Ett rum med utsikt

Nu är fredagsinläggen med bilder från @underbaraboning tillbaka. Efter en tillfällig paus under de första vimmelkantiga veckorna efter att Ulf föddes.

Jag har alltid känt ett behov av att bo så jag kan se himlen. Så att ögonen kan vandra, snudda horisonten. Att ha ett hus med utsikt är som att äga ett vackert konstverk. Eller tusen skiftande. I villakvarteret där jag växte upp längtade alltid ögonen efter mer. Mer himmel. Mer ljus. Mer väder. Och idag bor jag precis så.

Här kommer några instagramhem med särskilt drömmiga fönstervyer.

@silwersara

Den här vyn gör mig så glad. Här hade jag ju helt klart placerat min fasta telefon om jag haft någon. Det perfekta stället att sitta och långprata på med en vän. Eller spana på älgar i skymningen.

@livslyst

Norska fönsterutsikter borde ha sitt alldeles egna konto på instagram. Finns ju material så att det räcker och blir över. Som den här ljuvliga vyn hos Livslyst!

@jensgarden

Eller Jensgårdens ohemult vackra…

@mysvackrating

Och tänk att ha ett badrum med utsikt. Här vill man ju ligga och bada och känna sommarbrisen genom det öppna fönstret. Låta blicken försvinna in i det prunkande gröna.

@miasgamlahus

Den här bilden skulle vara ett fint bokomslag. Får lust att måla av den. Här råder både total frid och förväntan på samma gång. Den fladdrande tyllgardinen, sommarängen utanför fönstret. Skogen som nästan vuxit in på knuten. Sådär som det blir på riktigt gamla gårdar, där naturen tar tillbaka allting. För mitt inre hör jag humlesurret och fågelkvittret.

@ulrikakarin

Köksbordet med den allra bästa utsikten finns i Ulrikas sommarhus. Tänk att äta frukost här? Vyn känns så mycket norrland med det granskogstäckta berget i bakgrunden, och den kilometerlånga åkern.

@charlotte_annefidler

Jag avslutar med instagrams finaste utsikt. Över engelsk landsbygd. Den här vyn går ju inte att tröttna på. Skulles sitta här jämt om det var mitt hem!

• annonssamarbete Apotek Hjärtat •

Sola lugnt!

Det här är inte långt borta nu! Långa soliga dagar vid vatten. Barn som ränner runt halvnakna och ömsom simmar som fiskar, ömsom rullar sig i sanden.

Men hur tråkigt det än känns att tänka på så är solens strålar något vi ska ha respekt för. Och medan vi vuxna oftast hinner känna när vi är på väg att bränna oss – så saknar barn den livserfarenheten. Dessutom är de extra utsatta på grund av sin känsliga hy. Därför måste vi hålla koll ordentligt och skydda dem när de är i solen. Och barn under ett år ska faktiskt inte vara i solen överhuvudtaget.

Det bästa solskyddet av alla är förstås att hålla sig i skuggan mitt på dagen när solen är starkast. Och sedan täcka sig med kläder, hatt och solglasögon. (Fast kom ihåg att tunna kläder också kan släppa igenom strålning). Att stanna i skuggan är dock lättare sagt än gjort om man har barn som inte vill sitta still under ett parasoll och helst är lika mycket i vatten som på land. Då måste man vara noga och smörja in sig!

Så här alltså! Fast eh….lite noggrannare kanske…

Det finns några bra tumregler vad gäller barn och solskydd.

  • Väj rätt styrka. Barn ska ha hög solskyddsfaktor, 30-50+ är ett bra val. Och allra helst ska krämen vara vattenfast.
  • Smörj ordentligt. Om solskyddsfaktorn smörjs på för snålt så ger den otillräckligt skydd. Räkna med att det går åt en kupad hand full med solskyddskräm. Din egen hand om det är till dig – och barnets hand om det är till barnet själv.
  • Smörj ofta. Alltid innan ni går ut och innan barnen badar (vattnet reflekterar solens strålning). Och efter badet bör solkrämen bättras på igen. För även om den är vattenfast kan den ha tunnats ut något. Och glöm inte att vid ymnig svettning försvinner solkrämen snabbare.
  • Smörj känsliga kroppsdelar som öron och läppar med stark solskyddsfaktor. Och glöm inte heller att smörja särskilt utsatta kroppsdelar som händer, axlar och ovansidan av fötterna (de bränns lätt i sandaler).
Apolosophy Solspray barn SPF 50+ och Apolosophy Sollotion barn SPF 30 

Att köpa solkskyddskräm på Apotek Hjärtat är tryggt och bra. Deras kunniga farmaceuter kan ge rådgivning och hjälp och du kan vara säker på att produkterna som säljs i deras apotek verkligen håller måttet. Du kan givetvis också klicka hem produkterna online från Apotek Hjärtat.

Jag gillar särskilt Apotek Hjärtats egna serie Apolosophy, och har många produkter från dem i min dagliga hudvårdsrutin. Deras solskyddfaktor är mild och parfymfri och finns upp till 50 i solskyddsfaktor för både barn och vuxna.

Sola lugnt!

Päronkaka med citron och täcke av kokos-tosca

Nu ska du få receptet på en kaka som må se oansenlig ut på bild – men som är himla saftig och god i verkligheten. En päronkaka med citron och täcke av kokos-tosca.

Fyraåringen som har en faiblesse för kaffe ihop med kaka åt av båda och lät sig väl smaka.

Päronkaka med citron och täcke av kokos-tosca

Du behöver (12 bitar)

3 päron

75 g smör

2 ägg

2 citroner (det yttersta gula skalet)

1 1/2 dl strösocker

2 1/2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Kokostosca

75 g smör

1 dl strösocker

1 msk mjölk

2 msk vetemjöl

100 gr kokosflingor

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.

Skala och skär päronen i centimeterstora kuber. Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och socker vitt och pösigt och häll sedan ner smöret i blandningen. Tillsätt päronen. Tvätta citronen och riv ner det yttersta gula skalet i smeten.

Blanda mjöl och bakpulver och rör försiktigt ner i smeten. Smöra och bröa en kakform (ca 20 cm i diameter) och häll ner smeten. Grädda i mitten av ugnen i ca 25 minuter.

Tillred under tiden kokos-toscan genom att smälta smör och blanda i strösocker, mjölk och vetemjöl. Låt koka upp under omrörning. Avsluta med att blanda ner kokosflingorna.

Ta ut kakan och häll över kokos-toscan. Grädda i ytterligare 20 minuter tills kakan är gyllene och inte längre känns kladdig.

Ta ut och låt svalna och servera med lättvispad grädde.

Nya odlingsplaner

Efter fyra år med 300 kvadratmeter växthus har vi nu gjort oss av med det. Vi ska satsa på att odla mer på friland istället. Det känns lite vemodigt eftersom växthuset varit något av en oas. Ångande varmt, klorofylldoftande och en skön tillflykt under mulna eller blåsiga sommardagar, då växthuset hållit flera grader högre temperatur än utomhusluften.

Clara i gul blommig klänning i växthus fullt av tomatplantor och tomater.

Doften av tusen mognande tomater är bedövande…

Hit har barnen smitit ut på sommarmornarna och pallat tomater och gurka.

Vi har haft väldig glädje av växthuset. Vi hade till och med midsommarfirande här förra året, när det var skyfall utan uppehåll.

Lite tråkigt känns det allt att bli av med vårt stora växthus. Drömmer nu om att bygga ett lite mindre i glas på gården.

Det ska dock bli skönt för alla inblandade att slippa skotta det om vintrarna. Som vi bland annat fick göra tillsammans med gästerna på nyårsafton (!) för att undvika att hela växthuset brakade in.

Nu planerar Jakob och Albin som bäst för att kunna kickstarta odlingssäsongen för Marstorps Mat. Bönder här uppe kan ju inte börja för tidigt med odlingen, med tanke på risken för nattfrost. Därför måste vi jobba dubbelt så snabbt när vi väl sätter igång. Några av de grödor vi ska odla i år är blomkål, grönkål, kålrabbi, vitkål, palmkål, purpurkål, salladskål, spetskål, brysselkål och pak choi. Dessutom odlar vi kålrot, morot, majrova, svedjerova, rödbeta, polkabeta, potatis, morot, broccoli, rättika, romanesco och olika sallader. Och så lök, kryddor och flera sorters bönor. Listan bara fortsätter….

Jag håller tummarna för en lagom varm och fuktig sommar, och en riktigt bra skörd!

Onsdagsbestyr

Idag har jag haft en riktig fixardag här hemma. Innerfönstrena i köket har plockats bort, jag har bytt gardiner och gått loss och putsat rutorna också.

Eftersom april var så makalöst fin verkar allt opålitligt aprilväder istället komma i maj. Ena stunden har solen strålat – andra stunden har det kommit hagelskurar.

Jag fick ett il och blev less på hela vår nedervåning. Så jag bar ut köksbordet, bar in ett annat som stått i förrådet i över ett år. Och så skrubbade jag det rent ute på gårdsplanen. Och imorgon ska jag fortsätta med ommöbleringen och byte av färgskala här hemma.

Medan jag donade var barnen ute med gammor och lekte i skogen. När de kom in fick de nybakt bröd som jag svängt ihop.

Och sedan lax i ugn och mandelpotatis till middagen. Med västerbottensost och dill. Så enkel vardagsmat. Plus såklart god.

Ulf har suttit på höften eller legat på golvet och tittat på. Världens mysigaste sällskap när jag jobbar!

Nu är Jakob och håller i yoga, gammor är med och tränar och barnen ser på film. Jag tror att jag ska spola upp ett bad till mig och lillen så vi får njuta och vila en stund. Som belöning för allt slit menar jag.

Hoppas onsdagen varit fin för dig med!

I frihet

Lagom till att vädret slog om från varmt till vidrigt släppte vi ut fåren i hagen. Stackarna. Fast de verkar bara glada. Lammen skuttar och stångas och lever rövare.

Orkar inte med hur söta de är. Och deras ynkliga bräkande? Det är ju bara för mycket.

Bertil och Snabbaste fåret i Ryssland.

Lyckan är ett lamm. Eller sju…

Jakobs mamma kom och hälsade på och fick närkontakt med tackan vid namn Snällis. Hon vill helst bara bli kliad på mulen och gosa.

Folke var själv maskerad till får och fick också gosa.

Det är bra att träna lammen redan nu på att hanteras och inte vara rädda för oss människor.

Nu har de det bra i hagen. Längtar bara tills det börjar spira och finns grönbete till fåren igen!

• annnonssamarbete Albert •

Tjat-befriad mattestund!

Djupt koncentrerad åttaåring…

Det märks att det börjar vara dags för sommarlov om några veckor. Vi har en lite skoltrött åttaåring som ser fram emot skolavslutning och lååång ledighet. Det gör vi också. Men än är det inte riktigt dags, utan vi kämpar på med skolarbetet.

Något som vi däremot inte måste kämpa på med, det är mattematik-appen Albert. Vi började med Albert för några månader sedan och det har funkat hur smidigt som helst. Inget tjat – båda pojkarna brukar vilja sitta med den, eftersom Albert funkar från tre års ålder upp till sjutton.

Målet med appen är att göra inlärningen roligare och enklare och hjälpa elever till bättre skolresultat. Önskar att det funnits en sådan här app när jag gick i skolan. Jag var urkass på matte och lät min kompis Maria fylla i svaren i min mattebok…tills fröken Ulla kom på vad vi gjorde.

Albert är en svensk uppfinning som förutom att fungera som ett mattespel – också är en virtuell mattelärare. När barnet kör fast med matten kan Albert pedagogiskt förklara och hjälpa att hitta lösningen. Albert är programmerad på ett sätt som gör att han lär sig själv för varje gång han används (dvs Artificiell Intelligens). Ju mer Albert används desto bättre blir han!

Förra gången jag tipsade om Albert var ni en hel himla hög med folk som laddade ner appen och testade. Så roligt! Erbjudandet om att få en 30 dagars kostnadsfri provperiod kvarstår fortfarande. Och allt du behöver göra är att skapa ett konto via den särskilda sidan för mina följare, det gör du HÄR!

Varsamma händer, kärleksfull blick.

Jag brukar älska vintern. Men i år har den känts outhärdligt lång. När jag inte kunnat njuta nöjena med den. Knappt klarat av att sparka längre än några hundra meter. Inte kunnat åka längdskidor som jag älskar, eller skridskor med barnen. Inte orkat ta promenader eller göra utflykter. Mest bara gömt mig under täcket och sovit bort dagarna.

Nu njuter jag istället av knoppande björkar och flugsurr i fönstret. Och ljuset som känns som smekningar mot mitt anemiska ansikte. Jag blir sittande i solen. Märker hur huden riktigt lapar i sig strålarna. Jag lyssnar efter fågelkvitter och får pirr i magen av att urskilja koltrasten. Att ha en ljuvlig bebis i famnen och en kropp som sakta återhämtar sig.

För fyra veckor sedan var jag höggravid och kunde inte röra mig. Nu går jag på promenader varje dag. Kroppen läker ihop och jag blir starkare. Snart är min skogsslinga framtinad. Då bär jag bebisen upp till mitt utkikstorn, med milsvid vy. Senare i sommar kanske jag till och med vågar jogga.

Jag är så full av kärlek till min kropp. Som den har kämpat. Åldrats tio år på nio månader. Så nu ska den få allt det bästa. God, bra mat. Motion. Varsamma händer, kärleksfull blick. Sömn. Den omsorg jag visar bebisen ska jag också visa mig själv.

Hemmagjord gnocchi med citron, rosmarin och päron

Det tråkiga med att bo på landet är att det inte alltid går att få tag i den mat man vill ha. Det roliga är att man får en anledning att lära sig göra den själv. Som gnocchi!

Jag har haft sånt gnocchisug i flera veckor – men inte hittat det i någon butik inom rimligt avstånd. Så då fick jag göra den själv. Och det var ju inte alls svårt. Det tog lite tid – absolut. Men svårt var det inte. Väldigt likt att göra kroppkakor. Det man behöver är bara kokt potatis, mjöl, salt och ägg.

Och sedan massa tålamod när man ska rulla dem.

Av gnocchin gjorde jag sedan en sådan där ramlar-av-stolen rätt. Vegetarisk gnocchi med rosmarin, citron och päron. Riven parmesan och rostade mandlar, Mmmm… här kommer receptet. Och ids du inte göra gnocchi själv så köper du bara färdig såklart

Grundrecept Gnocchi

Du behöver (4 portioner)

800g potatis (gärna mandelpotatis – men alla mjöliga sorter funkar)

1 ägg

4-5 dl vetemjöl

1/2 msk salt

Gör så här

Skala och koka potatisen mjuk. Häll bort vattnet och låt potatisen kallna. Pressa sedan potatisen eller använd en potatisstomp. Tillsätt ägg, nästan allt mjöl och salt och blanda till en smidig deg.

Testlaga sedan en gnocchi så att du ser att konsistensen är bra. Koka upp en stor kastrull med vatten och ta upp lite deg med en tesked. Rulla en gnocchi och släpp ner i vattnet. När den flyter upp är den färdig (tar 3-4 minuter ca). Provsmaka! Om den känns lite för lös tillsätter du bara mer mjöl i degen. När du är nöjd med konsistensen rullar du dina små gnocchis och lägger på ett bakplåtspapper. Vänta med att koka gnocchin tills precis innan du ska äta.

Då lägger du ner all gnocchi i en stor kastrull med saltat vatten. Se till så att ingen fastna på botten och bränns. När de flyter upp är de klara. Antingen väntar du tills all gnocchi flutit upp innan du häller av vattnet – eller så plockar du upp dem med en hålslev allt eftersom.

Gnocchi med rosmarin, citron och päron

Du behöver (4 portioner)

2 päron

25 g smör

1 dl rostad mandel

2 msk finhackad färsk rosmarin

1 vitlöksklyfta

2 tsk flingsalt

1/2 dl olivolja

1 citron (det yttersta gula skalet)

Gnocchi

65 g babyspenat

150 g riven parmesan

Gör så här

Skala och skiva päronen. Stek i smör och lägg åt sidan. Rosta mandeln i en torr stekpanna och grovhacka sedan.

Finhacka rosmarin och en vitlöksklyfta. Mortla ihop med flingsalt och tillsätt sedan olivoljan och det rivna citronskalet. Låt stå och dra.

Koka gnocchin och häll bort vattnet. Häll ner rosmarinoljan i gnocchin och rör runt. Tillsätt parmesanosten och slutligen babyspenaten, mandeln och päronen. Häll upp i en stor skål och servera omedelbart. Du kommer aldrig vilja äta någon annan maträtt igen!

Jag serverade också en god mozzarella till gnocchin. Men det är ärligt talat helt överflödigt. Du kommer hamna i gnocchi-koma hur som helst.

Det visste du inte (om mig)

Jag är döpt i kyrkan. Två gånger. Med arton års mellanrum.

Jakob köper mina kläder. I alla fall mina träningskläder, ytterplagg, strumpor och träningsskor. Att handla funktionskläder är det tråkigaste jag vet. Så Jakob får välja och beställa hem till mig.

Den härligaste delen av mitt jobb är att krypa upp i sängen med datorn och ett fullt minneskort från kameran. Slå på en bra podd och börja tanka över bilder och sedan redigera dem. Leka med filter och fundera på vilken känsla bilderna ska ha. För att slutligen kurera ihop ett inlägg. Jobba med texten och sedan trycka ut på bloggen. Jag älskar verkligen den stunden! Det minst härliga är att göra tv. Nu var det förvisso ganska länge sedan jag gjorde tv. Men det är verkligen (nästan) bara jobbigt. I alla fall när det inte är direktsänt – utan man måste ta om saker flera varv för att få till bra klippbilder. Det kryper i hela kroppen på mig av otålighet.

Det första instrument jag lärde mig spela var valthorn. Höll på med det i tre år. Nu minns jag tyvärr ingenting. Är dock superpeppad på att Bertil valt att börja spela trombon. Bleckblås FTW!

Det första jag skulle införskaffa om jag inte var allergisk är en nordsvensk brukshäst. För att arbeta med och nöjesrida på. Så mysigt med slädturer på vintern och skogsturer på sommaren.

En av mina bästa tv-upplevelser genom tiderna är Big Brother-säsongen med Marie Picasso, Benji och Kitty Jutbring. Tänk om något jag konsumerat senaste åren kunde gripa tag i mig lika starkt som Benjii och Maries kärleksintriger gjorde? “Jag pissar på dina åsikter”. Ni som vet, vet.

Jag känner klasshat nu för tiden. Har aldrig riktigt förstått det där med klasshat förrän jag läste Mina Drömmars Stad-serien i höstas. Men då vällde allting upp, allt jag vet om mina förfäder. Hur skogen togs ifrån dem och deras kroppar nöttes ner. Hur de tvingades ut i arbete som barn, fast de hade läshuvud och borde fått utbilda sig. Hur farmors pappa hamnade på Långholmen för att han stulit en säck mjöl för att kunna mätta sin utsvultna familj. Hur hela vårt lands välstånd, våra vackra städer och våra pampiga stenhus. Är byggda av fattiga satar som fått slåss för varje rättighet. Rätten till reglerad arbetstid. Till betald semester. Till strejkrätt och till pension. Att i dramatiserad form få läsa det jag egentligen redan visste frammanade en känsla som jag tror måste vara klasshat.

Jag skulle egentligen ha hetat Ingrid. Men pappa ändrade sig efter att en bekant som hette Ingrid betett sig illa mot min syster. Han kunde inte med att vi skulle heta samma sak. Så då fick jag heta Clara istället. Det sörjer jag lite för Ingrid är det vackraste namn som finns. Men rimmar lika bra på Underbara som Clara gör det förstås inte.

En fin grej

En bra sak som hänt i vår är att min mormor flyttat hit. Alltså inte hem till oss men till Umeå. Hon har alltid bott fyrtio mil bort och det har blivit svårare att åka och hälsa på i takt med att min egen familj växer. Inte så enkelt att bara ta med allihop till hennes lilla lägenhet och våldgästa.

Men nu bor hon bara en kort bilresa bort så att vi kan träffa henne oftare. För någon dag sedan kom hon hit och fikade och satt och höll i Ulf. Så mysigt! Det skiljer 94 år mellan dem, men de kommer så bra överens så! Trodde aldrig vi skulle kunna förmå min mormor Rut (som är envis som en gammal get) att flytta söderut. Men tänk det gick ändå. <3

• annonssamarbete The Folklore Company •

Broderat & dekorerat

Gamla spetslakan är det vackraste man kan bädda babysängen med. Det här loppade gamla lakanet är broderat särskilt till Ulf. Fint ihop med den ärvda broderade kudden jag har sedan tidigare.

Att handarbeta till sin baby är en så mysig grej att dona med när man väntar smått <3

Här under sover han gott.

The Folklore Company är kanske mest kända för sina broderade tavlor i korsstygn med roliga, knäppa eller tänkvärda budskap. Som kund kan du designa helt själv, och antingen få mönstret som PDF, ett DIY-kit eller som ett färdigbroderat broderi. Med deras kit kan du brodera med korsstygn på precis vad som helst; en väska, ett klädesplagg – eller som här ett gammalt fint spetslakan.

Det som gör det extra enkelt är att du använder ett hjälpmedel som kallas för vattenlöslig stramalj. Det är en plastfilm med hål som gör det möjligt att kunna brodera fina korsstygn på alla underlag. För att få bort plasten efteråt sänker du ned det broderade området i vatten, och stramaljen blöts upp och försvinner inom några minuter. Exakt hur detta går till kan du se i deras blogg.

Blomstermönstret som jag broderade på påslakanet heter New Life och finns i två olika varianter i deras designeditor. För att få det precis så som jag ville så ändrade jag färg på mönstret och typsnitt på texten. Eftersom jag ville brodera på ett påslakan, och inte på vanlig aidaväv, valde jag i sista beställningssteget alternativet ”Broderikit – Brodera på vad som helst!”. Då får du hem allt det du behöver för att börja sy; mönster, garn, nål, instruktioner och vattenlöslig stramalj. De säljer också tygpåsar och kuddfodral att brodera på.

Från idag lördag t o m onsdag (4-8/5) får du vid köp av minst 3 artiklar från vårt sortiment, den billigaste gratis. Använd kod: UNDERBARAULF i kassan

Jag älskar att The Folklore Company kombinerar modern teknologi med traditionellt hantverk och är med och för just handarbetet in i framtiden! Kolla gärna in på deras blogg för mer inspiration!

Hur jag tänker med bloggen

Nu tänkte jag skriva ett inlägg som handlar om hur jag tänker när jag skriver inlägg. Kanske är det mest intressant för er som själva bloggar? Eller så är det också intressant för er som bara följer mig. Hoppas det!

Jag tänker väldigt mycket på min blogg och hur jag ska publicera mig för att det ska kännas roligt, omväxlande och lite oväntat för er som läser. Ibland går det bra, ibland lyckas jag sämre. Men så här tänker jag när jag bloggar.

  • Jag försöker mixa korta inlägg med långa. En bildrik dokumentation av en hel dag, efterföljt av ett inlägg med en enda bild på en skål med vackra ägg och någon kort mening om det. Den där tempomixen är viktig och härlig. Bloggen får inte bli som en slät gröt.
  • Jag skriver en del inlägg helt utan bilder. Vet att vissa tycker att det är ett big no no. Men jag tycker att det är en del i den viktiga mixen. Jag älskar själv långa textinlägg från mina favoritbloggare. Det känns bjussigt och överdådigt. Att få en stunds längre läsning och inte bara bildscroll.
  • Jag försöker att inte ha för många bilder på samma motiv. Kill your darlings, liksom. Ingen vill se fem bilder i rad på min outfit, bara för att jag inte kan välja vilken bild jag är snyggast på. Max tre bilder ska det vara. Och då ska någon vara helfigur och någon detaljbild. För mixens skull.
  • Jag är med på bild så ofta som jag bara orkar. Men eftersom jag fotar 97 procent av bilderna till bloggen själv, så är det alltid ett extra moment när jag ska vara i bild. Måste arbeta med fjärrkontroll och stativ. Men försöker ändå. Att få se någons ansikte är ju en del av att ha en relation med någon.
  • Jag bloggar (typ) i realtid. Försöker vara snabb. Blogginlägget med Valborgsfirandet la jag ut vid åttatiden på morgonen den första maj. Min julafton kom dokumenterad på juldagen. Inlägg som dokumenterar en särskild dag eller tidpunkt ska helst komma ut samma dag eller dagen efter. Det kräver lite extra från mig som bloggar – men jag är själv väldigt glad när bloggare jag följer är snabba. Undantaget är tidlösa inlägg. De får komma när de vill. Samt sponsrade inlägg. Där behöver jag framförhållning för kundens skull.
  • De inlägg som genererar flest nya läsare och som sprids mest är inlägg från kategorin Clara ryter ifrån. Men dessa inlägg kommer inte så lätt för mig. De måste verkligen handla om något jag går igång på, för att jag ska orka med backlashen. Man får inte känna sig skör eller tveksam när man sticker ut hakan.
  • Jag försöker göra blogginläggens teman varierande. Så här kan temaföljden se ut: Ett recept, en reflekterande text, vardagsbestyr med många bilder, odling eller jordbruk, på kontoret, inredningsinlägg, livet med barn….och så rullar det på. Det låter kanske styrt, men oftast planerar jag inte mer än 1-2 inlägg i förväg. Det viktigaste är ändå att det känns varierande.
  • Jag använder i stort sett bara mina egna bilder. Egentligen är det bara i kategorin Underbaraboning som jag lånar andras bildmaterial. Jag vill ju att mitt bildspråk ska genomsyra bloggen!
  • Jag har valt bort adlinks. Tycker det blir nog mycket reklam ändå. Och även om jag är helt för sponsrade blogginlägg tycker jag att det känns svårsmält att jag ska få en kickback på det ni shoppar. Har svårt att förstå vari skillnaden egentligen ligger för mig. Men då adlinks inte känns bra i magen avstår jag. Även om det kanske inte är ett helt logiskt beslut.
  • Jag vill att du som läser både ska ha glädje och nytta av bloggen. Så att du hittar det bästa semmelreceptet här när det är fettisdag, eller städtipset när det är dags att putsa fönster. Om något jag gör i min vardag får ge kunskap, nytta eller inspiration till dig. Då blir jag glad!
  • Jag har ett dokument där jag skriver upp mina blogginläggsidéer. Där hamnar främst inlägg som är mer tidlösa. Som jag vill skriva om vid något tillfälle, men inte har tid eller inspiration till just nu. I min nuvarande lista med inläggsideer står lite kryptiska punkter som “Lökarna res” “Vad saknas, bra trosor?!” “Figurfrågan” “Hedniskt firande” “dop resp barnvälsign” “klasshat” osv.

Nu är alla här!

Nu är lamningen över för i år. Varenda tacka har fått smått. I stort sett helt på egen hand, utan att vi behövt gripa in och assistera. Precis som man har hört att det brukar vara för lantraser. Kolla så söta gutefårens lamm är med svarta ringar runt ögonen och vitt ansikte.

Tackorna är så duktiga med sina lamm. Två var fick de. Totalt sju stycken, för ett lamm var sorgligt nog dödfött.

Och så den här minsta stackaren. Som vi inte trodde skulle överleva. För mamman som förlorat sitt ena lamm fick mjölkstockning och lät inte det andra lammet komma till spenen. Men efter lite mjölkande för hand så kom ätandet igång. Den är fortfarande förfärligt ynklig. Men nu växer den varje dag, så den ska nog klara sig.

Våra förstfödda äter och tjockar på sig.

Det finns sådan kärlek mellan tacka och lamm.

Och lammen är så nyfikna och busiga. Hoppar upp på höbalarna och klättrar upp på mammans rygg när hon ligger ner och vilar. Vilken dag som helst flyttar de ut ur växthuset och får bo i hagen istället. Och sedan ska fåren få sommarfrisyren iordning.

Sorgetrött

Det är sköra och vackra och tunga vårdagar. Jag försöker återhämta mig från graviditeten som malde ner mig mentalt och fysiskt. Och så hör jag samtidigt Melkers tassar överallt. Kommer på att jag inte släppt ut honom på länge, eller glömt bort att ge honom mat. Och så med ens det där hugget i bröstet – när jag minns att han är borta.

Vi är så sorgetrötta. I januari förlorade vi Jakobs pappa. Och förlusten av Melker blev sten på redan tung börda. Denna vidriga cancer som tagit ifrån mig mamma, morfar, Jakobs pappa och en gammal vän. Och så hunden. Om man nu får nämna hund i samma mening utan att häda.

Mest oroar jag mig för barnen och hur de ska minnas den här våren? Kommer de lida av samma cancerrädsla som jag gör? Och så skräcken om det händer någonting med mig eller Jakob. Vi måste hålla oss friska. Bli gamla. Peppar peppar, ta i trä, gode gud amen.

Vi är sorgetrötta.

Och samtidigt njuter jag av lille Ulf, som ingen unge har njutits förr. Jag har knappt hört honom skrika. Han är bara nöjd. Jag är bara nöjd. Vill sköta honom själv. Byta alla blöjor, bära runt, andas in hans doft. Jag tar nätterna med glädje. Njuter hans små händer när han mjölktrampar som en kattunge.

Ulf är det sötaste som finns – det säger både Bertil och Folke. Vilken evig tur att han kom till oss just denna eländiga vår.