Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

28 kommentarer på “Berätta om hantverkaren du aldrig ska glömma!”

  1. Vi hade köpt ett gammalt hus där toalettavloppet började läcka inom tre dagar. Hade klen kännedom om hantverkare från orten eftersom vi flyttat dit. Kontaktade den på orten, största rörmokarfirman. Tyvärr rekommenderad av kollegor.
    Så. Tre män närmare pensionsåldern anländer. Deras första kommentar, då dom tvingas stiga på via köksingången eftersom att hallen är fylld med flyttkartonger, är att ”herrbesök får besöka kvinnor genom köksingången höhöhö”. Var där och då redo att kasta ut dom med höftkulor och hela fan, men behärskade mig.

    In kliver dom i badrummet. Hummandes. Pekandes. Inte med fingret, nej. Utan med den allmänt kända kukförlängaren; måttstocken.
    Jag sa, TYDLIGT, att alla rör ned mot källare skulle bytas. Oavsett om dom läckte eller inte, då huset och materialen var så pass gamla (vilket man som duktig hantverkare egentligen ska förstå själv). Oklart om detta ens noterades i detta sammelsurium av gubbvälde.

    Bygget påbörjades. När snickaren lagt in golvet märkte vi att avloppsröret från toaletten var misstänkt likt det gamla som läckte. Minsann! Snickaren fick med buller, bång och tjurighet bryta upp det nylagda golvet. Hurra!
    Det är SÅ HÄRLIGT att ha sura främlingar i sitt hem. Som man dessutom är beroende av.
    Man kan egentligen sammanfatta det som att dom hade EN övergripande uppgift. Fixa läckan.
    Eftersom att det var ett så fundamentalt stort fel, kändes det som att vi fick stå ut med tjuriga snickare och oklar planering gällande bygget.
    Är också generellt överkänslig mot människor som kommer in i ens hem och betraktar det enkom som sin arbetsplats, och inte begriper att det är min borg.

  2. Var strax över 20 år och skulle byta bänkskiva i mitt pyttelilla kök i min etta. Vi snackar typ 1,5 m bänkskiva med inpassning för diskho. Inget stort arbete kort sagt.

    La upp detta på en sajt på nätet där man kunde få offerter och fick kontakt med gubbe 60+ med egen firma och uppenbarligen uppfattningen att den här unga tjejen nog inte hade någon koll på nåt.

    Han kommer hem till mig, kollar lite på bänkskivan, börjar humma om att han behöver köpa in bänkskivan och sen är det ju det där oerhört komplicerade med att koppla i och ur vattnet i hon och passa in alltihop.

    Efter lite mer hummande landar han i en ohemul summa som jag tyvärr glömt men som han sa motsvarade tre dagars arbete. TRE DAGAR för att byta, och visserligen också köpa, en bänkskiva i ett minimalt kök!? En dag var extra, eftersom ”det var vatten inblandat”.

    Där och då var jag i chock över den orimliga summan men samlade mig och ringde upp honom dagen efter. Skällde ut honom efter noter för att han trodde att han kunde lura en ung kvinna och att han var en sådan som gav alla hantverkare dåligt rykte. Han erbjöd sig då att göra det gratis, gissningsvis för att han var rädd om sitt rykte. Tackade nej och sen gjorde min mamma och hennes kille det på en halvdag istället. Konstigt att det hade tagit ett proffs sex gånger så lång tid…

  3. Desember 2013 kom jeg hjem fredag kveld fra en veldig vellykket julefest på jobben (jeg var medlem av festkomitéen. 😀 )
    I oppgangen henger det lapper på samtlige inngangsdører om at ingen måtte sette på vaskemaskin eller oppvaskmaskin fordi det var en vannlekkasje i gården på venstre side.
    Jeg sto utenfor min inngangsdør og tenkte “dette er venstre side, dette er venstre side”. Låste opp – og ganske riktig – det var i min leilighet det var lekkasje! Varmtvannstanken på kjøkkenet hadde gått i stykker lenge før tiden og hadde “spydd” utover kjøkken og stue. Gamle, fine tregulv fra 1883, kjøkkeninnredning og annet inventar var vått. Alt stinket potetkjeller, og vinduene rant av fukt. Ringte først til et velkjent firma i Oslo som skal drive døgnet rundt-service. De svarte “vi har ingen ledige biler, ringt etter kl 12 i morgen”. Takk for det, jeg ringer jo klokken 1 om natten bare for skoj!
    Fant et annet firma som svarte og var på plass etter tyve minutter. Supertrivelig kar som stengte vannet, dro ødelagt tank ut på badet til tømming, ble med ned i kjeller for å åpne vannet for naboene. Der hadde de hengt opp en hjemmetegnet plakat av et dødningehodet for at ingen skulle røre stoppekranen! Det synes rørleggeren var så kul at han kl. 2.30 om natten tok et bilde og la ut på firmaets facebookside! Han skrev rapport og fortalte hva jeg skulle gjøre når folkene fra forsikringsselskapet kom, og de var akkurat så lite hjelpsomme som han hadde fortalt meg, så da var det veldig deilig å levere rapport og kontaktinfo og si “ring denne mannen”. I tillegg sendte firmaet en rørlegger på mandagen for å sette opp en midletidig varmtvannstank, så jeg også skulle få varmtvann. De holdt alle avtaler og var så trivelige. Veldig viktig når man er stresset og lei seg midt i en vannlekkasje.
    Tyvärr var ikke rehabiliteringsselskapet eller forsikringen like gode og hyggelige. Jeg bodde et annet sted i 5 måneder og måtte krangle og bråke med dem hele tiden for å få hjelp.
    Og jeg har fortsatt ikke fått pengene som forsikringsselskapet skylder meg…
    Men krise-rørleggeren, han husker jeg for å ha helt rett attityd til kunder midt i hus-kriser!

  4. Vi hade i byn där jag bor en skomakare som var väldigt klurig och duktig. Minns att man gick dit med skor som han klackade om och lagade. Det luktade gott från lädret som fanns där och så tittade man på alla de olika verktygen 🙂 Tror inte att det var speciellt dyrt heller!

  5. Åh, vaktmästaren som frågade om han fick stanna en stund och gosa med kattungarna ‘så dom inte tror jag inte gillar dom’. Hade schasat undan dom hela tiden medan han jobbat och d y hade gett dåligt samvete.

  6. Hade en rörmokare här förra veckan som var såå hyperintensiv så jag började fundera över hur långt mina HLR-kunskaper skulle räcka… Han tog trappan till övervåningen i två kliv, kastade och slamrade med alla rör, pratade och skrattade jättehögt och vi kallar honom numer för “arge rörmokarn”. 😁

  7. När vi bodde i lägenhet och av våra hantverkare som var i lägenheten för att tapetsera tog tydligen tog en tidning vi fått med posten(plockade med sig den direkt från hallgolvet) med sig in på toaletten när han skulle på toa. Han la inte ens tillbaka tidningen efteråt.

  8. Har en krypgrund med avfuktare som behövde lagas. Mannen som kommer hit är klädd i ”finkläder”, typ chinos, skjorta, kavaj. Blev lite fundersam men jo, han kom från det företaget som vi hade kontaktat. Han frågade om han behövde ha skor – ”ehm, ja det kan nog vara bra” sa jag. Skämdes lite när jag öppnade luckan till krypgrunden…det är alltså jordigt, dammigt och allmänt otrevligt och man är tvungen att krypa tio meter in för att komma till avfuktaren. Det var han INTE förberedd på. Men han kröp in i sina finkläder i alla fall 😅

  9. Åh fint med många omväxlande berättelser! Har läst med stort nöje, fått le och rynkat ögonbrynen ibland. Roligt att ni är med och bygger poddavsnitt med oss 🙂

  10. Så som du berättar att din pappa sa om Martin Timell och Äntligen Hemma, exakt så sa man pappa också. Vid varje avsnitt känns det som…

  11. I somras lämnade jag in en gammal läderväska och en sandal med trasigt spänne till en skomakare i stan. Jag fick en kvittens och cyklade glad i hågen därifrån. Den där känslan när man tar tag i något som legat och skavt i bakhuvudet under lång tid. Det skulle ta cirka en vecka hade skomakaren förklarat och han skulle skicka ett sms när arbetet var klart. Men veckorna gick och det kom ingen sms. Dessutom kunde jag inte hitta den där kvittensen. Jag hade en stressig höst och tänkte att, nu måste jag ta tag i det här och cykla dit och hämta grejerna. Men jag drog mig så mycket för det att det hann bli jul, och sedan glömde jag bort det. Det som inte borde ha varit jobbigt alls blev en ångestladdad uppgift som jag bara ville glömma bort. Till slut, igår (drygt ett halvår senare) sade min man till mig på skarpen att vi måste cykla dit och höra om de har kvar sakerna. Jag gick till slut med på det, övertygad om att sakerna var utrensade och att skomakaren antingen skulle vara helt oförstående eller skälla ut mig. Kanske skulle jag bli krävd på något slags straffavgift? Jag hade ju inte betalt något än … Väl där har jag hunnit börja skämmas rejält och beskriver nervöst situationen. Skomakaren, som inte talar så god svenska, rynkar på pannan, men spricker sedan upp i ett leende. “På torsdag. Färdig på torsdag.” Han går bort och hämtar lappen där mitt namn och mobilnummer står, och kassen med sakerna hänger där mellan andra skor. “Jaha, okej, så bra.” Svarar jag och tumlar ut från butiken. Jaha, det var ju inte så svårt. Vad som har hänt vet jag inte riktigt. Antagligen hade skomakaren glömt bort mina grejer lika mycket som jag hade. Hela situationen är bara så lustig tycker jag. Och kanske har jag lärt mig något om att inte skjuta upp jobbiga saker, som egentligen inte alls är jobbiga?

  12. Ni är HELT underbara!! Skrattade högt rakt ut på löprundan 😃 Er podd är sannerligen en höjdpunkt på veckan ❤ Kram!!

  13. Snickaren Simon som bytte vårat tak och blev då 2,5 åriga sonens idol. Han tog sig tid att prata fast han hade rast, sonen ville också bli snickare och fick i uppgift att plocka spik de tappat och fick en guldtia, en riktig hammare och en keps som “lön”. Hammaren används flitigt och SnickarSimon kommer nog finnas kvar i samtalen här hemma länge framöver.

  14. Så fruktansvärt många roliga berättelser. Erika verkar vara i toppform. Förra veckan var hon farbror, nu drar hon skrönor så jag garvar högt. Gubben som berättar om inaveln på slutet – en tiopoängare!

  15. Tack för ett superskojigt avsnitt. Jag höll på att garva läppen av mig 🙂

    Nu till min värsta hantverkare:
    Jag skulle renovera badrummet. När allt var klart tänkte jag glad i hågen ta en dusch – bara för att upptäcka att de fått lite fel på fallet på badrumsgolvet. Med “lite fel” menar jag att golvets absolut högsta punkt var golvbrunnen. Golvets lägsta punkt verkade vara bakom toaletten nånstans där det bildades en pöl i storleksordningen mindre insjö.

    Självklart klagade jag på detta och de kom och gjorde om… och om… och om… När jag kom hem efter att de gjort om för tredje gången var väl fallet inte direkt perfekt, men det blev inga pölar bakom toaletten när jag spolade i duschen i alla fall.

    Någotsånär nöjd skulle jag kissa. Öppnade toalettlocket och hittade…. en helt ENORM BAJSKORV i toaletten…. Tack för den, hantverkarn!

    1. Hahaha! Men gud!
      Jag tänker direkt på avsnittet där Erica har svårt att spola ner en bajskorv på ett hotellrum i England.
      En riktig baddare som dessutom tillhörde den föregående gästen.

  16. Vi gjorde en utbyggnad i vår stuga. Min man är händig, men det där var för stort jobb för honom ensam. De gjorde utbyggnaden på plintar, som vi kommit överens om. Men ganska snart började utbyggnaden sjunka och bli sned. De hade bara grävt ner plintarna i jorden, så de rörde ju på sig när det frös och smälte. Jag skulle reklamera, men min man sa “jag gör det hellre själv så jag vet att det blir ordentligt gjort”. Så han fick krypa under huset och gräva och fylla efter konstens alla regler, som firman borde gjort.

    1. Är fortfarande förundrad över två historier:

      Bodde i kommunal hyresrätt och vi beställde köksfläkt som ”tillägg”. Att det ska vara tillägg är galet, men så var reglerna. Bolagets anlitade installatör kommer och sätter upp fläkten. Innan han går så frågar han mig som jobbar hemifrån, ”du, det blir ju ett trist glapp mellan fläktskåpet och nästa överskåp. Jag tänker att det kunde få plats med några hyllor där, kanske till kokböcker eller pynt.. ska jag hämta lite material och fixa sådana?”
      Hurra så snyggt och personligt köket blev sedan!!

      Lika förunderligt var när vår villas tak skulle bytas.. och en hantverkare som var och tittade på projektet vägrade komma med offert eftersom vi ville byta till lertegel. ”Jag lägger bara betongpannor….” ööööh

  17. Kul att höra och läsa om hantverkare från kundens perspektiv! Min sambo är snickare så jag har bara hört historier om jättejobbiga kunder. Han blev så trött på kunderna så han orkade inte ha egen firma mer än några år. Folk ville ha kompispris, försökte pruta hela tiden, bjöd på fika (jättegulligt såklart), men ville sitta och prata i timmar så att min sambo blev stressad och undrade om han skulle fakturera för den tiden eller inte. Det blev ju bara en halv dags inkomst om han skulle sitta och prata halva dan! Och svårigheten att beräkna hur lång tid arbeten skulle ta. Kunderna kunde under tiden han arbetade med ett projekt be om nya saker som skulle fixas samtidigt som andra kunder i andra hus väntade på sin tur. Det var ett himla bollande mellan att göra ett bra jobb och försöka tillgodose allas behov. De allra värsta kunderna var gubbarna som ville vara med och hjälpa till. Hålla stegen, stå och förklara hur min sambo skulle göra rätt och berätta att de minsann visste bättre hur det skulle snickras. Hu!

  18. ”Blöt cocker spaniel” 😂😂😂 Fast en blöt cocker spaniel är ju MYCKET gulligare! 🙈

  19. Haha, ni är ju så underbart roliga! Detta förgyllde en lång och tråkig bussresa idag. Stort tack!! 🙂

  20. Vi hade anlitat en rörmokare för att ta bort en massa rör inför en renovering. Ett rör som de pluggat börjar sen läcka och jag ringer rörmokaren och säger att det läcker och att han får komma tillbaka. Han blir då tvungen svetsa röret och lägger då svetsen på en av mina fina spegeldörrar, det blir ett stort svart märke. Jag ringer igen och vill ha ersättning för dörren och får till svar: – när man tar in hantverkare får man räkna med lite skador.
    JÄVLA IDIOT! Jag blev rasande och fick sen min ersättning.

  21. Vi skulle renovera badrummet och det kom två trevliga killar som skulle hjälpa oss. De gjorde ett bra jobb och höll ett gott tempo, men vid VARJE måltid (alltså förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika) så satt en av dom i vårt kök och åt knäckebröd. Inte bara ett utan säkert 5-6 stycken, varje gång! När han var klar puttrade han ner det mindre berget av smulor PÅ GOLVET! hela köket kändes som en grusgång att gå på!

    Dom gjorde ett sånt bra jobb i övrigt, så jag vågade inte ta upp smulproblemet, men vi kallade honom Herr Smula resten av tiden, bakom hans rygg så klart 😉

  22. Vilket härligt avsnitt. Jag känner så igen “”äntligen hemma” snacket i soffan. Pappa sa precis likadant: “med de verktygen skulel jag också kunna göra det där jobbet”. Sedan det där med att känna stolthet över byggnader i omgivningen. Jag jobbar som brandkonsult och är med och tar fram ritningar till byggarna som ska bygga. Åker vi förbi något jag varit med och jobbat med pekar jag och skryter lite. Och då har jag inte ens varit med och byggt 😂.