Sånt jag rekomenderar just nu

Livet på Dramaten i SVT är en serie i sex delar som handlar om just det – livet på Dramaten. Jag spelade teater under hela min uppväxt och tänkte länge att jag ville arbeta med det. Så någon slags teaterromantiker bor ju i mig fortfarande. Att då få följa arbetet bakom kulisserna på en institution som Dramaten är rent godis! Så spännande att se skådisarnas nervositet inför premiären, irritation under repetitionerna, hänget i logen och sminket. Höra regissörens försök att hitta den rätta tonen. Få både det där ovanliga och alldeles vanliga med teatern som arbetsplats.

Mediepodden med Karlsten och Lidbom är tillbaka efter ett långt uppehåll. Tycker mycket om att lyssna och uppdatera min koll på medievärlden. Roligt också att Emanuel Karlsten ofta pratar om och analyserar influencers makt och påverkan på branschen. Och inte på ett nedlåtande förminskande sätt utan upplysande och relevant.

My brilliant Friend heter filmatiseringen av Elena Ferrantes succéserie som nu finns på HBO. Jag är väl den enda om inte läst böckerna –  testade som ljudbok för några år sedan men tappade bort mig i det enorma persongalleriet. Men det är jag bara glad för nu, för då ser jag filmatiseringen med ren blick och inte jämför med böckerna. Jag tycker att det är en riktig femplus-serie! Så sjukt gripande, vacker och svår. Och vilka skådespelerskor! Man dör ju. SE NU!

Say bible – a podcast for the Kardashian konnoisseur. Jag är smått besatt av hela klanen Kardashian. Särskilt av Kim såklart. Och poddden Say bible handlar enbart om dem. Egentligen en ganska epig podd. Ofta kasst ljud, enormt långa avsnitt, och med ett radarpar som ofta ältar och upprepar sig. Ändå måstelyssning för mig att få höra två amerikanska tjejkompisar tjattra med varandra om populärkulturella fenomen. Prata feminism och sororities och knäppa chefer. Ibland är de mitt i prick – men ganska ofta när de ska dra en lans för feminismen blir det istället platt fall. Ändå gillar jag podden. Tror de har säsongsuppehåll just nu – men jag lyssnar ikapp på gamla avsnitt. (Obs – det sista avsnittet för säsongen var crap så hoppa över det).

Krickelins blogginlägg Vi måste våga prata om det är så otroligt modigt och viktigt. Det handlar om hennes upplevelse av att leva i en relation med en man som misshandlar fysiskt och psykiskt. Ja, faktiskt torterar. Och om att småningom lyckas ta sig ur det och skapa ett annat liv åt sig själv. Kristin är en sådan enorm inspirationskälla för mig – om jag hade en promille av hennes mod skulle jag vara stolt.

Jag är periodare som lyssnare av En Varg söker sin podd, med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Men efter ett uppehåll är jag på’t igen och avsnittet The Madwoman in the refugee camp sammanfattade så mycket av det jag tänkt på sista året. Ett klimat, en nivå på debatten som gjort att jag liksom tappat lusten att prata feministiska frågor. Eller driva frågorna på samma sätt som förut. Jag tror i allra högsta grad fortfarande på feminismen. Däremot har jag svårt att känna igen mig i mycket av det som de tongivande feministerna just nu förfäktar.

Man who has it all är rolig Facebook-sida där alla poster talar till män som tjejtidningar alltid talat till kvinnor. Med uppmaningar som  “Kom ihåg att le, killar! Alla älskar en kille som ler”. Där kvinnor är norm och män är undantag. Men det bästa är inte alls posterna utan det som kommer under posterna. Alla roliga kvinnorna som lämnar smarta kommentarer och eldar på. Som när man efterlyser tips till en produktdesigner som tänker försöka formge en gitarr för män (!).

It doesn’t need that curved space for boobs, so it could just be a rectangle.

Must be blue and should also be at least 50% more expensive than the standard women’s version?

Why can’t they play the same guitars as women, (albeit poorly)? Will this pandering never end? What’s next? Drum sets for boys?

It has to have space for the penis, so maybe make it a little smaller than the women’s version?

You could get a great female guitarist to be an ambassador for males playing guitar.

Could it have a demo button like a keyboard so they can press that and pretend to play along? It will give them a feel good feeling so they don’t get down when they aren’t as able as other people are.

Perhaps just make it a small ukulele? They will mostly be playing children’s songs anyway and it’s easy to put away when it’s time for housework.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 kommentarer på “Sånt jag rekomenderar just nu”

  1. 😃 Det sista tipset var ju superkul 👍 En gitarr för män, och kommentarernas sen, vilken härlig humor!

    Jag kommer osökt att tänka på Egalias döttrar, en bok jag läste som barn/ung på 80-talet. Jag minns den som jätterolig (och tänkvärd) där föddes nog feministen i mig…

    Allt är tvärt om. Männen har papiljotter i skägget och kvinnorna är de enda som är starka nog att jobba på sjön…

    Jag har inte läst boken i ”modern tid” men kan tänka mig att den står sig fortfarande.

  2. Kardashians?? Wow:) Jeg forstår ikke hva som er så fasinerende og bra med dem! Kanskje noen vil forklare det for meg en gang:). Anyone??

    1. Bra vet jag inte. Skulle säga att de är direkt dåliga. Men inte mindre fascinerande för det 😉

  3. Vad förfäktar de tongivande feministerna och vilka är det? Och är det på sociala medier som det mesta förfäktas för jag följer ganska få där så har inte så bra koll? Kände mig märkligt utanför när jag lyssnade på podden, att de pratade om en värld som inte riktigt var min. På min arbetsplats behövs i alla fall feminismen fortfarande…

    1. Feminismen behövs överallt. Men idag används den ofta som ett sätt att dreva mot småsaker eller enskilda människors snedSteg istället för att arbeta med strukturerna.

      1. Fast bara på soc med väl? IRL känns allt som vanligt tycker jag .. alla feminister jobbar ju inte i medie eller nöjesbranschen, varför läggs så mycket fokus på vad kändisar säger på Twitter och så lite på vad som fortfarande händer ute i samhället kände jag när jag lyssnade på podden. Protesterna i Indien, olika våldtäktsmål och sexuella trakasserier, utbrända kvinnor och kampen för aborträtt, det finns ju fortfarande kvinnor som kämpar för rättigheter och jämställdhet, varje dag, överallt, i hela världen.

      2. Tipsar om den nyutkomna Feministfällan av Nina Åkestam! Den gör upp med precis detta, och gav iallafall mig nytt fokus, energi och riktning i jämställdhetskampen.

  4. Hur hinner du lyssna på alla poddar o kolla grupper på FB?

    Själv avregistrerade jag mig från FB när jag insåg att den bara stal tid. Vill läsa vad vänner gör o tänker, inte läsa länkade “roliga” historier.
    Jag detoxade mig för minst 3 år sedan o saknar den bara när jag ska “snabbsälja” något eller få tips på lokala arrangemang. Tur man har barn som inte avregistrerat sig.

    1. Ja har ett ensamt jobb som ofta består av att laga recept, fota, styla och redigera bilder. Skulle bli tokig om jag inte hade något att lyssna på som sällskap. Utöver det har jag ju hund som kräver långa promenader så lyssningstid finns det gott om 🙂

      På FB skriver ingen jag känner något av värde. Det använder jag bara för att få tips på artiklar mm. Mina vänner följer jag på instagram istället som är blivit ett mycket mer personligt forum.

      1. Precis sådär gör jag med, kanske ganska många egentligen. Facebook är som en tipssight för bra artiklar och events och på instagram visar jag lite mer för endast 25 personer. Blir dock lite störd när “min ordning” störs, när vissa skriver superpersonligt på facebook eller tipsar om artiklar på instagram..:)

  5. Tack så mycket för tipset om poddavsnitten! Jag tycker också att de sätter sökljus på nåt jag har känt av, som gör att jag inte längre känner mig lika bekväm med att använda ordet feminism. Som jag upplever det så är det mycket av det som görs under sk feministiskt flagg som i själva verket går patriarkatets vägar, men att det är så väl förtäckt av “den goda saken” att man inte ser det om man inte stannar upp och backar lite, eller redan står en bit på avstånd. Att i den snabba tidsanda vi lever i, med klick, likes och tjoff tjoff tjoff så är utrymmet för att backa, hämta andan och hitta sin egen tanke så extremt begränsat, framförallt om man lever i de områden där det går som snabbast. Eller så var det iaf för mig när jag bodde i Stockholm, det är den och den absolut största skillnaden med att flytta hem till Jämtland och landsbygden. Här är min tanke fri, här ser jag de stora dragen, hela sammanhanget. Jag hinner pröva tankarna mot mig själv, hinner känna efter vad som verkar sant och vad som verkar sakna delar. Inte bara kasta mig på “det är FEL FEL FEL”-tåget fast det kan kännas så skönt.

    Passar på att säga tack till dig Clara också, för att du är en de få som fortsätter vara sann och obekväm, som vågar utmana de patriarkala strukturerna På Riktigt. Kram och gott nytt år!