Jag fĂ„r ofta frĂ„gor frĂ„n folk som drömmer om att flytta ut pĂ„ landet, men inte vet var de ska börja eller om de ska vĂ„ga. Jag kan ju förstĂ„r bara prata för mig sjĂ€lv och den plats jag bor pĂ„. Jag som Ă€r uppvuxen i ett villakvarter i stan och har nu bott pĂ„ landsbygden i tio Ă„r. MĂ„nga saker Ă€r lika – men mĂ„nga saker skiljer sig ocksĂ„ Ă„t. De saker som Ă€r annorlunda Ă€r det jag uppskattar mest.

MĂ„nga som funderar pĂ„ landsbygden avskrĂ€cks av tanken pĂ„ att de saknar sammanhang. Man vill flytta dit dĂ€r man redan kĂ€nner nĂ„gon. Men vi kĂ€nde inte en kĂ€ft nĂ€r vi kom hit. Nu har vi flera kompisar hĂ€r som Ă€r lika nĂ€ra som familj. Vi hade omöjligt kunnat lĂ€ra kĂ€nna varandra innan vi flyttade – vĂ€nskapen kom efter flytten. Man mĂ„ste vĂ„ga ta klivet, Ă€ven utan ett sammanhang! Och jag tror inte vi varit sĂ„ nĂ€ra om vi lĂ€rt kĂ€nna varandra i UmeĂ„. I stan finns all service och man förvĂ€ntas genom den klara sig pĂ„ egen hand. HĂ€r finns mer bristfĂ€llig service sĂ„ hĂ€r gĂ€ller det att hĂ„lla ihop och hjĂ€lpas Ă„t! Med att skotta ladgĂ„rdstak, skjutsa barn, vakta djur, hitta pĂ„ aktiviteter i byn, hĂ„lla efter byggnader och stĂ€da badplatsen.

PĂ„ en liten plats Ă€r alla kĂ€ndisar. Även om man inte kĂ€nner varandra kĂ€nner man till varandra. Och pĂ„ vissa plan kan jag tycka att det finns en större tolerans för olikheterna Ă€n i stan.  Man Ă€r ju glad för tillskottet av mĂ€nniskor! Alla ungar behövs för att fĂ„ till ett fotbollslag och alla invĂ„nare behövs för att hĂ„lla affĂ€ren igĂ„ng. Man har inte rĂ„d att vara allt för knusslig.

Oftast tror man att man först ska ha ett jobb – sedan flytta.  Men i vĂ„r by har vi mĂ„nga inflyttade vĂ€nner och inte en enda av dem hade ett jobb nĂ€r de flyttade ut. De flesta jobbade kvar i stan. Men med tiden har de bytt arbetsplats, till nĂ„gonting som ligger nĂ€rmare. Eller rent av i byn. Precis alla som flyttat hit har pĂ„ ett eller annat sĂ€tt startat egna företag. Den hĂ€r miljön stimulerar företagande och det egna drivet!

Men det Àr klart att kan man inte jobbpendla till sitt gamla jobb mÄste man ju skaffa ett nytt. Men det behöver ju inte vara ens drömjobb. Ett jobb för att klara övergÄngsperioden rÀcker. SÄ smÄningom kommer jobbfrÄgan nog lösa sig ocksÄ. Och bor man billigt Àr det heller inte lika viktigt med en stor inkomst. Man klarar sig pÄ vÀldigt lite.

Vi bor ju i utkanten av en liten by med affÀr, skola upp till Ärskurs fem och bibliotek. DÀr det finns flera föreningar och mÄnga aktiviteter för barn som vill aktivera sig pÄ fritiden. NÀr vi köpte hus tyckte jag att det var synd att huset inte lÄg mer ensligt. Jag vill egentligen bo sjÀlv efter en skogsvÀg dit ingen annan mÀnniska ens kan ta sig,  eller har anledning att Äka förbi. Tack och lov tÀnkte jag lite lÀngre och vi bestÀmde oss för att det var bÀttre att bo sÄ hÀr, med tanke pÄ framtida barn. SÄ att de skulle ha nÀra till kompisar och skolan och kunna ta sig dit sjÀlva. Nu ser jag varje dag att det var rÀtt beslut.

Jag Ă€r sĂ„ glad att bo sĂ„ att mina barn kan vara sjĂ€lvstĂ€ndiga. Att ha en sĂ„ trygg utemiljö att barnen fĂ„r vara fria. Det underlĂ€ttar ocksĂ„ mycket för oss vuxna. Bertil kan cykla till skolan sjĂ€lv. Det Ă€r ungefĂ€r tvĂ„ kilometer dit, men inga farliga vĂ€gar – bara en enda lite större korsning. Bertil kan sjĂ€lv fĂ„ gĂ„ och handla Ă„t oss. Och i byns lilla mataffĂ€r kĂ€nner man alla. Ingenting kan hĂ€nda dĂ€r. Bertil kan fĂ„ cykla sjĂ€lv till sina kompisar. Han fĂ„r vara ute sjĂ€lv och leka. Skogen och bĂ€cken och Ă€ngen Ă€r hans.

PÄ den hÀr bilden syns en snart tvÄÄrig Folke som pÄ eget initiativ gett sig ut pÄ morgonen, endast iklÀdd blöja. Först hÀmtat en gurka i vÀxthuset och sedan gÄtt ner till pappa pÄ Äkern som höll pÄ att rensa ogrÀs. Den friheten kan man inte sÀtta pris pÄ!

Och för mig som stÀndigt drömde om djur som liten Àr det fantastiskt att mina barn fÄr vÀxa upp med hundar, fÄr, höns och grisar. Det var helt enkelt inte möjligt nÀr vi bodde i stan.

En vanlig fördom om landsbygden Àr att den Àr likriktad och trÄkig. Men det beror ju sÄklart pÄ vad man jÀmför med. Mitt villakvarter i stan och skolan jag gick i frÄn ettan till nian var betydligt mer homogen Àn den som mina barn gÄr i idag. Framförallt vad gÀller utbildningsnivÄ och inkomstnivÄ. HÀr finns en mycket större spridning av mÀnniskor. BÄde arbetare och akademiker i samma klass. Och betydligt fler original! Vi trÀffar ocksÄ Àldre mÀnniskor pÄ ett helt annat sÀtt Àn nÀr vi bodde i stan.

Bertil gĂ„r i en liten byaskola med sjutton barn i klassen. Och rakt över gĂ„rden gĂ„r lillebror i förskola. Flera av fröknarna bor i byn och  personalomsĂ€ttningen Ă€r liten. Utemiljön kring förskolan Ă€r fantastisk – granne med skog och badplats. Och de hittar pĂ„ sĂ„ mĂ„nga skojiga saker pĂ„ förskolan. Det mĂ€rks att pedagogerna försöker göra det dĂ€r lilla extra för barnen! Innan jul tog fröknarna till exempel alla ungar pĂ„ sparkar och Ă„kte hem till en dagiskompis som fyllt Ă„r. DĂ€r hade de tĂ„rtkalas och pĂ„ hemvĂ€gen blev de bjudna pĂ„ pepparkakor av en Ă€ldre dam som bor i nĂ€rheten. Hur fantastiskt Ă€r inte det? Den utflykten pratar Folke om fortfarande.

Och jag blir glad nÀr jag ser hur pass obrydda lantisbarn Àr om klÀder och stil. De Àr verkligen barn mycket lÀngre Àn jÀmnÄriga stadsbor. Dessutom fÄr de betydligt mer kultur Àn jag fick som liten. Folke har till exempel normkritisk dans i förskolan och har fÄtt Äka pÄ teater med sin förskolegrupp flera gÄnger bara under höstterminen.

Men Àr allt bara underbart pÄ landet dÄ? Nej, sjÀlvklart inte. Alkoholism, depression och destruktiva relationer finns ju hÀr precis som i stÀderna. Men sÄnt som verkligen skiljer landet frÄn staden. Allt sÄnt Àr bara fördelar i min vÀrld.

HÀr finns mer gemenskap med mÀnniskor. Större frihet för individen. Fler personer som tar saken i egna hÀnder istÀllet för att vÀnta att kommunen eller nÄgon annan ska komma och hjÀlpa en. Vill man ha nÄgot gjort ordnar man det sjÀlv. HÀr finns ocksÄ tystnad och lugn. NÀrhet till naturen och billiga levnadsomkostnader. SÄ att man inte mÄste lÀgga alla sin tid pÄ att tjÀna pengar för att betala av huslÄnen.

Om du Àr sugen. VÄga ta klivet! Det finns sÄ mycket att vinna. 

Poddtips! Hör nÀr jag och Erica diskuterar och skrattar Ät skillnaderna vi ser mellan att vÀxa upp som barn pÄ landet jÀmfört med i stan.