Visst vill du precis som jag ta med dig familjen på utflykt i naturen? Inte minst i skollovstider va? Det är bara så många hinder som ska forceras på vägen. Jag känner mig som Scarlett O’Hara under Amerikanska inbördeskriget. Motgång efter motgång nöter ner mig tills jag slutligen får ett hysteriskt sammanbrott innan jag ens kommit sig ut genom ytterdörren. Arg på min man är jag också. Så pass att jag får lust att stänga in mig i sovrummet och sova resten av dagen. Ändå gör vi en utflykt nästa helg igen. Så någonting måste vi ju ändå göra rätt…
Här kommer 9 tips på vägen så att du lättare kommer ut i naturen med din familj (tro mig det är värt det). Jag som övat hela vintern börjar nu få till snitsen. Nu blir jag inte ens svettig längre.
- Som med alla svårigheter i livet är första steget att erkänna att du har problem. Det kommer vara omständigt att ta dig ut första gångerna. Tänk bara på hur jobbigt det kan vara att få iväg hela familjen till skolan och jobbet på mornarna. Ändå övar ni ju på det fem dagar i veckan. Klart att en utflykt då innebär en hel del omak. Det är helt i sin ordning.
- Steg två är att förbereda noga. Helst dagen/dagarna innan. Plocka fram all utrustning och införskaffa allt fika. Att leta termos, liggunderlag och skridskor på förmiddagen innan man ska åka gör en utmattad innan man ens är iväg.
- Börja med att äta. Alltså innan ni ens åkt hemifrån. Ät ett stadigt mål mat så att barnen inte ropar VI ÄR HUNGRIGA innan ni ens lämnat kvarteret.
- Sätt lagom höga mål. Med många barn och trötta föräldrar kanske ett paket ballerinakex, lite varmt kaffe i en termos och en utflykt till närmsta skogsdunge är ett lagom stort äventyr? Som ger blodat tand istället för evig aversion.
- Välj enkelt fika – men mycket! Alltså här kan man ju avancera så småningom och göra hur gott och påkostat fika som helst. Men i början är enklare bättre. Och hellre för mycket än för lite. Du vill inte locka ut barnen på utflykt bara för att de sedan ska gå hungriga och gnälla. Och glöm för sjutton inte vatten! Törst kan tvinga en hem i förtid.
- Gör samma aktivitet flera gånger i rad. Vare sig det är skogspromenad eller slalomåkning. Ju fler gånger du gör det desto enklare och snabbare kommer du iväg. Och ju roligare blir det. Är verkligen variationen det viktiga? Är det inte att alls komma ut som poängen?
- Möt gärna upp kompisar eller andra familjer. Detta är ett särskilt bra knep om du är känner dig sur. Irritationen rinner i alla fall av mig när vi träffar våra vänner. Plötsligt kan vi skoja om våra jobbiga barn bakom ryggen och himla med ögonen i samförstånd över irriterande respektive. När vi sedan går hem från utflykten är hela familjen glad och sams igen.
- Känn lugnet när du väl är framme. Man har alltid så bråttom hem. Men på badstranden likväl som skidbacken är det först när man sitter ner och känner lugnet som barnen börjar leka. Och sedan kan leken fortgå i timmar. Så att du själv får dricka kaffe och peta med pinnar i elden och ha det skönt.
- Och när ni kommer hem igen. Diska termos och kåsor och stoppa sedan tillbaka i ryggsäcken med alla andra utflyktsgrejer. Och låt ligga där. Nästa helg slipper du i alla fall det jobbiga springa-runt-som-en-yr-höna-och-leta-utrustning-momentet. Och då är mycket vunnet.
Ja. Det var mina bästa tips på hur du får med familjen ut på utflykt. Har du fler så fyll på för all del!
Familjen snödriva på slalomskola
53 svar
Himlans bra tips Clara.
En sak jag märkte när jag hade småbarn, och nu med barnbarn, är att inte säga nåt till barnen förrän jag gjort alla förberedelser jag kunde. Säger jag nåt innan jag börjat packa riskerar jag att få göra det till deras protester – de har inte tid med utflykt NUU, eller också vill de hjälpa till vilket ofta innebär packa om och flytta runt grejer så att hälften blir kvar hemma. Eller också yr de runt av upphetsing så att jag inte kan tänka. Jag gör färdigt nästan allt, och så får de packa ner DEN muggen, leksaken el vad det nu är, för att känna delaktighet. Mycket smidigare tycker vi! Och väl iväg älskar de, och jag, det och vill inte hem. Vi har inte tid att åka hem NUU!!!
Verkligen SÅ sant!
För mina barn gäller precis tvärtom. De behöver mycket förberedelse! Jag börjar med att säga kvällen före, att vi ska iväg nästa dag. Sen återupprepar jag det många gånger under fm. Slutligen räknar jag ner. “Nu är det fem min kvar” osv. De är knappt 3 och 5 idag, så kanske det blir annorlunda när de blir äldre. För närvarande blir det panik och strul om vi säger till för sent.
Petra Krantz Lindgren brukar prata om att jämföra barn med vägar och att de har olika tätt mellan sina avfarter. Vissa barn är som stadstrafik, med nya svängar var 100 meter, medan andra (mina) snarare är som motorvägar med flera km (eller mil) mellan avfarterna. Då behöver de veta en bra stund innan så att de kan förbereda svängen. Väldigt talande, tycker jag.
Verkligen en fin jämförelse!
Mina barn var också sådana att desto senare jag avslöjade utflyktsplanen desto bättre. För blev det så att något oförutsett kom ivägen, som ett ösregn när vi skulle till stranden tex, kunde de inte ta det utan ylade “men du sa att vi skulle…”. Barn är olika :-)!
😂😂😂🤪 åh, vad jag känner igen mig i första stycket! Är ju alltid sådära när vi ska ut. Man står svettig och kokande i hallen å han frågar “kommer du snart?”
Å letandet efter grejor första gången en ska ut på något “nytt” är ju hopplöst och väldigt frustrerande… Men bra tips å jag kan inte infoga något mer tips för tillfället.
För oss är det tvärtom. Måste förbereda minst en dag i förväg om vi ska komma iväg. Helst en vecka. Eller allra helst ha en fast dag och tid när vi alltid gör utflykt. Mina barn klarar inte av överraskningar och spontanitet. Då blir det tvärstopp 🙂
Verkligen bra tips! Och välbehövliga..
Så bra tips! Framförallt att sänka vuxen-förväntningarna och utflykta på barnens villkor tycker jag är viktigt, då blir det roligare för alla. Och så här års – elden först! När vi är ute flera vuxna brukar vi dela på oss och skicka en “förlöpare” med ved, som kan få igång en brasa direkt. De andra vuxna kan gå i barnens takt, det tenderar ju att dra ut på tiden med diverse klättring, diken som ska utforskas, nån som trillar eller får spaghettiben o.s.v. När man då kommer fram är det GULD att mötas av en värmande eld att kunna bänka småtrötta ungar (och vuxna) vid.
Förlöpare är det bästa. Då slipper man också bråka om hur fort barnen ska gå, hur många stenar som får klättras. Den som går fort brukar också ha mer packning hos oss, för det är ju en fröjd att gå i barnens fart om man slipper släpa, och helt ok att släpa grejer om man får göra det i sin egen fart
Men hur får man med barnen?! Som hellre vill sitta med nästan framför tevespelet. Inte ens femåringen vill gå ut. Och tvingar jag dom blir det sura miner och då blir alla sura. Vi försökte i helgen att åka pulka och äta korv men ingen var glad och efter 20 minuter ville alla utom jag hem till spelandet. 😭
Lite lurigt men du kanska ska börja med att reglera deras skärmtid? Här hemma får barnen bara använda skärmen efter middagen fram tills läggdags. Ca 60-90 minuter. På helgen också en bonustimme efter frukost. Kanske kan det göra lättare att komma iväg?
Jag tror också på att reglera skärmtiden, så att inte “hemma” är synonymt med “hur mycket tid framför dator- eller TV-spel som helst”.
Jag brukar också vara tydlig med att säga att om man nu följer med och (viktigt!) gör sitt bästa för att bidra till en gemensam trevlig dag, så får man sitta med skärm när vi är hemma och jag kommer inte att klaga över det. Vi kanske till och med äter något till middag efteråt som barnen verkligen uppskattar…
Var tydlig med från början hur lång utflykt du/ni tänker er. Vi tycker ju alla om att veta vad som förväntas av oss, vuxna som barn.
Satsa inte på heldagar! Hellre en utflykt på kanske två timmar och så blir det faktiskt riktigt trevligt för alla, än en längre utflykt som bara innebär gnäll och tjat. Börjar barnen uppleva det som rätt trevligt, kan man ju utöka tiden på sikt, eller så får man inse att två-tre timmar ute ändå är ganska okej!
I värsta fall är det förstås så att man inte lyckas få barnen att gilla utflykter! Men rent mänskligt så gillar vi väl sådant som ger positiva vinster, win-win-situationer… Så är de skeptiska, få dem att se vad de “vinner” på att medverka, så kanske deras attityd vänder med tiden.
Att motivera barnen med en kul lek och favorit-fika har funkat för oss. ”Imorgon ska vi till skogen på utflykt och då ska jag leka ta fatt med er, sen blir det varmkorv och chokladbollar!” Nu när de blivit äldre vill de gärna göra upp elden.
Vi har inte bestämd skärmtid, utan säger till när det räcker med skärm. Smidigast blir det att först ta bort skärmarna och sen be dem ta på sig skorna. När de frågar vart vi ska svarar vi, men vi ber dem inte åka på utflykt, bara ta på sig skorna.
Är nästan lite sadistik när jag sitter och fnissar åt de som inte är vana att vara ute med småbarn. Jag är både uppvuxen med att vara ute på äventyr, väder och årstid har aldrig spelat roll och nu är det min tur att föra det vidare med små barn. Är en van från början att vara ute sker det mesta på rutin och går nått på tok så tar en det ofta med ett ryck på axlarna. Men jag förstår att är det något nytt kan det vara ett kaos ett tag och en utflykt till en grillplats kan kännas som en hel expedition.
Men förberedelse och sänka förväntningarna tycker ja va bra tips för “nybörjare”
Kämpa på alla!
Utflykter är det bästa på helgen!
Men ja, jobbigt att packa ihop och komma iväg.
Vi åker mestadels slalom och har en 2-åring drygt och en 5-åring. Tvååringen behöver sova efter lunch så vi brukar köra utflykt halva dagen, käka lunch i värmestugan i backen och sen hem så får alla vila efter lunch och sen leka hemma/fixa/städa etc. Våra barn är just nu väldigt sugna att komma iväg men den äldsta kan ibland vara mer sugen att leka med en kompis på helgen, men ofta träffar vi på kompisar i backen eller så passar det bra att leka på em, på så vis blir alla nöjda.
Vi ser fram emot lite mer hela dagar också men det blir faktiskt just nu en perfekt mix att vi alla får lite helgvila efter lunchen också.
Tips:
Samma massäck typ varje helg; överblivet kaffe från frukost, varmkorv i mattermos med varmt vatten så får man lunch på typ tio sekunder när det är dags. Ketchup, några färdiga mackor och frukt. (Russin i fickan kan vara bra spec till mindre barn och fylla på mellan). Vattenflaska, varm saft och kåsor. Vi bor i Åre och ofta proppfullt i värmestugorna, varje mindre spring är så skönt även om man kan fylla på vatten och hämta papper även där.
Jag blir arg när jag blir varm. Så brukar klä på barnen först och mig sist ;). Då kan man sätta dem i bilen eller så går de ut med pappa om båda är hemma så får man några minuter att andas, gå på toa och klä på sig det sista;). Och ta några godisar ur lördagsgodiset om det är en dag när det behövs ;).
Kan vara så jobbigt att komma iväg men jag tycker alltid att det är värt det, kul på plats, få vara utomhus, göra något kul tillsammans och ofta träffar man kompisar med barn och då går det ju som många vet mycket av sig själv.
Bra tips! Håller med om att det är bra att möta upp en annan familj, blir roligt både för vuxna och barn.
Vi brukar ha en särskild ryggsäck som alltid är packad för utflykt, med extra vantar, tändstickor, vattenflaska mm så blir det enkelt att bara fylla på med fika.
Sen får man försöka ignorera (och inte själv bryta ihop av) gnället före utflykt och veta att det brukar bli roligt när man väl är iväg.
Hos oss brukar alla i familjen, även det mest skeptiska barnet, bli på bra humör när vi väl är iväg.
Ryggsäckarna måste hängas upp högt i hallen under packningen så de inte packas upp av sig själva här hemma😂 Sen kläs barnen med alla lager, åker ut i bilen eller bara ut, sen låter jag dörren och gör det sista. Annars kommer vi A L D R I G iväg för alla små skavande vantar och andra små hinder😜
Så bra inlägg Clara! 🙌
Det enda jag kan tillägga är listor, på allt. Ibland tom göra körschema med tider för att vi ska hinna/ få med allt.
Speciellt tändare och brasstartare måste stå med om det ska göras eld! Glömmer allt i packstressen.
Hej Clara!
Fantastiskt att få höra att du också har dessa ”bekymmer” innan ni kommer iväg.
Jag brottas alltid med föreställningen över hur jag vill att de ska vara och blir besviken när alla bara gnäller. Sen när vi har fikat och är på ett ställe så börjar barnen leka, när vi vuxna vill hem 😂 ska tänka på detta till nästa gång.
Mitt bästa tips är att ha med stormkök! Inget slår myset att laga mat ute i det fria. Investera gärna i en jägarstekpanna (lätt stekpanna med kort skaft som man sticker in en pinne i för att få längre skaft), och ta med färdig krabbelur-smet (https://www.ica.se/recept/krabbelurer-724257/) och en stooor bit smör. Om barnen är svåra att få med på tåget så lockar man med de stundande krabbelurerna! En flaska spray-grädde kan gärna också få följa med i ryggsäcken.
Jag tycker steg nr 1 är att älska utflykter själv! Barn (åtminstone hyfsat små?) verkar bli glada om föräldern är glad liksom. Jag pratar alltid varmt om utflykt med mat i låda o termos med och sitta i skogen och bära ryggsäck etc etc. Det är ju för att jag verkligen gillar det, så det är äkta, o jag märker absolut att mina barn smittas av att jag tycker det är skoj. De förknippar utflykt med fika och vi har alltid med ngt att äta o dricka. Gör det enkelt för oss o har oftast med korv och bröd till mat o ngt sött efter. Köpekaka går utmärkt. Det tar 10 min att plocka ihop så man behöver inte bli utbränd på kuppen.
Tips nr 2 är en mattermos. Då kan man ta med varm mat utan att tex behöva grilla ( vilket iofs trevligt men man kanske inte alltid har lust). Varmkorv i hett vatten eller om man har nån pasta el nåt, allt funkat i mattermos:)
Ibland får barnen såna där snabbmatsburkar som heter “snack pot”, från Knorr, då behövs bara hett vatten och en sked. Nej det är inte näringsriktigt men de gillar dem och ibland duger det fint!
Att börja vid tidig ålder så det blir en del av vardagen, att ut och busar går man minst en gång om dagen. Sen vissa dagar blir det ett längre äventyr men då blir det inte så stor grej för dom.
Att amma länge. Så praktiskt att vid utflykter kunna ge bröstet och vips ha antingen ett sovande barn eller ett barn med ny energi! Bröstmjölk är fantastiskt!
Bra tips! Vårt största problem vid utflykter är att sonen inte orkar gå…han är fyra år, så tycker att han borde klara av kortare sträckor (snackar om kanske max 500 m). Men efter 50 m sätter/lägger han sig ner och VÄGRAR gå pga trött. Någon som känner igen sig? Hur gör man? Går ju inte att ha vagnen överallt och han är en väldigt lång fyraåring så det blir tungt att bära…
Svårt det där! Min dotter har varit lite samma och det som bäst funkat för henne är att antingen säga ”du behöver inte gå – vi kan springa!” Eller att jag berättat en saga medan vi går. Det första funkar om barnet är mer uttråkat än trött, men att berätta saga funkar alltid!
Sen gäller alltid att barnet lättare blir trött om man går för snabbt och inte efter en mindre barns takt.
Lycka till!
Åh vad jag känner igen. Jag är trööööööööött. Då kan det vara bra att ha med kompisar som drar. Är det bara familjen blir min son ”trött” jättefort. Får han hålla hund-kopplet eller visa vägen går det bättre
Ibland går det bättre om man går elefantsteg, balettsteg, snurrsteg, baklänges, på tå eller någon annan rolig gångstil och så byter man vid nästa lyktstolpe, träd stor sten eller liknande.
Känner också igen! Vi har kört vandringsled och så har dottern fått gå först och letat vanringspinnar/stolpar och visat vägen.
Tips 1, som nån annan skrev, älska utflykt själv! Inser att det är lyxigt att bo så till att naturen är runt hörnet men pick-nick/utefika/lunch/middag funkar ju även i lekpark.
Tips 2, Massiv indoktrinering på alla fronter. Läs böcker om spännande äventyr. Titta på naturprogram. Bygg nyfikenhet om djur och natur och skog. På NRK.no finns mycket fina dokumentärprogram på temat natur/friluftsliv/barn som iaf mina kids blir väldigt inspirerade av, ex villmarksbarna.
Tips 3, Gör det enkelt. Om du tycker att det är lite omständigt att koka kaffe på öppen eld och laga middag på stormkök till dig själv, så gör det definitivt inte med ett gäng hungriga barn. Hämtpizza på stranden är också utflykt. Gör färdiga mackor hemma. Gena där du kan för att fokusera på att ha det trevligt. Socker gör underverk för ork och humör, bullar, choklad och saft FTW.
Vi är ofta på badhuset med våra barn. Och det är ju ett bök innan man har packat badväskan. Men efter varje besök så hänger vi upp alla blöta kläder/handdukar och ställer badväskan under hängstället. När allt har torkat så lägger vi ner det i badväskan igen. Och där har vi alltid schampo, balsam, tvål, puffar, simglasögon , hänglås. Badväskan är med andra ord alltid redo!
Så bra! Tack!
Men så bra tips! Har lusläst alla kommentarer med. Så smidiga sätt det finns att komma iväg med barnen utan en massa tråkigt tjat och gnäll.
Tack för tipsen Clara! Efter att ha varit ute mycket med barnen när de var yngre ha vi börjat närma oss tiden när det inte är så coolt, men jag kämpar på.
En liten historia från i fredags:
Sista sportlovsdagen för mina barn (11 och 13 år) hade jag bestämt att vi skulle ut i skogen och äta lunch. Hela morgonen och bilresan var äldsta tjejen minst sagt skeptiskt “VAAAARFÖR måste jag gå ut i skogen”, ” det är så TRÅÅÅKIGT”, “IIIIIINGEN annan behöver göra sånt här”.
Vi kom 200 meter in i skogen innan hon istället säger “Jag älska att vara här i skogen – det sååå myyyysigt…”
Jamen vilket himla bra inlägg! Förväntade mig nästan nåt prutthurtigt och klämkäckt som skulle få mig att sucka högt men du slog ju verkligen huvet på spiken. Vi har ofta ett himla hallå och är helt slut innan vi kommit i bilen, kanske mest för att vi föräldrar är lite snabba och impulsiva och barnen hänger inte helt med i svängarna när det vankas finväder och utflyktshumör. Men dina tips satt verkligen som en smäck och med ribban på rätt nivå! Tack! 😊
Älskar utflykt med picknick! Precis i början när jag försökte få med man och barn var det lite kinkigt, de (alltså även mannen) kunde säga “Nä, vi vill se på film och vara inne istället”, när jag hade packat i ordning och fixat allt. Men efter ett utbrott och skäll på gubben så har det nu blivit vår stående helgaktivitet. När båda föräldrar visar enad front fungerar det jättebra, då har liksom förhandlingsutrymmet försvunnit. Jag har fyra olika listor på picknick-meny som jag varierar emellan, och som många andra har skrivit är det viktigt att det är mycket mat. Och man måste ha med en muta eller två, av typen choklad/snask, för trötta hungriga barn gör sig inte så bra ute i spenaten. Sen är det oftast så att mutan inte behövs, men det är bättre att ha med för mycket än för lite.
Har man barn i olika åldrar – packa med något som aktiverar alla. En boll – ha alltid med en boll. Minst en. Strunt i att jaga det perfekta fotot. Strunt i sociala medier.
Här kommer mitt bästa utflyktstips:
Poppa popcorn över öppen eld. Du behöver två silar (av ”metallnät”), popcorn och salt. Lägg lite kärnor i en sil, lägg den andra silen över som ett lock, håll ihop handtagen, håll över elden och snart börjar det poppa i silarna. Garanterat succé! Salta och njut!
Perfekt presenttips också till barnet som drunknar i leksaker eller den vuxne som redan har allt… Två silar och en popcornpåse och ett presentkort på ”utflyktssällskap”.
Gud vad roligt, tack för tipset!
Äntligen ett tips för min familj. 🙂 Mina barn gillar inte korv med bröd, inte pinnbröd, inte…..osv.
Kloka du!
Roligt! Min bästa matsäck är fryspizza som gräddas hemma och delas i små munsbitar.
Vad mycket fina tips♥️
Vill lägga till:
Jag är uppväxt i skogen på en gård, varit med mammagruppen gånger på lingonplock, blåbärsplock, svampplock..gått på Mulle, varit ledare för nying (innan man blir scout) i många år i tonåren… osv. Har alltid tyckt att skogen är rätt trist. TROTS en uppväxt utan skärmar och internet. Så SÅ kan det också vara!
Sak 2: Har två barn och den ena är alltid med på en utflykt eller vad som, och den andra HATAR innerligt att gå ut, och utflykt? NEJ tack. Aldrig.
Den äldre behöver inga skärmgränser, och den yngre behöver BERGfasta gränser.
Summa: barn är olika. Vi gör alla så gott vi kan att vara föräldrar åt dessa individer som hamnat i vår omvårdnad.
Ska stå MAMMA och inte mammagruppen…
Underbart inlägg! Jag som har vuxna barn fick direkt känslan av hur det var när vi skulle iväg med våra fyra barn ! Underbart och mycket arbetsintensivt😊
Sista tipset är bäst! Och också svårast att genomföra 😉 #latmask
Så fint skrivet inlägg!
Du ringar in livet med mindre barn och stundtals irriterande man SÅ bra!
Tack för dina tips! Jag älskar att packa med mig familjen på utflykt och ännu så länge hörs inga protester men det kanske ökar med åldern☺️, mina barn är 5 och 8 år.
Jag blev glad att läsa som svar till en annan kommentar om att ni begränsar barnens skärmtid. Så gör även vi och jag tycker det fungerar jättebra hemma. Vi har en timme egen skärmtid per dag då barnen spelar tv-spel, kollar iPad eller liknande, sedan kollar de på barn-tv på helgmorgon och typ mello och liknande på kvällen men det ser jag mer som umgänge ☺️.
Problemet med skärmtid tycker jag kommer i förhållande till andra barn. Min åttaårings kompisar verkar inte ha några regler gällande skärmen och får hålla på hur mycket som helst. Nu i vintertid kommer de över och frågar, inte om de ska leka, utan om de ska spela tillsammans. Om då vår son har haft sin skärmtid och säger att han gärna leker men att hans skärmtid är slut för dagen så går kompisarna vidare till någon annan. Jag tycker att detta är så himla sorgligt och sjukt. Ibland stannar kompisen ändå men då är det precis som om de inte vet vad de ska leka. Upplever att kompisarna är så ovana vid att vara skärmläsare så de har tappat sin fantasi. Min son har bra fantasi och brukar pyssla på hemma eller leka med lillasyster annars men när kompisarna är här och de inte får ”skärma” är det som om han dras med i den där fantasilösheten.
Vissa dagar brukar vi töja lite på skärmreglerna för att han inte ska bli ensam varje dag och då får de spela ihop trots att han har haft sin skärmtid.
Vi har försökt prata lite med några av föräldrarnas kompisar om detta (utan att kliva någon på tårna), men de föräldrar vi har pratat med tycker inte att det är något problem. Deras barn har så mycket aktiviteter att när de väl är hemma så får de skärma hur mycket de vill. Andra föräldrar klarar lite men suckar och säger att det är inget att göra, det är tidens ”melodi”.
Kan du inte skriva någonting om hur ni tänker kring detta med skärmtid och hur det fungerar när barnen träffar kompisar.
Jag vet att alla barn är olika och att detta är ett känsligt ämne för man vill inte döma någon. Men jag saknar verkligen ett forum där man kan diskutera detta med skärmtid och gränser för det med andra föräldrar. Om någon har tips om ett sådant forum så tipsa gärna här.
Tack för en fin blogg!
Hej Linda, jag blev berörd av din kommentar då jag också vill att mina barn ska kunna roa sig själva utan skärm. Mina barn är 8 och snart 6 år och de har ännu ingen egen mobil utan får låna mobil/iPad när vi föräldrar bestämmer att de får titta på något. På så sätt är det lätt att begränsa. Om jag ska uppskatta tror jag de tittar på skärm typ 5 timmar per vecka (hos oss). Och vi har ingen tv hemma, så de blir inte påminda om skärmar. Tids nog får de väl egen mobil och då kommer jag absolut att reglera skärmtiden. Är tråkigt att kompisarna inte kan leka utan mobil! Jag lägger mig inte i vad mina barn gör hos sina kompisar, men när jag tycker att det blivit mycket skärm så säger jag typ “nu har ni varit så mycket hos kompis X att nu får ni vara här eller ute”, eller bara “ni får gärna leka med kompisar men då får ni vara ute”. För jag vill ju inte heller skamma kompisarnas föräldrar… Du undrade om det fanns något forum, du har kanske redan hittat något då jag svarar på en ett år gammal kommentar 🙂 Om inte finns det säkert många fb-grupper, en jag gått med i heter “Barnens isolerade skärmtid”, just nu är det 78 medlemmar och inte så mycket diskussion, men haka gärna på!
Jag känner igen mig så väl! Vi har bestämda regler och vi föräldrar är eniga så det är inte så mycket tjat om skärmtid. Jag har inspirerats av podden “kära barn” där barnpsykologen hela tiden hävdar att föräldrar bestämmer över barn och låt dem inte styra hela vardagen etc (men såklart på ett bra sätt där de ändå kan få utrymme utan att för den delen bestämma hela familjens semestrar).
Men det här med kompisars regler gör att allt rasar för oss. Vi har inga problem att tänja, ändra gränser men vissa barn får ju spela HELA dagarna! (vill inte heller trampa någon på tårna men har ändå svårt att förstå det extrema) Och som du skriver blir då våra barn ensamma… Och utanför.. Tack och lov har vi en granne med vettiga regler så de brukar umgås men man vill ju att barnen ska kunna ha större umgänge än så. Att de ska kunna spela brädspel eller sparka boll eller pyssla eller vad som helst annat än att bara sitta stilla och glo/spela.
Enda vi kommit på är att anmäla våra barn till aktiviteter så att de kan träffa andra utan skärm men jag håller verkligen med om att denna känsliga diskussion är svår. Jag har fått kastat i ansiktet att vi flyr från något bara för att vi inte låter dem spela hela hela tiden 🙁
Om vi ska åka en stund i bilen till själva utflykten gör jag istället matig matsäck att dela ut i bilen istället för att äta innan vi åker. Håller helt med dig om att det är skönt att inte komma fram till själva utflykten hungrig. På samma sätt brukar jag ha ett tänk kring vad vi snabbt kan äta när vi kommer hem alt på vägen hem. Att t ex slänga ihop ingredienserna till en köttfärssås eller korv stroganoff i crockpoten så att jag bara behöver koka pasta eller ris när vi kommer hem är så himla smidigt.
Jag har även en liten necessär som extraknäcker som förbandslåda som alltid är packad och lätt att ta med när vi ska iväg. Den innehåller självklart plåster (snygga för emotionellt stöd och rejäla för verkliga skador), xylocain, självklistrande bandage, huvudvärkstabletter, myggmedel osv.
Vilka bra tips!
Jag minns med lycka i kroppen hur mamma tog oss med till myrstacken, ofta efter morgonmjölkningen. Vi fick några sockerbitar (hårda) var som vi stoppade i fickan. Mamma hade några extra i förklädesfickan. Sen gick vi iväg och hälsade på myrorna. Vi höll sockerbitarna i munnen till dess att de började falla isär. Så tog vi ut dem och la dem på myrstacken och tittade på när myrorna plockade den ena lilla biten efter den andra och fraktade in i stacken. Sen promenerade vi hem igen och åt frukost.
Det här var på 1950-talet i trakterna kring Lycksele, men samma sak gäller idag: gör det enkelt.