Det Àr svÄrt att vara utan hund. NÀr jag svurit över hundhÄr, över rymningar, över att behöva gÄ promenader i regn och storm. DÄ har jag tÀnkt att det Àr Àr enkelt att vara utan hund.

Men det Àr svÄrt. Jag har haft egen hund i femton Ärs tid. Det Àr ungefÀr halva mitt liv. Hur gör man ens utan? Jag tycker att promenaderna kÀnns sÄ meningslösa. Har svÄrt att motivera mig till att komma ut. Jag tycker att barnens halvÀtna middagsportion Àr orimligt irriterande, nÀr jag inte kan ge den till nÄgon som hoppar högt av glÀdje. Plötsligt Àr det sÄ smuligt överallt. NÀr det inte finns nÄgon som tassar runt och stÀdar. Och nÀr jag Àr kall och kryper upp i soffan under en filt, finns det ingen som kan vÀrma mig.

Det kÀnns tomt. Och ovÀntat svÄrt med tanke pÄ hur mycket arbete, oro och ansvar det ÀndÄ Àr med att ha en hund.

Nu vÀntar vi bara pÄ att fÄ tillbaka askan. DÄ ska vi begrava Melker i blÄsippebacken i vÄr lilla skog. Det kÀnns skönt att han ska fÄ komma hem.

Sanningen om hunden Sixten