Fyra låtar och vad de får mig att känna

Welcome to New York Ryan Adams

Ryan Adams cover på Taylor Swifts låt får mig att känna att mitt liv är ett stort äventyr. Och att alla möjligheter fortfarande finns kvar. Att jag kan göra vad jag vill, resa var jag vill, uppleva precis vad som helst. Jag har lyssnat på låten i flera års tid men samtidigt liksom sparat den till ett särskilt tillfälle: När jag satt på planet efter att ha lämnat UNICEFs team i Malawi för att möta upp min vän Nicola i Zambia. Jag var helt själv. Tittade ner över landmassorna med enstaka plåttkvadrater som blänkte i solen och skvallrade om att det faktiskt bodde någon i det karga, torra. Jag såg mig omkring på planet. Kvinnor i färgglada kitenges och stiliga svarta män i kostym. Jag befann mig i världens utkant och samtidigt i dess mittpunkt. Jag var en världsmedborgare. Någon som kunde ta vägen vart som helst. Starta ett liv där jag fick lust. Jag var modig och självständig och hög av att få uppleva mer än jag någonsin trott var möjligt.

Resten av ditt liv – Timbuktu

Det här har varit den första låten på min löplista i alla år. Känner samma livspepp och energi varje gång jag hör beatet sätta igång. Den får mig att orka den där första, sega kilometern runt byn. Och för varje gång jag sätter foten i marken i takt med beatet – så känner jag hur jag samtidigt sätter foten i plytet på alla idioter. Folk som skadat mig eller som jag vill ta revansch på. Att rabbla med i texten som jag kan utantill, samtidigt som jag joggar mig svettig. Det är katharsis.

I’m on fire – Heather Nova

Heathers röst får mig alltid att känna vemod och sugande längtan i bröstet. Efter sånt som har varit och sånt som ska bli. Hennes cover på Springsteens låt är lika bra som originalet. Och helt annorlunda. Jag tänker på tonårens längtan. På vårkvällar i gymnasiet. Grilla och dricka öl på Bölesholmarna. Sitta nära. Känna värmen genom jeansen när låret snuddade hans. Låna en jacka av någon och en halsduk av någon annan. Känna majkvällen både kall och pirrig och eldvarm på en och samma gång. I’m on fire är löftet om ett liv med längtan.

Vi bygger en ny skön värld – Bo Kaspers Orkester

Låten som blev vårens soundtrack. Ja, ända sedan Ulf föddes har jag lyssnat på den dagligen. Tycker om de vispande trummorna som låter som vårsol i ansiktet känns. Texten som är en affirmation över mitt och Jakobs liv. Vi bygger en ny skön värld. Tanken om att tillsammans skapa en bättre värld. Där vi sätter reglerna, stänger ute det destruktiva och väljer bort det som gör ont. Lyckan i att vi på vår lilla plätt på jorden har möjligheten att göra det ihop.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 kommentarer på “Fyra låtar och vad de får mig att känna”

  1. Älskar detta inlägg! Svårt att sätta ord på känslor som musik kan framkalla men du lyckas bra 🙂

  2. Jag kommer ihåg, hur Heather Novas refräng till ”I need an island”, sjöngs i precis den stund som jag såg Irland från flygplansfönstret för första gången. Det var magiskt. Jag hade slutat gymnasiet med bara 4 månader kvar av trean, sagt upp ett 2.a handskontrakt i
    Stockholm och jag hade Precis 300kr på fickan. Min irländska pojkvän som jag hade blivit störtkär i, gjorde slut efter två dagar och jag bodde i ett hus uppe i de irländska bergen i några veckor tills jag hittade ett jobb och ett kyffe på Dublins nordsida. Och nu sitter jag här, efter 12 år på Irland och 12 år i Köpenhamn, med man, två flickor, en BA ( hons) i fotografi och en MA. Inte dåligt för en Rågsvedstjej med 300kr på fickan som lärarna himlade ögon om. Och Heather Nova gav mig hopp.