Jag har en målbild när det känns tungt. En målbild för våren, som jag ofta tänker på.
Det är tidigt i maj. Jag är mammaledig och har fått tillbaka lite ork igen. Amningen funkar, spädbarnslivet börjar bli rutin och jag har lust att uträtta saker.
Det är en vanlig tisdag, när vanliga människor är på jobbet. Men jag får vara hemma och göra vad jag vill. Så jag knyter ett förkläde kring midjan, ett huckle i håret, slår på min vårigaste jazz, plockar bort innerfönstrena och hänger upp nya gardiner.
Sätter till och med en bulldeg på jäsning.
Och sedan går jag ut i solen. Folke är hemma med mig och tillsammans stökar vi fram utemöbler, skrubbar rent krukor och plockar pinnar från gräsmattan. Samlar ihop alla lärkkottar som ramlat ner under vårstormarna. Ute hörs bara fågelkvitter och svagt surr från radion som står på ute på verandan.
När vi blir trötta sätter vi oss på trappen och blundar mot solen. Jag dricker kaffe för det har börjat smaka gott igen. Folke får ett glas mjölk och en nygräddad bulle.
Så börjar det fäkta och sparkas i vagnen och bebisen har vaknat till och vill äta. Så vi sitter där i solen alla tre. Och Folke har ett förfärligt sjå att se till att bebisens strumpor och hätta inte åker på sned. När spädisen ätit färdigt får Folke får rulla vagnen.
Vi ställer den under ett träd i skuggan. Jag tänker att bebisar som får sova under klorofyllgröna blad och blå himmel måste växa upp till starka friska barn.
Folke går iväg på sina egna äventyr på gården. Plockar tussilagobuketter, klampar i vattenpölar och sitter en stund på en sten och sjunger en stump.
Han tar en sväng för att kolla till lammen i hagen, som står och gömmer sig bakom tackorna.
Och när dagen övergår i eftermiddag går vi in igen. Bebisen, Folke och jag. Och kryper ner en stund i soffan och värmer kalla tår och fingrar.
Vilken underbar majdag! Det är min målbild!
23 svar
Ååh!
Målbilder är viktiga.
De kan hjälpa en i svaga stunder. Till och med i stunder av panik t.ex. på natten. Därför tycker jag det är viktigt att låta mobilkameran o mobilen för den delen vara. För är man i en fin miljö så fota med ögonen, öronen, huden och näsan. Ta in dofter, känslor och intryck. Placera den i en “ask”(mental) Och plocka fram asken med upplevelsen då du som bäst behöver den. Som tröst, som glädje, som trygghet eller som panikångest-mildrare.
Vilket härligt mål! Hoppas ni har en bra dag idag också fast det bara är februari och bebisen har inte kommit ännu <3
Wow från storstan!
Vilken fantastisk målbild! Snart är du där 💗☀️🌸
Så fint skrivet! Och bilderna… Jag väntar barn typ (?) samtidigt som du så detta blev en bra målbild för mig också 🙂 Styrkekramar, snart blir det bättre när barnet är på utsidan!
Det låter väl som ett jättebra mål!
Vad härligt! Jag kommer gå mot höggravid vid den tiden. Vi bor i lägenhet, så årstiderna är inte så spännande som när jag var liten och bodde ute på landet. Jag hoppas att jag och min man kan få råd att köpa hus ute i naturen så mina framtida barn får växa upp som jag gjorde och som dina barn gör.
Vad hemtrevligt och fint det låter. Ja, en sån majdag vill man gärna ha! 🙂 Kanske ska jag också fundera ut en målbild för att ge mig själv ork och framtidslängtan. Tack för inspo!
Jag hänger på! Det låter helt ljuvligt.
Underbar målbild! 💙
Underbar målbild och den är inte alltför olika min egen. Jag väntar mitt första barn som kommer födas i mars/april och jag är så förväntansfull och samtidigt sjukt nervös. Jag har därför som målbild när det börjar bli varmt och härligt i maj/juni och vi har landat lite med den nya lilla familjemedlemmen. Min förhoppning är att jag då ska känna mig lite mer säker i mammarollen och därmed kunna njuta av att vara hemma och ta hand om den lilla.
Du kommer säkert njuta för fullt i sommar! Fick min första i september och efter några veckor då livet kändes helt upp och ner, kommer man in i en ny vardag som är så himla härlig! Visst, lite sömn blir det, och man är ständigt lite i nån slags dimma, men så kul att få se den lilla sakta upptäcka världen ♡
Så fint ♥️
Åh så härligt och rofyllt i sin enkla storhet ❤
Jag är bara i v. 14 och undrar hur i helsicke jag ska vara gravid så himmelens länge, tills EFTER sommaren. Det är mitt andra barn och jösses amalia vad långsamt det går. Har tyckt att alla alltid sagt att “graviditeten bara rusar fram när det finns syskon sedan innan, en har inte ens koll på graviditetsveckorna”. Jo tjena.. 😬😂🙈
Ps. Med det inte otacksam. Efterlängtad och krokig väg till både första och andra.
Låter underbart även om det är mil ifrån något jag någonsin upplevt med mina barn, har aldrig upplevt något lugnt sovande barn i vagn utan mer skrik och konstant dragandes på vagn. Men vilken drömbild!
Precis vad jag tänkte. Härlig målbild, men så långt bort man kan komma från den verklighet vi hade här hemma med våra två barn under deras bebistid. Så alla ni som sitter med bebisar i detta nu som inte ens tillåter en bråkdel av det som beskrivs inlägget – håll ut! Det är inte er det är fel på! Alla bebisar är olika och det bästa man kan göra är att go with the flow. Kämpa inte emot och strunta i bullbak, gardinbyten, trädgårdsfix (och långa toabesök, dusch och varma måltider när partnern inte är hemma). Den tiden kommer att komma igen (även om det inte känns så nu). Kram!
Å underbart. Snart er du der.! 😀 Gleder meg også til vårlig jazz og lukten av vår.
Åh! Underbart!
Så fantastiskt härligt! Jag födde vår trea för en månad sedan ungefär och jag är glad att hon är på utsidan istället för på insidan. Nästa målbild för mig är dock att det är lite varmare och de värsta smittorna/sjukdomarna lagt sig. Och lilltjejen blivit lite mer stabil med amning och sömn 😉
Hoppas det är ok att jag frågar – väntar nytt barnbarn i vår, det är deras andra barn. Med första var det kaos, ingen sömn, ett evigt kånkande på bebis som “vägrade” sova annat än i famnen eller bokstavligt på föräldrarna, inte en sekund för sig själv på golv eller i babysitter, matkrångel… Underbar unge, så klart, och överöst med kärlek från föräldrarna. Men en ofantlig trötthet förstås, och det är smärtsamt att se på. Vi bor 70 mil ifrån varandra, inte så lätt att hjälpa till så mycket som man vill då. Har för mig att du skrev någon gång att ni “följde” Anna Wahlgrens tips om sömn, och kanske andra rutiner, var det så? Vore så fint om du ville berätta lite hur ni fick det att funka i så fall, inte en massa privata detaljer så klart, men lite generellt om det vore ok? Vill så gärna hjälpa genom att åtminstone visa på något som skulle kunna funka. Du/ni verkar så förnuftiga och jordnära, och uppenbart funkar det bra för er med barn och vardagsliv, även om jag givetvis förstår att livet inte är en räkmacka för er heller! Hur som helst, lycka till med ert nya lilla knyte!
Hej Lena. Så fint att du vill hjälpa barn och barnbarn. ❤️ Det är tydligt att du bryr dig om och vill att det ska funka så bra som möjligt.
MEN. Jag tror du ska hålla dig undan att ge råd, även om det är i all välmening. Säkerligen har föräldrarna googlat det mesta och jag tror inte att de missat någon av alla de möjligheter som finns med olika metoder och dylikt. De har efter egna preferenser och förutsättningar valt den väg som är bäst för sig och sitt barn och de kommer att fortsätta göra det. Har sett så många relationer runt mig förstöras för att det är så himla svårt att låta bli att lägga sig i, för även om man menar väl gör man just det – lägger sig i.
Fokusera på att lyssna istället för att prata, ställa upp på de sätt ni kan. Kanske är en matkasseprenumeration eller några blöjpaket en bättre hjälp än leksaker och pryttlar, särskilt om det finns barn sen innan. Och om det uttryckligen BES om tips och åsikter från er, är det förstås bara att köra. Kram!
Hej Linn! Tack för dina tankar, och jag håller absolut med dig! Man får vara oerhört försiktig med att lägga sig i, det är som att trampa på minerade fält. Men saken är den att det är min dotter har bett om att jag ska lägga mig i, vi lägger oss överhuvud taget i det mesta, allihop i vår familj. Våra barns respektive vill också ha det så, och de lägger sig minst sagt i mitt liv också. Vi är sådana helt enkelt, och ingen av oss upplever det som att någon “lägger sig i”, utan att vi helt enkelt bryr oss, är engagerade och delar ljuvt och lett. I det här fallet var det min dotter som någonstans inifrån dimman undrade om jag kan begripa hur andra får “Sova hela natten” att fungera, hon tycker att hon följt råden till punkt och pricka, men bebis har uppenbart inte läst samma bok. Hon bad mig, att om jag hör någon som lyckats, t ex när jag pratar med mina väninnor och hör om deras barn och barnbarn, så vore hon tacksam om jag kunde förmedla något som hon själv tydligen missat. Kom att tänka på Clara, tycker hennes blog är så tydlig och vardagsnära, och då frågade jag… Men jag förstår absolut hur du menar, och tror det är som du säger i många fall. Vet fler än en familj som inte har det så bra eftersom de vuxna “barnen” tycker att far/morföräldrar lägger sig i. Flera av våra vänner tycker det är märkligt att våra “barn” uppskattar vårt engagemang utan att bli sura. Vi är väl bara sådana. Tack för dina synpunkter ändå!
En fantastisk målbild! ❤️