Så stökade vi bort de sista resterna av julen idag. Barnen ville inte vara med – det kändes för deppigt. Och så kände även jag. För även om jag möblerade om och satte tillbaka alla myslampor är huset kallt och ogästvänligt. Som alltid när julen är över.

Decembermånaden blir ju underbar för att alla gemensamt anstränger sig för att göra extra mysigt och trevligt. Men vintern efter julhelgerna är ju precis lika mörk, kall och dyster. Men helt utan den mysiga biten. Man förväntas bara hugga i och härda ut fram tills ljuset återvänder. Men det köper inte jag. Här ska inte härdas. Här ska omvårdas! Frossas i mörkrets möjligheter.

Jag tänker mysa vidare. Tänker ordna middagar med långkok och tusen tända ljus. Bjuda hem kompisar på kvällsfika och krypa upp i soffan med barnen en vanlig onsdagseftermiddag. Se en film tillsammans istället för att ta hand om disken och jobbmailen. Tänker ordna skidutflykt med matlaget. Grillkorv och varm choklad. Tänker unna mig tidiga kvällar i pyjamas och tjocksockar.

Det MÅSTE ju finnas något sätt att klara av den här perioden förutom att bara bita ihop hårdare? Jag väljer att tro det.