Jag gick ut en kväll i månskenet. Långt ifrån den närmsta gatlyktans sken. Förundrad över att det fortfarande finns platser som den här. Fria från ljusföroreningar. Så att varenda stjärna på himlen framträder.
Tänk att det finns människor som lever hela sina liv i upplysta städer där de aldrig kan se en stjärnhimmel? Eller i smogtäckta metropoler där den soliga himlen är mer gul än blå. Jag tycker att alla förtjänar en stjärnhimmel. Åtminstone en gång i sitt liv.
När månen nästan är full syns stjärnorna inte så starkt. Inte heller norrskenet. Däremot reflekterar månen sitt ljus i varje träd, på varje gren. Det är nästan svårt att ta in skönheten.
Är så glad för att leva på en plats med starka årstidsväxlingar. I somras var det 27 plusgrader när vi badade i sjön. Nu är det 19 minusgrader i luften. Och isen sjunger när den fryser till. Sjunger i den annars kompakta tystnaden.
20 svar
Ååå
Japp håller med dig.I storstan bara grått.
Vad vackert – både bilder och text!
Måste få tipsa om vad som måste vara världens vackraste sång på temat issång: Aftonens sång av Ole Jakobsson & Roger Wingren. Textförfattaren (Jakobsson) lär ha inspirerats till texten då han en kväll stod vid havsstranden vid sitt sommarhem och isen precis lade sig. Rekommenderar inspelningen från albumet Mellan himmel och jord, som finns på Spotify (söker man på Aftonens sång som kom det åtm för mej upp som första alternativ). Ha för säkerhets skull en packe näsdukar tillhands vid genomlyssning 🙂
Haha, jag läste inte din kommentar innan jag också skrev och tipsade om Aftonens sång.
En hjärtvärmande bekännelse till naturen❤
Åhh vill också bo någonstans med tydligare årstidsväxlingar och mindre ljusföroreningar ❤️
Det är härligt att vandra i absolut tystnad och med stjärnor som glittrar likt diamanter på himlen. Söka efter de olika konstellationerna på stjärnhimlen 🙂 Får man då också se ett sprakande norrsken är lyckan total. ” The best things in life are free” Vilka fina bilder du förmedlar till oss , Tack för dessa !
Gud så vackert! Fast jag tycker månsken är läskigt på nåt sätt.
Som poesi. Naturens växlingar, ditt språk.
Tack.
Så vackra bilder och ord! ❤️
Tack Clara!
Fantastiskt fina bilder på fullmånens sken över snötäckt mark och skog. Jag är så glad att jag har upplevt detta och också får uppleva det fortfarande. Men tycker synd om alla dessa barn och ungdomar som inte har en aning om vinterns skönhet.
Vad de missar….
Åh, om jag inte hade haft hela min och min mans familj i södra Sverige hade jag velat bli kvar i Norrland efter studierna i Umeå. Norrland är fantastiskt, människorna varma och jordnära, luften frisk, naturen magisk. Jag längtar tillbaka.
Jag med. Enkelheten är det allra bästa med Norrland.
Man får liksom va den man är, inga onödiga åthävor.
”Idag är havssången allvarligt lågmäld.
Jag står ensam på aftonstranden, när natten kommer.
Nu går mitt hav till vila en stund,
nu går mitt hav till vila en stund.
Aldrig förr har havets ton varit så enkel,
aldrig förr har havets ton varit så klar.
Så som ett avsked, som ett avsked,
sådan är aftonens sång.”
(text Ole Jakobsson, musik Roger Wingren’ Kom att tänka på den här dikten som skrevs en höst då isen sjöng. Den finns också tonsatt och är en populär körsång i svenskfinland.
Jag känner en så stark längtan efter snö och kyla så det nästan gör ont i kroppen. Jag vill åka till en stuga i skogen i vinter, där det är mycket snö och där det finns en kökssoffa att ligga och slöa på i närheten av en vedspis helst (älskar värmen och ljudet från den sen jag var barn och var hos mormor). Måste, måste se till att det blir av den här vintern! Även om jag älskar att bo i Stockholm, så underlevererar staden kapitalt vad gäller vinterväder.
Jag vet ju att månen kan lysa starkt som en lampa men kan ändå inte förstå att ljuset på dessa helt fantastiska bilder är om natten. Otroligt. Tack för att du delar denna skönhet med oss!
i ett hus i skogens slut……
Ser helt underbart ut och får mig att längta ut på landsbygden på Västgötaslätten där jag växte upp på 70-80-talen. Inga gatlyktor så långt ögat nådde, bara små ljusprickar i mörkret som lyste på avstånd i vintermörkret. Och på den tiden var det ju snö även här i södra Sverige och vi åkte spark och längdskidor varje vinter. Nu bor jag i ”stan”, och det är också bra, men ju äldre jag blir desto mer längtar jag ut på landet, och till min barndomsby där jag har mina rötter. Förstår verkligen att din mormor och morfars hus har en särskild plats i ditt hjärta.
Saknar verkligen stjärnhimlen som jag nu så sällan skådar. Det lugn som infinner sig när man kan blicka uppåt och se de bekanta stjärnbilderna är för mig oslagbart. Hoppas på att en dag få flytta ut i skogen och återfå min barndoms himmel.
Alldeles riktigt, ljuset har en annan dimension och själ på landet.