En Underbar Pod är tillbaka

Ja. Ni gissade rätt. Vi är tillbaka! Peppen är total efter snart ett års väldigt välgörande uppehåll. Och extra lyckliga blev jag och Erica när vi läste alla era kommentarer och gissningar i lördags. Vi längtar efter er PRECIS lika mycket!

Den 22a oktober finns vi återigen i en öronsnäcka nära dig. Som vanligt alldeles knökfulla av pyssel, arga rants, kompistjafs och hesa astmaskratt (guilty). Allt det där vi inte kunnat få utlopp för sedan vi sist spelade in. Hoppas vi hörs då <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

70 kommentarer på “En Underbar Pod är tillbaka”

  1. Ååh vad glad jag blir!!! Har lyssnat om alla era avsnitt för att ingen annan podd ger mig samma myskänsla! ❤️

    1. Kul! Vi har (bitit på naglarna och) följt lyssningsstatistiken och sett att lyssnandet fortsätter fast vi inte gör nya avsnitt. Så glada för det – kul att vi kan ge dig en bra känsla 🙂

  2. Härligt! 😃😃😃 Hoppades verkligen på det, yay! 🎉🎉🎉 Välkomna tillbaka! 💕

  3. Ååh så roligt! Fick typ tårar i ögonen! Binge-lyssnade ikapp podden förra vintern (pinsamt sen på poddbollen) men den hjälpte mig igenom min vinterdepression. Ni får till en så särskilt go och trygg stämning att bara sjunka in i. Har saknat Erica och dig i öronen. Hurra!

  4. Hurra!
    Jag har fortfarande inte lyssnat klart på hela sista avsnittet för jag kunde liksom inte stå ut med tanken på att det inte skulle finnas mer underbar podd att lyssna på. Varmt välkomna tillbaka! 😄😄😄

    1. Haha! Vilken smart strategi 🙂 Och den funkade! Jag och Clara har precis som du haft svårt att stå ut.

  5. Så fantastiskt bra planerat! Min son (född sommaren -18) kunde bara sova när jag var ute på milslånga promenader. Med en trasig kropp i höstrusket och sömnbrist traskade jag omkring med er i lurarna och hittade ett lugn. Ett lugn i föräldrarollen, men även i min hemlängtan till Västerbotten. Nu är jag gravid med nummer två och hann nästan tänka att jag hoppas att hen också kräver mig ut i vinterslasket så jag kan lyssna på er igen! Jag tror bestämt att jag ska spara ihop alla avsnitt så jag får längta lite extra!

  6. Har aldrig kommenterat en blogg någonsin, men detta inlägg är absolut värt en! WOHO! Kökspysslet på eftermiddagarna är räddat!

  7. Åh ja!!! Har längtat så mycket. Det är mitt guldkorn och egna stund varje vecka. Myser i hela kroppen när jag lyssnar på er!

  8. Hurra!! Så roligt! Lyssnar aldrig på poddar annars men ni är ju så fantastiska så det inte går att undvika 🙂

  9. Men JAAAAAA!!!!
    Så många gånger under vintern, våren och nu hösten som jag längtat efter er pod! Det är tur att gamla avsnitt finns tillgängliga att lyssna på. Ni känns som två vänner!
    Kram på er! Och tack för denna trevliga nyhet!! 💛🙏🏻💕

  10. Oh vad glad jag blir! Har lyssnat om så många avsnitt och ni har verkligen en av mina favoritpoddar❤️

  11. Men ååååå så glad jag blir!!!! Hurra! Inte lyssnat på en podd regelbundet sedan ni slutade, tappade sugen 🙂 Men nu så, peppen!!! Bättre tunnelbaneresor till jobbet framöver, check!

  12. Åh vilken fin överraskning och en sån il-längtan jag känner till första avsnittet! 🙂

  13. Vad Underbart, jag längtar!! Har saknat den så mycket. Skrattet, allvaret, den mysiga känslan att vara där med er nästan. Kram

  14. Jag var precis på biblioteket och lånade er bok – Hjälp jag är utmattad. Inte för att jag tror att jag är utmattad, mer än det normala med fyra barn som blir sjuka, heltidsjobb och renoveringsobjekt och gamla föräldrar. Nej det är min sambo som jag tror – vet, hela tiden balanserar på gränsen, och över, till utmattning. Han sover inte, är lättirriterad, tål inga krav hemma, är allmänt labil och svår att leva med. Dessutom vet jag att han har hjärtklappning och ångest. Jag läste kapitlet för anhöriga och jag försöker verkligen stötta honom. Men vad gör man om den som är utmattad inte har någon sjukdomsinsikt och man själv inte känner att man orkar mer och bara får skit när man försöker säga att han måste söka hjälp? Skulle verkligen uppskatta era tankar kring det. Det känns så hopplöst.

    1. Hej Karin,
      tråkigt att höra att din sambo är sjuk och jag förstår att det kan kännas hopplöst när du ser att han mår dåligt men inte söker hjälp. Jag var ju lite likadan i början, fattade verkligen inte att alla mina fysiska tecken hängde ihop.

      Tycker du verkar göra allt du kan! Stöttar, läser på och pekar på en väg framåt. Tyvärr har jag och Clara träffat många många läsare som beskriver liknande problem med sin partner, förälder, barn eller annan närstående. Att de själva får skit när de snällt försöker påpeka att det behövs hjälp.
      Du verkar ha läst sidorna om tecken på stress/utmattning s.32-35 Finns det nån möjlighet att du kan visa honom de sidorna?
      Alla realtioner funkar förstås inte lika, men jag fick själv en tankeställare när mina närmaste reagerade starkt och sa att de var oroliga för mig och ville att jag skulle söka vård. Om inte för min skull så för deras.
      Önskar så att jag kunde hjälpa dig mer och att boken fungerar för dig. Du kan också själv ta kontakt med vården, tex hälsocentralen och berätta om din situation och fråga om råd.
      Du kan själv behöva stöd!
      Stor kram

      1. Tack för svar Erica! Jag ska visa boken för honom. Tyvärr ger påtryckningar, tips, råd och oro ofta motsatt effekt på honom än avsett och han går in i “ingen jävel ska säga till mig vad jag ska göra” och “det är inget fel på mig, jag är så trött på att du säger att jag ska gå till doktorn” – attityden. Tröttsamt och skapar konflikter. Ibland önskar jag att han bara ska krascha på riktigt sådär som att han inte hittar hem eller glömmer sitt namn – först då tror jag att han kommer fatta och acceptera. Tills dess får jag försöka härda ut, eller inte. Livet är svårt att hitta rätt i ibland.

  15. Hurra!!! Jag ÄLSKAR eran podd!!! Den har varit balsam för min ibland lite ledsna själ. Stort å smått, högt å lågt, enkelt å svårt – ni tar er an alla ämnen så JÄKLA äkta. Kram!!

  16. Hurra, Vilka Underbara nyheter! Längtar till allt ni kommer hitta
    på och hoppas ni behåller Olov som intro, älskade tisdagarna när jag efter slitig jobbdag fick starta podden på väg hem. Ser verkligen fram emot att ”hänga” med er igen.

  17. Tusen takk for at dere starter opp igjen! Har savnet dere! Har nesten sluttet å høre på podcaster, de fleste har blitt for like og overfladiske. Dere skiller dere ut, og fokuserer på det «lille og fine» i hverdagen. Vi høres den 22. 😃