Nu sover alla barn. Ulf slocknade i min famn, med huvudet mot min axel och sin lilla blöjrumpa pekande rakt ut i luften. Storbarnen kröp ner i sin våningssäng med Jakob och såg anime. Här nere är det helt tyst så när som på ljudet av diskmaskinens brummande och susande. Visst är ljudet av diskmaskin det mysigaste maskinljudet? Mitt sovrum låg bredvid köket när jag var liten så dovt brummande diskmaskin var ett ljud som ofta sövde mig. Diskmaskin och det betryggande slamret från pappa som stökade bort det sista i köket.
Jag älskar lördagar när vi donar på hemma. Jakob har arbetat med att städa garaget och jag har städat inomhus. Men också bakat en vallmosockerkaka och en indiskinspirerad gryta till middag. Nu är jag så ofantligt trött. Ska strax lägga mig i soffan och kolla på amerikanska The Office för hundrade gången. Blir på så bra humör. Glömmer allt annat.
Imorgon ska vi nog göra någon slags utflykt med familjen. Kanske till slalombacken. Kanske åker jag lite längd. Sedan tänker jag nog påskpyssla med ungarna. Det verkar klia i deras fingrar efter att skapa någonting…
Förresten. Om du är hemma och vill se någon serie men inte vet vilken. Kolla mitt inlägg med teveserietips. Är några år gammalt men jag har gått tillbaka och fyllt på mednya favoritserier flera gånger!
22 svar
Håller helt med. Diskmaskinsljud är rogivande och mysigt att somna eller vila till.
Tack kära Clara för dina lugna och trygga inlägg! I vår familj blir allt kaos hela tiden; syskonbråk, rastlöshet, kort tålamod, orkeslöshet. Jag drömmer om att fixa hemma (så som ni gjort idag), men det går nästan aldrig. Allt är en enda ineffektiv sörja, inget blir gjort och det är så tröttsamt och frustrerande. Detta har ingenting med viruset att göra, utan det är så här det alltid är. Då är det så fint och hoppingivande att få läsa dina inlägg, och jag tänker att imorgon blir det en ny chans och förhoppningsvis en bättre dag.
En tanke jag får som förslag är om barnen får i sig för mycket socker? Då är det lätt hänt att de blit “hopplösa”
Men va’?!
Jag gjorde ett tillägg till min första kommentar men det verkar inte ha sparats. Det jag ville säga var i alla fall att det är inte bara barnen detta gäller, utan det är även vi vuxna som är trötta, har dåligt tålamod osv, och säkert en massa andra saker som vi gör fel. Det är alltså inte barnens fel eller bara pga dem. Om det hade varit så enkelt att det var bara pga socker så hade vi såklart haft möjlighet att lösa det, men tyvärr är situationen och orsakerna mer komplexa än så. Och då behöver man energi för att orka förändra dem – energi som inte finns.
Nu blev det här väldigt gnälligt, men det jag framför allt ville få fram är att Claras blogg inger lugn, tröst och hopp mitt i allt detta.
Nej.
Å så skönt med dessa igenkännande ord! Tror på riktigt att vi är de enda som inte lyckas med nästan någonting någon gång pga otroligt intensiva ungar och trötta föräldrar. Det är så vansinnigt frustrerande och dränerande och jag blir så innerligt avundsjuk på familjer som bara verkar fungera. Tack för att du visade att det åtminstone finns en som känner lika och HEJA oss som kämpar!
Jag vill tipsa om föräldraskapsstödskurser som många kommuner anordnar. Det finns olika typer men i korthet är de hälsofrämjande och syftar till att stärka familjelivet, relationerna och minska konflikter.
I grupp diskuterar man med en ledare olika situationer som kan uppkomma, diskuterar med andra föräldrar hur man ska bemöta situationerna och man får strategier att ta med hem och testa i familjelivet och komma tillbaka och diskutera nästa gång. många många familjer har blivit stärkta och hjälpta av dessa kurser och fått en mer fungerande vardag med glädje istället för konflikt.
Programmen har inte fokus på vad man gör fel utan på hur man kan göra istället. De är stärkande och skyller inte på barnen (handlar absolut inte om att det är barnens fel, att de ska straffas eller liknande). Flera av programmen är dessutom forskade på och det finns evidens på att de minskar föräldrars stress.
Om intresserad, hör med din kommun vad de erbjuder. Vet också det finns online-varianter på gång.
Tack! Vi har gått både hos barnpsykolog och på ”råd och stöd” inom kommunen. Läst massor om lågaffektivt bemötande och utövat detta med goda resultat. Finns även en föräldrautbildning där vi bor men tyvärr vid läggningstid och den tiden är i princip omöjlig att vara ensam förälder hemma.
Just nu är skräcken att förskolorna tvingas stänga, bara tanken på att vara tillsammans dygnets alla timmar på obestämd tid ger mig panik 😢 Hemskt att känna så, men det är sant.
Linn, jag känner verkligen med dig/er. Vi har också gått kurser, läst massor om LAB osv och det hjälper till viss del men ändå inte hela vägen. Man vill ju bara ge upp ibland, men det är bara att kämpa på och vara tacksam för det som trots allt funkar, dom gångerna det händer. Och fortsätta drömma/hoppas på att det blir bättre. All styrka till er!
Att gå ut hjälper ju ofta humöret för både barn och föräldrar, har du en partner så kan ni ju bestämma att ni turas om att göra saker ute en bestämd tid med barnen så man får lite tid själv. Så har vi gjort iallafall.
En utmaning med stor familj är ju att komma ut genom dörren allihop med matsäck utan nervsammanbrott, en utflyktsguide kan du göra Clara!
Jag kan rekommendera Krogberget i Tavelsjö. Åk dit med familjen och låt barnen upptäcka grottorna och klättra bland klippblock och grilla och se på utsikten. Kort att gå från bilparkeringen och känns som att vara i fjällen, bra med grillplatser. Men ta med egen ved!
Oh amerikanska THE office är så bra. Jag blir också på bra humör av den ❤️. Ha en fortsatt trevlig helg mvh Åsa
Åh-jag somnade som oftast till min pappas sista städ på kvällarna ❤️Först i köket och sen dammsugaren i hallen och matrummet… att röja upp på kvällen så att nästa dag började ren och fin är en vana jag tagit med mig, min man och jag gör samma sak.. när vi blev äldre hemma,hjälpte vi till och nu gör mina tonåringar det med. Det blir en så skön start på morgonen om man möts av ett rent kök och kan äta frukost tillsammans ❤️
Tack för att du påminde mig om tryggheten av vardagsljud och rutiner.
Tack för bra tvserietips. Vill lägga till Unge kommisarie Morse på svtplay, underbar deckare. Något avsnitt är lite för otäckt för mig, men de flesta inte. Superbt skådespeleri, något i särklass smarta historier, och grundhistorien bitterljuv, trovärdigt, 5+ helt enkelt.
Älskade också Six feet under.
Tack för serie-tipsen!
Shtisel, om ortodoxa judar i Jerusalem, är bland den bästa serie jag vet. På Netflix! Sedan tänkte jag på att Paddington-filmerna måste väl vara något för er familj? Jag tycker att de är otroligt mysiga och riktigt roliga även för vuxna. Och sjukt fina med alla färgglada miljöer. Också på Netflix. Men jag antar att ni har sett dem. Kram!
Hej,
Började titta på en ny serie på Netflix igår och den kan jag rekommendera varmt, Self Made heter den, är baserad på en sann historia om en fattig afroamerikansk kvinna som grundade ett hårvårdsimperium och blev den första kvinnliga miljonären som skapade sin egen förmögenhet.
Kan du ge receptet på den indiskinspirerade grytan?
Blir så varm inombords av att läsa dina blogginlägg. Behövs i dessa tider!
Jag är gravid i vecka 35 och min ork är helt slut. Jag önskar jag hade hälften av din energi. Blir lite nedstämd när jag tänker på alla mysiga vårsaker jag aldrig ids ta mig an just nu. Jag orkar på sin höjd dra på mig mina täckbyxor, snöra på mig kängor (med hjälp av sambo) och ta mig ut i skogen och grilla korv med barnen en solig lördag. Jag får energi i stunden av att vara med barnen givetvis och all frisk luft men så fort jag kommer hem ramlar jag ihop som en blöt fläck och måste ta tupplur eller åtminstone vila mina fogar och rygg som då hunnit börja värka.
Längtar tills sommaren och energin som förhoppningsvis kommer åter. Och hoppas att mina barn har förståelse för att deras mammas ork inte finns där.
Köksfläkten där mamma alltid stod och rökte, skrålandet av radion och/eller symaskinens rytmiska melodi. Mamma sydde mycket när jag var barn.
Igår när kom jag hem efter flera timmar ute i solen slog jag igång diskmaskinen och satte mig i soffan med en kopp te. Ganska snabbt blev ögonlocken tunga och jag unnade mig en tupplur. 😊 Jag tror att det är rytmen, vågskvalpet som är sövande.
Sån fridfullhet i dessa bilder. Så inspirerande. Du har verkligen skapat ett hem som andas trivsel och trygghet. Älskar!