Ah jag kan bli så less på att aldrig hålla ihop. Att aldrig allting i livet kan vara ordnat och fint samtidigt. Arbetar jag och håller efter i trädgården under en tid, är det svårt att hinna med att laga riktigt bra mat. När jag fokuserar på att städa och vara organiserad hinner trädgården gro igen. Vill jag komma igång och träna och lägga fokus på min hälsa, så hinner jag inte med att arbeta och samtidigt sköta barnen. Jag räcker inte till. Och på ett plan har jag slutit fred med det. Känner mig inte dålig som inte räcker till. Försöker inte ens. Däremot irriterar det mig. För jag VILL ju att allt det där ska funka – utan att jag ska behöva göra avkall på något! Hur orimligt det än är.

Allra mest drömmer jag om att ha det som mormor och morfar hade. Ett perfekt städat hem. Öppnade man ett linneskåp låg rader av perfekt manglade lakan och dukar. Drog man ut en låda var det prydligt sorterade papper, frimärken och saxar. Mormors jordkällade var full med saftflaskor, gele och syltburkar. Och frysen full av fisk, kött och småkakor. Morfars vedstaplar perfekt ordnade, med torkad ved för flera år framöver. Bilen glänsande ren och inte en enda kladdig glasspinne mellan sätena.

Det där vill jag ha. Men glömmer samtidigt att mormor var pensionär. Och innan det var hon hemma större delen av sitt liv. Den bästa sortens husmor. Som älskade att städa och sköta sitt hem och såg mening i allt putsande och fejande. Som njöt av att bona golv och skura tak och krusa snören. Och mormor satt aldrig ner. Tror det var först efter åttio års ålder som min mormor kunde sätta sig mitt på dagen och läsa tidningen och slappa. Hon hade liksom inte det i sig.

Jag drömmer om att källaren ska vara perfekt organiserad. Att klädlådorna ska vara sorterade efter ålder och att alla skridskor, badpuffar och skidpjäxor har sin givna plats. Jag drömmer om att ha en bra träningsrutin och alltid vällagad mat. Jag drömmer just nu om att det lilla livet ska fungera. Karriär och jobb känns mest ointressant. Pengar är bara ett medel för att få det lugnare och mjukare här hemma. Och ändå. Ändå fungerar det inte riktigt. Det är omöjligt att nå ända fram.