MĂ„nad: februari 2019

28 februari, 2019

Man blir sĂ„ glad dessa soliga dagar! Nu har vi haft mĂ„nga i rad och det mĂ€rks pĂ„ energin, det riktigt spritter i kroppen. Vid lunchtid idag kom Erica hit för att vi skulle ha redaktionsdag. Det har vi nĂ„gra gĂ„nger per termin. DĂ„ ses vi och pratar blogg och instagram. Vad som publicerats, kommande teman. Vad som vĂ€ckt debatt och vad som kan vara kul att skriva om framöver. SĂ„n lyx för mig – att fĂ„ lĂ€gga den tiden pĂ„ att utveckla den hĂ€r platsen.

Erica hade med sig varmkorv frÄn Jokkmokkskorv (godaste sorten!) och pÄskmust i smÄ flaskor. Fick sÄn sportlovslunch-kÀnsla. Skönt att det nu vÀntar en veckas sportlov för oss hÀr uppe. Barnen Àr askgrÄa i ansiktet och fullkomligt hÄlögda och behöver fÄ vara ute och Äka skidor och njuta solen i en vecka.

Jag var solgul för att matcha vÀdret.

Erica sörplade kaffe och berĂ€ttade om gamla radioproducentlĂ€rdomar frĂ„n sin karriĂ€r. Tycker att det Ă€r SÅ roligt att höra mina kompisar prata om sina jobb. KĂ€nns som att jag fĂ„r göra studiebesök i deras vĂ€rldar dĂ„.

Till efterrÀtt blev det kaffe och vindruvor och ballerinakex. Enkelt och snabbt och himla gott. Varför krÄngla till det?

NĂ€r vi arbetat fĂ€rdigt kom vi pĂ„ att vi behövde Ă„ka en svĂ€ng pĂ„ loppis för att införskaffa lite material till kommande blogginlĂ€gg. SĂ„ dĂ„ gjorde vi det. OcksĂ„ en lyx att kunna göra pĂ„ arbetstid. Jag kom hem med allehanda fina saker – visar i ett senare blogginlĂ€gg.

27 februari, 2019

Fick den hĂ€r frĂ„gan av blogglĂ€saren Lovisa “Du köper ju mycket pĂ„ secondhand – av nyfikenhet, ger du ocksĂ„ bort klĂ€der sjĂ€lv
? SĂ€ljer? Sparar för att det kanske kan komma till anvĂ€ndning i framtiden? Hade varit intressant att höra “

Ja, jag köper mycket pĂ„ second hand. Eftersom jag Ă€r ombytlig och gillar att variera mig sĂ„ Ă€r second hand det enda sĂ€ttet att kunna göra det med nĂ„gorlunda gott samvete. Sedan kombinerar jag det oftast med nĂ„gra enstaka dyrare nyinköp – frĂ„n COS eller &Other Stories. Och mitt eget mĂ€rke Miss Clarity sĂ„klart!

Jag önskar att jag var bĂ€ttre pĂ„ att sĂ€lja sakerna nĂ€r jag tröttnat – för att fĂ„ tillbaka lite av det jag lagt ut. Men jag har ingen ork för det. IstĂ€llet skĂ€nker jag tillbaka grejerna. Prylar blir oftast VĂ€nnĂ€s returmarknad medan klĂ€der blir Emmaus, Kupan eller Myrorna i stan. Jag tĂ€nker att pĂ„ sĂ„ vis gör mina pengar gör gott tvĂ„ gĂ„nger. NĂ€r jag köper plaggen dĂ€r, och nĂ€r jag skĂ€nker tillbaka dem sĂ„ att de kan sĂ€ljas igen.

Men jag sparar mycket klĂ€der ocksĂ„. Alla Miss Clarity-klĂ€nningar finns arkiverade, liksom mina finaste, mest unika vintage och loppisklĂ€der. Att rota i mormors och fasters klĂ€dförrĂ„d var ett stor nöje nĂ€r jag och min syster var yngre. Det var sĂ„ intresset för mode och stil vĂ€cktes. SĂ„ att nu spara plagg sĂ„ att mina barn, barnbarn och syskonbarn fĂ„r göra likadant – det kĂ€nns fantastiskt! Dessutom Ă€r det typiskt mig att tröttna pĂ„ ett plagg i tre Ă„r för att plötsligt bli sugen pĂ„ att bĂ€ra det igen. DĂ€rför har jag svĂ„rt att göra mig av med sakerna. VĂ€ldigt mycket visar sig med tiden vara bra att ha kvar. Tur att jag har ett stort kĂ€llarförrĂ„d och mycket plats pĂ„ vinden.

Jag tror inte pÄ billiga klÀder

KlÀder jag Ängrar att jag gjort mig av med

‱ innehĂ„ller reklam för Miss Clarity ‱
26 februari, 2019

Jag har fĂ„tt lite önskemĂ„l om att skriva om bra klĂ€der för graviditet och amning. Jag har skrivit sĂ„dan inlĂ€gg tidigare men det var ju fyra Ă„r sedan jag var gravid sist – sĂ„ jag tĂ€nkte att det kan vara lĂ€ge att göra igen. (Ber pĂ„ förhand om ursĂ€kt för alla “handen pĂ„ magen bilder” men man fastnar lĂ€tt i det nĂ€r man Ă€r gravid)

NĂ€r jag Ă€r gravid vill jag inte göra avkall pĂ„ min vanliga stil. Jag vill fortfarande vara fĂ€rgglad, feminin, figurnĂ€ra och samtidigt ska det vara SKÖNT! Mycket viktigt. SĂ€rskilt den hĂ€r graviditeten som varit en ren plĂ„ga fysiskt.

Tricket för att inte kĂ€nna sig som en boll nĂ€r man Ă€r gravid Ă€r att jobba med proportionerna. FramhĂ€va de delar av kroppen som Ă€r smalast. Vrister, handleder, halsen. Och dessutom gĂ€rna vĂ„ga ha tight kring magen. Som pennkjolar eller Ă„tsmitande klĂ€nningar. NĂ€r jag inte Ă€r gravid gĂ„r jag omedvetet och drar in magen, sĂ„ nu har jag har kĂ€nt en sĂ„dan otrolig lĂ€ttnad att magen faktiskt FÅR vara stor.

Under tidigare graviditeter har jag dock varit mycket mindre Àn under den hÀr och dÄ har klÀdfrÄgan har varit enklare. NÀr jag var höggravid med Folke var det dessutom sommar. Vintertid Àr det genast knepigare med klÀderna.

Det annorlunda med den hĂ€r graviditeten Ă€r att jag faktiskt valt att ha flera “riktiga” gravidplagg. Framförallt byxor. Restless legs – besvĂ€ren förstĂ€rks av strumpbyxor sĂ„ jag har mest velat gĂ„r hemma i vida, luftiga byxor. De hĂ€r frĂ„n Boob har jag tyckt mycket om. Vanlig BH har jag inte heller klarat av – istĂ€llet har jag anvĂ€nt den hĂ€r som ocksĂ„ den kommer frĂ„n Boob. Det ihop med en mjuk tröja Ă€r vad jag haft pĂ„ mig till vardags de senaste mĂ„naderna.

NÀr jag ska vara lite mer uppklÀdd vÀljer jag dock kjol eller klÀnning som vanligt.

I början av graviditeten nÀr magen inte var överdrivet stor sÄ hade jag gÀrna vida kjolar. Som en hÀr omlottkjolen frÄn Indiska (tyvÀrr slutsÄld) som jag knöt ovanför magen. Och sedan markerade midjan pÄ med hjÀlp av en kofta med skÀrp pÄ samma stÀlle.

NĂ€r det blev kallare byttes tunna koftor till tjocka – men fortfarande samma kjolmodell, Ă€ven denna en Ă€ldre variant frĂ„n Indiska.

Eller sÄ anvÀnde jag den hÀr loppade stretchiga varianten. Tycker att det Àr nÄgot vÀldigt gulligt med nÀr midjan hamnar sÄ högt upp under brösten.

PÄ &Other Stories fann jag den hÀr stickade, helt raka klÀnningen som jag anvÀnt mycket. Den Àr ett typiskt exempel pÄ ett plagg jag INTE skulle ha om jag inte var gravid. För dÄ skulle jag störas av att den raka modellen accentuerade min naturligt lite tjocka mage med en mjuk bulle pÄ (ja, jag erkÀnner, sÄ ytlig Àr jag). Men nÀr jag Àr gravid och magen SKA vara tjock. DÄ kÀnns det plötsligt helt okej.

Den hĂ€r gula klĂ€nningen kommer ocksĂ„ frĂ„n &Other Stories. Inte en gravidklĂ€nning – men bulan fick plats Ă€ndĂ„. Vill man köpa vanliga klĂ€nningar ska man leta efter plagg som har hög midja eller rentav Ă€r skurna under bysten. Och sĂ„ behöver de ha lite extra vidd i kjolen. DĂ„ ryms magen ordentligt! Fast nu i sista trimestern skulle den hĂ€r klĂ€nningen inte funka pĂ„ mig Ă€ndĂ„.

NÀr magen blir lite större tycker jag att det Àr mer smickrande med pennkjol Àn kjolar med mycket vidd. Jag har haft helt vanliga varianter som inte Àr anpassade för gravida. Men köpt dem i en storlek större Àn vanligt. Som den hÀr frÄn COS. Fin ihop med en stor och lösare sittande tröja. Som den hÀr frÄn Boob. Den hÀr funkar precis lika bra att amma i nÀr bebisen vÀl Àr ute.

Samma kjol fast med en helt annan kofta. Tror den hĂ€r Ă€r frĂ„n &Other Stories. Gravidstrumpbyxorna Ă€r frĂ„n Lindex – men jag har inte varit helt nöjd med dem. Borde köpt frĂ„n Swedish Stockings – har hört att de ska vara suverĂ€na. DĂ€remot Ă€lskar jag Lindex gravidtrosor med lite rynk i sidorna. RĂ€cker över hela magen och sitter bra över rumpan ocksĂ„.

Miss ClarityklĂ€nningarna har ocksĂ„ varit ovĂ€rderliga i garderoben. Eftersom vi har sĂ„ mycket tyg i omlotterna rĂ€cker de faktiskt runt en tjock mage. Jag har bara tagit dem i L istĂ€llet för M och valt vĂ„ra modeller med mer vidd i kjolen (Kerstin och Malin). Den hĂ€r vĂ€vda modellen Alice med hög midja sitter som en smĂ€ck. Dock kommer den inte gĂ„ att amma i – sĂ„ jag passar pĂ„ att anvĂ€nda den nu istĂ€llet.

Omlottmodeller kommer jag leva i under vÄren eftersom det inte Àr nÄgra som helst problem att amma i dem. Omlottoppar Àr ocksÄ bra att ha till kjol eller byxor, för att enkelt kunna hala fram ett bröst.

NÄgot jag ocksÄ kommer vÀlja i vÄr Àr vida kjolar. Tror mina gamla trotjÀnare frÄn Indiska fÄr komma fram igen. De ihop med en blus eller en topp funkar fint att amma i, plus att det kÀnns skönt att ha en nÄgot med vidd kring mage och rumpa, nÀr man precis fött barn.

YtterklĂ€der tycker jag Ă€r den absolut svĂ„raste biten nĂ€r man Ă€r höggravid. Jakob köpte en jĂ€ttestor dunrock till mig i höstas, att ha till vardags hĂ€r hemma. Men nu gĂ„r den knappt att stĂ€nga. En gammal, vid kappa frĂ„n Monki  Ă€r vad jag haft pĂ„ mig om jag har velat vara lite finare. Och eftersom jag har svĂ„rt att böja mig fram för att snöra skor har jag fĂ„tt ha skor som jag bara sticker ner fötterna i. Jakob klickade hem ett par grĂ€sliga powerboots i storlek 43 (!) till mig. I vanliga fall har jag storlek 41. Men jag Ă€lskar dem! Sitter inte Ă„t nĂ„gonstans, Ă€r supervarma och dessutom enkla att fĂ„ av och pĂ„.

Pssst! Äldre inlĂ€gg jag skrivit mer klĂ€dtips för gravida och ammande finns att hitta hĂ€r, hĂ€r  och hĂ€r

25 februari, 2019

MÄnga tÀnker att förÀldrar som curlar sina barn gör det för att bespara barnen besvÀr. Men det Àr ju helt fel. Man curlar i regel för att bespara sig sjÀlv besvÀr. För det Àr ju skitjobbigt att tjata pÄ motvilliga ungar att göra sina sysslor. SÀrskilt som det oftast Àr enkla saker man sjÀlv kan göra pÄ en grisblink.

Men jag gillar tanken pĂ„ att barnen fĂ„r ha sysslor och arbetsuppgifter. Jag har inte varit nĂ„gon vidare lekmamma – dĂ€remot har jag lĂ„tit barnen vara med och hjĂ€lpa till och dĂ„ har de oftast varit nöjda. TvĂ„Ă„ringen fick hjĂ€lpa till att stoppa in och plocka ut tvĂ€tt ur en tvĂ€ttmaskin. HĂ€mta grejer jag behövde frĂ„n ett annat rum eller trycka ut tandkrĂ€m pĂ„ tandborsten. TreĂ„ringen fick gĂ„ ut och hĂ€mta pappa pĂ„ Ă„kern nĂ€r det var middag, eller ge hunden mat och vatten. FyraĂ„ringen fick vara med och laga mat och stĂ„ bredvid och “diska”. Eller hjĂ€lpa till med att skotta snö. SĂ„dĂ€r har det fortsatt.

Nu har vi en Ă„ttaĂ„ring och en fyraĂ„ring hĂ€r hemma. Deras fasta uppgifter Ă€r (pĂ„ ett ungefĂ€r) att duka bordet innan maten och duka av efterĂ„t. GĂ„ med hunden nĂ€r det behövs (kortare promenader nĂ„gra gĂ„nger i veckan), sanda uppfarten (tycker de Ă€r skitskoj!) och hĂ„lla ordning pĂ„ sina rum. Att stĂ€da helt sjĂ€lva Ă€r lite för utmanande fortfarande. Man mĂ„ste vara med och arbetsleda för att det inte ska kĂ€nnas oöverstigligt. “LĂ€gg alla gosedjur i den dĂ€r korgen! Samla ihop alla klĂ€der och lĂ€gg pĂ„ sĂ€ngen. Hitta alla playmogubbar och lĂ€gg i gula lĂ„dan”. Med sĂ„dana konkreta uppdrag lyckas de sĂ„ smĂ„ningom stĂ€da rummet. Utöver de fasta uppgifterna fĂ„r de hjĂ€lpa till med lite allt möjligt som rĂ„kar passa. BĂ€dda rent i sĂ€ngen, bĂ€ra in ved med pappa, vittja hönshuset pĂ„ Ă€gg eller se till fĂ„ren.

Jag tror att det Àr vÀldigt vanligt att smÄsyskon kallas lata. Jag Àr sjÀlv lillasyster och vÀxte sjÀlv upp med den sjÀlvbilden. Och nu förstÄr jag varför. För nÀr man ber barnen om hjÀlp med nÄgot sÄ Àr det ofta det Àldsta barnet som fÄr vara mÄttstocken för vad som Àr rimligt. Och sÄ tÀnker man att smÄbarnen fÄr hÀnga pÄ och göra sÄ gott de kan. Men om uppgiften Àr för komplex sÄ kommer hen inte veta vad hen ska göra. Och istÀllet gÄ undan. Vilket vi tolkar som lathet. Trots att uppgiften var för svÄr frÄn första början. SjÀlv stÄr jag ju som ett fÄn nÀr jag utsÀtts för en krÄnglande dator eller en bilmotor som hackar. SÄnt jag inte har en aning om hur man löser. Och det slutar med att jag bara drar mig undan. SÄ varför skulle inte barn göra likadant?

Det Ă€r vĂ€ldigt lĂ€tt att hemfalla Ă„t klander nĂ€r barnen inte hjĂ€lper till. De Ă€r “slarviga” eller “lata” eller “bryr sig bara om sig sjĂ€lva”. Men med barn precis som vuxna funkar positiv förstĂ€rkning bĂ€st. Vi jobbar mycket med att sĂ€ga till barnen hur hjĂ€lpsamma de Ă€r. Hur duktiga de Ă€r pĂ„ att stĂ€da. Arbetsamma och uthĂ„lliga. Att de kĂ€mpar sĂ„ bra. Men dessutom “rĂ„kar” jag och Jakob ofta berömma barnen bakom deras ryggar. SĂ„ att de hör. “SĂ„g du hur noggrant han stĂ€dade? Ja, tĂ€nk vilken unge va! Inte mĂ„nga som skulle klara av det dĂ€r lika bra…”. Och det Ă€r nĂ€stan den effektivaste metoden.

Nu har vi ju fortfarande relativt smÄ barn, som gÄr bra att entusiasmera. Men det ska bli spÀnnande att se hur sysslorna utvecklar sig i takt med stigande Älder.

Jag Ă€r nyfiken pĂ„ hur mycket eller lite era barn fĂ„r hjĂ€lpa till hemma – och hur ni resonerar kring det beslutet?

25 februari, 2019

Vilken vidrig natt. Det har stormat i VĂ€sterbotten och vĂ€rre stormvindar har jag aldrig nĂ„gonsin hört. Melker lĂ„g och gnĂ€llde oroligt och jag kröp ner med barnen i dubbelsĂ€ngen eftersom Jakob Ă€r i stan. Men huset jĂ€mrade sig och det lĂ€t precis som att plĂ„ttaket var pĂ„ vĂ€g att flyga av. DĂ„ och dĂ„ vaknade barnen och frĂ„gade vad det var som stod pĂ„. Jag vĂ„gade inte somna utan lĂ„g vaken till sex pĂ„ morgonen nĂ€r det började ljusna. DĂ„ gick jag upp och kollade förödelsen. Som tur var hade inga stora trĂ€d blĂ„st omkull – dĂ€remot hade vĂ„rt garagetĂ€lt och vĂ€xhus blivit massakrerat.

Usch, nĂ€tterna Ă€r ingen bra tid för mig. Är skör och har sĂ„ mĂ„nga katastroftankar. Jag ligger och tĂ€nker ut hemska scenarion och hur jag ska avhjĂ€lpa dem. Oroar mig för allt och inget som rör mina barn. Jag vet att det Ă€r helt normalt att kĂ€nna sĂ„ hĂ€r som gravid. Men jag vet ocksĂ„ att jag Ă€r för konstigt i huvudet just nu, för att den vetskapen ska hjĂ€lpa mig. Jag har svĂ„rt att hĂ„lla isĂ€r tankarna pĂ„ vad som Ă€r möjligt, troligt, rimligt och bara galen fantasi. Allting Ă€r lika otĂ€ckt och lika sannolikt.

NÀr barnen Äkt till skolan vid kvart i Ätta la jag mig i sÀngen och somnade till halv tolv. Och nu Àr jag helt vimmelkantig och yrvaken och vet inte hur jag ska fÄ ordning pÄ dagen.

Hoppas du har en bĂ€ttre start pĂ„ veckan Ă€n vad jag har. Och tĂ€nk pĂ„ att nu stundar de sista skĂ€lvande dagarna i februari – för att snart gĂ„ över till mars! Med vĂ„rsol, omstĂ€lld klocka, fettisdag och vĂ„ffeldag. Hur bra Ă€r inte det!

24 februari, 2019

Fick ett önskemÄl frÄn blogglÀsaren Angie om att ta testet 16 personalitys och redogöra för resultatet. Det lÀt som en rolig grej som jag genast tog mig an. MÀrkte dock att jag gjort det hÀr testet förut och dÄ fick ett helt annat resultat. SÄ jag tÀnker att dagsformen avgör mycket hur resultatet blir.

Jag vet egentligen inte hur intressant det hÀr inlÀgget Àr att lÀsa för nÄgon annan Àn mig sjÀlv. Och Angie dÄ. Men hennes önskan Àr min lag sÄ hÀr kommer det! Kan inte ni ocksÄ ta testet och berÀtta vad ni blev och om ni tycker att det stÀmde?

Jag blev i alla fall FörkÀmpe. Och om FörkÀmpen stÄr det sÄ hÀr:

-FÄ personlighetstyper Àr lika kreativa och karismatiska som FörkÀmpen. Deras entusiasm och livliga fantasi gör det möjligt för dem att övervinna mÄnga utmanande hinder.

Ja, men hur bra lÀt inte det hÀr dÄ? HÀr vill man ju fortsÀtta lÀsa! Kommer det bara vara massa smicker?

-De 7 procent av befolkningen som denna personlighetstyp utgör Ă€r sannerligen lĂ€tta att kĂ€nna igen i en folksamling. De Ă€r charmiga, sjĂ€lvstĂ€ndiga, energiska och medkĂ€nnande. Om en FörkĂ€mpe hittar en sak eller frĂ„ga som stimulerar fantasin – griper hen sig an verket med energi.

Herregud. Det hĂ€r testet ÄR bara smicker. Underbart. VĂ€ljer att tro pĂ„ vartenda ord.

-FörkÀmpen framhÄlls av sina likar som en ledare eller guru, men det Àr inte alltid en roll som denna frihetsÀlskande personlighetstyp trivs med.

Jag Ă€r rĂ€dd att detta stĂ€mmer vĂ€ldigt bra. Jag förstĂ„r att jag lĂ„ter sjĂ€lvgod – men sedan jag gick pĂ„ dagis har jag varit en ledare. Redan dĂ„ hade jag ett litet koppel av kompisar efter mig. Samtidigt var jag oerhört introvert och kĂ€nde mig trĂ€ngd av alla som ringde och ville leka. För mest av allt ville jag bara vara ifred. Och ungefĂ€r sĂ„ har det fortsatt. Jag tycker ofta att jag fĂ„r oförtjĂ€nt ledarstatus eller blir satt pĂ„ piedestal av folk som inte riktigt kĂ€nner mig. Och dĂ„ mĂ„ste jag provocera för att ramla ner dĂ€rifrĂ„n. Eftersom det Ă€r olidligt att veta att man Ă€ndĂ„ kommer göra det förr eller senare – och dĂ„ mötas av stor besvikelse. Skönare att ha trillat ner sjĂ€lvmant. Det kĂ€nns som att det Ă€r vad som hĂ€nder hĂ€r pĂ„ bloggen med jĂ€mna mellanrum, nĂ€r jag skriver inlĂ€gg i kategorin Clara ryter ifrĂ„n. DĂ„ liksom vĂ€ljer jag att ramla ner frĂ„n piedestalen, genom att uppröra diverse lĂ€sare.

-Än vĂ€rre blir det om en sĂ„dan person överhopas med administrativa uppgifter. FörkĂ€mparnas sjĂ€lvkĂ€nsla Ă€r beroende av deras förmĂ„ga att hitta originella lösningar. De behöver kĂ€nna att de har frihet att vara innovativa och kan snabbt förlora tĂ„lamodet om de fastnar i en befattning som de upplever som lĂ„ngtrĂ„kig. 

DÀr hÀr Àr ju bara allt för sant. Hade jag haft en starkare administrativ Ädra hade mitt liv varit vÀldigt mycket lÀttare. Nu Àr det nÄgot jag stÀndigt kÀmpar med. MÄste verkligen ta mig samman för att inte fÄ förseningsavgifter pÄ varenda rÀkning, och komma ihÄg att betala tillbaka pengar jag lÄnat. Minns heller aldrig nÀr nÄgon Àr skyldig mig pengar.

Mina styrkor Àr enligt testet att vara nyfiken och entusiasmerande. En visionÀr som klÀcker nya ideér och startar projekt. Det stÀmmer. Men svagheten Àr att orka driva igenom projekten nÀr de blivit trÄkig vardag och rutin. Det stÀmmer ocksÄ. Jag Àr en uppstartare av rang och behöver samarbeta med med avslutare och fÀrdigstÀllare för att verkligen komma till min rÀtt. Det Àr dÀrför jag jobbar sÄ bra med Erica och Annakarin som har sÄ mycket mer av dessa egenskaper Àn vad jag har. En annan nackdel som framhÄlls Àr att FörkÀmpen generellt Àr lÀttstressad. Och det stÀmmer vad gÀller tider och klockslag. Att lyckas passa ett klockslag kan fÄ mig att nÀstan gÄ sönder av stress. Det framhÄlls ocksÄ att FörkÀmpen Àr vÀldigt emotionell. Och vad kan jag svara pÄ det? Bara att hÄlla med. Jag gÄr frÄn sjÀlvhat till hybris till sjÀlvhat igen pÄ 15 minuter jÀmnt. Jag kan grÄta över livets skönhet nÀr jag ser en grÄsparv, för att en sekund senare frÀsa -Satans hundjÀvel! Ät Melker nÀr han kommer i vÀgen för mig.

Enligt testet Àr FörkÀmpen en underbar vÀn som lÀgger ner enormt med energi pÄ vÀnskapsrelationer och ofta blir besviken nÀr vÀnnen inte Àr likadan tillbaka. Men hÀr Àr igenkÀnningen noll. Jag Àr nog en rÀtt medelmÄttig vÀn. I alla fall vad gÀller att lÀgga tid pÄ relationen. Jag Àr tankspridd och glömmer bort att höra av mig. Det betyder inte att jag inte Àlskar mina vÀnner. Men jag förvÀntar mig sjÀlvstÀndighet frÄn bÄda parter. Och bara de relationer som Àr sÄ har blivit lÄngvariga för mig. Kompisar som förvÀntat sig mer Àn jag kunnat ge har fallit bort av sig sjÀlv. Dock vill jag tillÀgga att nÀr vi vÀl ses Àr jag alltid extremt intresserad av allt som mina vÀnner gör. Jag frÄgar massor och minns allting de berÀttar. Och sÄ har jag enormt höga tankar om alla mina vÀnner. Tycker att det Àr sÄ sjÀlvklart att de Àr bÀst pÄ sitt jobb, vackrast, klokast, roligast, snÀllast. Kan inte förstÄ hur nÄgon kan tycka nÄgot annat om dem. Klart de ska bli stadsminister, chef eller trettonbarnsmamma. De fixar ju allt!

FörkĂ€mpen sĂ€gs vara en komplex varelse i kĂ€rleksrelationer – nĂ„gon som Ă€lskar mystik, Ă€ventyr och passion. Det hĂ€r KUNDE JU INTE STÄMMA SÄMRE?! Passion Ă€r ju trevligt. Men Ă€nnu trevligare Ă€r det att plocka lingon ihop och planera ett nytt sĂ€tt att storhandla, för att göra vĂ„rt gemensamma liv lite enklare. Jag Ă€lskar rutin, vardag och kamratskap med min partner. Tur att min man Ă€r lika trĂ„kig som jag Ă€r.

Den punkt dÀr FörkÀmpen bÀst stÀmmer in pÄ mig handlar ÀndÄ om karriÀren.


-Om det finns en utmaning nĂ€r FörkĂ€mpen vĂ€ljer karriĂ€r Ă€r det inte att de saknar talang, alternativ eller driv – utan att det helt enkelt finns för mĂ„nga roliga saker att testa!

Det Àr precis sÄ jag kÀnner. Och detta oroade jag mig över nÀr jag var yngre. Vad av alla roliga saker ska jag vÀlja att jobba med? Sen skapade jag det hÀr jobbet och insÄg att jag inte mÄste vÀlja. Jag kan göra lite av allt!

SÄ lÀnge FörkÀmpen fÄr anvÀnda sina fÀrdigheter, identifiera och uppnÄ sina egna mÄl och inspirera sina kollegor och anhÀngare, kommer de att vara lyckliga.

StÀmmer precis in pÄ mig. Och detta mÄste ju vara anledningen till att jag elva Är senare fortfarande bloggar?

24 februari, 2019

KnÀppte den hÀr bilden med mobilen nyss, i fascination över solen som blivit sÄ stark att den förgyller hela köket. Det Àr Ätta grader varmt och soligt idag, och kroppen kÀnns helt pirrig av livslust.

Efter den hurtiga gĂ„rdagen bestĂ€mde jag mig för att fortsĂ€tta pĂ„ samma tema idag. AlltsĂ„ Ă„kte jag och barnen till badhuset pĂ„ morgonen. Inte inne i UmeĂ„ utan det lilla badhuset i nĂ€rmsta samhĂ€lle. Älskar att ha nĂ€ra till ett litet samhĂ€lle. DĂ€r hela familjen kommer in pĂ„ badhuset för en hundralapp. Och varmkorv med bröd kostar 15 kronor. Och det visserligen inte finns nĂ„gra hĂ€ftiga Ă„kattraktioner. Men mĂ„nga roliga vattenleksaker och lagom mĂ„nga barn. Älskar att parkeringen Ă€r gratis överallt och att allting Ă€r smĂ„skaligt, enkelt och nĂ€ra. KĂ€nns som nĂ€r jag var liten.

Jag fĂ„r allt mindre tĂ„lamod med stan. UmeĂ„ som blivit sĂ„ trafiktungt och folktĂ€tt och fĂ„tt ett helt annat tempo sista tio Ă„ren. DĂ€r badhuset kostar minst fyrahundra kronor bara i entrĂ©. Och om man inte har med sig eget fika – flera hundra till i matpengar. Plus parkeringen.

Allra helst lÀmnar jag inte vÄr by. Och om jag mÄste lÀmna den sÄ Äker jag hellre till nÀrmsta lilla samhÀlle Àn stan. RÀknar efter och inser att det nu var tvÄ mÄnader sedan jag besökte UmeÄ. Och jag har inte ens saknat det. (Förutom mitt kontor sÄklart. Den miljön lÀngtar jag ofta till.).

NÄja. Slut pÄ inlÀgg. För nu mÄste hela familjen vila middag ett slag. För det finns ingenting som gör en sÄ trött som badhus.

23 februari, 2019

Den hÀr lördagsmorgonen strÄlade solen frÄn en blÄ himmel och termometern visade flera plusgrader. Jag vaknade halv Ätta av att det var ljust i hela rummet. Vilken nÄd! Efter frukost och tidningslÀsande ville Bertil Äka skidor med pappa. SÄ dÄ bestÀmde vi oss för att Folke kunde fÄ Äka skridskor med mig under tiden.

Bertils kompis hakade pÄ ut i spÄret och de hade som mÄl att Äka en halvmil. SÄ duktiga ungar!

Jag hasade istÀllet runt pÄ isbanan med den hÀr, vars sjÀlvförtroende var 2000 procent. NÀr han tröttnat pÄ att Äka skidor efter nÄgon timme, började han klÀttra i stora snöhögar och Äka rutschkana ner för dem.

NÀr vi kom hem var han sÄ trött att han kröp ner i soffan och somnade. Jag drack te och lÀste gamla nummer av GÄrd & Torp. Och vÀntade pÄ att skidÄkarna skulle ÄtervÀnda.

Det gjorde de. Rödkindade och svettiga och vÀldigt nöjda. Efter lunch och lördagsgodis Àgnade de sig Ät spel

Medan jag kröp ner i sÀngen med en ny bok jag fÄtt lÄna av pappa.

SilvervĂ€gen av Stina Jackson. Har inte hunnit sĂ„ lĂ„ngt men Ă€r verkligen fast. En deckare som utspelar sig dĂ€r jag spenderat varje sommar sedan jag var liten. NĂ€mligen i trakterna lĂ€ngs SilvervĂ€gen – bland annat GlommerstrĂ€sk och Arvidsjaur. Jag har sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger tĂ€nkt att nĂ„gon borde skriva ruskiga deckare om dessa trakter. Som jag Ă€lskar, men som ocksĂ„ har nĂ„got vemodigt och ibland skrĂ€mmande över sig. Förfallna ödegĂ„rdar lĂ„ngt inne i skogarna, ljusa sommarnĂ€tter med kolsvarta tjĂ€rnar, enorma skogar och milsvida myrar. Och sĂ„ kommer nĂ„gon och gör just det! DĂ„ blir man ju lycklig.

Efter att jag lÀst en stund sÄ somnade jag som en liten gris. Och sov middag i en timme. Och prick nÀr jag vaknade satte jag igÄng att skriva det hÀr blogginlÀgget! SÄ detta Àr verkligen rykande fÀrskt.

Hoppas lördagen Àr mild mot er alla!

23 februari, 2019

NĂ€r jag sĂ„g bilden pĂ„ Folke som undrar vad du gör, sĂ„ undrar jag sjĂ€lv hur mycket barnen vet om ditt yrke/arbete? Tittar de pĂ„ bloggen? FörstĂ„r de att du Ă€r ‘en kĂ€ndis’? KĂ€nner de till begreppet ‘Underbara Clara’?

Fick den hÀr frÄgan efter onsdagens blogginlÀgg. Eftersom jag fÄr den dÄ och dÄ gör jag ett blogginlÀgg av svaret.

Mina barn Àr lika ointresserade av mitt jobb som alla barn Àr av sina förÀldrars yrken. De vet att jag har en blogg, men egentligen inte vad en blogg Àr. De vet att jag jobbar med att fotografera, skriva och prata inför mÄnga mÀnniskor. Men de vet inte riktigt vad det ska vara bra för. De har sett mig pÄ TV nÄgon gÄng och sÄ har de ju medverkat i podden ibland. SÄ den biten har de faktiskt lite koll pÄ. Men bÀst koll har de nog pÄ barnböckerna. De har ju fÄtt vara med och göra dem! Och jag tror nog att Bertil blir lite glad nÀr han botaniserar pÄ biblioteket och hittar böcker dÀr han sjÀlv medverkar.

Hur som helst Ă€r mitt jobb inte nĂ„got som barnen tycker Ă€r mĂ€rkvĂ€rdigt eller speciellt. För barn finns ju nĂ„gra statusyrken – men tyvĂ€rr Ă€r jag varken polis, busschaufför eller brandman. Och DET hade ju verkligen varit nĂ„got skriva hem om!

Jag tror inte heller mina barn har nĂ„gon direkt uppfattning om att jag Ă€r “kĂ€nd”. Dels för att jag ju faktiskt inte Ă€r sĂ€rskilt kĂ€nd. Dels för att vi ju bara Ă€r hemma pĂ„ byn jĂ€mt – och i en by Ă€r ju alla kĂ€ndisar. Mat-tanten, fröknarna, de som jobbar i affĂ€ren, han som plogar allas uppfarter och bonden med alla korna. Men ibland nĂ€r vi Ă€r i stan eller hos min syster i BorĂ„s, sĂ„ hĂ€nder det att folk kommer fram och vill prata. Barnen tycker inte att det Ă€r konstigt, men kanske lite störigt. Precis som alla barn kĂ€nner nĂ€r deras förĂ€ldrar stĂ„r och tjabbar med vuxenbekanta istĂ€llet för att fokusera pĂ„ dem.

Men ganska nyligen fick Folke höra av nĂ„gon att jag var en “kĂ€ndis”. Och nĂ€r han kom och frĂ„gade mig vad en kĂ€ndis gjorde sĂ„ satt jag och spelade candy crush och drack te. SĂ„ dĂ„ svarade jag att det Ă€r vad en kĂ€ndis gör. SĂ„ nu tror Folke att det som utmĂ€rker kĂ€ndisar Ă€r Candy Crush och tedrickande. Det kĂ€nns rimligt och bra.

(Jag har tidigare skrivit om hur jag tĂ€nker kring att ha med barnen i bloggen – och om nĂ„gon undrar hur jag resonerar kan man lĂ€sa mer hĂ€r och hĂ€r. )

‱ Annonssamarbete Apotek HjĂ€rtat ‱
22 februari, 2019

Vi har haft förkylning och vattkoppor som gÄtt runt hÀr hemma sedan tvÄ veckor innan jul. Det Àr som att basiluskerna aldrig ger med sig. Som tur Àr har vi hittills sluppit det vÀrsta av allt, nÀmligen vinterkrÀksjukan. Peppar, peppar.

Men Àven om det Àr jobbigt att sjÀlv vara sjuk Àr det ju vÀrre nÀr barnen Àr det. SÀrskilt smÄ barn som inte gÄr att resonera med. Som kanske vÀgrar ta sin medicin eller inte kan lÄta bli att klia sönder vattkopporna. Bara att övertyga min yngsta (som frustrerande grÀt över nÀstÀppa) om att vÄga ta lite nÀsspray tog en hel dag.

Jag försöker prĂ€nta in i barnen att vara noga med handhygienen. BĂ„de i samband med mĂ„ltid men ocksĂ„ direkt efter förskolan dĂ„ jag vill att de tvĂ€ttar hĂ€nderna ordentligt direkt de kommer hem. Men att riktigt förklara hur smittor sprider sig i kroppen eller pĂ„ vilket sĂ€tt de pĂ„verkar oss – det Ă€r inte alltid sĂ„ lĂ€tt.

DÀrför har Apotek HjÀrtat tagit fram fyra informativa böcker med syfte att förklara sÄnt som smitta och sjukdomsförlopp. Och för att underlÀtta medicineringen. Diarréboken, KrÀkboken, Slemboken och Snorboken beskriver enkelt och underhÄllande vad som hÀnder i barnets kropp nÀr den blir sjuk.

Mina barn fascinerades sĂ€rskilt av berĂ€ttelsen om influensaviruset Ines som kroppen bekĂ€mpar med hjĂ€lp av segt slem (vi har haft mycket av den varan i vinter). NĂ€r jag frĂ„gade vad de lĂ€rt sig av böckerna ropade de i kör “ATT TVÄTTA HÄNDERNA!”. Goals, Ă€ndĂ„.

Det hĂ€r Ă€r ju en perfekt lĂ€sning i sjukdomstider och böckerna finns att bestĂ€lla pĂ„ Apotek hjĂ€rtat. DĂ€r de kostar 19 kronor styck. Kan tillĂ€gga att mina barn ÄLSKADE dessa böcker. SĂ„ genialiskt upplagda och roligt illustrerade!

Apotek HjĂ€rtat har ocksĂ„ nĂ„gra riktigt bra tips för en enklare medicinering av barn. Kanske kan de komma till anvĂ€ndning under vabruari?

1. LĂ„t barnet vara med och bestĂ€mma pĂ„ vilket sĂ€tt hen ska ta lĂ€kemedlet. PĂ„ sked eller blandat med sylt – vissa barn blir mer medgörliga om de fĂ„r vĂ€lja hur det ska gĂ„ till.

2. Om barnet har svÄrt för flytande medicinering finns det ofta andra alternativ, som droppar eller smÄ tabletter. MÄnga tabletter gÄr Àven bra att dela och blanda med exempelvis sylt, yoghurt eller glass.

3. Blanda inte ut flytande medicin med dryck – en ökad mĂ€ngd vĂ€tska kan istĂ€llet försvĂ„ra processen.

4. Om tabletter smakar illa eller Àr svÄra att svÀlja finns det tablettöverdrag pÄ apoteket som gör tablettens yta hal och döljer smaken.

5. Frys in vÀtskeersÀttningen och erbjud den som isglass istÀllet.

22 februari, 2019

Varje fredag samlar jag favoritbilder frĂ„n mitt instagramkonto Underbara Boning.  Den hĂ€r gĂ„ngen stĂ„r fĂ€rgglada innerdörrar i fokus. En roligt fĂ€rgsatt dörr Ă€r nĂ€mligen sĂ„ mycket mer Ă€n bara en praktisk funktion. Den blir ett utropstecken. En dekorativ detalj. Ett sĂ€tt att förstĂ€rka fĂ€rgen i en tapet eller plocka upp en nyans frĂ„n en möbel.

Hemma hos min farmor Ă€r alla gamla dörrar mĂ„lade i olika fĂ€rger och jag har hĂ€rmats genom att mĂ„la om vĂ„r badrumsdörr i mintgrönt och vitt. Gillar det skarpt! HĂ€r kommer fler fina fĂ€rgsĂ€ttningar pĂ„ dörrar…

@janne_paalandet

Jag Àlskar norska inredningskonton. De Àr mycket djÀrvare i sina fÀrgval och vÄgar kombinera nyanser pÄ ett vÀldigt osvenskt sÀtt. Vem kommer till exempel pÄ tanken att kombinera mintblÄtt, brunt och senapsgult? Jo, en norrman sÄklart. SÄ himla hÀrligt.

@lizze_westerlundï»ż

EnfĂ€rgade dörrar i en knallig fĂ€rg Ă€r ocksĂ„ vĂ€ldigt fint. Hemma hos Lizze tar de upp en nyans ur tapeten. TĂ€nk sĂ„ mycket trĂ„kigare det hade varit om dörrarna istĂ€llet varit vita…

@lisemettesolï»ż

HÀr syns en rolig och lite ovanlig lösning. DÀr dörren Àr vitmÄlad men speglarna trÀrena. Och sÄ har en liten bÄrd av grÄtt mÄlats som avgrÀnsning.

@loviktunet

Jag Àlskar allt pÄ den hÀr bilden. Den gröna vÀggen, det gamla handfatet, den skruttiga stolen och sÄ dörren i senap, gult och grÀddvitt. Vilket underbart utropstecken!

@fruvintage 

I ett hem med en stilren vit bas Àr gröna dörrarna ett hÀrligt blickfÄng. Att de Àr slitna och avskavda gör bara dörrarna vackrare.

@odensvihusbyggetï»ż

Den hÀr patinerade gamla dörren vill man bara stryka med handen över. Se sÄ fint den gifter sig med tapeten i rummet innanför och binder ihop med dörren lÀngre bort i bild.

@kristallsalongen ï»ż

Slutligen en bild frĂ„n Kristallsalongen. Ă„nnu ett strĂ„lande exempel pĂ„ hur bra det blir nĂ€r man lĂ„ter dörren ta upp fĂ€rgen pĂ„ tapeten. Hade den istĂ€llet varit vitmĂ„lad hade rummet inte kĂ€nts hĂ€lften intressant och varmt som det gör nu!

NĂ€r jag sitter och beundrar alla dörrar blir jag sĂ„ sugen pĂ„ att mĂ„la om hĂ€r hemma. Men vi har knappt nĂ„gra dörrar pĂ„ nedervĂ„ningen. Det fĂ„r bli ett projekt för nĂ€r vi renoverar hallen pĂ„ övervĂ„ningen. I dagslĂ€get finns inte mindre Ă€n sex dörrar i det lilla utrymmet. SĂ„ nĂ„got kul ska jag vĂ€l kunna hitta pĂ„….

Gula. Gröna. GrÄ. HÀr ser du en samling hÀrliga ytterdörrar som andra delat med sig av pÄ mitt konto @underbaraboning

Gröna sköna snickerier!

21 februari, 2019

Idag fick jag en sÄdan faslig lust att baka lite. Enkelt mÄste det vara. Och jÀdra gott. DÄ blir det alltid chokladbollar. Jag har lite barnslig smak pÄ det sÀttet. Föredrar chokladbollar framför alla andra bakverk.

Kom pÄ att jag inte har ett enda recept pÄ vanliga chokladbollar pÄ bloggen. Bara massa nyttiga varianter. Och sÄ kan vi ju inte ha det!? Det Àr ju förskrÀckligt.

SÄ hÀr kommer mitt bÀsta recept pÄ chokladbollar. Jag kör alltid ingredienserna i matberedare för att det gÄr sÄ smidigt, och sÄ rullar jag dem vÀldigt smÄtt. SÄ att man kan Àta mÄnga!

Kaffe Àr en helt nödvÀndigt del av chokladbollarna. Lika viktig som kakao och socker. Skulle jag vilja hÀvda.

Chokladbollar

Portioner

ca 35 bollar

Tid

ca 20 minuter

Ingredienser

  • 100 g smör

  • 1 dl strösocker

  • 3 msk kakao

  • 3 dl havregryn

  • 3 msk starkt, kallt kaffe

  • Kokosflingor, pĂ€rlsocker, hackade nötter eller strössel att rulla i.

Gör sÄ hÀr

  • LĂ€gg alla ingredienser i en mixer (förutom det du tĂ€nkt rulla choladbollarna i). Kör en stund pĂ„ högsta effekt tills det blivit en slĂ€t massa.
  • HĂ€ll upp lite kokos/pĂ€rlsocker/strössel i en djuptallrik. Forma bollarna och lĂ€gg dem i kokosen och rulla runt.
  • LĂ€gg pĂ„ en ny tallrik och stĂ€ll i kylen tills det Ă€r dags att mumsa i sig!
21 februari, 2019

Jag har en mÄlbild nÀr det kÀnns tungt. En mÄlbild för vÄren, som jag ofta tÀnker pÄ.

Det Àr tidigt i maj. Jag Àr mammaledig och har fÄtt tillbaka lite ork igen. Amningen funkar, spÀdbarnslivet börjar bli rutin och jag har lust att utrÀtta saker.

Det Àr en vanlig tisdag, nÀr vanliga mÀnniskor Àr pÄ jobbet. Men jag fÄr vara hemma och göra vad jag vill. SÄ jag knyter ett förklÀde kring midjan, ett huckle i hÄret, slÄr pÄ min vÄrigaste jazz, plockar bort innerfönstrena och hÀnger upp nya gardiner.

SÀtter till och med en bulldeg pÄ jÀsning.

Och sedan gÄr jag ut i solen. Folke Àr hemma med mig och tillsammans stökar vi fram utemöbler, skrubbar rent krukor och plockar pinnar frÄn grÀsmattan. Samlar ihop alla lÀrkkottar som ramlat ner under vÄrstormarna. Ute hörs bara fÄgelkvitter och svagt surr frÄn radion som stÄr pÄ ute pÄ verandan.

NÀr vi blir trötta sÀtter vi oss pÄ trappen och blundar mot solen. Jag dricker kaffe för det har börjat smaka gott igen. Folke fÄr ett glas mjölk och en nygrÀddad bulle.

SÄ börjar det fÀkta och sparkas i vagnen och bebisen har vaknat till och vill Àta. SÄ vi sitter dÀr i solen alla tre. Och Folke har ett förfÀrligt sjÄ att se till att bebisens strumpor och hÀtta inte Äker pÄ sned. NÀr spÀdisen Àtit fÀrdigt fÄr Folke fÄr rulla vagnen.

Vi stÀller den under ett trÀd i skuggan. Jag tÀnker att bebisar som fÄr sova under klorofyllgröna blad och blÄ himmel mÄste vÀxa upp till starka friska barn.

Folke gÄr ivÀg pÄ sina egna Àventyr pÄ gÄrden. Plockar tussilagobuketter, klampar i vattenpölar och sitter en stund pÄ en sten och sjunger en stump.

Han tar en svÀng för att kolla till lammen i hagen, som stÄr och gömmer sig bakom tackorna.

Och nÀr dagen övergÄr i eftermiddag gÄr vi in igen. Bebisen, Folke och jag. Och kryper ner en stund i soffan och vÀrmer kalla tÄr och fingrar.

Vilken underbar majdag! Det Àr min mÄlbild!

‱ Annonssamarbete Bixia ‱
20 februari, 2019

NÀr jag reste runt i Kenya 2016 reagerade jag pÄ mÀngden solceller. Att de verkade vara sÄ vanliga. De satt monterade pÄ taken bÄde fina nya hus och mindre, skruttiga kÄkar ute pÄ landsbygden. Inte sÀllan pÄ platser dÀr eltillgÄngen annars Àr bristfÀllig eller till och med obefintlig.

Solpaneler installeras pÄ ett tak i Burkina Faso

El Ă€r nĂ„got vi tar för givet i Sverige – men pĂ„ mĂ„nga platser i vĂ€rlden Ă€r det just elbrist som Ă€r hindret för framsteg. Elbrist gör att barnen inte kan gĂ„ i skola eller att mĂ€nniskor fĂ„r bristfĂ€llig vĂ„rd. Men med tillgĂ„ng till elektricitet kan undervisning bedrivas kvĂ€llstid, sĂ„ att mĂ„nga fler barn fĂ„r möjlighet till utbildning. Och i omrĂ„den dĂ€r kompetenta lĂ€rare saknas kan skolbarnen dessutom fĂ„ undervisning pĂ„ distans via bildskĂ€rmar. PĂ„ enklare sjukvĂ„rdskliniker möjliggör eltillgĂ„ngen mycket mer avancerade och lĂ„ngtgĂ„ende vĂ„rdinsatser.

Skola i Bangladesh med bildskÀrmar drivna av solenergi

Jag samarbetar ju med elbolaget Bixia. De tillhandahÄller förnyelsebar energi frÄn smÄ svenska aktörer som sÀljer vind, vatten och solenergi. Men Bixia har ocksÄ en miljöfond dÀr de tillsammans med ErikshjÀlpen stöttar solcellsprojekt i andra delar av vÀrlden. Exempelvis i Bangladhesh, Burikina Faso och Benin. Genom pengar frÄn miljöfonden har de installerat solpaneler i skolor, sjukhus och vattenreningsanlÀggningar. Men Àven försett elevhem med elektricitet för att att öka sÀkerheten och ge möjligheter för eleverna att studera kvÀllstid. Hur bra Àr inte det?!

Bixia sÀljer nÀrproducerad svensk el. IstÀllet för el frÄn grannlandet kommer elen frÄn granngÄrden. El som kan göra gott bÄde i Sverige och i andra lÀnder. LÀs mer pÄ Bixia.se

20 februari, 2019

Onsdag Ă€r hemmadag för pojkarna. Gammor Ă€r hĂ€r och hĂ€lsar pĂ„ och de har varit ute och lekt lĂ€nge i solen och byggt snögrottor. Sedan kom de in och frös, med knallröda kinder. Är sĂ„ glad för de lediga onsdagarna, jag mĂ€rker att de behöver en vilodag mitt i veckan. Speciellt den hĂ€r infektionstĂ€ta Ă„rstiden.

Jag har fÄtt mycket gjort idag. Har spikat modeller till sommarkollektionen för Miss Clarity och besvarat massa mail.

HÀr tycker jag om och sitta. Med uppsikt över entrén och med solen som letar sig in frÄn flera vÀderstreck.

Folke kom och ville se vad jag gjorde för nÄgot.

Och sĂ„ knĂ€ppte jag en bild för att visa nivĂ„n av blekhet. Den Ă€r hĂ€pnadsvĂ€ckande. Jag ger liksom anemin ett ansikte. Och det hjĂ€lper inte hur mycket jag Ă€n sminkar mig – ser lika genomskinlig ut Ă€ndĂ„.

Nu ska jag stÀnga datorn för dagen och istÀllet hjÀlpa Bertil med lÀxan till skolan!

18 februari, 2019

Jag har tĂ€nkt mycket pĂ„ vad som gör en influencers framgĂ„ngsrik idag. För bara nĂ„gra Ă„r sedan rĂ€ckte det att ha bloggen som en dagbok – med lite outfitbilder och betraktelser över dagens bestyr. Men idag handlar det mer om att kunna bygga koncept. Överraska lĂ€sarna, inspirera och paketera sitt innehĂ„ll pĂ„ ett bra sĂ€tt. Influensern blir mer av en curator som fĂ„r agera ledsagare för att sĂ„lla i utbudet av klĂ€der, filmer, böcker, recept och skönhet. TvĂ„ av Sveriges i sĂ€rklass bĂ€sta bloggare Ă€r Sandra Beijer och Elsa Billgren. De lyckas med exakt detta. Dessutom kommer de pĂ„ blogginlĂ€gg med nya innovativa rubriker och teman. De varierar sig och har en egen stil. Och hĂ„ller hög publiceringstakt. Jag upplever att vi delar ett liknande tĂ€nk kring det vi gör. Nöjet med att blogga Ă€r liksom att komma pĂ„ roliga bloggkoncept som lĂ€sarna ska uppskatta. Inte bara visa upp dagens outfit eller trettio bilder frĂ„n ett event man besökt. BĂ„de Sandra och Elsa Ă€r dessutom duktiga pĂ„ att anvĂ€nda sina lĂ€sare som medkreatörer. Deras lĂ€sare bidrar med mycket innehĂ„ll, vilket skapar en nĂ€rhet och en genuinitet.

Om vi ska översÀtta det hÀr till youtube-vÀrlden sÄ kan vi ta Jocke & Jonna som ett bra exempel. SÀga vad man vill om dem (och det finns mycket att kritisera) men de Àr verkligen duktiga pÄ att skapa roliga, innovativ koncept till sin kanal. Jag imponeras över deras förmÄga att variera sig. Med alltifrÄn spökjakter till vardagliga vloggar, till filmer dÀr de smakar och recenserar amerikanskt godis. Och nu dokusÄpan Exposed som snart lanseras. DÀr deras följare kommer vara medskapare och pÄverka hÀndelseförloppet. Genialt! Samma sak med Therese Lindgren. Hon testar allt ifrÄn smarta BH-hacks till att lÀra sig beatboxa. SÄklart varvat med vloggar frÄn hennes vardag. Just blandningen Àr vad som gör henne spÀnnande. Att man mÀrker att hon tycker att det Àr genuint roligt att komma pÄ nya koncept. Hon Àr ambitiös och kreativ. Samtidigt kan man se att Therese Lindgren inte alls var lika framgÄngsrik som bloggare. För den kanalen drev hon mer som den gamla tidens dagboksblogg. Och det blir allt svÄrare att lyckas med idag. LÀsarna förvÀntar sig mer. Det mÄste inte vara knasigt eller konstigt. Men det mÄste vara mer.

En annan trend Àr att bloggare (ex vis Michaela Forni och Petra TungÄrden) startar nÀtmagasin som sammankopplas med bloggen. DÀr de med hjÀlp av skribenter skapar innehÄll till sajten. Jag har inga siffror pÄ hur det gÄr för dem, men det vore intressant att veta. Det var nÀmligen en vÀg jag sjÀlv funderade pÄ nÀr jag lÀmnade Amelia 2016. Men att göra min blogg till en underkategori pÄ en annan sajt var ju bara en repris pÄ det jag valde bort nÀr jag lÀmnade Amelia. Jag vill inte ha bloggen som en underkategori. Jag ville ha bloggen som en huvudattraktion! Ni som lÀser min blogg kommer ju hit för att ta del av sÄnt jag producerat och filtrerat genom mina ögon. Vill ni lÀsa allmÀn bevakning av inredning eller mode kommer ni garanterat vÀlja bÀttre och mer etablerade nÀtmagasin Àn mitt. Att blanda samman det skulle bara bli rörigt. SÄ jag strök den tanken.

Det jag dĂ€remot gjort och som jag egentligen inte sett nĂ„gon annan bloggare göra – Ă€r att förpacka bloggen mer som ett magasin. Jag har sĂ„ mycket tidlöst, vĂ€larbetat material som förtjĂ€nas att lyftas fram. Recept, DIY, krönikor, guider till alltifrĂ„n potatisodling till hur man sköter textilier. Men i en traditionell blogg försvinner ju sĂ„nt material bara lĂ€ngre och lĂ€ngre bak i arkivet. DĂ€rför jobbar jag med en puffar pĂ„ bloggen. Som Ă„teraktiverar gamla inlĂ€gg. BĂ„de i högermenyn och mellan blogginlĂ€ggen. Det finns sĂ„klart funktioner som kan göra det hĂ€r automatiskt – men det blir sĂ€llan snyggt eller bra. SĂ„ jag har valt att jobba med en webbredaktör – Erica – som gör ett medvetet urval. Som med eftertanke bedömer vad som Ă€r relevant olika veckor och fĂ„ngar upp önskemĂ„l eller strömningar bland er lĂ€sare. Puffarna pĂ„ bloggen Ă€ndras flera gĂ„nger i veckan och mĂ„let Ă€r att ni ska kĂ€nna att det alltid finns nĂ„got nytt att lĂ€sa hĂ€r – Ă€ven om jag inte hunnit blogga.

Under föregĂ„ende vecka puffade Erica exempelvis upp bĂ„de pyssel och recept med Alla HjĂ€rtans-Dag tema ur arkivet. Valde ut de bĂ€sta bilderna, kom pĂ„ lockande rubriker och vaskade ocksĂ„ fram gamla texter och poddavsnitt om kĂ€rlek och relationer. Via google analytics kunde jag sedan se hur ni klickade er runt och tog del av olika Alla HjĂ€rtans Dag-inlĂ€gg. Att paketera bloggens innehĂ„ll pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet har lett till att ni Ă€r inne mycket lĂ€ngre Ă€n förut och klickar runt mer mellan olika kategorier. Plus att gamla blogginlĂ€gg vakna till liv genom nytillkomna kommentarer och delningar. TyvĂ€rr Ă€r puffarna mest kompatibla med blogglĂ€sande frĂ„n datorn – pĂ„ telefonen försvinner en del av effekten. Men jag arbetar pĂ„ att lösa det.

En stor utmaning för influensers idag Àr tidsbristen. De Àr efterfrÄgade och gör tv, poddar, skriver böcker, slÀpper skönhetsmÀrken, anordnar trÀningsresor etc. Men allting som görs utanför kanalerna tar ju tid frÄn innehÄllsskapandet till kanalerna. Och dÄ börjar motorn som ska driva maskineriet hacka. IstÀllet för att ta hjÀlp med det dÀr andra, blir lösningen för mÄnga att leja bort bloggandet till spökskrivare, eller fotograferandet till proffsfotografer.

PÄ pappret kan proffsbilder lÄta som en god idé. Men jag upplever ofta att det slÄr fel. Rent ekonomiskt Àr det inte möjligt att ha en fotograf i hasorna jÀmt. DÀrför mÄste man fota upp en bulk med bilder vid ett tillfÀlle, för att sedan pytsa ut dem över lÀngre tid. Och det mÀrks pÄ relevansen. Ett flöde dominerat av en fotografs bilder blir fort opersonligt. Att det ocksÄ Àr en fotografs utifrÄn-blick istÀllet för en influensers inifrÄn-blick blir tydligt. Vore jag en influenser som behövde bÀttre bildmaterial skulle jag vÀlja bort proffsfotograf och istÀllet investera pengarna i en bra kamera, en privat kurs med en duktig fotograf och sedan en enkel utbildning i bildredigering. Det kommer löna sig i lÀngden.

Jag tÀnker ocksÄ att det finns en fara nÀr influensers Àr sÄ framgÄngsrika att de glider ifrÄn sina lÀsare. Att ha en egen stylist eller makeup-artist höjer inte ens aktier. TvÀrtom skapar det distans till lÀsaren. Hur ska man bli inspirerad av nÄgons stil nÀr man vet att de sjÀlva köpt kompetensen av ett proffs? Följarna har ju inte tillgÄng till en MUA eller en fotograf i sin vardag. En influenser som tagit det hÀr vÀldigt lÄngt Àr Blondinbella. Men vad Àr det egentligen hon gör reklam för nÀr hon poserar i sitt kök med ett nytt diskmedel? Eller nÀr hon poserar i EllosklÀder trots att hon annars bara bÀr dyra mÀrken? Vi vet ju att hon varken diskar, stÀdar eller handlar sjÀlv. Att hon varken sminkar, stylar eller klÀr sig pÄ egen hand. Var finns dÄ trovÀrdigheten i hennes samarbeten? Det förvÄnar mig att företag Àr villiga att investera i en sÄdan influenser. De kan ju lika gÀrna köpa en vanlig annonsplats i en tidning.

Inför framtiden drömmer jag om att fler bloggare ska vÄga stÄ pÄ egna ben, utan stora mediehus i ryggen. VÄga leka med bloggformen lite mer och utveckla sÄ vÀl sajtens struktur som inlÀggens innehÄll. Och om jag skulle ge nÄgra rÄd till influensers, om vad som kommer göra dem relevanta. Ja dÄ Àr det saker som:

  • AnvĂ€ndarvĂ€nlighet. Gör du livet enklare, roligare, intressantare för dina lĂ€sare? Kurerar du det enorma utbudet pĂ„ nĂ€tet genom att tipsa om just DINA bĂ€sta recept, filmer, böcker, husmorstips, beatutyhacks etc? Filtrerar du omvĂ€rlden Ă„t dina följare? Eller handlar dina inlĂ€gg bara om att berĂ€tta om vem du var pĂ„ event med igĂ„r kvĂ€ll?
  • Bra innehĂ„ll utan att det sker pĂ„ bekostnad av personligt innehĂ„ll. Bort med spökskrivare och proffsfoton. Fram för egna vĂ€lskrivna texter och vackra, Ă€rliga bilder med eget uttryck. Det tar tid och krĂ€ver kompetens. Se till att utbilda dig inom bĂ„da omrĂ„dena.
  • SkĂ€ms inte över kommersiella samarbeten, men vĂ€lj dem noga. Och gör samarbetena till mer Ă€n produktplaceringar. De ska vara underhĂ„llande, utbildande, vackra eller pĂ„ andra sĂ€tt upplysande för lĂ€sarna. Annars börjar följarna förakta och kalla dig för en sell out.
  • Hitta pĂ„ roliga koncept för din kanal. Experimentera med nya format och var ambitiös. Det rĂ€cker inte att göra som du alltid har gjort. Följarna förvĂ€ntar sig mer.
  • LĂ„t följarna medskapa dina flöden. Dela lĂ€sarnas berĂ€ttelser, lĂ„t dem önska och styra innehĂ„ll till vloggar. LĂ„t dem dela med sig av sin kunskap och gör följarna till stjĂ€rnorna. Co-creation Ă€r grejen!

18 februari, 2019

Vaknade helt groggy 06.50 imorse och steg upp för att hjÀlpa barnen ivÀg till skolan. Efter en halvtimme av stök och bök tog de sig ivÀg. Nu Àr huset knÀpptyst. Jakob hÄller i ett tidigt yogapass i stan och Melker har fÄtt en morgonpink sÄ han klarar sig utan promenad en stund till. Jag har krupit ner i sÀngen igen. Vilken konstig natt. Somnade först vid fyratiden pÄ morgonen. Hade restless legs och dessutom svÄrt att andas. Ni som varit gravida vet hur det kan vara nÀr man ligger pÄ rygg? NÀr hela tyngden av magen pressas mot kroppspulsÄdern och det kÀnns som att nÄgon lÄngsamt hÄller pÄ att kvÀva en. SÄ hade jag inatt. Fast flera timmar i strÀck, utan att kunna göra nÄgonting Ät det.

Förmiddagen Àr min bÀsta stund och natten Àr min vÀrsta. Jag Àr trött men vet inte om jag kommer att fÄ sova. Hur mÄnga gÄnger jag ska halta upp och kissa och fylla nya vattenglas till nattduksbordet. Om mina restless legs gÄr bananas, om nÀstÀppan blir outhÀrdlig, om det kommer kÀnnas som att kroppspulsÄdern Àr i klÀm och jag lÄngsamt kvÀvs. I mörkret blir tankarna suddiga och farliga och oron över allting helt ogreppbart stor.

Men nu Àr det ju morgon och förmiddagen ligger framför mig och jag tÀnker att om jag bara fÄr nÄgon timme till av sömn. SÄ kommer jag kanske orka den hÀr dagen med.

17 februari, 2019

Det mĂ€rks att jag Ă€r pĂ„ Ă€ndtampen av graviditeten. För jag börjar kĂ€nna mig sĂ„ fruktansvĂ€rt fĂ€rdig. I början av en graviditet finns det nĂ„got skönt i temposĂ€nkningen. I att inte riktigt orka. I att behöva vara rĂ€dd om kroppen. Det finns nĂ„got skönt i den stora magen som gör att fokus förflyttas frĂ„n att vara fin till att vara funktionell. Men nu börjar det Ă€ndras. Jag sitter och kollar vĂ„rklĂ€der pĂ„ nĂ€tet. Drömmer om ett par nya skor. Och sĂ„ rĂ€knar jag efter hur lĂ„ng tid det kan tĂ€nkas ta tills jag Ă€r uppe pĂ„ benen. Jag har ju pissiga graviditeter – men tack och lov brukar foglossningen bli bĂ€ttre i samma sekund som bebisen Ă€r ute. Kommer jag hinna Ă„ka lĂ€ngdskidor den hĂ€r sĂ€songen? Ta en lĂ„ngpromenad pĂ„ skaren? Jag har till och med börjat nynna lĂ„tarna pĂ„ min löplista. Ser framför mig hur jag ska susa fram i skogen i sommar.

Jag tÀnker pÄ min ork i vanliga fall. Hur mycket roligt jag kan fÄ gjort en ledig lördag nÀr jag varken Àr gravid eller utmattad. Jag har en faslig energi och glider mellan bullbak och ommöblering, telefonsamtal till en vÀn och sÀllskapsspel med barnen. LÀngtar sÄ efter att fÄ börja leva igen. UtrÀtta saker hÀr hemma. Det Àr ju sÄnt som jag mÄr bra av!

Samtidigt vet jag ju: En dag i taget. Jag ska inte stressa kroppen. Eller sjÀlen. Och Àven efter bebisen Àr ute mÄste jag vara försiktig med mig sjÀlv. Med sÄ dÄlig kondition som jag har sÄ Àr det fullt tillrÀckligt att börja med att promenera 500 meter varje dag. Det Àr ÀndÄ lÀngre Àn jag rört mig pÄ mÄnader. Och att baka bullar, möblera om och spela spel med en ammande bebis vid bröstet kommer liksom inte att ske.

ÄndĂ„ anar jag det nu. Ljuset i tunneln.

17 februari, 2019

Lördagen blev nÄgot av ett bottennapp mentalt. Med Ängest jag inte kÀnt pÄ flera Är och en sÄdan djup hÄglöshet att inget blev gjort. Orkade inte ens Àta. SÄ nÀr jag gick och la mig pÄ kvÀllen bestÀmde jag mig för att den hÀr dagen skulle bli annorlunda. Jag skulle ta kontroll över den. Jag stÀllde klockan pÄ 8.30 (sover sÄ dÄligt att jag med lÀtthet kan ligga i sÀngen till elva annars). Steg upp och gjorde en god frukost till familjen, lyssnade pÄ Godmorgon VÀrlden och satt kvar lÀnge och pratade med Jakob. Sedan försökte jag aktivera mig, innan jag hann kÀnna efter hur jag mÄdde. Jag bytte köksbord i köket mot det som stÄtt pÄ verandan och stökade iordning massa porslin som blivit rörigt. Sedan gjorde jag pannkaka av bara farten. Och all aktivitet hjÀlpte. Idag har jag mÄtt mycket bÀttre. Solen har lyst in genom smutsiga fönster, termometern har visat mÄnga plusgrader och pÄ Äkern nedanför huset har massa glada bybor tagit sin söndagspromenad pÄ skaren.

Tjockpannkaka Ă€r vĂ„rig mat för mig. För den hĂ€r tiden pĂ„ Ă„ret börjar ju hönsen vĂ€rpa som sjutton – sĂ„ dĂ„ Ă€ter vi Ă€ggrĂ€tter tre gĂ„nger om dagen. TyvĂ€rr har vi inga höns i Ă„r, men Ă€ndĂ„ kĂ€ndes pannkakan som ett vĂ„rtecken!

Är sĂ„ glad ocksĂ„ för min rosa ros som pryder köksbordet. Fick den i Alla HjĂ€rtans Dag-present frĂ„n Erica. Medan vi satt dĂ€r i solskenet i köket fantiserade vi om vĂ„ren. Hur vi direkt efter fritids och förskola ska gĂ„r ner till badplatsen som ligger precis bredvid. Sitta pĂ„ filtar och Ă€ta medhavd middag och ta vĂ„ra första, kalla sjödopp. Och hur vi i vĂ„r kommer sitta dĂ€r och njuta av tvĂ„ smĂ„ bebisar ocksĂ„. Även Bertils kompis vĂ€ntar nĂ€mligen smĂ„syskon….

Hemkokt blÄbÀrssylt och tjockpannkaka. Hur kan nÄgot smaka bÀttre?

Nu leker Bertil med sin vÀn Ada, Folke sover middag bredvid mig i sÀngen och vi ska snart börja göra oss iordning för kvÀllens mellotittande! Vi tittar pÄ söndagar med matlaget och dÄ börjar vi tittandet tidigt, sÄ det inte blir en sÄ sen kvÀll. Mina ungar har ingen koll pÄ att allt redan avgjorts pÄ lördagen utan vi gÄr all in med discokula, egna omröstningslappar och chips och dricka. En fenomenal söndagstradition!

Hoppas ni haft en helg som varit mer som min söndag Àn som min lördag! Det unnar jag er. Puss

16 februari, 2019

Jag hade tÀnkt blogga och lÀgga upp ett Underbara Boning-inlÀgg igÄr, för de ska ju komma pÄ fredagar. Men jag glömde bort det. Och sedan orkade jag bara inte. Vi kom hem sent frÄn en tung dag i stan, med begravning och minnesstund. SÄ nÀr jag vÀl hunnit innan för dörren bara kraschade jag i sÀng. Sedan vaknade jag och lÄg och vred mig mellan halv tvÄ och halv fem, med malande tankar och tungt hjÀrta. Gick upp och drack nio (!) glas vatten, kröp nÀra Folke som lÄg i min sÀng för att försöka stjÀla lite av hans frid. Men ingenting hjÀlpte. Tillslut tog jag fram telefonen och spelade spel och och lyssnade pÄ Lilla Drevet för att kunna skingra tankarna.

Barnen kom in och vÀckte mig vid tio imorse. DÄ drömde jag sÄ fridfullt. Det var en höstdag i skogen. Vi plockade lingon och vadade barfota i en fjÀllbÀck som var mÀrklig ljummen. Allting var bra igen och all oro var utsuddad.

Den kÀnslan ska jag hÄlla fast i hela dagen.

Sök pÄ underbaraclaras.se

KundtjÀnst

Har du frÄgor kring din order eller nÄgot annat som berör min butik, vÀnligen hör av dig till:

Eller anvÀnd formulÀret nedan.