så rik jag är

Jag lägger dig i vagnen. I din lilla ulloverall. Med din stickade vita mössa. Rättar till nappen och den rosarutiga filten. Fäller bak suffletten några steg. Så att du får se på himlen. Du som knappt varit utomhus en minut i ditt liv.

Din stora bror har fått en ny röd cykel. 26 tum med snabba hjul. Din inte fullt så stora bror springer efter. Har hittat en reflexpinne i diket. Den agerar både vandringsstav och svärd.

Jag går sist. Långsamma steg. Hunden sicksackande kring mina ben. Lite skakig efter månader av stillasittande.

Vagnen gör spår i leran och fläckar mina gympaskor. Morgonsolen värmer kinderna och vi blir stående. Hör en ringduvas tydliga purrande. –Lyssna mamma! Det porlar i bäcken! säger storebror. Vi lyssnar på våren som rinner fram under snön. Ner över det branta berget. De är så stora nu, att jag kan lämna dem här. –Lek ni. Jag går vidare. Cykla hem när ni har lust.

En åttaåring. En fyraåring. Och en som är alldeles ny. Två gossar försvinner upp i skogen, på berget. Men du. Du ligger här. Kisar mot den blå himlen. Mot trädtopparna som för din blick bara är suddigt grönt. Och dina rosa kinder som aldrig tidigare känt någonting. Känner nu aprils milda vind.

Så rik jag är.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

42 kommentarer på “så rik jag är”

    1. Säkert inte, jag misstänker att både myndigheter, familj och vänner vet av namnet om det finns något än. Däremot kanske Clara själv vill lära känna den lilla innan namnet basuneras ut till oss andra!

    2. Ida, jag tycker bara att det är så roligt med namn. Det är väl naturligt att man undrar vad en ny liten människa ska heta? Men det kanske bara är jag som är nyfiken?? Stort grattis till Clara med familj, och när namnet är bestämt, basunera ut det bara!

  1. Så vackert skrivet. Blir tårögd och längtar efter den lilla som ligger i min mage.

  2. Så rika dina barn är, Clara. Som har dig, sin pappa, sin stora familj. Sitt hem, sin plats på jorden. Sitt liv. Livet ni ger dem, du och din man. Och ni, ni också. Ni är rika. Det finns ett liv före döden. Det är en rikedom.

  3. Dina texter just nu är så jävla fina att man GRINAR VARJE GÅNG MAN GÅR IN HÄR. ❤😭

  4. Vilken vacker text! Jag tycker att du har ett sådant fint poetiskt språk i många av dina texter! Sådär så att man riktigt kan se er framför sig, cykel, reflexpinne-vandringsstav-svärd och ett par nya små ögon i vagnen. Och jag får den där känslan i hjärtat som jag så gärna vill när jag läser, en slags ogreppbar känsla av storhet, glädje, vemod och drömmar i en enda blandning.

    1. Jag håller verkligen med. Man liksom försvinner bort till den stunden och platsen du beskriver. Tar till mig tacksamheten och försöker känna den när det ibland känns tufft med en 2 månaders och en tvååring 😉

  5. Min pappa brukade säga: Du är rik, du Åsa, som har tre barn.
    Idag är de 27, 25 respektive 23 år, och jag är fortfarande rik.

  6. Så fint. Jag blir lite avundsjuk för för oss blir det nog inte fler än två barn pga sjukdom och mediciner… Men samtidigt känner jag mig också rik med min 4-åring och min 7-åring, när jag tittar på dem känner jag att jag har fått allt man kan önska sig ❤

  7. På beskrivningen låter det som att det är tre gossar. Triss i pojkar! ❤️ Vackra skildringar av livet!

    Nyfiken på namnet är jag oavsett om det är en gosse eller en tös 😉

  8. Låter så härligt och alldeles underbart!
    Tittar in här för jag har en fråga och det är för att fråga om man kan lägga i ordning din påsktårta med choklad och passionsfrukt kvällen innan den ska ätas utan att den blir flabbig? Kanske nån annan här som bakat den som också vet?
    Glad påsk!

  9. Så fint skrivet! Ska du inte ta och skriva en roman om livet, om lätt och svårt, om djupt och ytligt, den skulle nog bli jättebra!!

  10. dina ord får mig så sugen på att få prova den där upplevelsen, också. att få ha en liten minsting på slutet, och som man kanske vet är ens sista (osäker om du beskrivit att det är så för dig, men i alla fall blir det ju i något skede att man vet att en bebistid är den sista). fick mina barn i klump (tre stycken på mindre än fyra år) och det bjöd på fantastiska bilder det också. men verkar ljuvligt att både få ha storbarnskakan och äta bebiskakan!

  11. Så fina djupa o rörande inlägg nu för tiden. Älskar det!! Tack för att vi får följa med i din vardag!