Lika pirrig och härlig som skolavslutningen var. Lika pirrig och förväntansfull kändes skolstarten idag. Vi vaknade vid halv sju efter en sommar där barnen vanligtvis stigit upp vid nio. Vi var väldigt trötta allihopa. Men inte ett dugg svårväckta. På grund av pirret alltså. Nu börjar det!
Tog syskonbild innan vi åkte iväg till skolan.
Nu börjar storpojken tvåan och mellanpojken sista året på förskolan. De har nog växt fem centimeter på längden i sommar. Och varsin skostorlek minst.
Så härligt att lämna av Folke och se honom rusa rakt in till alla kompisar. Slita av sig sin keps och visa hur snygg han är i håret. Samt hur mjuk den rosa tröjan är på insidan. Sedan hejdåkram till mig och Bertil. Alldeles uppspelt och lycklig!
Sedan hängde jag med Bertil till skolan i huset bredvid. Vår fina lilla byaskola. Fjorton barn i klassen. En mysig barngrupp där ungarna satt som tända ljus. Ada, Bertil och Elle hamnade invid varandra. Blev alldeles varm av att höra ungarna redogöra för sitt sommarlov. Vem som kört traktor och kornkross. Vem som fått nya kaninungar. Vem som badat i storsjön och vem som fiskat med sin pappa.
Kände mig alldeles varm i kroppen av glädje, när barnen försvann ut till skogen på rasten. Kojbygget som direkt tog vid där det lämnades i våras. Och jag. Jag sitter nu här på verandan och dricker morgonkaffe. ENSAM! Ulf sover och jag njuter så vansinnigt av att få vara lite för mig själv. Och av att sommarlov må vara härligt – men att vardagen med min lilla familj klår det mesta.
9 svar
Får gåshud och tänker GOALS när jag läser om alla dessa ljuvliga stunder ni haft i sommar! Ditt familjeliv är något som jag verkligen önskar mig i framtiden. Tid för varandra och lyxen att vara nära naturen.
Måste även säga att det verkar som du mår så mycket bättre. Man känner berättarlusten i dina inlägg och lyckan över ditt sammanhang. Hoppas det är så! Tusen kramar ❤️
Åh, skolstarten, mina barn började förra veckan så de har nu snart gått en vecka. Det går ju så fort tycker jag. Det låter så härligt med en så liten klass, alla känner alla och familjärt. Den känslan får jag.
<3 <3 <3
Intressant att de fick berätta om sin sommar. Det brukar ju vara så tabu numera, för att ingen ska känna att deras sommar var mindre värd.
Det var egentligen inte barnen som berättade om sommaren. Det var fröken som berättade ledtrådar och så fick barnen gissa vem det gällde. Och hon hade hittat så fina små saker som utmärkte alla barns somrar – så att de fick känna sig sedda och speciella när de sedan redogjorde närmre för beskrivningarna <3
Jag förstår att barn kan känna att vissa upplevelser är mindre värda, tex om man är den enda i klassen som inte rest utomlands, men som vuxen tänker jag att alla barn ju bör har gjort något som är kul och spännande, vare sig det är att passa en hund, meta, gå på bio, lära sig baka bullar, läsa spännande böcker eller något annat. Jag hoppas innerligt att alla barn fått uppleva något roligt, stort eller smått.
Det här var ett underbart inlägg att få läsa, Clara. Och jag håller med föregående skribent om att din berättarlust verkligen syns i det här inlägget – det är så roligt!
Håller verkligen med, vardagen har varit efterlängtad här också.
Länge leve vardagen och ensamtiden!! Så värt.