Vändningen

Usch vad jag har känt mig vissen idag. Tung i kroppen, ledsen och olustig. Det var inte förrän i eftermiddags jag insåg att jag nog har något virus i kroppen. Skön insikt. Istället för att tro som jag först tänkte – att jag fått ett återfall och blivit lika skör som under utmattningen. Varför är det alltid så att när man mår dåligt – så kan man aldrig tro att det ska bli bättre? Man kan inte ens minnas att man mådde bra för bara någon dag sedan? Det dåliga måendet tar över. Jag tror alltid att jag är tillbaka på noll igen. Skräckkänsla.

Tur då att vi har matlag på tisdagar. Det muntrar alltid upp. Ikväll var vi hos Stina och Emil. Vi gick dit vid halv sex och traskade hem i kolmörkret vid halv elva. Trots att det är skoldag imorgon och alla ska upp och jobba. Blir bara så ibland. Man får prioritera.

Stina hade lagat rotsakssoppa och mackor med svampstuvning på. Så himla gott.

Matlaget är verkligen veckans höjdpunkt. Nej, man kommer inte alltid dit på topp. Barnen håller inte alltid sams. Man är lite nött, kantstött och vardagstrött. Men bara av att komma samman, äta ihop och prata om vad som hänt sedan sist lyfter humöret med tusen procent.

Det slutar alltid med att vi sitter och skrattar och flamsar och drar interna skämt. Hoppas vi sitter så här när vi är sextio år gamla också. Och då kommer barnen hem ibland och ansluter – kanske med egna barn och barnbarn. Och allt är annorlunda och precis likadant.

Till efterrätt fick vi Stinas berömda pannkakspudding – vars recept kom till av en olyckshändelse men som är farligt god!

Efter maten fick barnen popcorn och film på övervåningen medan vi vuxna slängde oss i sofforna och pratade. Ulf var utslagen av trötthet.

Det blev många mysiga timmars prat. Och när vi traskade hem i den mörka höstkvällen och höll utkik efter fladdermöss och stjärnor. Då var känslan i magen helt förändrad. Från hemsk pissdag till någonting som kändes alldeles mjukt och varmt och lent på insidan.

Men nu ska jag skynda mig att släcka lampan och somna – så att det här viruset inte får en chans att bryta ut.

Godnatt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 kommentarer på “Vändningen”

  1. En mening jag sett någonstans och som jag försöker tänka på när jag är nere är: I was ok a moment ago, I will learn to be ok again.

  2. Recept (eller tips) på rotsakssoppan önskas! Känns som en perfekt höstmat, speciellt i kombination med mackor/svampstuvning.. mmmm vad gott.

  3. Känner igen skräckkänslan inför att hamna tillbaka i utmattning, men skönt för dig att du kunde lokalisera att det rörde sig om ett virus istället. Jag blev senast förra veckan återigen medveten om hur utmattningen gjort mig enormt skör och stresskänslig, trots att det gått många år och trots att jag numera har ett jobb som är mycket mindre stressigt och krävande än det jag hade när jag blev utbränd. Ett lite jobbigt samtal som behövde tas med min chef förra veckan och jag gruvade mig i flera dagar innan och stressade upp mig. Jag kunde hantera det någorlunda, men det var ingen rolig känsla att känna stressen köra runt i kroppen.

  4. Åh så mysigt det ser ut😍 älskar verkligen hela idén med matlag. Hoppas du mår bättre idag!

  5. Det låter så härligt med era tisdagar.
    Kan man få receptet på Stinas pannkakspudding? Den såg fasligt god ut, som en ostkaka med grädde och sylt!

  6. Jag tycker att det känns skönt när du skriver och visar att du inte alltid mår jättebra och att livet är frid och fröjd. Det gör det lättare för mig att läsa bloggen och den känns mer ärlig. För visst är livet ofta ganska kämpigt. Det är inte alltid som dagarna rullar på i ett lyckorus, snarare tvärtom. Jag mår bättre av att ha som grundinställning att livet ät lite småjobbigt för alla oss människor på olika sätt. Alla har vi något vi kämpar med. Men tänker man så blir man desto tacksammare när man ser det som är fint och trevligt i livet. Jag blir så glad när jag märker att mina barn har nära kompisar, att min dotter trivs i ettan ( jag oroade mig för att det skulle bli tvärtom dvs jobbigt för henne). Jag njuter av pallkragarna som svämmar över av rosenskära och krasse och av att ha en liten knodd som fortfarande kan somna i min famn. Sen finns det tuffare saker i livet också, men “thats a part of life”.

    1. Jag kanske läste in lite egna tankar som det inte stod om i texten:) Jag kan också känna mig deppig när jag är förkyld, men tur att det inte var något annat värre som spökade:)
      Så mysigt med ert matlag och vilka fina bilder från kvällen:)

  7. Jag har varit utmattad och kan reagera som du, att tro att man helt plötsligt är på botten igen en förkyld dag. Samtidigt försöker jag med friska ögon se detta som en gåva, att verkligen känna efter. Det var det man inte gjorde innan sjukdomen, annars hade man aldrig pressat sig så långt. Tänker också att kroppen kanske reagerar extra starkt för att säkerställa att man verkligen stannar upp. <3

  8. Du påminner mig om något som jag minns från barndomen, något som inte går att klä i ord längre. Det är dofter och känslor som väcks när jag kommer hit. Å vad jag gillar dig och vad jag önskar dig väl Clara.<3

  9. Åå…känner igen det där med att må så konstigt oroligt i kropp och själ, deppig, för att sen nån dag senare inse att det ”bara” va en förkylning på g…. men att jag alltid glömmer varje gång….

    Mm då får en ta hand om sig lite extra och varit lite extra snäll☀️

    1. Från och med årskurs två så är de inte längre lediga. Bara lillen som är ledig nu mer