Jag tycker att det Ă€r svĂ„rt att blogga just nu. SĂ„ dĂ€r som det kan bli nĂ€r hjĂ€rtat Ă€r fullt med sĂ„nt man inte kan blogga om. Det Ă€r sĂ„ mycket jag inte kan blogga om. Dels sĂ„nt jag faktiskt inte vill blogga om. Men ocksĂ„ sĂ„nt som jag gĂ€rna skulle vilja blogga om – men inte kan för att det skulle utelĂ€mna mig sjĂ€lv eller folk i min nĂ€rhet för mycket. Det finns ju ocksĂ„ sĂ„nt jag inte vill blogga om. Som jag mĂ„ste blogga om Ă€ndĂ„.

Som nÀr jag var gravid med Ulf. Tror jag berÀttade hÀr pÄ bloggen i veckan nio eller tio. Hade inte alls lust att berÀtta men eftersom jag skulle resa till Formex och förelÀsa och magen var sÄ i ögonfallande fick jag berÀtta. Trots att det inte alls kÀndes rÀtt i tid. Och trots att jag fick en otÀck blödning en kvÀll pÄ hotellet. Efter att jag redan berÀttat och fÄtt tusen grattiskommentarer. Av den anledningen har det alltid varit sÄ skönt att fÄ hÄlla nÄgra saker för mig sjÀlv under graviditeterna. Som nÀr jag Àr berÀknad. Och namn och kön pÄ barnet. Jag vill ha nÄgot som Àr mitt eget och som jag har kontroll över. Det gör det lÀttare att dela med sig av annat.

Jag skulle vilja skriva mer om relationer. BÄde parrelationer och den till mina barn. Om vÀnskapsrelationer som gÄr i stÄ. FörÀldrarelationer som kan skava. Om svÄrigheter, hur man kÀmpar med vissa saker. Hur man misslyckas med somligt och fÄr annat att funka. Jag tror att jag lÀrt mig ett och annat, som jag gÀrna skulle vilja formulera mig om. Men jag kan inte. NÄgon gÄng i framtiden kanske. Men inte just nu. Och det Àr fine. Men det gör det lite svÄrt att veta hur jag ska skriva om allt annat.