Åh det känns så fattigt utan djur. Ingen hund sedan Melker dog. Inga höns sedan räven åt upp dem. Inga nya lamm den här våren och inga grisar heller.

Så kan det ju inte fortgå. Barnen behöver djur. Jag behöver djur! En av de saker jag uppskattar mest med att bo på landet är att kunna erbjuda mina ungar en barndom full av djur. Precis det jag själv drömde om som liten men som jag aldrig kunde få. Det slog mig att Ulf kan bli det enda av våra barn som inte älskar och är helt avslappnad med hundar. Bertil och Folke har ju varit trygga med det sedan dag ett och så vill jag att det ska fortsätta.

Vi drömmer mycket om nästa hund. En border collie ska det bli den här gången. Som kan få arbeta med fåren och springa lös här på gården. Jakob är uppvuxen med en som hette Micka och som kunde gå okopplad överallt i stan för att hon var så klok och väldresserad. Vallade småbarn gjorde hon också så att de inte skulle rymma ut på vägen. Men hund är inget vi ska köpa närmsta tiden. Särskilt ingen border collie. Det är ju världens smartaste hundras och för att den ska må bra behöver den mycket stimulans och aktivering. Så det får bli när Ulf är några år äldre och vår fårbesättning vuxit en aning så hunden har att göra! Tills dess får vi sjå oss lite.

Men nu går jag i alla fall och grubblar över hönsen. Vill så gärna har höns i sommar. Man får en sådan härlig hemkänsla när de spatserar runt på gården och pratar med varandra. Och den här gången ska ingen jäkla räv kunna komma i närheten. Kommer ha ett kanonsäkert hus för dem. Ja, minsann! Visst skulle jag kunna kläcka fram lite kycklingar på egen hand, men jag är otålig och vill ha ägg redan i sommar. Så jag får fundera hur jag ska lösa det här…fullvuxna höns redo att värpa växer inte på träd, tyvärr.

Men något djur måste det bli. Ja, måste!