Gudstjänst i Allhelgona

Igår gick vi till kyrkan för Allhelgonagudstjänst. Det glimrade på gravarna i skymningen.

Hade med mig alla barnen. Det var lite svettigt att hålla de yngsta lugna samtidigt. Femåringen hade tydligen såpa i baken och ville ideligen glida av bänken medan bebisen ville jollra med högt i predikan. Klart ungar måste får vara ungar också i kyrkan. Låt barnen komma till mig och allt det där. Men just på Allhelgona känns det viktigt att inte leva om i onödan. Det gick nog tillräckligt bra. Och vi hade mycket att tända ljus för. Mycket vi förlorat i år. Vi gick fram och tände för farfar Thomas, för lille Melker och för Gammelmormor Rut.

Snart lyste hela ringen vackert.

Ulf i finstrumporna med spets, i Felicias famn.

Vem du än är som inträder i detta tempel. Glöm inte att det är Guds hus. Lämna det inte utan en bön för dig själv och för dem som här förkunna och höra Guds ord.

Så kollade vi till att det lyste på just “våra” gravar.

Kyrkogårdar är så extra vackra vid Allhelgona. Då de brinnande flammorna påminner om att de som vilar där inte är bortglömda – utan fortfarande älskas och saknas av någon.

När kylan kändes påträngande drog jag kappan hårdare kring kroppen och så promenerade vi hem igen i mörkret.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 kommentarer på “Gudstjänst i Allhelgona”

  1. Så fina bilder och så stämningsfullt fångat . Allhelgona helgen är bra för den ger möjlighet att minnas och sörja dem som gått före oss. Vackert med alla tända ljusen, för de som är saknade och inte glömda.

  2. Min dotter tände ljus för min systers sedan flera år döda katt, Kalle som hon hade ett speciellt band till. Sedan tände hon ljus för den lilla fladdermusen som hade otur att dö inne i vår kamin i stugan. Det är något vackert med det tycker jag att hon kunde se dessa små varelser och upplyfta dem inför Gud. Själv tände jag ljus för alla de som lämnat oss, mina mostrar och morbröder, min mamma, min pappa, min svärfar, mormor och morfar och farmor och farfar… Och min vana trogen tände jag ett ljus för dem som inte får ljus tända för sig, de av människorna som kanske behandlade sin familj illa, kanske begick brott, de ledare som utnyttjade sin makt, dvs. alla som kanske behöver böner mest av alla. Inte för att ära dem utan för att de också är människor och för min egen mänsklighet så måste jag påminna mig om det.

  3. Så väldigt vackra bilder! Och med snö och allt. Vi tände på graven i torsdags eftermiddag, insåg på lördag kväll (då vi rest därifrån) och det var då man egentligen skulle ha tänt enligt den svenska seden, men då var vårt gravljus utbrunnet. Usch, jag fick lite dåligt samvete men tänkte att det ändå hade lyst i ett par dygn och att vi absolut minns dem som gått bort. Ljus eller ej.

  4. Jag bor granne med en kyrkogård och det är så otroligt vackert och sorgesamt att titta ut från köksfönstret just nu.