Det var roligt att läsa om era erfarenheter av robotdammsugare, efter mitt tidigare inlägg. Ni är många som beskriver att ni älskar er robotmedhjälpare. Och att ni har gett den namn och allt. Billy, Medusa, Rut, Rolf och Gunde var bara några av alla skojiga smeknamn era robotar fått.

Nu har vi levt med vår robotdammsugare under flera veckor och han har blivit som en extra familjemedlem. En hjälpsam typ som håller ordning på oss andra. Vi kallar honom Robert.

Robert är en Neato D7. Finessen med Neato är dess D-formade kropp som gör att den kommer åt att dammsuga överallt. Dessutom kan man ställa in avgränsningar i hur den städar. Så att den till exempel inte går loss i barnens pysselvrå där pärlor, paljetter och lego är framplockade på golvet. Det tycker jag är toppen!

Just modellen D7 passar bra för lite större hem och hus i två våningar. Det fina är att man också kan schemalägga städningen. Både datum och tidpunkt. Så att den städar medan man är på jobbet, eller när familjen sover. Allting sköts via en app i telefonen – hur enkelt som helst. Vill man kan man också lägga in Zone Cleaning. Så att den kan städa vissa delar av huset oftare. Som hall och kök.

När den dammsugit klart får man en liten karta i telefonen, över alla platser den städat på. Ställen där den farit fram och dammsugit färgas turkosa. Där den eventuellt inte lyckats dammsuga blir det svart. Så man vet till nästa gång vad man ska flytta på, eller låta den gå ett extra varv kring. På den här kartan har Robert hunnit med halva nedervåningen.

Dammsugaren suger alltså inte planlöst utan gör upp en karta så att hela hemmet verkligen betas av. Hos oss klarar den att dammsuga under i stort sett alla möbler. Där det blir svarta fläckar på kartan är där vi har stora massiva skåp utan ben, eller låga bokhyllor. Men där kan ju inte en vanlig dammsugare heller komma åt. Så det är inte så stor skillnad tycker jag.

Jag hade som bekant en radda fördomar om robotdammsugare innan vi införskaffade en. Att den var jobbig att installera, tog massa plats, var ful och ineffektiv. Att den inte skulle klara av att komma åt överallt och att vi skulle få plocka bort både trasmattor och möbler. Dessutom tvivlade jag på att den skulle ta sig över våra höga golvtrösklar. Så hur har det gått?

Jo, det har varit spännande. Våra halvhöga trösklar på 2 centimeter har inte varit några problem för Neato D7 att ta sig över. Men för de som är ännu högre har vi fått hitta egna små lösningar. Genom att sätta fast en liten trekantslist på båda sidor om tröskeln fick vi bort den tvära kanten. Så att roboten får en “ramp” att köra upp på. Den lilla listen syns knappt men har gjort hela skillnaden. Nu kommer Neato upp där också.

Gällande mina trasmattor har det inte varit något problem med de tjockare sorterna. De har snällt legat kvar och låtit sig dammsugas. De lite tunnare har det däremot varit knepigare med. Det är nämligen inte höjden som är problemet, utan att mattorna rör på sig. Lösningen för mina tunna sladdriga ripsmattor (som på bilden) var att klippa till bitar av halkskyddsmatta och lägga under dem. Då korvas de inte upp eller halkar runt. Och det hade jag ändå tänkt fixa eftersom pojkarna ibland glider och halkar på mattorna när de springer runt och leker.

Något av det bästa med att ha en robotdammsugare som Neato D7 är att det inte finns någon påse som ska tömmas och som ständigt är slut när man ska städa. Istället har den ett litet fack man öppnar för att enkelt tömma ut skräp i soptunnan. När man gör det är det också lätt att se om något av misstag hamnat i dammsugaren.

Att ha en robotdammsugare är lite annorlunda än en vanlig dammsugare. Finessen är att man dammsuger ofta. Gärna varje dag. Då hålls smutsen efter och man slipper den där skitiga känslan dagarna innan det är dags att storstäda igen. Jag är otroligt nöjd med den här förändringen och kommer inte gå tillbaka till att dammsuga för hand igen.

Så det så!