick! Min faster och hennes man skulle ha kommit men blev tyvärr sjuka så det blev ”bara” vår familj, min pappa och min systers familj. Nio stycken. Som vanligt serverades julfrukost bestående av kakor. Mycket viktig tradition! Inget nyttigt får finnas på bordet.

Vi tände vartenda ljus på nedervåningen,

Och granen såklart.

Ute visade termometern på -18 grader.

Moster Anna snodde åt sig en kram.

Fyra småbarn i huset. Livat värre!

På julafton får barnen alltid något litet paket i strumpan, att pyssla med under dagen. Den här julen var inget undantag. De fick massor av cernitlera att dega med (fast det kanske heter fimolera nu för tiden?)

Jag och Anna blev så fast i degandet att vi inte kom ur morgonrockarna förrän vid elvatiden.

Men då klädde vi på oss och gick ut.

Då gick vi till fåren och sa god jul. De har fått flytta hem till oss nu – efter att ha bott några månader hos Albin i granngården. I växthuset ska de få bo ända till våren. Både våra två gotlandsfår och deras fina gutefår.

Så snälla får! Till och med baggen är kelsjuk.

När vi matat fåren tog vi sparkarna och gjorde sparktåg!

Förbi gulliga grannstugor inbäddade i vispgrädde

Storkusin och lillkusin

Så otroligt vackert på himlen!

Och med naturen som är så kuperad.

Jakob och Clemens var arbetssamma  och la färdigt sista varven på garagetaket. Men först fick de sopa bort all snö.

När vi blev kalla gick vi in och värmde oss. Fotbad till Folke.

Lykke fick vila en stund med paddan och gosa med Melker.

Båda pojkarna har fått vattkoppor så orken är inte på topp. Skönt med en stunds spelande och vila i kuddpölen.

Medan barnen vilade kirrade vi jullunch.

Känns så fint att det mesta på julbordet kommer från gården. Både köttet och nästan alla grönsaker.

Barnen fick på sig finkläderna. Precis som vi vuxna.

Jag och Anna hann till och med förevigas ihop innan det skymde helt.

Som jag letat efter en fin röd klänning som rymmer min stora mage. Hittade tillslut den här på loppis för 200 kronor. Satt som en smäck. Men förvirrad och tankspridd som jag är la jag senare på kvällen ett levande, tänt ljus (!) i knät på mig själv så att det smältes ett stort svart hål. Herregud alltså…

Dukade med min uppsättning Asiatisk Fasan som jag ärvt av min faster, och silverbesticken jag ärvt av min farmor och en lummerkvist draperad över bordet.

Till det antika kristallglas.

Efter att vi vräkt i oss mat hela eftermiddagen avslutade vi med en suverän efterrätt…

Nämligen den här apelsinsalladen. Precis vad man är sugen på när man ätit massa tung mat.

När maten dukats undan flyttade vi in i vardagsrummet och gjorde iordning där i väntan på tomten. La fram alla julklappar under granen (tomten kommer ju bara med någon liten sak till varje barn).

Bertil var kalasklädd i Blaou och Juni i en antik kimono från Tokyo.

Vi väntade spänt på jultomten som strax därefter kom gående ute på den mörka vägen, med lyktan i högsta hugg. Väldigt spännande! Speciellt för Bertil som var övertygad om att pappa eller morfar skulle klä ut sig till jultomte. Istället kom en riktigt sådan.

Av tomten fick barnen varsin glittrig skattkista full med smycken och hårspännen (Anna hade tömt sina smyckesskrin och kompletterat med loppisfynd och lite glittrigt nagellack). Folke var så söt i sitt bjäfs! Han ville ha på sig nästan allt på en gång.

Bertil fick bland annat en loppad kostym i vilken han såg ut som om han skulle börja dansan flamenco eller något. Så underbar, gravallvarlig uppsyn! Bertil gillar ju att dansa flamenco – så det passade på pricken! Han svidade om på en gång.

Anna var tjusig och delade ut paket under granen. Och kors i alla tider – det var bara glada miner på barnen under utdelningen. Det slår annars aldrig fel att någon unge blir ledsen eller besviken, för att de är övervänta och helt uppskruvade av att ha gått och väntat hela dagen. Men juklappsutdelning redan vid femtiden på dagen är alltså ett vinnande koncept. Nästa år tar vi det ännu tidigare!

När barnen öppnat färdigt paketen tog jag fram Risalamande med körsbärssås (jag har lärt mig receptet av Jakobs danska släktingar). Och när vi glufsat i oss fick barnen gå och lägga sig. Alldeles glada och uppspelta lyckades de tillslut komma till ro. Då kom vi vuxna in i andra andningen! Fram med julgodiset och sällskapsspelen och sedan njuta lugnet. Bandu blev kvällens spelval och vi höll på ända till midnatt när också vi gick och knöt oss.

Vilken fin jul det blev!