Murade kryddlådor

Jag får ganska många frågor om mina murade pallkragar. Hur de funkar och om det är en konstruktion jag kan rekommendera. De är nu inne på tredje säsongen och här kan du se hur jag gjorde dem.

Jag murade alltså inte på riktigt utan la dem bara i murarförband utan fog. Teglet jag har är köpt begagnat och absolut inte gjort för att tåla väta ihop med frost. Men det har gått bra ändå. Eftersom de inte har någon fog så kan de röra sig på vintern utan att slitas isär eller gå itu. Någon tegelsten har spruckit lite i en kant, så att jag fått plocka upp skärvor på våren. Men ingen har spruckit så mycket att den behövt bytas ut. Först hade jag tänkt att det var klokt att täcka lådorna med presenning på vintern. För att skydda mot den värsta vätan. Fast sedan tänkte jag om. Kanske skulle presenningen bara stänga in vätan i lådan? Så jag valde bort det. Och det har gått jättebra ändå.

Anledningen till att jag inte fogade var för att jag ville ha en enkel konstruktion som lätt kunde ändras/flyttas bort om jag tröttnade. Och den tanken gillar jag fortfarande. Och att barnen brukar sitta på och gå balansgång på kanterna har inte gjort lådorna skeva. Stenarna ligger på plats i alla fall.

Dessutom växer kryddorna helt fantastiskt bra i de varma, torra lådorna i solläge. Bara jag kommer ihåg att vattna ordentligt. Skördarna blir stora och lådorna är enkla att rensa på våren, när fjolårets gamla plantor rycks bort.

Mina odlingslådor får fem plus av fem möjliga. Gillar tegel mot grus så mycket att jag anlade en murad rundel längre bort på tomten, enligt samma princip. Med thuja och diverse småblommor och buskar. Blir spännande att se hur de klarat sin första vinter.

Valborg

Hoppas ni hade en fin Valborg allihopa! Det hade jag. Jag firade med två kompisfamiljer.

Gjorde knytis med allt som är gott. Focaccia…

Lammsadel, västerbottenspaj…

Och smarrig sallad.

Ulrika och lillan <3

Jag åt tills jag blev vimmelkantig.

Och lagom tills huvudrätten var uppäten såg vi brasan brinna från köksfönstret, och traskade ner för att titta på elden.

Så himla vacker vårkväll!

Folke och Bertil hittade genast igen sina vänner

Minns hur rolig Valborg var när man var liten. Då man sprang kring elden med sina kompisar och fjuttade på gräs och blötte ner tygskorna och blev precis sådär kall i rumpan och om händerna – som man blir en vårkväll när man bara låter livslusten ta över hela ens väsen.

Ulf däremot, han höll sig i pappas famn och var nöjd med det.

Och med min famn.

När solen började gå ner sjönk temperaturen än mer och vi traskade hem till Albin och Ulrika igen

Åt efterätt, värmde oss med te och satt och surrade tills det blev alldeles för sent.