En psykolog sa till mig att ett sätt att bli lycklig i livet är att lära sig att vara flexibel. Låter kanske lite platt och förenklat. Men det gäller ju i stort som smått. Att kunna acceptera nya lägen utan att hela tiden längta tillbaka till det som var och gräma sig över hur det blev.

Den här våren är ett enda stort flexibilitetsprov för oss alla. Hur klarar vi att ändra våra planer? Kan man hitta ljusglimtar i mörkret? Vem tar tillfället i akt och försöker göra något de vill men i vanliga fall aldrig kan eller hinner?

Det är ju skitsvårt! Men jag försöker se ovissheten som en övning i flexibilitet. Allt är upp och ner och det måste vara okej. Jag hade till exempel sett fram emot att åka till mormors hus en vecka i påsk och åka skidor och ligga skavfötters i soffan och bara vara med familjen. Av naturliga skäl blir det inte så. Först grämde det mig men sedan bestämde jag mig för att detta var ett utmärkt år att fira påsk på hemmaplan. Det har jag ju faktiskt längtat efter tidigare år. Nu tar jag chansen! Och eftersom alla andra (med förståndet i behåll) också firar påsk hemma kan vi ändå fira med vänner och familj. Om än i mycket mindre skala.

Jag ska slå på stort i påsk med mat och dekorationer och göra det mer maxat och påskmysigt än jag brukar. Nu när vi inte reser ifrån alltihop som annars. Det här kan nog bli en alldeles utmärkt påsk om vi får vara friska. Och får vi inte vara friska så får vi hantera det med på något sätt.

Övning i flexibilitet som sagt